Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 34. 22 augusti 1890
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1890
IDUN 411
Stenografiens betydelse för
damerna.
Bref till Iduns läsarinnor.
Kära syster!
Vet du, hvar jag var här om dagen? Jo,
en bekant förde mig af en händelse upp på
den arendsk-stenografiska utställningen i Stock-
holm och bjöd mig att öfvervara Svenska ste-
nografförbundets möte. Där såg och hörde jag
åtskilligt, som jag tänkte skulle intressera dig.
Jag såg t. ex. vid utställningen stenografiska
stilprof ur en /Wftskola på landet från barn
mellan 10 —14 år, och bland dem flere från
flickor, och jag hörde då, att dessa redan i
skolan vunnit mycken tid genom sin stenogra-
fiska färdighet. Så såg jag också, huru en
hus-moder, som lärt sig Arends’ stenografi vid
40 års ålder, utställt bevis på den nytta, hon
däraf haft i hemmet: anteckningar för kök och
hushåll, som hon eljes aldrig hunnit göra, an-
teckningar också för hennes makes räkning,
som skänkt honom mycken lättnad i arbetet.
— Men hvad jag hörde af stenograferna var
ännu märkvärdigare. Jag hörde dem alla af
egen erfarenhet uttala såsom sin orubbliga öf-
vertygelse, att Stenografien är en skrift, som
bör läras af alla, som skrifva, emedan den för
alla inbesparar tre fjärdedelar af den tid, de
eljes använda under skriftliga arbeten ; jag hörde
en ung kvinna med entusiasm under stormande
bifall prisa den arends’ska steDografiens ofantliga
företräden framför vanlig skrift, och jag hörde
en tioårig flieka läsa stenografisk literatur lika
flytande, som jag själf läser vanlig skrift; hon
började lära sig konsten i februari och har så-
lunda hållit på i sex månader, och jag minnes
mycket väl, att när du, kära syster, hållit på
att läsa innantill i sex år, så läste du icke
vanlig skrift mera flytande.
Efter ett par dagar träffade jag några steno-
grafer och frågade dem, om de trodde, att’
äfven du borde lära dig stenografi, och jag
skall nu försöka meddela dig något, af hvad
de svarade.
*
Hvad du för närvarande har för dig, det vet
jag verkligen icke. När jag senast var hemma,
brukade du stundom komma och fråga mig:
»Hvad skall jag göra?» Jag kan ju icke veta,
om du är lika ledig nu; men är du det, så
säg mig, om du tror, att det jämt så skall
forblifva. Litar du kanske på egen förmögen-
het, eller litar du på förmögenhet och arbets-
kraft hos honom, hvars hem du hoppas en
gång skall blifva ditt eget? Säg mig då: hvilka
garantier har du, att icke detta genom sjuk-
dom eller olyckor skall ryckas ifrån dig, hvilka
garantier, att icke då du eller han skall kunna
behöfva ditt arbete? Åh nej, jag vet, att du
inser, att sådana garantier icke finnas, jag vet,
att du känner, att det kan komma dagar, då
du skulle vilja gifva mycket för att kunna
köpa igen den tid, som du nu kanske har till
öfverlopps. Sätt den därför nu in på banken:
lär dig nu stenografi, och hvar gång du i fram-
tiden har något att skrifva, skall du kunna
taga ut ett kapital inbesparad tid.
För öfrigt, skulle du icke redan nu vilja
spara in en god del tid, som du använder på
att skrifva. Brukar du icke då och då, ur
hvad du läser, prosa eller poesi, skrifva af,
hvad som slår an på dig? Och säg mig:
Brukar du icke hvar gång du håller på med
detta ofta ha skäl att klaga: »Ack, om det
dock icke toge så förskräckligt lång tid att
skrifva af en sak! ...»
Eller kanske du skrifver dagbok? Då har
du säkert märkt, huru lätt tankarne ila från
dig, innan du hunnit fästa dem på papperet.
Och har du icke märkt det då, så har du sä-
kert märkt den vanliga skriftens långdragenhet
vid all din korrespondens. Tror du icke, att
jag vet, huru ofta du börjar dina bref: »Jag
skulle för länge se’n ha svarat på ditt kära
bref — och jag skulle ha så förskräckligt myc-
ket att skrifva till dig om — men jag har
icke haft tid,» — och slutar dem: »Förlåt
slarfvet, men jag har haft så förfärligt brådt-
om ! » Säg, skulle det icke vara bra att kunna
skrifva fyra lika långa bref på en timme, som
du hittills användt för att skrifva ett, eller ock
att kunna skrifva detta ena fyra gånger så ut-
förligt, utan att därtill behöfva använda mera
tid än nu?
Du kanske vill säga mig, att detta ej låter
sig göra, därför att dina korrespondenter icke
kunna läsa stenografi. Därpå svarar jag först,
att du icke blott för brefskrifningens skull bör
lära dig konsten, och vidare, att dina vänner
kunna lära sig den lika väl som du. Vilja de
blott lära sig läsa, kan det gå på några dagar.
Jag känner en ung flicka, som förmådde sina
flitigaste korrespondenter därtill, emedan det
endast därigenom blef henne möjligt att trots
sin strängt upptagna tid hålla korrespondensen
uppe; och på liknande sätt skulle nog ditt
exempel kunna verka.
Minnes du din sista resa, syster? Säg,
brukar du icke stundom taga fram dina rese-
anteckningar och låta dem erinra dig om det
myckna nya och intressanta, som du under re-
san upplefde? Men finner du dem icke ofta
bra torftiga; märker du ej, att mycket aldrig
hann antecknas, som du dock borde ha skrifvit
upp, och som därför nu så småningom faller
dig ur minnet? Hvarför voro de ej fyra gån-
ger så innehållsrika? Jo, du måste dragas
med den vanliga skriften, när du skref dem.
När jag härom dagen mötte dig, då du kom
ifrån kyrkan, minnes jag mycket väl, huru
du sade: »Hvad jag gärna skulle vilja hafva
den där predikan i behåll!» — icke så myc-
ket kanske för din egen del .. . du sade ju
mig, att du aldrig skulle kunna glömma den,
men för att det fanns så mången annan, som
så gärna skulle ha velat läsa den. Jag hade
då intet svar att ge dig; nu säger jag: »Lär
dig stenografi, och den dagen skall komma, då
din penna kan fånga hvarje uttaladt ord i
flykten ! »
»1:
Men låt oss också tänka på din framtid!
Den kan komma emot dig på två skilda vä-
gar: antingen ger den dig ett eget hem, eller
också ställes du ute i det praktiska lifvet.
Nog vet jag, att du helst ville välja den första
vägen, ty därtill är du dock skapad, men jag
vet också, att valet ej står i din egen hand.
Du kan en dag, kära syster, stå utan allt stöd,
utan alla anförvandter, och blott ha ditt eget
arbete att lita till. Då skall du nog lära
känna tidens — och därmed stenografiens värde,
hvart du än vänder dig.
Skall du kanske i framtiden befinna dig i
något affärsföretag, på ett kontor eller i ett
ämbetsverk? Då vet du, att du mycket ofta
skall stå med pennan i hand, och är du ste-
nograf, skall du därvid spara in mycket både
tid och krafter. Och kan du säga den, i hvars
affär du söker anställning, att han kan använda
dig såsom stenografkunnig handsekreterare, så
skall du helt visst ha långt större utsikt till
en god plats än eljes. Ty din principal skall
då mycket snart lära sig inse nyttan af att
diktera sina viktigaste skrifvelser för dig för
att själf slippa tidsödande skrifsysslor, men
dock kunna förena nödig öfverblick öfver det
hela med kännedom om detaljerna.
Eller du kommer kanske att söka din ut-
komst på den litterära produktionens område,
vare sig genom eget skriftställeri eller såsom
biträde åt andra. Vill du själf författa, skall
du ej blott genom stenografisk färdighet vinna
mycken tid, utan skall äfven kunna besanna
riktigheten af yttrandet, »att stenografiens an-
vändning såsom gifven följd medför ett stär-
kande af tankens energi, emedan den förmår
gripa tanken, då den uppstår, och med densam-
ma nästan hålla jämna steg.» Genom steno-
grafisk färdighet skall du, såsom talrika exem-
pel —- äfven från vårt land — utvisa, såsom
handsekreterare kunna träda till andre förfat-
tares hjälp och göra dem mycken tjänst. Och
vill du syssla med öfversättning, så skall jag
till ditt föredöme — berätta, hvad gagn
en ung svensk kvinna på detta område förstått
att förskaffa sig af sin stenografiska färdighet.
Hon var anställd såsom öfversättarinna för en
tidning; för typografernas skull måste hon för
sina manuskript använda den vanliga skriften
och hade därigenom intill 9 à 10 timmars
strängt arbete dagligen. Men då fann hon på
den lyckliga idén att lära typograferna steno-
grafi och kunde hädanefter använda stenogra-
fiska manuskript. Och på detta sätt inbespa-
rade hon dagligen, enligt egen uppgift, ej min-
dre än 6 à 7 timmar och fick därigenom äf-
ven tillfälle till annat arbete — i detta
fall meddelande af stenografisk undervisning
åt andra. —
Såsom lärarinna brukar du ju ofta söka din
sysselsättning. Såsom lärarinna i stenografi
finnas rika tillfällen för dig att verka; men
jag tänkte nu särskildt på din ställning i de
vanliga skolornas tjänst. Ack, jag har sett,
huru det gått mången kvinna på det området.
Jag har sett deras arbete före lektionerna: de
togo sitt kall på allvar och förberedde sig
därför noga, på hvad de skulle lära ut, och
jag såg dem så, studerande med pennan i hand,
forskande efter, hvad som rörde deras ämne,
och samlande, bvad de trodde sig behöfva. Myc-
ket såg jag dem därvid gå förbi på grund af
bristande tid : förberedelserna togo ju ändock
timme efter timme. Under lektionerna såg
jag dem sedan vilja annotera, hvad som före-
kom, men ofta ej hinna med det ; och efter
dem såg jag dem vända hem, ej till hvila, men
till korrigering af digra temaböcker. Jag säg
dem förse bok efter bok med rättelser och för
den kommande lektionen anteckna de viktiga-
ste felen ; och jag såg dem under hela sitt ar-
bete kämpa med tiden, som ville gå ifrån dem,
och med sina egna krafter, som ej ville räcka
till. Och mycket ofta såg jag dem öfveran-
strängda duka under i kampen.
Så får det icke gå dig, kära syster; du skall
lära dig stenografi och på det viset förkorta
dina skriftliga arbeten till en fjärdedel af den
tid, de nu taga, och skall på den besparda ti-
den genom hvila hemta nya krafter!
*
Men nog älskar jag dock mest att för fram-
tiden tänka mig dig, min syster, såsom medel-
punkten i ett eget hem. Där vill jag se dig
såsom ett mönster för husmödrar; och vill du
blifva det, så vet jag, att du litet emellan går
till ditt skrifbord, än för att anteckna det el-
ler det i hushållsboken, än för att skrifva af
den eller den beskrifningen, än för att skrift-
ligen byta rön med någon vän eller för att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:35:09 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1890/0419.html
