Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 28. 11 juli 1890
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
342 I D U N 1890
kret och utsökt elegans är kännetecknet på
den som med stolthet kallar sig une parisi-
enne de Paris. (Inflyttningen af provinsboar
till Paris har tagit sådana dimensioner, att de,
som verkligen äro födda i Paris, ej ogärna
framhålla det.)
* *
*
Hvilken är den mest patriciska färgen? Utan
tvifvel violens. Hur än moderna vexla, behål-
ler parisiskan alltid en viss sympati för viol-
nyanserna, och lemnar hon dem för en säsong,
återkommer hon genast till sin gamla kärlek:
parma, pensée, heliotrop, prune-de-monsieur,
violette d’hiver och allt hvad de heta, dessa
melankoliska skiftningar. Det är naturligtvis
om vintern, som de egentligen dominera.
Äfven vid sommartid finnes en sådan där
färg, som, hur modets vindar än blåsa, ej det
ringaste bleknar i parisiskans ynnest, oeh det
är den hafsgröna. Sommarfärgerna äro för
öfrigt ljusa och glada, det fäller af sig själft;
crème, rosa och ljusblått (crêpe) äro de mest
gouterade. Elfenbenshvitt i förening med lax-
färg samt hafsgrönt äro madame Carnots favo-
ritfärger.
* *
*
Från garderoben skrider jag sakta öfver
boudoirens tröskel... ah ! hvilken doft !... vå-
gar jag fortsätta? Jag nalkas heliga myste-
rier, jag erkänner det, men jag lofvar att vara
diskret — —
Mina ögon falla genast på en puderask.
Puder! — utropa ni — det är väl ingen mär-
värdig artikel i ett fransyskt toalettrum, eller
hur? Ja och nej. Det är ingenting märk-
värdigt bland damer, som vilja vara .. . jag
höll på att säga »chic», men hejdade mig, ty
ordet är vulgärt och kommer aldrig öfver en
fin kvinnas läppar — det är för resten allde-
les ur modet; pudret ville jag säga, är ej ovan-
ligt alls bland damer, som ... nå, lika godt,
bland alla möjliga damer utom de verkligt fina.
En distinguerad kvinna med vacker hy pudrar
sig nästan aldrig. Min Gud, skulle hon vilja
förstöra sin fina, genomskinliga hy, som får
en effektfull relief af de blå ådror, som skimra
fram där bakom ! Men puderasken står ändå
på toalettbordet.
I ett hörn har ett par strumpeband blifvit
glömda. En liten upplysning, som kanske in-
tresserar er: i Paris knäppes strumpebanden
oftast öfver knäet, påstå de invigda; det är en
farfaringsmetod, som lär vara den för ett fritt
blodomlopp nyttigaste.
Aha !... friseringsattiraljerna : de vänta på
frisörens ankomst. Begagnar en fin parisiska
»lugg»? frågar ni. Ytterst sällan. På sin
höjd en korkskrufsartad figur i pannans midt
eller tvänne, en på hvardera sidan. En än i
dag ganska vanlig frisyr är den, som kallas
à la vierge, d. v. s., håret benadt och ned-
struket tätt utefter tinningarna. Är pannan
mycket låg, ordnas håret ofta i förra århun-
dradets stil, d. v. s. rakt uppstruket öfver ett
slags valk. Behöfver jag tillägga, att en gran-
de dame aldrig begagnar sig af de »löslug-
gar», som täcka en del fönster vid Avenue de
1’Opera?
Ett bruk, som väl närmast uppkommit af
praktiska skäl, men nog äfven för att fram-
häfva en vacker nacke är det, att under den
varmare årstiden — alltifrån våren ■— bära
klädningslifvet urringadt, ej blott åt bröstsidan,
utan rundt om hela halsen. Detta mod, som
både är gammalt och säkerligen skall vara
länge, är rådande ej blott på sommarnöjen och
vid badorter, utan lika mycket på Paris’ pro-
menader. Det åtföljes alltid af vida pös-ärmar
och är ytterst klädsamt. Jag förvånar mig
öfver att ej se stockholmskorna använda det
mer än hvad fallet är.
Barnets första lögn.
/ j
yJVcfven uppfostran har sina »kritiska da-
gar». En sådan är den, då barnet för
xB första gången söker narras. Lögnen är
en skam och källan, ur hvilken många laster
och synder ha sitt upphof. Därför böra barnen
just beträffande lögnen bevakas med allra stör-
sta uppmärksamhet. Har man lyckats med
sin första osanning, utbildar man alltid vidare
denna afskyvärda konst, tills man uppnått mä-
sterskap däri och kommit så långt, att man lju-
ger, utan att ha den ringaste orsak därtill. Där-
för: gifven noga akt på den första lögnen! Det
finns väl knappast något barn, som ej till slut
kommer med en osanning. Skälen kunna vara:
rädsla, falsk stolthet, öfvertalning o. s. v. Den
första osanningen kan knappast undgå föräl-
drarne. Den är ej så lätt för läppar, vana att
eljes tala sanning. Bedan rodnaden och stam-
ningen, om icke själfva saken visa föräldrarne,
att någonting är på tok. Huru skola de nu för-
hålla sig? Många föräldrar äro för sina barn
en förebild i lögnen; de behandla osanningen
som en bagatell. Dåraktiga föräldrar finna kan-
ske till och med nöje i den lille lögnarens upp-
finningsförmåga. En sorglig glädje! Det är
nog sannt, att den lille ofta användt ett förvå-
nansvärdt skarpsinne för att lyckas med sin
osanning, men åt detta skarpsinne skall man
ej glädja sig. Den första lögnen bör behand-
las med föräldrarnas hela allvar. Det orätta
och förhatliga i densamma måste göras riktigt
klart för barnet, sä att tårarne komma det i
ögonen oeh beslutet att aldrig mera narras väc-
kes i dess hjärta. Och om den första förma-
ningen slås i vädret, om på den första lögnen
följer den andra och tredje och tionde, är be-
straffning på sin plats. Det är nog påkostande
för föräldrarne, men alldeles nödvändigt, om ej
af den lille lögnaren snart skall bli en stor
svindlare, bedragare och tjuf. Den, som i för-
äldrahemmet alltid slagit sig fram med osan-
ningar, skall ieke sky att i en framtid göra ett
grepp ur sin principals kassa. Den, hvilken
som barn förvrängt sanningen, skall som yng-
ling förfalska reverser och vexlar. Den dag
barnet sagt sin första lögn är betydelsefull for
hela dess vidare uppfostran. Grekiska sagan
har ställt Herkules vid skiljovägen, lemnande i
hans fria val, om han vill följa den lockande
depraverande lasten eller den blygsamma dyg-
den. Hvarje barn står vid sin första osanning
inför samma afgörande. Yäljer det lögnen, är
hela dess lefnadsriktning falsk. Här kan med
rätta tillämpas skalden Goethes ord i »Herman
och Dorothea»: »ögonblicket afgör öfver män-
niskans lif och öfver hela hennes öde.»
Smånotiser från kvinnovärlden.
För konstnärlig dekorering af Göteborgs
nya elementarskola for flickor har den kände mece-
naten, grossh. Pontus Fürstenberg anslagit ett pen-
ningbelopp och uppdragit åt artisten Carl Larsson
att utföra densamma. I nedre Vestibülen komma att
framställas Idun med ungdomsäpplena samt bilder
af tvänne framstående kvinnor från forntid och nu-
tid, den heliga Brigitta och Fredrika Bremer. Dess-
utom kommer att i olika bilder framställas den sven-
ska kvinnan i henDes förhållanden och hemlif under
olika tider: under sten-, brons- och järnåldera, me-
deltiden, nydaningstiden, Gustaf Adolfs tid samt
1700-talet. Målningarna skola omgifvas af en mängd
dekorativa element.
Konstnären, som ämnar hålla dessa målningar i
populär stil, har under våren och försommaren un-
der en vistelse i Dalarne utfört kartonger till mål-
ningarna, som skola blifva färdiga i höst.
* *
*
Kvinnor anställda vid kungliga obser-
vatoriet i Greenwich. En afdelning vid detta
Observatorium liar upplåtits för kvinnor och skötes
uteslutande af fyra från Newnham utexaminerade
kvinliga studenter med en Miss Clemes från Man-
chester i spetsen. De tjänstgöra dagligen vid obser-
vatoriet, där deras sysselsättning omfattar exakta
mätningar från fotografier, såväl som fotografiering
och observationer nattetid. Anordningen säges vara
blott ett försök, men om Miss Clemes och hennes
hjälparinnor lyckas göra sig nyttiga, skall kvinno-
afdelningen vid observatoriet säkert bli en permanent
institution.
* *
*
Kosa Kerschbaum är namnet på Österrikes första
kvinliga praktiserande läkare. Hon har tagit medi-
cine doktorsgraden vid ett universitet i Schweiz och
har nyligen genom ett särskildt kejserligt dekret blif-
vit bemyndigad att i Salzburg förestå en anstalt för
ögonsjukdomar.
4^
Behaget och skönheten.
Af François Ooppé.
ç^jehaget (på afstånd): Se, hvilken skön bild!
Hvilka former, hvilken symetri! Gudom-
liga konturer! Är det ett nytt mästerverk af
Pygmalion, en annan Galatea ? — O ! Prome-
theus, det fattas ingenting utom den himmel-
ska elden. Hvar är diu lifgifvande fackla?»
Skönheten (sakta, i det hon närmar sig):
»Hvem är denna unga gudinna, till hvilken
jag känner mig så oemotståndligt dragas?»
Behaget: »O under, gudinnan rör sig! ■—
Om den inre skönheten motsvarar den yttre
— då gifves det ej något skönare i naturen.»
Skönheten (ännu närmare): »Hon behagar
och nedslår mig tillika. Jag trodde mig ej ha-
något öfrigt att önska.
Behaget (närmar sig äfven): »Hon talar,
o Venus! Det är ej en skön bild, hon lefver,
hon andas! — Är hon en luftbild, som hal-
kat ur gudarnes händer?
Skönheten (vänder sig till behaget): »I kri-
stallen af denna bäck såg jag ofta min bild,
men aldrig fann jag där detta förtjusande
smålöje, som jag ser på dina läppar. Hvem
är du?»
Behaget: »Man kallar mig Behaget. (Afsides)
Det är då ingen synvilla!»
Skönheten: »Hela ditt väsen tilltalar mitt
hjärta. Skönheten känner något som liknar
afund »
Behaget (sakta): »Aha! Det är skönheten
— dock det hade jag ju strax bort finna.»
(Högt): »Afundsjuk? Och hvarför? Skulle
skönheten ej vara nöjd med sin lott: beun-
dran — »
Skönheten: »Aek, min vän, beundran, där-
på ledsnar man snart; tusen gånger ljufvare
måste väl den känsla vara, som du väcker.»
Behaget: »Jag hyser ingen ärelysten ön-
skan. Man älskar mig, och det är nog för
mig.»
Skönheten: »Jag är dock skönare än du.»
Behaget (blygsamt): »Jag medger det; men
man har sagt jag vore täckare.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:35:09 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1890/0350.html
