Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 37. 12 september 1890 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1890 I DU N 453
”Adjö”.
ru A. har gjort en tämligen lång för-
I middagsvisit hos fru B. Slutligen re-
ser hon sig.
»Men nu måste jag verkligen gä, jag har
stannat här mycket längre än ... »
Fru B.: »Åh visst inte, ni kommer sa säl-
lan, att jag ...»
Fru A.: »Sällan, nej men jag går ju hit
oftare än pä något annat ställe — — —»
Fru B.: »Ja, men ni vet också, hur roligt
jag tycker det är att se er, och ...»
Fru A.: »Tack så mycket! Men nu må-
ste jag gå. Kommer ni nu snart till mig
också?»
Fru B.: »Naturligtvis, men ...»
Fru A.: »Åh, jag ber, inga men! För öf-
rigt var ni ju i går afton på konserten . ..»
Fru B.: »Ja visst, det var — — —»
Fru A.: »Förtjusande, eller hur? Så hän-
förande fröken X. sjöng!»
Fru B.: »Ja, underbart, men Z. var också
ypperlig ...»
Fru A.: »Ja, det tyckte jag också, —
men nu adjö — adjö!...»
Fru B.: »Adjö!» —
Fru A.: »Glöm inte, att jag väntar er myc-
ket snart!»
Fru B.: »Tack, tack — men räkna inte
så noga därpå; ni vet, hur mycket jag har
att göra, ni har mycket mera tid . . .»
Fru A.: »Hvad, jag skulle ha mera tid
— min kära vän, jag, som alltid känner mig
riktigt jäktad ...»
Fru B.: »Ja, precis på samma sätt är det
med mig ...»
Fru A.: »Jag begriper helt enkelt inte,
hvart tiden tar vägen. Men adjö för si-ta
gången.»
Fru B.: »Adjö! adjö!»
Fru A.: »Om ni inte kommer snart, skall
jag — — — Ah, men hvarifrån har ni fåt!
det förtjusande parasollet?»
Fru B.: »Tycker ni verkligen om det?»
Fru A.: »Det är charmant, jag önskar att
— nej, nej, jag önskar ingenting, nu måste
jag gå, jag har ju många flere visiter att
göra, adjö!»
Fru B.: »Adjö! Adjö!»
Fru A.: »I dag ha vi ändtligen vackert
väder; man är glad att en gång kunna gå
ut utan paraply och — men det var så rätt,
jag hajr alldeles glömt berätta er om Veras
bröllop, och ändå kom jag ju hit egentligen
bara för det. Nu är jag rakt tvungen att
sätta mig ett tag till!»
Två timmar därefter reser sig fru A., och
efter ytterligare ett adjö-tagande i en kvart
lemnar hon väninnan.
Bed:s anmärkning. Den lilla skissen behöf-
ver väl knappast några kommentarier.
Bort med strumpebanden!
Jöjen medicinska vetenskapen, hvilken blandar
(fßr sig i allt, och som i synnerhet på ett nästan
allt för indiskret sätt befattar sig med dam-
toaletten, djärfves nu för tiden till och med taga
itu med — strumpebandet. Efter det snörlifvet,
Iöshäret och toalettens öfriga hjälpmedel under-
kastats en skoningslös kritik, har nu turen kom-
mit till det mångbesjungna, hedervärda strumpe-
bandet. Det beständiga trycket, säga läkarne, stö-
rer näringsförmågan hos väfnaderna, hvaröfver
bandet utbreder sig, så att ämnesomsättningen
försiggår långsammare och mera ofullständigt. Icke
blott de mjuka väfnaderna utan äfven bensubstan-
sen angripas på ofvan nämnda sätt.
Hvarje del af den mänskliga organismen, som
icke får utveckla sig på normalt sätt, undergår
en större eller mindre förstöring. Ännu svårare
är det förhållande, att trycket blott träffar en jäm-
förelsevis smal zon och således icke behörigt för-
delas samt för den skull åstadkommer en sam-
mansnörning. Härvid är det likgiltigt, om bandet
är af gummi, d. v. s. elastiskt, eller icke, följden
blir alltid densamma, en rubbning i^ den åtsnörda
delen, främst i musklerna, och på grund däraf
svaghet i musklerna, som bilda vaden. Hur starkt
trycket verkar, visa de djupa fåror, som uppkom-
ma, och som icke ens försvinna, om strumpeban-
den åratal igenom varit bortlagda. Skadligast är
denna inverkan på personer i växt-perioden; här
kan följden blifva, alt utvecklingen af de för tryc-
ket utsatta partierna på ett betänkligt sätt häm-
mas.
De hittills anförda olägenheterna af bruket att
bära strumpeband äro dock i vågskålen de minst
tyngande. Ännu större betydelse ha de därige-
nom framkallade rubbningarna i blodomloppet.
Genom åtsnörandet af underbenet hämmas tillflö-
det af friskt (arterielt) blod, partiet erhåller föga
näringsmedel och kan icke vederbörligen utveckla
sig. Det blir följaktligen svagt och föga tjänst-
dugligt. I ännu högre grad hindras _ afgången af
det förbrukade (venösa) blodet. Härigenom upp-
stå hvarjehanda symptomer, som visa, att blod-
omloppet är stördt. De närmaste äro de så ofta
förekommande och ytterst besvärliga krampådror-
na med deras mången gång farliga följder. De
uppträda vida oftare hos kvinnor än hos män,
och främsta orsaken härtill är just strumpebandet.
Dessutom påträffar man ofta ansvällningar i
fotterna, hvilka om aftnarne äro starkare och föda
en förtidig känsla af trötthet och olust till arbete.
Sjuklingarne — de förtjäna detta namn — äro
då faktiskt icke mer i stånd att uppfylla sina hus-
liga plikter; de kunna endast med svårighet taga
ett steg. Afläggas strumpebanden, försvinna symp-
tomen nästan alltid, men uraktlåter man allt för
länge att använda delta försiktighetsmått, kunna
förändringar inträda, som starkt inverka på be-
nens bruk, och som icke vidare kunna bekämpas^.
Sålunda, mina läsarinnor, bort med det för så
oskyldigt ansedda strumpebandet.
Smånotiser från kvinnovärlden.
Mrs Josephine Butler, den ryktbara engel-
ska filantropen och första väckarinnan af den nu
öfver nästan hela den civiliserade världen utbredda
federationsrörelsen, hade i dessa dagar väntats hit-
komma till Stockholm för att deltaga i den årskon-
ferens, den svenska afdelningen af »Britiska konti-
nentala och allmänna federationen» i dagarne afhaller
å Hôtel Continental härstädes. Mrs Butlers hitresa
har dock i sista stunden mött hinder, hvadan hen-
nes beundrare och vänner för denna gång få afstå
från att se och höra henne.
I måndags afton höll emellertid d:r Carl von
Bergen ett intressant föredrag om Josephine Butler
i Praktiska arbetsskolans lokal i Brunkebergs hotell.
Tal. erinrade till en början om federationens mål
och principer, hurusom den vill å nyo uppväcka
och betona gamla förgätna sanningar, som äro årsbarn
med kristendomen.
Mrs Josephine Butler är den, som framkallat fe-
derationen. Iion drefs därhän af en djup sorg i
hemmet, hennes lilla dotters olycksdöd. Denna
sorg verkade på henne till en början förlamande
och nästan själsförslöande. Hon kom så i beröring
med en dam, som tillhörde kväkarnes läger; denna
sökte trösta henne och påvisade, att det fanns mödrar,
som ledo en djupare sorg än hon, mödrar, som för-
lorat sina döttrar på förfärligare sätt än genom dö-
den. När mrs Butler fått blicken öppen för detta
gräsliga sociala elände, griper hon genast an sitt
verk. Hon besöker de fallna kvinnorna, öppnar ett
räddningshem för dem hemma hos sig — hennes
man var prest och har kraftigt stått vid hennes sida
samt brutit en lans för hennes sträfvanden. Snart
kan hon upprätia ett särskildt räddningshem och
hennes namn blir allt mera kändt.
Det var 1864 som mrs Butler började sina sträf-
vanden. Hon uppträdde med föredrag och skrifter
och började en agitation för att i parlamentet få
in sådana män, som ville ha bort prostitutionen. Ett
petitionerande började till regeringen, och efter 17 år
kröntes omsider sedlighetssträfvandena med framgång.
De hade blifvit en politisk faktor, som man måste
taga med i räkningen.
Under denna strid hade emellertid mrs Butler,
för att ge mera eftertryck åt sina sträfvanden, dragit
in kontinenten i sedlighetsrörelsen. Hon gick här-
vidlag till väga på samma sätt som i England och
vände sig först till en mängd framstående män.
Från Victor Hugo, Garibaldi och Mazzini ingingo
erkännande och entusiastiska svar, i Paris ställde sig
sådana män som Jules Simon, Jules Favre och de
Pressensé på hennes sida. I mars 1875 hölls den
första federationskongressen, som sedan efterföljts af
flere, och statuter antogos för federationeD.
Mrs Butler är skriftställarinna och i sin bok om
Catharina af Siena har hon entusiastiskt framhållit
hvad som hos henne själf är driffjädern. Det är en
sann religiositet, som utgör nerven i hennes verk-
samhet, och först däri får hennes kamp sin rätta
belysning.
Fru Emelie Flygare-Carlén, den åldriga,
högt värderade författarinnan, har, som bekant, den
senaste tiden varit nästan alldeles blind. Det skall
helt säkert glädja hennes många vänner och be-
undrare att höra, att hon nu efter en i tisdags lyck-
ligt genomgången ögonoperation återfått synförmå-
gan i för hennes ålder ovanligt hög grad. Operatio-
nen är så mycket märkligare, som fru Carlén helt
nyligen ingått i sitt 84:e år.
Teater och musik.
Kungl. operan fortgår med berömvärd omvexling
på reprisernas område. 1 söndags gafs den allt
fortfarande lika populära »Konung för en dfig», i
måndags »Mignon» och på onsdagen »VilhelmTeil».
Vid denna senaste repris, om hvilken vi ej i detta
nummer hinna närmare yttra oss, knyter sig ett
särskildt intresse, därigenom att rollbesättningen
delvis är ny. Arnolds parti har nämligen öfver-
tagits af hr Ödmann och prinsessan Mathildas af
fru Edling. Titelpartiet innehafves fortfarande af
hr Lundqisist.
K. Dramatiska teatern bjuder likaledes fortfarande
på en särdeles omvexlande och väl vald repertoar,
nu liksom förut uppburen af det förträffliga ut-
förande, som kännetecknar den gamla stamtrup-
pen vid denna landets första talscen. I fredags,
då ett s. k. plockprogram uppfördes, fick man äf-
ven tillfälle se ett par, tre nyengagerade förmågor.
Det var i det tack vare fru Hartmans Gurli alltid
lika populära stycket »En räddande ängel». Fröken
Behrens hade öfvertagit Arias roll, hvilken hon
utförde på ett verkligen förtjänstfullt sätt och med
all den blyga älskvärdhet och värma, som den-
samma kräfver. Kapten Lagerskiöld gafs af hr
Byström något osäkert och alltför kyligt, och kam-
marherren hade fått en god representant i hr
Hedlund, som tydligen har anlag för det komiska.
— Samma stycke jämte tre andra småstycken - -
»Sin pappa upp i dagen», »I telefon» och »En kopp
te» — gifves på fredagen.
På repertoaren har återupptagits Shakspeares
lustspel »Så tuktas en argbigga» med fru Hartman
och hr Hälberg fortfarande som Katharina och
Petruchio. ■ Biancas, Tranios och Biondellos roller
hafva öfvertagits af fröken Söderman samt hrr
Strömberg och Hedlund..
Om lördag gifves »Dora» och på söndag Gogols
förträffliga komedi »Revisorn» — ett stycke, som
aldrig borde behöfva försvinna från repertoaren.
Svenska teatern har från och med torsdagen
den 11 dennes på sin spellista upptagit Bissons
muntra 3-aktsIustspel »Salig Toupinel». Hufvud-
rollerna innehafvas af hrr Viktor Holmquist, Engel-
brecht, Olson och Sandgren samt fruarna Sternvall
och Anna Lundberg. Vidare i nästa nummer.
Fröken Mathilda Jungstedt, den begåfvade opera
sångerskan, förbereder en afskedsmatiné till sön-
dagen den 21 dennes i Berns’ salong. Hon af-
reser därefter till utlandet för sångstudiers idkande.
Det var ett stort misstag af männen —-
ett misstag, som haft ett ganska bittert infly-
tande på deras öden — att inbilla sig, att
kvinnans natur är (jag vill icke säga under-
lägsen, det må vara, men) så olika deras egen
— att de stiftat lagar, som hindra kvinnornas
andliga framsteg. Hafva de ej i och med
detsamma stiftat lagar till förfång för sina
barn, hvilka skola fostras af kvinnor, och föt
de makar, till hvilkas väninnor, ja, ofta nog
rådgifvarinnor, kvinnorna äro bestämda?
Lord Bulwer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
