Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 33. 15 augusti 1890 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
398 18ÔÔ
I DU N
Bevara ditt hjärtas skönhet, och du skall förblifva evigt ung.
pSTERLÄNDSKT ORDSPRÅK.
presidenten eller icke presidenten? Och för Idun
ställde sig frågan: presidentskan eller icke pre-
sidentskan ?
Nåväl — den gången var det verkligen ieke-
presidentskan 1 En ödets nyck hade endast
sändt hennes varsel. Men när edra vackra ögon
glida öfver dessa rader, kära läsarinna, då är
det mycket troligt, att den älskvärda mrs
Frances Cleveland — den äkta — redan är
midt ibland oss. Ty hvarje dag väntas det
höga amerikanska paret hit; Norge ha de re-
dan genomströfvat.
Och för att då den unga främlingen bland
svenska kvinnor må möta idel bekanta och vän-
ner, har Idun i dag tagit sig före att presen-
tera henne för sina läsarinnor.
När i början af år 1886 för första gången
det ryktet spreds genom de amerikanska tid-
ningarna att Förenta staternas president, Grover
Cleveland, ginge i giftastankar, blef man icke
så litet förvånad. Vid den tiden var Ameri-
kas främste medborgare en snart femtioårig
man, och hans trogna landsmän hade så vant
sig att finna det »Hvita huset» utan värdinna,
att de nu hade svårt att sätta sig in i en an-
nan tankegång.
Ilvem var då fästmön? Hur såg hon ut?
Yar hon gammal eller ung? Ofverallt tusen-
tungade frågor 1
Och svaret löd: Frances Folsom — dotter
af en ansedd advokat i Buffalo — 22 år —
ung alltså, fint bildad, vacker och behaglig —
smärt och lång — ljusbrunt, vägigt hår —
intelligenta, lifliga ögon . ..
Ah .. . Man var nöjd. Och än mera skulle
man blifva det.
Presidenten hade gjort miss Folsoms bekant-
skap, då hon föregående vinter under en tids
vistelse i Washington infördes i regentstadens
förnämsta societet, och där med ens genom sin
fägring och älskvärdhet bief en allmänt hyllad
gunstling bland dem, som kommo i hennes
närhet. Och hur det begaf sig — den allvar-
samme gråhårsmannen (ty Grover Cleveland
var redan då en gråhårsman) kom ock att för-
irra sig inom hennes trollkrets. Och därmed
var han förlorad. Han gaf sig fången — på
nåd och onåd.
Men nådens sol lyste ur klara ögon. När
de första junidagarne smyckat Amerikas vida
jord till fest, firades bröllop i Hvita huset, och
Frances Clevelands späda lilla hand grep tag
om den spira hon sedan med så mycket behag
svingat, bedårande, underkufvande alla.
I dag är ej längre mrs Cleveland Förenta
staternas presidentska, sedan förlidet år hennes
mans mandat gick ut. Men hon har därför ej
upphört att vara »landets första dame»; den
ställningen har hon vetat att helt och obestridt
förvärfva sig under de tre åren i Hvita huset.
Och när kanske en snar framtid ånyo spelar
Grover Cleveland upp på presidentstolen, då
skall det amerikanska folket ej minst jubla ett
välkommen åter den kvinna till mötes, i hvilken
det lärt sig se inkarnationen af hvad deras
fosterland eger förnämst af kvinlig älskvärdhet,
skönhet och behag.
,Ty i amerikanarnes hjärtan är och förblir
Frances Cleveland för evigt drottning!
J. M-g.
Australiska skaldinnor.
Tolkade för Idun af Karl Benzon.
II.
^Austral
(Mrs. J. G. Wilson.)
Féernas land.
(jjäg,minns du den sorglösaflock ibland,
som red öfver ängar och fuktig sand
en höstens dag i ett töcknadt solsken
att muntert söka féernas land?
I trädens toppar ej hördes en fläkt,
sin silfoerton porlade bäcken käckt,
och fjärran i skogars dunkla gömslen
»preslfågelm> ringde sin morgonväkt.
På skuggande kvistar sken rimfrost hvit,
ormbunkar trånsjukt sig sträckte dit,
från mosskläddagrenar en dämpad väl-
lukt
sig göt öfver klängväxtorangeri’t.
Till sist nådde kullarnes bryn vårt tåg,
O, härliga syn, som vår blick nu såg!
Långt nere, likt azur, det Stilla Hafvet,
från synrand, till synrand i slummer
låg.
Och moln och skugga på hafvets slätt
en trollkraft ljuf hade söft så lätt,
och österut öar i purprad dimma
sig smögo till mjuka böljor tätt.
Vi sågo en lugn och spegelklar fjärd
och uddar, som daggen skänkt glitter-
gärd,
och hvitnade refben af gamla vraket,
som för tjugu år se’n ändat sin färd.
Vår värld, var så ren, så skön och så
, blid,
till andakt manade stundens frid —
och synlig lojsång den store North Minster
sjålf höjer mot himlen till evig tid.
Så vände vi åter från skogars land
i ridt Öfver ängar och silfversand,
ty så skön var vår jord, i den gyllne
hösten,
att ej längre vi sökte Féernas land.
En obligatorisk fara.
Några ord till mödrarna om vaccinationen
oeli huru den bedrifves hos oss.
I.
ör IG år sedan utgaf med. d:r Alrik
l Törnblom en liten skrift, »Om smitt-
koppor och skyddsmedlen mot dem», hvilken
intogs i det berömda verket »Ur vår tids
forskning».
D:r Törnblom slutar sin förtjänstfulla bro-
schyr med följande ord:
»— — — må hvar och en som i tal el-
ler skrift söker bibringa andra den åsikten,
att vaccinationen är skadlig, komma ihåg, att
det gäller tusentals människolif, och att an-
svaret blir tungt, om han byggt sin mening
på hugskott.»
Låt mig därför med ens, för att fria mig
från detta ansvar, förklara, att det ingalunda
är min afsikt att kalla vaccination i och för
sig skadlig, ieke ens att, som likväl många
medicinska auktoriteter gjort, draga i tvifvels-
mål dess nytta, om hvilken jag tvärtom är
ganska lifligt öfvertygad.
Det är om de faror, som kunna vara och
faktiskt äro förknippade med vaccinationen,
samt om det tvång, vi i detta fall äro under-
kastade, jag helt förtroligt vill tala nå-
gra ord med Iduns läsarinnor, af hvilka
många väl äro mödrar, som kanske ofta med
bekymmer motsett den operation å deras
barn, som kallas vaccination eller skyddskopp-
ympning.
❖ *
#
Om vaccinationens uppkomst är öfverflö-
digt att orda. Nästan hvar och en vet, att
den i slutet af förra århundradet uppfanns
af en engelsk läkare, d:r Edvard Jeunes, och
att den infördes i Sverige år 1801, hufvud-
sakligen på initiativ af professor Munck af
Rosenschiöld.
Efter de oerhörda härjningar, som smitt-
kopporna åstadkommit i Europa, mottogs upp-
finningen med jubel och gjorde ett verkligt
segertåg genom världen, trots det motstånd
som uppfinningen, liksom allt nytt, mötte,
egentligen från presterskapets sida.
Dess helande förmåga visade sig också
snart och tydligt, äfven om Jennes dröm, att
smittkopporna nu för alltid skulle vara för-
svunna, icke besannades.
Statistiken, med hvilken vetenskap man ju
kan bevisa mycket, ådagalägger med ojäfviga
siffror allt det goda vaccinationen uträttat.
Redan år 1815 infördes vaccinationen obli-
gatoriskt i Sverige, och detta vaccinations-
tvång, som sannolikt den tiden var af nöden,
existerar ännu.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
