Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 33. 15 augusti 1890 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1890 I DU N 403
Grefven andas lmrdt. Hans blick blir orolig och
på den feberheta pannan glänsa svettperlorna i en
krans.
Oaflåtligt betraktar hon honom. Han söker ord;
med allvarliga, forskande ögon. Hennes tårar
stanna. »Skall jag då icke längre dela med —
— med henne ...»
han finner dem ej till att svara.
»Helt? Utan att dela?» — upprepar hon.
»Ack, mitt barn,» börjar han till sist med osä-
ker röst. »Din far, din far är jag ju helt. Min
kärlek omfattar dig med all sin kraft och vär-
me som från den första dag, jag bar dig på mina
armar. Att en ny kärlek, en annan, af lägre art,
ej alls detsamma — icke kan den skymma för ...»
Men han behöfver icke tala längre, han behöf-
ver icke urskulda, icke dagtinga. Hon springer
upp, hon afbryter honom med våldsamma ord:
»Ah, I alle, i röfven mig, plundren mig in på
nakna kroppen. Hvarför ej döda mig genast, af
nåd, genast — utan pina längre. — Far! Haha
— du min far! Och han, den andre, min trolof-
vade! Hennes slafvar ären I, synderskans slafvar.
Hade jag hennes ormhufvud under min fot. . .
Bort! Jag vill ej stanna i detta hus, under detta
tak; nej, icke en sekund, där hon fmnes. Jag
lemnar er. I skolen slippa mig. Ingen, ingen kan
hindra mig...»
Krisen var förfärlig. Något dylikt hade aldrig
förr gått öfver hennes läppar. Hela hennes kropp
skakade, där hon stod; hennes händer knötos,
hennes fot stampade i vrede.
När hon flyr ut ur rummet, först då får fadern
sin besinning åter, makt öfver sin kropp, som för-
lamats på knä invid soffan. Han störtar efter
henne.
På tröskeln slinter hon och faller sanslös.
Kurt står i dörren, skrämd, upprörd af bullret.
Bakom honom skymtar Käthes ansikte, oroligt
och blekt.
»En läkare,» ropar grefve Stjärne emot dem.
»Sonja dör — fort, en läkare!»
Och när hans hustru vill stiga in i rummet,
stöter han henne liårdt tillbaka och vrider dörren
i lås.
Så lyfter han upp den sanslösa dottern i sina
armar, betäcker hennes ansikte med kyssar, grå-
tande, den stolte mannen, som ett slaget barn . ..
XVIII.
»Drifvande moln».
I flere veckor efter denna dag låg Sonja i en
medvetslös häftig nervfeber, under hvilken förhopp-
ningarna för lif och död vexlade som skyarnes
skuggor öfver fälten en solvarm sommardag.
Fadern och fästmannen voro nästan aldrig från
hennes sida, ehuru hon i febern ej hade någon
förnimmelse af dem, som omgåfvo henne.
Mellan grefven och hans unga maka hade allt-
ifrån den stund, då han stötte henne tillbaka öf-
ver tröskeln till dotterns rum, uppstått ett egen-
domligt förhållande af nervöst vexlande ny och
nedan, som ingen af dem förmådde bryta.
En dag vid dotterns sjukbädd — och när han
vände åter, låg en kyla öfver hans väsende gent
emot hustrun, som hon hade mer än svårt att
tina upp.
En kväll i hennes närhet, under det hon lät all
sin förföriskhet omsvepa honom som en berusande,
giftig ånga, ur hvilken hans lungor drucko och
drucko girigare för hvarje nytt andetag — och
när han vände åter om natten att vaka vid Sonjas
sida, bredde sig en trotsig ovilja öfver hans sinne
att på detta sätt lefvande slitas till döds mellan
så skiljaktiga intressen.
En trotsig ovilja, som smalt ner likt den första
ljumma snön om hösten, under hvilken jorden
ännu ångar sommarvarm.
Smalt ner i det tysta rummet, där nattlampans
svagt gröna sken lyste matt, som spädt af mörk-
ret, där hennes hvita lakan bredde sin spetsram
kring det feberröda kära, kära lilla ansiktet, och
där ljudet af hennes andedräkt i en monoton
rytm likt en melankolisk sång trängde direkt
till hans fadershjärta med bitter förebråelse och
ljuft vemod.
När icke själf emellanåt Karl Stjärne, gripen af
en plötslig åtrå efter den kvinnas närvarelse, som
trots allt band honom, slet sig lös från Sonjas
feberbädd för att egna ett par timmar åt Käthe,
höll sig denna tillbaka, lemnade knappast sin en-
skilda våning, där hon intog alla sina mål.
Det vill säga: en stund hvarje dag företog hon
en promenad — en lång promenad i regel — nu-
mera alltid till fots, trots hon tillförene alltjämt
haft en formlig passion för att åka.
Men den som hade sett henne vid den lilla
åkarestationen på Myntgatan hvarje middag taga
droska till Söder, hade nog haft anledning komma
på sina egna tankar. Men i dessa stunder var
hon ej grefvinna Stjärne, hon var Roses moder.
(Forts.)
Sen till, att Idun med Modetidning
finnes hos alla edra bekanta!
Förslag till matordning för veckan
1 7—23 aug.
Söndag: Grönsoppa ; ugnstekt pigg-
var; oxfilet med kokt rökt skinka och
grönsaker; mosspudding; bigaråer.
Måndag: Puré på selleri; ragu på
gädda; jordgubbar med grädde.
Tisdag: Biffstek med lök och po-
tatis; filbunke.
Onsdag: Kroketter af oxkött; stuf-
vad sparris; hallon och mjölk.
Torsdag: Spicken rökt skinka med
spritärter; blåbärskräm med grädde.
Fredag: Puré på höns; gädda med
pepparrot; frukt.
Lördag: Soppa på grönsaker; stuf-
vad kalfbringa med grönsaker; frukt.
Recept.
1 Ragu pä gädda. Kokt urbenad
gädda skäres i bitar, kräftstjärtar och
sparris i tärningar, hvilket allt med
champingoner fräses i smör, spädes med
några skedar söt grädde samt stufvas
en stund. Kiguen upplägges och gar-
neras med förlorade ägg.
2. Kroketter af oxkött. En lök hac-
kas och brynes i smör; mjöl och bul-
jong tillsättas; får koka några minuter;
finhackadt kokt oxkött kryddas med
peppar och salt och tillsättes jämte 2
vispade äggulor, hvarpå allt uppslås att
kallna. Häraf formas aflånga bullar,
som rullas i rifvet bröd, doppas i vis-
padt ägg, åter rullas i rifvet bröd, ste-
kas i smör och beströs med litet salt.
3. Ugnstekt piggvar. Fisken kokas
Molt till en tredjedel. I en långpanna
lägges lök, skuren i skifvor, smör och
därpå fisken, som öfverslås med litet
hvitt vin och stekes i svag ugnsvärme.
Afven champignoner kunna tillsättas.
Upplägges garnerad med kräftsjärtar
eller räkor. Serveras varm.
Hushållet.
Att använda honung (Svar till frågan
618.). 1. Till Efterrätter;
1. Koka en kompott af | kg rabar-
ber och J kg honung, upplägg den på
ett fat, bred tjockt med vispad ägg-
hvitskum öfver och sätt det hela en
stund i ugnen, att det lår litet färg.
Ates med vaniljsås.
2. Surlimpa rifves och blandas med
litet slött kanel ; ett hvarf däraf lägges
i botten på en glasskål och öfverhälles
med flytande honung. Därpå kommer
ett hvarf skum af söt grädde, så åter-
igen bröd, honung och vispad grädde,
tills skålen är full. Garneras med syl-
tade bär.
3. Halfmogna krusbär kokas minst
I timme med honung; därefter tillsat-
tes hälften så mycket mogna hallon;
det hela kokas till mos. Af detta blan-
das några skedblad i uppvispad grädde,
som serveras i glasskål.
4. ITvilka bär som helst kokas med
honung, och kompotten slås i en skål,
dock ej med mycken saft. Under tiden
har man kokt en »flamri» af mjölk, maj-
senamjöl, socker och vanilj, redd med
äggulor samt till sist uppblandad med
ägghvitskummet. Denna smet slås öf-
ver frukten och rätten serveras kallnad,
utan sås.
5. Padding (engelskt recept). Först
blandas § kg hvetemjöl med 1 tesked
jästpulfver, | kg njurtalg och litet salt;
därefter knådas i degen | kg honung
(eller sirap), 1 kopp mjöik, 1 ägg och
1 tesked malen ingefära. Kaflas, rul-
las ihop och lägges i en uppblött och
invändigt med mjöl beströdd handduk,
för att (som plumpudding) koka 2 tim-
mar i vatten.
2. Till bakning.
1. Små pepparkakor: 1 kg värmd
honung, 125 gr smör, 1 kg mjöl, 250
gr. socker, 2 gr kanel, 2 gr nejlikor,
3 gr kardemumma, 2 gr pomeransskal,
I rifven muskotnöt, 60 gr sötmandel
samt 35 gr i I liter rom upplöst pott-
aska blandas på bekant sätt. Kaflas
och små kakor stickas ut.
2. Tjocka honungskakor. 2 liter hve-
temjöl, 125 gr socker, 60 gr rifven söt-
mandel, 60 gr smör, kryddor efter be-
hag blandas till en liter uppvärmd ho-
nung, och degen arbetas med sked, tills
den afsvalnat. Då tillsättas 3 hela ägg,
hvilka inarbetas väl, och slutligen 35
gr renad pottaska, upplöst i dricka, och
10 gr hjorthornsalt. Degen bredes ut
på små plåtar med höga kanter eller
i siirsklldt därtill gjorda bläckränder,
hvaraf då många rymmas på en större
plåt, och gräddas i ej för varm ugn.
Man bestryker ytan med ägg och gar-
nerar kakorna med mandelhalfvor.
3. Formkaka. \ liter honung, ï te-
sked kanel, § tesked nejlikor och krydd-
peppar, 15 söt- och 5 bittermandlar,
skurna, 1 tesked hjorthornsalt, 1 tesked
pottaska, 5 hela ägg och 1| liter råg-
mjöl. Allt detta röres | timme, hal-
les i smord form och gräddas vid la-
gom värme 1—1-| timme. Denna kaka
står sig rätt länge.
4. Fyld kaffekaka: | kg honung ko-
kas och blandas med 125 gr hackad
mandel och så mycket rifvebröd (helst
rifven surlimpa) som honungen uppta-
ger. Då massan kallnat iröres kanel,
hackade citronskal och stötta nejlikor
och får sedan stå öfver natten. Nästa
morgon tillsättes 1 sked rom och så
mycket vin, att färsen blir smidig. En
vanlig jäsdeg, som till krans eller
mjuka kringlor, kaflas tunn, massan
strykes på, degen rullas ihop och får
jäsa innan den sättes i ugnen att gräd-
das I timme.
5. Tårta: En vanlig sockerkaka eller
biscuittårta skäres midt itu, så att man
får 2 bottnar; på dessa hälles försiktigt
flytande honung, hvilken kakan snart
suger i sig. Bottnarna läggas åter ihop,
och tårtan skäres i bitar samt serveras
straxt, ty om den står länge, blir den
för mjuk.
3. Till mjödberedning. Härtill finnes
många beskrifningar. Jag hänvisar en-
dast till receptet i Kokboken »Husmans-
kost».
4. Till honungsdricka ; hvartill en be-
skrifning äfven finnes i samma kokbok.
5. Till sylt. Päron syltade med hon-
ung äro särdeles goda och få en smak
liknaDde kvitten.
Ett försök att sylta lingon med ho-
nung i st. för med sirap torde ej hel-
ler utfalla så illa.
6. Till vin En beskrifning står att
läsa i Iduns första årgång pag. 302.
7. Till likörer går det gärna an att
använda honung i st. f. socker. Na-
turligtvis måste honungen vara väl
renad.
8. Till ättika. Den grumliga botten-
satsen, som man får vid honungsvinbe-
redningen, kan utan vidare hällas i bu-
teljer och ställas åsido. Vätskan öfver-
går af sig själf till ättika. Man silar
ifrån den klara ättikan, så snart man
ser, att den är färdig. Eller man be-
reder den af svagt honungsvatten (must),
som bör ligga länge på varmt ställe.
9. Till rengörning af sammet och si-
den. Oxgalla, honung, sprit och såpa
(eller äggula) kokas i regnvatten; där-
med tvättas det på flannel spända tyget
medels en svamp. Spriten och ho-
nungen hindra tyget att fälla, (När-
mare tillvägagående återfinnes i n:r 1
af Idun 1889.)
1 0. Till husmedel.
1. Mot hosta. Honung smältes öfver
ett ljus i en silfversked eller pappers-
låda och blandas med ingefära. Inta-
ges hett.
2. Mot heshet. Kenad honung röres
med citronsaft.
3. Mot brännsår. Blåsor undvikas,
om man bestryker det skadade stället,
(där huden ej gått a.f) med honung (jfr
Idun 1890, n:r 21.)’
4. Mot spruckna händer. Man upp-
löser en tesked honung i en kopp vat-
ten och ingnider därmed de fullkom-
ligt damfria händerna flere gånger om
dagen. Under mellantiden är rådligt
att draga på mjuka handskar ulan fing-
rar, och i allmänhet hålla händerna
torra.
5. ITonungsvatten. 1 liter vatten, 1
matsked honung, rekommenderas nu-
mera att begagna i st. f. blyvatten.
11. Till lockmat för fisk. Färskt
hvetebröd, tillsatt med något honung
och formadt till små kulor, är god lock-
mat. Ett mera besvärligt sätt: Hvete-
korn kokas i mjölk, tills de kännas
mjuka, hvarefter man öfver lindrig eld
ger dem en tillsättning af honung och
saffran, som kokats i mjölk. Kornen
sättas på kroken och slukas af fiskarna
med stor begärlighet.
12. På bröd i stället för smör finner
nog honung stor åtgång i många famil-
jer, blott man ej får det uteslutande
en längre tid. Stenia.
Klädedräkten.
Ljusa balskor, som blifvit solkiga,
kunna åter bli oklanderligt rena, om
man gnider dem med uppvärmdt fint
mjöl eller med ren vadd, doppad i ljum
sprit. Man kan sedan åter lugnt be-
gagna skorna till och med vid elekt-
risk belysning.
Handarbeten.
Prydnadsask eller handskask. Man
tager sönder en nätt ciggarrlåda med
lock, kläder öfver hvarje enskild del
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
