Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 37. 12 september 1890 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
452 I DU N 1890
burit vittne därom. I tyska riksdagen är förslag
väckt om tio timmars normalarbetsdag, hvilken
om några år skall nedsättas till nio och innan
detta århundrades slut ytterligare nedsättas till
åtta timmar. På en talrikt besökt arbetarkongress
i London hafva nu äfven ombuden för de engelska
fackföreningarna, ehuru med en ej synnerligt stor
majoritet, uttalat sig för åtta timmars normal-
arbetsdag.
Här i Sverige har under den gångna månaden
allmänhetens intresse till stor del upptagits af de
pågående valen till andra kammaren. Att döma
af de val, som hittills egt rum, ser det ut, som om
frihandlarne till någon del vunnit terräng i lands-
orterna. Därtill kommer, att Stockholmsbänken
denna gång högst sannolikt får en afgjord fri-
handelsprägel. Under de nu pågående agitatio-
nerna för valet här i Stockholm är emellertid stri-
den mellan protektionism och frihandel i någon
mån trängd i bakgrunden för den politiska princip-
kampen mellan »höger» och »venster». Hittills är
det hufvudsakligen den frisinnade venstern som
offentligen trädt fram på agitationsbanan. Mellan
den gamla liberalismen, representerad af Liberala
valmansföreningen, och den unga starkt fram-
trädande socialdemokratien har ställt sig en ny
grupp, den »demokratiska», som påyrkar ett mer
principfast vidhållande af de frisinnades program
samt intager en mellanställning mellan de båda
nämnda partien. På valmöten har ej varit någon
brist, enär sådana hållits af alla tre de nämnda
grupperna; dessutom hafva Stockholms protektio-
nister vid mer slutna valsammankomster enat sig
till samverkan äfven för detta val, antagligen med
förhoppning att i en eller annan valkrets vinna
någon eller några platser. Då nu därtill kommer,
alt inom de nyupprättade valkretsarne äfven mer
lokala valsträfvanden pågå, få förberedelserna för
det nu stundande valet ett synnerligen kompli-
ceradt skaplynne.
Otto Sjögren.
Minnen.
; vida lefnadsöknen hoppets trol-
ska hägring strålar
förtjusande oaser på den flacka
sanden målar:
jättelika palmer vaja, frukter skimra, källor
flöda,
och vid österns bleka måne mörka kvinno-
ögon glöda.
Framåt, vandrare på sanden! Ser du ej i
vårens timma,
huru lyckans minareter genom morgon-
töcknen glimma,
huru längtan sållar öfver tinnarna sitt guld,
som glänser
med en styrka lik Orions, bländande och
utan gränser?
Fram! Han jagar genom lifvets kala, törn-
bevuxna stepper
mot ett mål, hvars falska hägring ständigt
horisonten släpper.
»Framåt!» rosslar han, fastän från rifna hä-
len blodet rinner,
bröstet flämtar hårdt och hjärnan, snärjd i
feberyrsel, brinner.
Dock på vägen stundom händer, att en
ljuflig blomma höjer
upp bland tistlarna sin krona, där den trötte
nacken böjer.
Vid dess anblick han förgäter tunga, ängs-
lande bekymmer,
och han andas rosens vällukt, långt se’n sol
i vester rymmer.
Morgon randas. Ater börja samma resa,
samma möda;
men det är som skulle solen ej sa obarm-
hertigt glöda;
ty vid vandrarns hjärta hvilar blomman
bruten, nu ett minne:
med sin närhet, fastän liflös, är hon balsam
för hans sinne.
Se’n, när ökenslafven rastar och de gamla
drömmar komma,
drager han ur hjärtats gömslen varsamt fram
en vissnad blomma,
då — hvad under — se ... på en gång färgas
bleka bladen röda,
och ur kalken, halft förintad, åter vällukts-
strömmar flöda!
Chicot.
Om mat och matlagning.
För Idun af 0. H D.
IV.
S
i återtaga härmed deD serie uppsatser öfver
ofvanstående ämne, hvilka andra sysselsätt-
ningar för en tid nödgat förf. att afbryta, och
fortsätta våra betraktelser därifrån vi i n:r 17 af
Idun för detta år slutade dem.
Vi nämnde, att vi icke skulle vara i stånd till
att förtära en föda, som i rått eller oberedt skick
innehölle de för vår kropp nödiga näringsämnen,
ägghvitsämnen, kolhydrat, fett, lim, salter, äfven om
dessa ämnen funnes i densamma i aldrig så väl af-
passade förhållanden. Vi måste nämligen i de allra
flesta fall förut tillreda dem, innan vi kunna äta dem,
och denna tillredning är ofta en ganska invecklad
och kinkig process, som kräfver — eller åtminstone
borde kräfva, ty härvidlag slarfvas tyvärr -ofta oför-
låtligt, till men både för helsan och kassan — myc-
ket vetande och uppmärksamhet. Vi böra besinna,
att genom felaktig beredning kunna vi förstöra de
präktigaste råvaror och göra måltiden, som borde
vara en källa till glädje, njutning och vederkvickel-
se, till dess raka motsats eller till den förargelse-
klippa, mot hvilka det bästa lynne, det godmodiga-
ste öfverseende och den fredligaste sinnesstämning
ohjälpligt stranda. Därmed vare visst icke sagdt,
att allt därvid beror uteslutande på matens beskaf-
fenhet, dessvärre förekomma rätt ofta åtskilliga an-
dra omständigheter, hvilka kunna göra måltidstim-
men till en snart sagdt med fruktan och bäfvan
motsedd stund, som man genomgår med den fasta
föresatsen att göra den så kort som möjligt och att
så modigt som ske kan foga sig i det oundvikliga.
En sådan obehaglig stund kan verkligen måltiden och
företrädesvis middagsmåltideu vara, då familjens med-
lemmar samlas för att under de minuter den varar
ömsesidigt på hvarandra utösa sitt dåliga lynne, eller
då denna egnas åt klagomål öfver alla små och stora
förtretligheter, för hvilka familjemedlemmarne varit
utsatta under dagens lopp. Kommer härtill smutsigt
duktyg och Blarfvig servering, eller låter maten
vänta på sig, då familjefadern har knappt om tiden
eller barnen skola vara i skolan på visst klockslag,
är trefnaden fullständigt borta, och att en måltid,
som intages under sådana omständigheter, icke ver-
kar på långt när så helsosamt och välsignelsebrin-
gande, som den är afsedd att göra, ligger i öppen
dag. Likaså hindras eller också fördröjes matsmält-
ningen, om man vid bordet hängifver sig åt samtal
af alltför djupsinnig eller spännande beskaffenhet.
Frankrikes ambassadör hos Karl XI, Feuquière, kla-
gade ingalunda utan orsak, att hans matsmältning
led af att spisa middag tillsammans med Johan
Gyllenstjerna, ty dennes bordssamtal togo i sådan
grad sändebudets uppmärksamhet i anspråk, att han
icke fick tid att tänka på maten. En annan ful
ovana, som verkar i hög grad skadligt pa matsmält-
ningen, är att i största hast kasta i sig födan, utan
att gifva sig tid till att ordentligt tugga den. Däri-
genom tvingas nämligen magsäcken att öfvertaga ett
extra arbete, som enligt naturens anvisning eljes
tillkommer tänderna och saliven. Den gamle heders-
man till uppassare, som på en Parisrestaurant såg
en kund med största hast slänga i sig maten och
varnande sade: »Il faut digerer monsieur», uttalade
därmed en djup fysiologisk sanning, och den stora
engelske före detta Premierministern, den numera
öfver åttioårige Gladstone ansåg sig för sin kraft-
fulla helsa hafva att tacka den omsorg, med hvilken
han tuggar sin föda; han säges nämligen gifva hvarje
tugga ett nyp för hvarje tand, hvilket gör icke min-
dre än 32 tuggningsrörelser hos käkarne. Kända
och berömda för sin förträffliga matsmältning voro
tre af det första franska kejsardömets stormän, Cam-
bacérès, Talleyrand och Napoleon I:s yngste broder
Jérome, hvilka i sanning också förstodo att i fullt
mått uppskatta bordets nöjen. Att furst Bismarcks
nerver voro så dåliga och den store mannens lynne
så ytterst retligt, berodde nog äfven på hans oordent-
liga matordning, innan professor Schweninger tog
honom under behandling.
Ytterligare må anmärkas såsom en sak af ganska
mycken vikt icke allenast för trefnad och ordning,
utan äfven för helsan och en ostörd matsmältning,
att alla måltider böra intagas på sina bestämda tim-
mar. Att härigenom arbete och and:a sysselsätt-
ningar kunna regleras cch dagens timmar lämpligen
indelas, inses lätt, men att äfven helsan har gagn
af att man äter på bestämda tider är icke för alla
lika klart. Vi böra dock härvid i första rummet
besinna, hvilken ofantlig roll vanan spelar i vårt
lif och icke mindre i vår organisms hushållning. .På
den tid, vid hvilken vi äro vana att gå till hvila,
blifva vi sömniga, och äro vi uppe längre än van-
ligt, går sömnen oftast sin ko?, och vi nödgas ligga
vakna. På samma sätt blifva vi hungriga vid en
viss tid, vid hvilken vi vant oss, och efter denna
vår vana att äta på bestämdt klockslag rättar sig
hela hushållningen i vår organism. Hungerkänslan,
som inställer sig vid denna tid, synes nämligen
jämte på mycket annat bero pa ett visst tillstand
hos vår blodblandning samt ho3 de körtlar, som af-
söndra inatsmältningssafterna och vant sig vid att
rikligast tillhandahålla dessa vid just den tiden.
Försumma vi nu vår måltid, försvinner matlusten, på
samma sätt som sömnen försvinner, då vi vaka
öfver ett visst klockslag, och det är alldeles icke
sagdt, att den åter inställer sig när som helst, då det be-
hagar- oss. Matsmältningsorganens körtelsystem lider
af denna oordning i våra vanor, och den omedelbara
följden häraf blir dålig och ofullständig matsmält-
ning, ojämn afföring, dålig blodblandning och ömsom
öfverretning, ömsom förslappning af nervsystemet.
För nervösa personer eller personer, som redan.lida
af matsmältningsoordningar, äfvensom barn, hvilkas
organ äro mycket plastiska och lätt skaffa sig ova-
nor, är det af stor vikt att noga reglera måltids-
timmarne, och dtt är alldeles icke för mycket sagdt,
att många envisa rubbningar i matsmältningen till
en ingalunda oväsendtlig del kunnat häfvas och af-
bjälpas endast och allenast genom födans intagande
på bestämd tid.
Liksom man för att njuta en lugn och god sömn
bör med sina kläder aflägga dagens sorger och be-
kymmer, så bör man också gå till bordet med sin-
net så fritt som möjligt, från störande intryck. Att
alla medlemmar i familjen böra infinna sig snyggade
och rena är en sak, som väl borde förutsättas af sig
själf; dock händer icke så sällan, att dessa kraf- på
ordning åsidosättas på ett rent af förvånande sätt.
Utan att, såsom etiketten i förnäma och rika hus
fordrar, herrarne skola komma till bordet i frack
och damerna i toalett, kan dock rimligtvis fordras
äfven i den tarfligaste familj, att husfadern och hus-
modern gå till bords fint och ordentligt klädda, och
att barnen, innan de få sätta sig, tillhallas att ve-
derbörligen kamma och tvätta sig. En lämplig upp-
sikt öfver tjänstefolkets renlighet skadar icke heller,
så att den tjänarinna, som serverar vid bordet, icke
är kolsvart om händerna och bär en dräkt, som
stundom är lika plågsam för synen som för lukten.
Kvinnan söker ett hjärta, icke njutning. Hon
är kysk i djupet af sitt väsende, och endast
hon vet, hvad blygsamhet är.
B. Hamerling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
