Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 26. 27 juni 1890 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1890 IDUN 317
Om strykning.
Hedersomnämndt svar på prisfrågan XI.
af Anna The—r P.
t
ör erhållandet af en väl instruken tvätt har
jag en längre tid användt följande metod:
Till en tvätt af cirka 1 dussin skjortor, 2 ds.
kragar och manchetter, några kjolar, gardiner etc.
tages ett halft kilo stärkelse (Svartviks stärkelse
vill jag af erfarenhet rekommendera såsom syn-
nerligen fördelaktig, dels för sin dryghet, men ännu
mera för sin ovanligt vackra färg) för 10 örehvittvax
och för 10 öre opulvriserad borax. Många bruka i
st. f. vax använda stearin, men villjag ej förorda det-
ta, emedan kläderna därigenom blifva gråaktiga och
icke erhålla samma behagliga styfhet som vid an-
vändandet af vax.
Stärkelsen upplöses i en liter kallt vatten. Bo-
raxen och vaxet kokas tillsammans i en tredjedels
liter vatten, och då det är väl kokt, blandas det
i stärkelsen under flitig omröring, hvarefter det
får stå en stund för att kallna. Bäst är att till-
reda stärkelsen, dagen innan man vill använda
den, emedan den då blir tjockare och man såle-
des får mera nytta af den. I sådant fall är na-
turligtvis nödvändigt att väl öfvertäcka den, på
det intet dam må komma i.
När man nu vill börja stärkningen, tager man
ett tillräckligt stort fat, hvilket måste vara noga
rengjordt, slår däri 1 liter kallt vatten och blan-
dar i detta af den förut tillredda’ stärkelsesatsen
så mycket, att blandningen blir lagom tjock. Detta
pröfvas därigenom, att man i blandningen blöter
en krage eller dylikt samt gnuggar den med hän-
derna; om då ingen stärkelse fäster sig utanpå,
utan alltsammans suges in i tyget och detta kän-
nes glatt, då man stryker på det med fingret, är
satsen bra. Har man fått stärkelsen för tjock,
synes detta därigenom, att stärkelsen fäster sig
utanpå tyget, och man slår då i mera vatten. Har
man däremot fått den för tunn, så igenkännes
detta därpå, att det stärkta kännes trögt, och man
får i sådant fall tillsätta mera af stärkelsesatsen.
Skulle, såsom ofta händer, under det man stärker,
stärkelsen bli tunn, så får man tillsätta mera, så
att man alltid har den lika tjock.
Då man nu förvissat sig om, att stärkelsen är
lagom, börjar man stärkningen på följande sätt:
Tag 4 till 5 st. kragar eller manchetter, blöt dem
i stärkelsen och gnugga dem därefter väl och vrid
sedan upp dem så hårdt som möjligt samt insvep
dem i en ren, våt handduk eller dylikt.
Till skjortor användes något tunnare stärkelse
än föregående. Skjortan stärkes på afvigsidan,
blötes och gnuggas, som förut är sagdt om kra-
gar, och tillser man noga, att ingen stärkelse kom-
mer utom vecket. Sedan skjortan är stärkt, blö-
ter man linningen i vatten och utkramar något af
stärkelsen för att få linningen något mjukare än
vecket; därefter stärkes bålen, och skjortan hop-
rullas och bortlägges samt är färdig till strykning.
Till gardiner, kjolar etc. utspäder man den öf-
verblifna stärkelsen med kallt vatten samt tillsät-
ter blåelse jämte något hvit tvål (blåelse kan i
mindre kvantitet tillsättas från början, men är
icke nödvändigt). I händelse man ej har så myc-
ket stärkelse öfver, att den anses kunna hinna
till alla gardiner m. m., kan man tillsätta mera
rå sådan. Efter stärkningen inrullas tyget i ett
torrt lakan eller annat stort skynke och vrides
halftorrt. Detta sätt att slärka, isynnerhet kjolar,
förkläden m. m., har af erfarenhet, såsom mera
tidssparande, visat sig bättre än det förr brukliga
med kokt stärkelse.
Sedan nu alltsamman är stärkt, börjas stryk-
ningen, hvarvid man naturligtvis börjar med det
först stärkta, nämligen kragar. Innan jag går vi-
dare, är det kanske ej ur vägen att beskrifva, hu-
ru ett strykbräde ser ut. En 3 cmt. tjock, 20 cmt.
bred och 1| meter lång bräda klädes med tjockt
ylle, helst filt, samt däröfver ett stycke hvitt linne,
som spännes fast med nålar, så att man kan bort-
taga det, sedan strykningen är slut. Ju jämnare
brädet är, desto lättare går arbetet. Strykjärnen
tåla kanske äfven några ord, och vill jag därvid
endast nämna, att gamla järn äro bäst. Har man
nya järn, bör man först stryka mangelkläder med
dem ett par gånger, innan man använder dem till
stärkelsesaker. Efter denna lilla beskrifning börja
vi strykningen. Man drager först med händerna
ut kragen, så att den blir slät; stryker den med
järnet 1 à 2 gånger på afvigsidan, vänder den där-
efter och stryker den på rätsidan ett par gånger,
hvarvid man noga tillser, att inga veck eller skrynk-
lor uppstå. Då man nu har kragen fullkomligt
slät, stryker man den omvexlande på båda sidor,
till dess den är balftorr, då man stryker ränder,
om sådana önskas (dessa göras bäst med bakre
kanten af järnet och icke med spètsen). Därefter
strykes kragen fullkomligt torr och bortlägges.
Då man strukit 5 à 6 st., glansas dessa från
början, på så sätt att man fuktar kragen med en
i vatten doppad linnelapp och gnider med järnets
bakre kant på tvären af kragen, till dess denna
erhållit den glans man önskar, hvarefter kragen
böjes i sin ursprungliga ställning (äfven detta sker
med järnets bakre kant) och är nu fullt färdig.
På liggande kragar strykes alltid den undre delen
(ståndet) fullt färdig, innan man börjar på den
öfre.
Med manchetter förfares på alldeles samma
sätt som med kragar, och om det är manchetter
med söm i midten, så strykes ena halfvan torr,
innan man börjar med den andra.
Vid strykning af skjortor stryker man först bå-
len, och sedan denna är lärdig, träder man skjor-
tan på brädet med rätsidan uppåt. Man sträcker
nu ut vecket och fäster det med nålar, så att det
blir alldeles slätt, viker sedan framdelen af bålen
öfver vecket och stryker härpå några slag fram
och tillbaka. Därefter aftages bålen, och vecket
strykes på tvären ; om några veck eller skrynklor
uppstå, drifvas dessa utåt sidorna. Då vecket är
halftorrt, strykas ränder efter behag; vidare såsom
förut är sagdt om kragar, hvarefter skjortan hop-
lägges och är färdig.
På kjolar, förkläden m. m. strykas alla band,
linningar och garneringar, innan man börjar på
själfva kjolen.
Gardiner dragas på längden, innan man börjar
stryka dem. Strykas fullkomligt torra på afvig-
sidan, och tillses noga, att kanterna bli alldeles
raka. Böra strykas på bart ylle, emedan de gärna
vilja fastna vid linne och bomull. Man sparar
mycken tid och får gardinerna jämnare, om man
har god plats att stryka dem på t. ex. ett bord.
Nu till sist några särskilda reglor:
1) Innan man börjar stryka med ett järn, så
gnid det med en grof trasa.
2) Haf aldrig järnet för varmt, så att tyget sve-
des, skulle det någon gång misslyckas, så att man
sveder ett plagg, så försvinner detta, om man
lägger plagget i solsken.
3) Alla spetsar, brodyr och broderade namn
strykas på afvigsidan på mjukt ylle för att behålla
sin upphöjda ställning.
4) Stärk ej mera, än som kan medhinnas att
strykas på dagen.
5) Öfverblifven stärkelse kan gömmas till nästa
gång.
6) Då strykningen är slut, så göras järnen rena
och omlindas med ylle och förvaras på torrt ställe
för att inte rosta.
7) Om järnet, oaktadt det är väl varmt, kännes
trögt, då man stryker, kan man smörja det med
litet vax eller stearin och stryka af detta på en
trasa, innan man sätter järnet på plagget.
8) Qm stärkelsen fäster vid järnet, bör man
slipa bort denna med smergelduk hellre än att
skrapa bort den med knif.
9) Tillse noga, att ingen smuts under stryknin-
gen kommer på plagget; om detta händer, så torka
bort det med en ren linnelapp, doppad i vatten,
hvilket man alltid bör hafva tillhands.
Jag afslutar härmed min lilla- anvisning och är
fullt öfvertygad, att om den noga följes, den skall
tillfredsställa rätt stora anspråk.
Iduns panoptikon.
Parfymernas revolution. .
8
ära Ellen!
Du lilla oförnöjsamma varelse! Du vill,
att jag ständigt skall berätta dig något nytt,
något pikant — och du vet ju ändå, att det ej
finnes något nytt under solen.
Men ändå! I dag kanske jag kan ge dig en
nyhet, en verklig nyhet — någonting riktigt
extra uppfriskande nytt.
Du ser misstrogen ut! Nåväl, så hör— man
har uppfunnit en ny sorts — parfymflaconer! !
Bah*! — Yar det något att berätta — —
Vänta, vänta, min lilla! Det är icke hela
nyheten. De nya parfymflaskorna öfverträffa
alla hittills kända — de äro lefvande! Hvad
säger du om det?
Prat — -— —-
Tst! Inga förhastanden, lilla Ellen. Idun
narras aldrig. De äro lefvande, de kunna gå,
stå och sitta. De kunna tala, springa, dansa.
De hafva blixtrande ögon — som du! — de
äro vackra — som du! — de kunna älska —
som du! — och de blifva älskade — som du!
— Talar jag i gåtor ? ! Visst icke! Jag talar
sanning — ty det är kvinnorna själfva, som
äro de nya flaconerna. Och du själf är min
allra som ljufvaste lilla roseflacon! Ah! ■—
Tycker du inte om skämtet? Men ma chère,
det är intet skämt, det är en sanning, en re-
volution. Hör blott! En professor i Paris
— naturligtvis i Paris, åh de fransmännen! —
har funnit, att om man sprutar in en enda
droppe af en välluktande essence, t. ex. rose,
under huden, så upptager blodet ögonblickligen
parfymen. Hela ens varelse blir genomträngd
af rose, man. andas roseparfym, med ett ord
man är en lefvande flaska roseparfym!
Ar det icke en revolution? Hvilka framtids-
vyer rullas icke upp för våra ögon — eller
rättare för vår näsa! Ty gäller professorns
uppfinning rose, så gäller den säkert alla andra
parfymer!
Hvad säger du nu, min allra som ljufvaste
lilla myosotis — är det ieke förundransvärdt
och beundransvärdt! Världen har kommit i
ett nytt spår.
Hör blott — — —
# &
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
