Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 29. 18 juli 1890
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I DU N
352
som hon i mänga fall ej sett före förlofnings-
dagen. »Äktenskapets fröjder och bedröfvel-
ser» få sedan samma proportioner som i bo-
ken därom, där de fyra första sidorna äro
egnade ät fröjderna, de återstående 350 åt
bedröfvelserna. Är frun ej någon skönhet
och mannen ej plågas af svartsjuka, tillbrin-
gar han dagens största del på sin cercle, sin
klubb, och frun — ja, frun får roa sig bäst
hon kan. Efter en tid letar hon nog reda
på »de tusen sätten». Men det finns tyvärr
ett majestät, ett fruktansvärdt majestät, som
heter Gomme il faut, och det har två lag-
codexar: en för öfverklassen och en för un-
derklassen. För öfverklassen är lagen strän-
gare, och det få dess kvinnor veta, då de
vilja roa sig — och deras män äro på
klubben.
*
Klockan är fem på eftermiddagen.
Den unga markisinnan har låtit kupén
rulla fram. Hvart ämnar hon sig? Det vet
man ej ännu.
Hon har stigit sent upp — i motsats till
parisare och parisiskor f. ö. —, ty hon vill
spara sin ungdom. Hon ser trött ut, för-
middagens timmar ha framskridit med dö-
dande långsamhet. Någon bekant har hon
ej sett till, ty hon har mottagning blott en
gång — en viss dag — i veckan. En fin
°det har varit triste, oh! triste à mourir!
Hon hade visserligen tänkt bikta sig, men
uppsköt äfven den saken på grund af sin
trötthet.
Men i all världen, hvart kan hon ämna
sig? Hon bar ju sin enkla morgonklädning!
Till dame-skräddaren!
La couturière, sömmerskan, duger ej längre
nu för tiden. Hon har efterträdts af dam-
skräddaretablissement, och de stora nouveau-
tésmagasinen.
»Damernas paradis» har man kallat dessa
ställen, i hvilkas salonger inte en, utan hun-
dratals armar till Evas döttrar tala sitt för-
föriska språk. Här finnas alla slags chiffons,
d. v. s. detaljer, hvarmed en toalett blir ele-
gant och modern. Här tjusas ögat af de
läckraste tyger, som finnas i världen, i alla
färger, till alla pris. Här finnes i toalett-
väg allt, hvarom en raffinerad kvinnofantasi
kunnat drömma!
I förbigående en anmärkning: det är de
finaste, mest omtyckta och mest moderna stof-
fen, som utbredas i dessa salonger. De där-
emot, som parisiskorna försmå — gå till ut-
landet.
Och nu en rätt pikant detalj! Det gäller
för vår unga markisinna att profva t. ex.
ett lif à la Pompadour, nu så modernt. Prof-
verskan, Vessayeuse, hemtar plagget och på
samma gång — skräddaren själf. Ty skräd-
daren själf öfvervakar profningen; han gör det
äfven, då det gäller rätt intima artiklar. Och
hon, den unga markisinnan blottar sig utan
tvekan. Hon är, som alla sina landsmanin-
nor, fri från allt pryderi, och hon finner det
lika naturligt att visa sig i »négligé» för sin
skräddare som för sin hårfrisör.
Priset på hennes lif à la Pompadour? Det
är nog ganska högt, men hon fixerade det
från början — det var »det mesta hon ville
ge». Det är endast simpla parveny-damer,
som i hög ton begära »det dyraste, som
finns!»
Hvar skall en främling kunna få se Paris’
beau monde ?
På boulevarden, menar en och annan naivt.
På boulevarden! Aldrig i lifvet! Nej, nå-
gon gång i en operaloge — men det är knap-
past fint nu längre — oftare vid kapplöp-
ningarna och med säkerhet i »Skogens», d.
v. s. Boulogneskogens acacia-allé.
Påskens stora Longchampsfärd har ej sam-
ma aristokratiska bouquet som förr, men att
de vackra våreftermiddagarne göra sin vagn-
promenad på Avenue de Longchamps, eller,
som den familjärt benämnes, Allée des aca-
cias, är fashionablare än någonsin.
Åh, ni skulle vara där, i ett ekipage, min
läsarinna! Ni skulle ta’ det för en dröm
om all jordens glans och härlighet, en dröm,
som förverkligats!
En blekröd eftermiddagssol, som från den
blå himlen sprutar regn af glimrande guld-
gnistor! Skogens ljusa grönska, som skälfver
i tusen nyanser! Och omkring en, framför
en, bakom en: en oändlig fil af svartglän-
sande, eleganta landåer, ett förvirrande kaos
af stora och små ekipager, kavalkader af
ryttare, bländande toaletter i vårens färger!
Här är allting samladt: skönhet, rykte,
börd och rikedom. Men det har, detta »allt»,
en medelpunkt, till hvilken alla blickar mag-
netiskt dragas: kvinnan. Man är i galante-
riets stad par préférence, och äfven i acacia-
allén är kvinnan den genom sin skönhet, sin
grace och sin toalett dominerande.
Där är grefvinnan A., där är furstinnan
B., se där är markisinnan C. och där. . . ,
ja, hvem som åker där, är för den oinvigde
svårt att säga. Evidemment, voici une fille
ou une duchesses, såsom tenoren Elleviou
yttrade om en dam vid hofvet. Ty äfven
kameliadamer är det godt om här i acacia-
allén, ehuru ej af det sentimentala slaget à
la Marguerite Gauthier — de äro döda för
länge se’n!
Öfverät på de glänsande ekipagen — i
Frankrike lägger man, i motsats mot i Eng-
land, mera an på ekipagen än på hästarne
— tronar vid kuskens sida, en styfryggig
betjänt med armarne i kors, skinande cylin-
derhatt och, i knapphålet, egarinnans favorit-
blomma. Denna blomma, som äfven smyckar
hästmunderingen, är vanligen rosen, kärlekens
— och rojalisternas symbol.
Damen af värld kör aldrig själf, på sin
höjd om hon gör en morgonpromenad.
Ser man en elegant dam agera kusk, så
kan man vara säker om att hon tillhör de-
mimonden. Sak samma om hon har en pu-
del bredvid sig i vagnen ; äfven det stöter
mot god ton och är särskildt utmärkande för
demimondedamerna.
* *
*
Yid hemkomsten väntar le maître d’hôtel,
eller kökschefen, som underrättar, att dinern
är färdig:
»Monsieur et madame sont servis!» (Na-
turligtvis om ej »monsieur» föredragit att
stanna på klubben.)
Middagstimmen framskjutes nu allt mer
och mer. Tiderna förändras. Under Ludvig
XII — det var i början af 1500-talet, för-
stås! — dinerade man kl. 8 på morgonen,
superade kl. 4 e. m. och gick till sängs kl.
6, d. v. s. före själfva tuppen. Nu för ti-
den äter man i finare familjer middag kl.
.|-8, 8, ja, till och med ^9.
Några tongifvande damer ha på sista tiden
sökt ersätta dinern med »tive o clock tea» i
1890
stark form, hvarefter en lättare supé intages
före sängdags. Men seden att äta middag
sent — en i många afseenden utmärkt sed!
__ är så fast rotad i Frankrike, att det en-
gelska bruket nog aldrig skall vinna någon
jordmån där.
(Forts. o. slut i nästa n:r.)
Om hårets vård.
Ihn af de viktigaste fordringarna för hårets
[Ti vård, är att det ständigt hålles rent. Hufvu-
dets hud afsöndrar ju liksom huden på an-
tyT dra kroppsdelar svett, fett och epidermis-
(hud) fjäll, men är i ännu högre grad än andra
delar utsatt för afsättning af damm och andra
orenligheter. Medan vi dagligen en eller flere
gånger tvätta ansikte, hals, händer och armar och
åtminstone då och då hesta de betäckta kropps-
delarne ett bad, tror man sig ha gjort sin skyldig-
het mot håret genom att flitigt kamma, borsta
och ingnida detsamma med pomada. Ja, i all-
mänhet råder en formlig vattuskräck just i denna
punkt, i det man på det allra sorgfälligaste und-
viker att en enda droppe vatten får fukta hufvud-
svålen. Intet under om genom dessa underlåten-
hetssynder många personers hufvud antaga en
obehaglig, sur lukt. Orsaken därtill är blott och
bart försummad renlighet.
Hjässan behöfver tvättas likaväl som ansiktet.
Det behöfver därför ej ske med kallt vatten. Kallt
vatten kan under somliga omständigheter vara
välgörande, men kan äfven i många fall skada,
framkalla hufvud- och tandvärk och göra, att håret
faller af. Att en gång i veckan tvätta hufvudet
med ljumt vatten skall säkert aldrig skada.
Man väljer därtill den lugnaste och mest ostörda
tiden innan man går till sängs. Håret upplöses
och benas i midten, så att det faller fritt åt båda
sidor och borstas så ut. Därpå gnider man huf-
vudet duktigt med ett i tvålvatten doppadt flanell-
stycke eller borstar det med en väl intvålad borste.
Sedan öfvergjuter man hufvudet långsamt från
hjässan åt sidorna medels en kopp med ljumt
vatten, så att håret blir genomvått. Till sist
gnuggar man håret med en tjock, mjuk handduk,
borstar det därpå och lindar om det löst samt
stoppar det öfver natten i ett nät. Till tvättningen
användes vanlig mild tvål utan alkaliska till-
Scitsör
Vid mjällbildning är det nödvändigt att tvätta
hufvudet ännu oftare. Mycket nyttigt är härvid
att använda röda äggulor, som man ingnider i
håret och tvättar bort om en half eller hel timme.
Är mjällbildningen mycket riklig, nästan barkartad,
måste man hvarje afton ingnida hufvudet med en
i provence-olja doppad flanellapp och därpå med
tvålsprit, eller om huden är mycket känslig med
flytande glycerintvål, hvarefter alltsammans sköljes
bort med ljumt vatten.
Ett förträffligt medel till hufvudtvättmngen ar
äfven klivatten, som beredes genom att en kvarts
timme koka fyra matskedar hvetekli i en liter
vatten och afsila kliet genom en linneduk.
Till och med den största hårrikedom kan genom
dålig vård förderfvas. Hårpapillernas verksamhet
är ej obegränsad : det affallna håret kan fyra till
fem gånger ersättas, men sedan blir grunden
ofruktbar. Man bör därför akta sig för att alltför
ofta bearbeta håret med borste och fmkamm,
isynnerhet då harförradet redan förut lidit ; genom
den oupphörliga slitningen lossnar det i roten och
faller af.
Af många rön är det bevisadt, att kallt vatten
har ett skadligt inflytande på håret : man bör
därför vid kallt bad ej doppa hufvudet i vatten,
utan att vara försedd med badmössa.
Särskild omsorg fordrar behandlingen af haret
efter hafsbad. Man bör ej fläta eller sätta upp
håret, förrän det, efter vattnets urprässning med
en handduk, torkat i fria luften: först= därefter kan
man olja eller pomadera det Får håret ej torka
väl, tofvar det ihop sig, blir klibbigt, smutsigt och
antager en obehaglig lukt. Detta obehag kan af-
hjälpas genom att man först tvättar håret i ljumt
vatten och sedan låter det torka i fria luften.
Därpå upphettas ungefär tre skedar kli i ett järn-
kärl, fem till sex skedar eau de cologne hällas
bland kliet och allt blandas väl. Med detta alko-
holiserade kli inpudras hufvudet väl och hela
håret gnides därmed, hvarefter man använder den
allra finaste kam för att få bort kliet ; till sist
borstar man sig med en tämligen härd borste.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:35:09 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1890/0360.html
