Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 34. 22 augusti 1890 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1890 S D U N 415
»Ett besök — vid denna tid — hvad vill det
säga? Hur kan man begära, att jag nu skall ta
emot!»
»Jag försökte också på allt vis afböja. Men hon
låter ej afspisa sig. Det är nödvändigt, säger
hon.»
Med en otålig rörelse reser hon sig.
»Vänta, min käre vän, jag är strax åter», säger
hon till mannen, i dçt hon går.
En minut senare står hon i sitt mottagnings-
rum, som svagt upplyses af den med en röd sil-
kesslöja draperade lampan. En mörk kvinlig ge-
stalt går henne till mötes.
Floret lyftes, och hon igenkänner genast miss
Bly.
En häftig rodnad stiger upp på grefvinnans
panna.
»Hur kan ni understå er», utbrister hon hvi-
skande och ser sig oroligt omkring. »Har jag ej
på det strängaste förbjudit er att söka mig här?»
»Förlåt mig, men det är något högst viktigt !»
»Är Rose sjuk?»
»Nej.»
»Men sä tala då, tala människa, att detta kan
bli slut. Hvarenda sekund är farlig.»
»Jag vet knappt, om fru grefvinnan skall tro
mig; jag tror knappt mina egna sinnen, mitt för-
nuft. Jag har sett herr James — i dag ■—■ här i
Stockholm.»
Käthe bleknar och tar ett steg tillbaka. På
flere sekunder får hon ej ljud.
Men så säger hon:
»Men detta är ju vansinne! Sett en död! En
död sedan tre år tillbaka! En hallucination, nå-
gon likhet — ni kan väl begripa, att man ej kan
promenera på Stockholms gator, när ens ben
multna på Themsens flodbotten . ..»
»Ja, detta har jag ock själf sagt mig, sagt mig
hundra gånger sedan den förskräckliga uppenba-
relsen i dag på förmiddagen. Men jag kände så
väl igen honom, som stode han nu framför mig
och ej ni. Det svarta skägget, ögonen, ärret —
allt.»
»Galenskaper! Säg, säg, ni begriper ju, att det
måste vara en villa ! Hvar såg ni då denna syn ?»
»Det var blott ett ögonblick, men det var med
en skärpa, som hade jag stirrat därpå i flere mi-
nuter. Jag mötte honom i folkträngseln på Norr-
bro. I ett huj var han om mig. När jag något
hämtat mig, vände jag och försökte hinna honom,
finna honom åter. Men det var omöjligt. Och nu
ville jag blott i tid varna er.»
Käthe stod tyst en stund efter dessa ord. Hon
var spöklikt blek, men till det yttre lugn, med
hårdt sammanpressade läppar, med sänkta ögon-
lock.
Till sist sade hon:
»Nåväl, tack för er goda mening, jag uppskat-
tar den. Men jag behöfver naturligtvis ej upprepa
för er, att ni måste ha sett en annan person. De
döde spöka ej. Gå nu genast hem. Jag kan ej
dröja här längre, och ingen mer bör se er. Helsa
Rose och sof bort edra griller.»
Hon sköt henne sakta ut ur rummet.
Men när hon blef ensam tryckte hon händerna
hårdt för sina tinningar, lutade sitt hufvud bakut
och stönade i ångest:
»Om ... om det skulle vara möjligt...»
Så hör hon sin mans steg nalkas öfver den
mellanliggande salongen, rycker sig lös ur för-
stämningens trollmakt, får ett leende på sina läp-
par, godt mod i sin blick — allt på ett ögonblick,
ett jätteprof af mänsklig själfbeherskning.
»Bah», hviskar hon vid sig själf, »är då äfven
jag en fjolla, som skrämmes af amsagor. Him-
melen står ännu hög och klar, trots några stac-
kars drifvande moln.»
(Forts.)
Redovisning
för insamlade bidrag till Säters kyrkas värmeled-
ningskassa år 1890.
Då undertecknad den 15 sistlidne juni
tillträdde pastoralvården härstädes, ha-
de, enligt kassaboken, sedan årets bör-
jan influtit ............................................... kr. 56: 92
Sedermera hafva tillkommit: fr. »Hulda»,
Luleå 1: —■; »Vivi och Anna Tea», Malmö
0: 60 ; genom fröken Märta Starnberg från
England 9: 06; Westerås 0: 50; Anund-
gårds poststämpel 1: -—; »onämnd», Fril-
lestad 2: 30; några af Iduns läsarinnor i
Borås 2: 80; Eksjö 0: 60; J. Landberg,
Norrköping 0: 70; »H. Z.» 1: 20; fröken
H. Nordgren 3: —........................................ 22: 76
Summa 79: 68
Och anhåller undertecknad att härmed få uttala
en hjärtlig tacksägelse från alla kyrkans härva-
rande vänner, så väl till fröken Märtha Starnberg
för hennes välvilliga upprop till förmån för vår
värmledningskassa, hvilket upprop genom Red. af
»Iduns» godhetsfulla försorg kommit till en stor
allmänhets kännedom, som ock till alla dem, hvilka
genom bidrags insändande visat, att de hafva in-
sikt om, huru förfärligt det är, att människor
af helsoskäl under långa månader måste afhålla
sig ifrån att bevista den sköna Herrens gudstjänst.
Säter den 23 juli 1890
’Glis Gxjersén.
v. pastor.
Förslag till matordning för veckan
24—30 aug.
Söndag: Soppa på tupp; ugnstekt
gös med hvit sås och champignoner;
oxhare som vildt; stufvadt selleri; ba-
varoise; frukt.
Måndag: Grönbuljong med klimp :
hvarjehandapudding.
Tisdag: Fårkallops; filmjölk.
Onsdag: Stufvade aborrar; soppa
på färska körsbär; plättar med sylt.
Torsdag: Fläsk med päron ; sago-
soppa.
Fredag: Puré på selleri ; stekt and;
morötter i olja; citronkräm.
Lördag: kräftor; soppa på grönsa-
ker; biffstek; frukt.
Recept.
1. Fårkallops. Fårbringa skäres i
passande bitar, som noga putsas och
läggas i en kastrull; kallt vatten påspä-
des, salt, hela pepparkorn och litet por-
tugisisk lök tillsättes, hvarpå allt kokas,
tills köttet är nära färdigt, då det upp-
tages, fett frånskummas såsen, köttet
nedlägges och så mycket potatis, som
fått gå genom sikt, tillsättes, att den
gör såsen simmig. Hvitt vin tillsättes
efter smak. Upplägges och serveras
med kokt råskalad potatis eller stufvade
fcastanier.
2. Oxhare som vildt. Oxharen som
fått hänga några dagar (kortare tid på
sommaren, längre på vintern), utskäres
från benen, bultas lätt, späckas i tre
rader, beströs med salt, bestrykes med
smör på alla sidor, brynes väl och spä-
des sedan med 25 cl. grädde, hvilket
upprepas, om såsen, som bör hafva en
gulbrun färg, under stekningen kokt in.
Kastrullen bör väl tillslutas och stek-
ningen ske långsamt.
Bäst är den oxhare, som skäres ur
rostbiffen, men äfven den från biffste-
ken duger, om den får hänga 5 till 6
dagar och därpå bultas försiktigt.
3. Fläsk med päron. Fläsket (icke
för fett) skäres i stora tärningar och
hackas; päronen skäras likaså och ko-
kas med buljong (helst af kalf), hvar-
efter båda delarna uppläggas att afrinna ;
stufvas sedan tillsammans med peppar,
muskott och litet buljong, hvari päronen
kokt, tills det är färdigt ; serveras med
stekt bröd. O. II. D.
Handarbeten.
Att förfärdiga pappersblommor. Länge
ha pappersblommorna nästan i alla kret-
sar — och detta med rätta — varit för-
aktade såsom i högsta grad stela och
så litet naturliga som möjligt. Men
på sista tiden ha konstfärdiga händer
åter skaffat dem erkännande, och man
kan nu få se vackra blomkvistar afmånga
slag, förvillande lika sina naturliga före-
bilder. Materialierna till det tacksamma
och angenäma arbetet äro endast kulört
silkespapper i olika färger, som vi vid
förfärdigandet af de olika slagen af blom-
mor särskildt skola angifva, finare och
gröfre karkas, något vax, klart, flytande
lim samt majsgrönt och brunt silkes-
papper till omvirande af stjälkarne.
Då vi nu vilja inviga våra läsarin-
nor i den vackra konsten, börja vi med
beskrifningen på de enklaste blommor-
na och öfvergå småningom till de svå-
rare.
Åppelblomma. Man tager till denna
matt rosafärgadt, nästan hvitt silkespap-
per och klipper i 6—8 dubbelt lagdt
papper stjärnor i föreliggande form.
Af dessa stjärnor lägger man 2—3 slätt
i venstra handen och drager medels en
sluten, icke skarpkantig brodér- eller
nagelsax i några af bladen små veck,
som åt midten utlöpa svagt, åt kanten
skarpt, medan man med en så liten fin-
gerborg som möjligt trycker in de öf-
riga bladen, åfvenså midten af stjärnan,
så att den enligt naturen antager en
litet oregelbunden och kupig form.
Man tager därpå ett antal ståndare,
som man bäst köper färdiga, hos någon
fleurist vrider fast dem med en stark
silkesända på en med en liten vax-
knopp försedd, gröfre karkas och virar
sedan om denna med en lång, 1 cm.
bred remsa af grönt silkespapper. Här-
vid tager man det sistnämnda mellan
högra handens tumme och pekfinger,
håller karkasen med ståndarne mellan
samma fingrar på venstra handen och
lindar den jämnt åt höger, så småning-
om skjutande den något uppåt, hvari-
genom papperet lägger sig i snedrikt-
ning; ändan fästes med lim. — Nu
sticker man stjälken genom stjärnan och
anbringar för bättre fästes skull litet
vax under stjärnan på stjälken; en bit
grönt silkespapper anbringas lätt på
vaxet.
Till knoppar tager man ett stycke
vadd så stort som en ärta, sticker ge-
nom denna en fin ståltråd, hvars spet-
sar böjas in något i vadden, lägger den i
en bit fiukrusadt matt rosafärgadt silkes-
papper och lindar fast det nedtill hårdt
sammansnodda papperet med en grön sil-
kesända på ståltråden; 3—5 sådana
knoppstjälkar viras tillsammans med en
remsa grönt silkespapper. De gröna bla-
den köper man vackrast och billigt, men
kan äfven själf lätt förfärdiga dem. Ef-
ter föreliggan-
de former klip-
per man dem
af grönt vac-
kert glanspap-
per, fäster me-
dels en 1 cm.
bred remsa sil-
kespapper en
fin ståltråd
längs midten
påafvigsidan-
eller om glans-
papperet är
hvitt på afvig-
sidan ett helt
likadant blad —
lägger det liksom blombladen i venstra
handen, krusar oeh.böjerdem som dessa.
Vid hopsättningen binder man flere
knippen af 4—6 blommor, några knop-
par och flere blad på naturliga äppel-
grenar och ger därpå det hela ännu
mera effekt genom att medels en i litet
karmosinfärg doppad’ pensel här och
där nyansera blommorna och framför
allt knopparne. Därtill fordras inga-
lunda någon i målning öfvad hand;
den, som med intresse betraktat en na-
turlig blommande äppelkvist, skall lätt
af sig själf finna rätta måttet.
(Forts, i nästa n:r.)
Bakning-.
Hårdt bröd. 3 dl. godt svagdricka,
en bit smör, stor som ett ägg, en nypa
salt och så mycket mjöl, att en lös deg
uppstår, som röres en stund i ett fat.
Denna deg lägges sedan på bakbordet,
blandas något med mjöl, kaflas sedan
ut och tages af i så tunna kakor som
möjligt. Gräddas i ej alltför stark ugns-
värme. Detta bröd är så godt, att man
i nödfall kan använda det som cakes.
Séria.
Inläggning.
Gurkor. Deras inläggning såsom soc-
ker-, salt- och peppargurkor är nogsamt
bekant. Jag inlägger med förkärlek:
a. Senapsgurkor. Tillväxta, ej för
stora gröna gurkor hälst ej för srkofliga
på ytan borstas och saltas (24 timmar).
Så mycket god ättika, som behöfs till
öfvertäckning, uppkokas med krydd-
och starkpeppar, lagerbärsblad, nejlikor,
Schalotten- eller syltlök och dillkronor
och göres simmig med malen gul senap.
Hälles kokande på de i krukor nedpac-
kade gurkorna. Ättikans uppkokning
och öfverhällning bör upprepas nästa
dagen. Ofverst läggas körsbärs-, svarta
vinbärs- eller vinblad samt dillkronor.
b. Asiagurkor. Stora hvita gurkor
skalas (kärnhuset frånrensas) och skä-
ras i lagom stora bitar, hvilka saltas
öfver natten. Sedan aftorkas bitarna
väl och nedpackas i en torr glasburk,
medan man strör mellan hvart lager
några pepparkorn af båda slag och nej-
likor samt en handfull gult senapsfrö;
här och där en syltlök kokt i ättika;
öfverst de sedvanliga vin- och körsbärs-
bladen samt dill. Uppkokt kallnad ät-
tika hälles öfver. De äro icke färdiga,
förr än de se klara ut. (Att Pumpor
kunna tagas i st. for gurkor jfr Idun
I. 261.) Stenia.
Konservering-.
Champignoner. Den bästa metoden
att konservera dem mjuka och saftiga
är kanske följande: 250 gr. färska, väl
rensade och sönderskurna champigno-
ner blandas på ett fat med 10 gr. salt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
