Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 37. 12 september 1890 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
454 IDUN 1890
Striden om hjärtan.
Ur ett kvinnolifs historia
af
Johan Nordling.
XX.
Katastrof.
(Forts.).
onja hade redan en månad varit från Stock-
holm, från hemmet, fästmannen och fa-
dern.
Talrika och långa bref ifrån henne — Kurt fick
nästan dagligdags mottaga och besvara utförliga
dagboksanteckningar och försäkringar om hennes
kärleks lifaktighet —- gâfvo dock de hemmava-
rande hugnesamma budskap, att hon trifdes ut-
märkt vid den vackra medelhafsbadorten, att hon
hastigt förkofrades till helsa och krafter, och alt
hennes sinne kommit in i en jämnare, gladare,
mera harmonisk stämning, än det egt på länge.
Äfven under Stockholms nordliga himmel bör-
jade nu skog och marker spira och slå ut i full
vår.
Man var ännu blott i medlet af maj, men björ-
karne och lindarne på Djurgården stodo färdiga
till den stora sommarparaden i nya gröna uni-
former, som lyste godt i ögonen i solens klara
sken; och vid middagstiden rullade det ena eki-
paget efter det andra »stora promenaden» rundt,
presenterande inom den svartglänsande sufflettens
ram korrekta dandys och aristokratiskt bleka unga
kvinnohufvuden, njutningsfullt lutade bakut mot
de mjuka sidenkuddarne, medan vårens starka
vind kysste fram de första matta rosorna på vin-
terblekla kinder ...
Grefve och grefvinnan Stjärnes stora engelska
vagn med det allmänt beundrade spannet af fyra
glänsande hruna fullblod saknades knappast nå-
gon dag i den förnäma världens Djurgårdsrevy.
Sedan Sonja icke längre stod, så att säga, midt
emellan dem, hade det kommit en glad och fri-
modig öppenhet i deras umgänge, hvaraf de båda
begagnade tillfället att girigt njuta.
Körturer hvarje dag, middagar på Hasselbacken
och andra restauranter, kvällarne på teatern, ett
beständigt utelif, att hela världen skulle se, af-
undas deras lycka!
Under denna ovanliga och bekymmerslösa tid,
då grefvinnan Stjärne för första gången helt och
ostördt fick njuta förmånerna och behagen af sin
ställning, fick hon mindre ofta än tillförene till-
fälle att aflägga de hemliga besöken hos Rose,
och flere dagar kunde ibland gå om emellan vi-
siterna på Söder.
Historien om miss Blys spöksyn — ty hvad
var det väl ändock annat än en spöksyn ? — som
trots allt till en tid hade oroat henne, var äfven
längesedan glömd, då ej ens den vidskepliga en-
gelska tjänarinnan vidare kunnat åberopa något
återseende med »herr James».
* *
Vi yttersta ändan af den breda Karlavägen,
där de moderna stenpalatserna ännu icke alldeles
trampat ned de små Ladugårdslandsrucklen vid sina
fotter, där ännu ej gatans file står putsad färdig
och parat, utan murarnes slefvar gå och kalk-
dammet ryker mellan ställningar och spiror, dit
samlades en vacker vårmiddag stora strömmar af
festklädda människor och rullade rader af glän-
sande vagnar. Klockan var omkring tu.
Den stora nya hippodromen, en praktbygnad,
vuxen upp ur jorden att fylla en storstads nöjes-
behof, skulle invigas med en glänsande mâtiné
af det Waldenfeldtska sällskapet, och biljetterna
hade redan flere dagar i förväg till höga priser
slutsålts till en publik, som i sig inbegrep allt,
hvad Stockholm egde lysande och förnämt
Naturligtvis saknades ej det Stjärneska livréet
i raden af betjänternas och kuskarnes färgrika
dräkter, där de, uppställda bredvid sina vagnar,
under samspråk från kupé till kupé sökte förkorta
tiden, medan föreställningen pågick.
Inne i den väldiga cirkusbyggnaden tedde sig
en brokig och lysande syn. Den, som stod nere
på arenan, fick närmast intrycket af att befinna
sig på botten af en jättelik krater, hvars stupande
väggar rundt om kläddes med en ymnighet af färg-
lysande, lefvande blommor, så till sista plats voro
alla gallerier och rader från golf till tak fyllda
med åskådare. Öfver det hela simmade det elek-
triska ljuset som en luftig glänsande slöja och
bröt sin strålglans i blixtrande juveler, i unga,
sköna, förväntansfullt glänsande ögon.
I en af de små logerna på ömse sidor om gån-
gen från stallet sutto grefven och grefvinnan Stjärne
i sällskap med baron Furgeon vid den franska
legationen, som grefven inbjudit dela deras loge,
då han först samma dag anländt från en seme-
sterresa och ej kunnat anskaffa någon biljett.
En synnerligen anmerad premiérestämning råd-
de. Ett monotont sorl från tusen samtal steg i
en enda väldig ljudvåg upp under den järnspända
rotundans hvälfning.
Från första parkettraden midt emot grefve Stjär-
nes loge riktades tvänne kikare uppmärksamt
tvärs öfver arenan.
Det var Kurt Stråle och hans vän baron Ruda.
»Se där, där har du din charmanta »svärmor»,
sade Ruda och skrufvade in sitt glas i skarpaste
focus.
»Jag har redan observerat henne; jag kan
ej förneka, att denna vidunderliga kvinna,
som jag nu så väl lärt mig värdera till hennes
rätta halt — jag kan ej förneka, att hon är för
ledande skön, hur gärna jag än skulle vilja vara
blind för hennes ytliga behag. Jag var en gång
nära att falla i hennes nät, Ruda. Gud vare lof
— nu är jag räddad, för evigt räddad.»
»Ah — bah — du tar saken så aux serieux.
På afstånd kan man väl dock få beundra henne
och njuta. I dag tycks hon särskildt lagt an att
åstadkomma något utomordentligt med sin toalett.
Och — vid Jupiter — hon har lyckats öfver all
beskrifning.»
»Tycker du?»
»Tycker jag!? Prosaiska själ! Se, se, denna
smaragdgröna sammetsrobe, skiftande som skinnet
på en vacker orm, smidigt efter hvarje hennes rö-
relse ... Ah, det är helt enkelt storartadt.»
Kurt Stråle svarade ej. Han kände numera
alltid ett visst obehag bara af att se Käthe Stjärne,
ehuru hon fångade hans blick med magnetisk loc-
kelse, så som vissa tropiska ormar uppgifvas äga
förmåga att tjusa sina offer. Och än mer plågade
det honom att behöfva tala om henne.
I detsamma stämde ock orkestern upp med en
bullrande cirkusmazurka, förebådande entrén, och
allt samtal dränktes i hornstötarnes skall.
H: *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
