Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 35. 29 augusti 1890 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1890 I DU N 425
Teater ocli musik.
Kungl. operan öppnade i fredags säsongen med
uppförandet af en bland publikens favoritoperor,
»Carmen». Hufvudrollernas innehafvare, fru Edling,
fröken Karlsohn, hrr Ödmann och Edberg, skördade
välförtjänt bifall. Det hela gick för öfrigt förträffligt
under hr Hennebergs ledning. Salongen var utsåld.
På söndagen gafs » Leonora» och på mandagen
»Mignon», båda för fulla hus.
Svenska teatern börjar sin sejour lördagen den
31 augusti under direktör V. Holmquists ledning.
Som première kommer att gifvas Alphonse Daudets
sensationella Kampen för tillvaron, en dramatisering
af författarens roman En odödlig. De viktigaste
rollerna innehafvas af herrar Eric Zachrison, Y.
Engelbrecht och O. Sternvall samt fruarna Anna
Lisa Hwasser-Engelbrecht och A. Olson samt fröken
L. Seelig.
Konst
Vår framstående konstnärinna Fru Jenny Nyström
Stoopendal har i dagarne fullbordat ett större por-
trätt af f. utrikesminister ngrefve Alb. Ehrensvärd, af-
sedt att införlifvas med utrikesdepartementets porträtt-
galleri. Jenny Nyström har med detta porträtt lemnat
ett nytt fullödigt prof på sitt gedigna konstnärsskap;
och kan konstvännen inför detsamma endast beklaga,
att en pensel, mäktig så mycken karaktäristik och
elegant smidig träffsäkerhet, ej oftare får tid att egna
sig åt det egentliga porträttmåleriet för ymnigt påträn-
gande uppdrag af visserligen ej obetydligare art. Gref-
ve E:s porträtt är helt enkelt mästerligt. Det präk-
tiga ansiktet pulserar af lif, gestaltens hållning är
synnerligen ledig och dock spänstig. Af ljus och luft
finnes fullt upp, och mot den verkningsfulla, i lif-
liga färger (som dock ej distrahera ögat) behand-
lade bakgrunden, träder figuren formligen emot oss
ur ramen med käck liffullhet. Dräkten — stads-
rådsuniform i full gala med serafimerband och ordnar
— är lyckligt behandlad.
Vi gratulera fru Nyström-Stoopendal till detta
vackra arbete, af hvilket vi satts i tillfälle taga. del
å hennes atelier, men som ej kommer att offentligen
utställas.
I Theodor Blanchs konstsalong utställes sedan
några dagar en jätteduk af stort intresse, italienaren
Simonis på senaste Världsexpostionen i Paris med
stora guldmedaljen belönade tafia »Alexander den
stm-e i Persepolis.i> Det är det dramatiska ögonblick,
då den store härföraren på det yrande gästabudet af
sin älskarinna Thais låter fresta sig att sticka den
nyss eröfvrade Perserhufvudstaden i brand, som konst-
nären valt för sin framställning. Den lifliga scenen
är äfven som sig bör lifligt behandlad, perspektivet
utmärkt, grupperingen desslikes, de enskilda figurer-
na karaktärsfulla och fristående. Det vackra konst-
verket är väl förtjänt af ett besök.
Striden om hjärtan.
Ur ett kvinnolifs historia
af
Johan Nordling.
XIX.
Gulnade blad.
(Forts.).
B
ulnade blad, förvarade djupt i det lilla min-
nesskrinets gömma, när sågen I senast den
klara dagens ljus, när gledo intresserade ögon
öfver de bleknade typerna på edra sidor?
Gulnade blad, det hjärta, I en gång kommen att
klappa, är icke mer. Det hjärta, hvars smärtsam-
maste och dock käraste hemlighet I förvaraden,
har lemnat hemligheternas och förbehållens värld.
Gulnade blad, hvad täljer då er historia?
I medlet af 40-talet fanns i en af Norrlands
kuststäder en ung flicka, som var vida bekan^för
sin skönhet och sitt älskvärda väsen. Någon rike-
dom utom denna, som naturens goda fé redan
vid vaggan själf förlänat henne, egde hon ej.
Men för männen tycktes hennes skönhets skatt
vara begärligare än hopar af guld, en vänlig blick
ur hennes mörka, strålande ögon för mer än klin-
gande summor.
Och det var en stor täflan i den lilla handels-
staden om att ega henne.
Ur denna slrid gick den, som själf minst egde,
med segerns belöning. Det var en ung sjöman,
med ett troget och manligt hjärta, med ett par
käcka ögon och en stark arm. Icke mer.
Hans namn var Bgrg.
Några år senare satte de bo.
Släkt, vänner, fosterland, allt, som hittills stått
henne nära, lemnade hon med honom i gladt mod
och slog sig ner i främmande land. Han hade
fått anställning vid ett stort engelskt handelsrederi,
som befälhafvare på en af dess båtar, som gingo
med frakter på China.
I London grundades deras lilla hem.
Den större delen af året fick den unga makan
sitta ensam med sina tankar och drömmar, medan
den, om hvilken de beständigt spunno sig, trotsade
elementens faror på fjärran vågor.
Men när ban så kom åter, för en kort hvila i
sitt hem — hvilken gränslös glädje! Hur förunder-
ligt, att så mycken sällbet ofta kan rymmas mom
trånga väggar vid en smal liten bakgata, då den
förgäfves bjudes in i de ståtliga gemaken vid vida
parker och glänsande boulevarder!
När kapten Berg vände åter från sin andra lång-
resa, var han far. En knubbig liten pojke skulle
hädanefter hålla modern sällskap, när fadern ej
kunde göra det.
Nu var det om möjligt än tyngre för honom
att på nytt slila sig från hemmet, sedan det blifvit
dubbelt rikt, band honom med dubbla band.
Men på, samma gång var det honom en tröst,
att han numera ej behöfde lemna sin unga maka
helt allena.
Och plikten kallade obevekligt, obevekligare än
någonsin. Sonen skulle uppfostras, och därtill
kräfdes faderns förtjänst, moderns omsorg.
Så gingo några lyckliga år. Den lille var i
stadig förkofran och tillväxt. För hvarje gång
fadern såg honom åter, upptäckte han hos honom
nya, förunderliga förtjänster, som de stolta för-
äldrarne lofprisade i täflan.
Hösten år 59 var en olyckstid för allt hvad
sjöfart hette. Starka stormar rasade öfver snart
sagdt all världens farvatten och kräfde tusentals
offer. Enkor och faderlösa kunde ej i räkning
föras.
Under långa, mörka aftnar, medan regnet piskade
mot rutorna och den flämtande gaslyktans röd-
gula sken utifrån gatan kastade ostadiga reflexer
in i de små hemtrefliga rummen, lågo moder och
son sida om sida bredvid hvarandra, knäböjande
på golfvet, och bådo brinnande böner till lifvets
herre för honom, som var dem kärast i världen,
och som nu i hvarje minut vågade sitt lif för
sin plikt.
Det drog öfver den vanliga tiden i november,
då Käthe — så hette det fartyg kapten Berg förde
— brukade komma åter till London, och intet
hördes ännu af. På rederiet rådde stor oro, och
det nästan belägrades af anförvandter till de från-
varande, som dagligen i ångest frågade efter ett
enda underrättelsens ord, en enda glimt af hopp.
Slutligen kom budet. Det var ett sorgebud.
Käthe med befälhafvare, allt manskap och last
hade förlist en natt å Chinesiska sjön, alldeles
invid kusten. Ingen var räddad. Endast en del
lik hade kastats upp genom bränningen på stranden
och där sedan begrafts.
Blek, som den fallande snön omkring henne var
hvit, med hårdt sammanpressade, blodlösa läppar,
med dunkelt glödande ögon, men utan en tår,
vände den unga kaptensenkan åter från rederiet
genom de bullrande gatorna, ledande vid handen
barnet, som grät öfverljudt.
$ *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
