Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 39. 26 september 1890 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
478 I DU N 1890
Den unge grefven visade under sina barn-
domsår en verklig afsky för allt, hvad böcker
hette, ända tills man kom under fund med
att? begagnande sig af hans tydliga förkärlek
för alla slags växter, rikta hans intresse på
botaniken. Han blef då flitig, men vistades
helst på exkursioner i skog och mark.
Kort tid efter det sonen börjat sina uni-
versitetsstudier, afled den gamle grefven, och
grefvinnan drog sig tillbaka till herresätet.
Knappast hade sonen där tillbragt de första
ferierna hos sin moder, förr än han beslutsamt
förklarade, att han aldrig komme att beträda
den diplomatiska banan, hvilket fadern i lifs-
tiuen hoppats. Nej, landthushållare rätt och
slätt ville han blifva; därtill hade han fallen-
het, håg och lust, påstod han.
Det öfverraskade visserligen modern, som
likväl upptog det hela såsom uugdomsfanta-
sier. Men större öfverraskningar skulle hen-
nes ende afgudade son komma att bereda
henne.
En dag berättade han henne nämligen, på
sitt rättframma, öppenhjärtiga sätt, att han
under en af sina utflykter påträffat en ängel
i en ung tjänarinnas skepnad. Hon tjänade
hos en bonde två mil söderut från det grefliga
godset och var vid samma ålder som han själf.
Hans vänliga tilltal hade hon besvarat kallt
och öfverhufvud nästan intagit en fiendtlig
hållning mot honom, som dock med skäl trod-
de sig vara en ståtlig yngling. Men det kom
sig, trodde han, af hennes misstro till »herre-
mannen». Nu ville han dock med sin moders
samtycke visa henne, att han allvarligt afsåg
att göra bondpigan till grefvinna.
Scenerna mellan mor och son är jag icke
i tillfälle att beskrifva. Dessutom skulle de ju
allt för mycket trötta er. Slutligen måste
grefvinnan göra efterforskningar för att få reda
på den förföriska ungmön och söka få henne
aflägsnad från grannskapet. Hon anträffades
lätt och uppkallades i unge grefvens frånvaro
till dennes moder, hvilken vid åsynen af flic-
kans alldagliga utseende icke litet förvånades
öfver grefvens smak. Flickan förmåddes snart
genom vänlighet från den förnäma damens
sida att berätta sina lefnadsomständigheter.
Det framgick af dem, att hon var dotter till
grefvens för länge sedan aflidna amma; att
hon var förlofvad med en bonddräng på den
gård, där hon tjänade; att hon mött och talat
vid grefven, men att hon ej kunde »lida»
honom. Belåten afskedade grefvinnan henne
med en lämplig gåfva.
Då den unge grefven erhöll dessa under-
rättelser, lemnade han fosterjorden och afled
några år därefter genom en olyckshändelse på
en landtgård i Schweiz, den han inköpt och
där han helt och hållet lefvat såsom jordbru-
kare.
Hvilka slutsatser skulle man inte kunna
komma till, herr redaktör, genom denna fru
G :s historia, hvilken ju alldeles icke behöfver
vara uppdiktad?
Var den unge grefvens förkärlek för landet
och landtbruket insupen genom »moders»-mjöl-
ken?
Var hans kärlek till ammans barn kanhän-
da rent af instinktmessig broderskärlek, insu-
pen på samma sätt?
Hafva kanhända flere af våra folkvänner
bland bördens och rikedomens arftagare på
samma sätt insupit sympatier för sina ringare
bröder?
Och slutligen — var flickans afvoga stämning
mot cfèn förnäme, ståtlige mannen förestafvad
af en hemlig instinkt, att det var han, som
beröfvat henne den för just henne af naturen
bestämda modersnäringen?
Se där, herr redaktör, några spörsmål, som
jag tror kunna gifva edra ärade läsarinnor
sysselsättning på deras lediga stunder till här-
näst. I fall jag då får komma med något
nytt.
Med sann högaktning eder
XyX.
Ettnyttkvartalståricrdörren
och alla våra kvartalsprenumeranter
påminnas att nu ofördröjligen förnya
prenumerationen, på det att intet afbrott
i tidningens ordentliga expedition må be-
ltöfva ega rum. Sent ankommande pre-
numeranter löpa risk att gå miste om ett
eller annat af de första numren i det nya
kvartalet, alldenstund upplagans storlek
bestämmes efter antalet abonnenter, som
tecknat sig vid utgången af näst föregå-
ende kvartal. Idun med Iduns Mode-
oeh Mönstertidning kostar för kvar-
talet endast 1 kr. 65 öre.
Om någon af edra bekanta, ärade lä-
sarinnor, ännu ej hafva Idun, förmån dem
att försöka ett kvartal, och vi hoppas, att
de skola finna sig nöjda och komma åter.
Allt efter upplagans stigning kan redak-
tionen än ytterligare öka. sina bemödan-
den att i alla hänseenden göra tidningen
omvexlande och underhållande. Arbeten
alltså hand i hand med oss för eder egen
tidning.
Redaktionen.
Jrån dam-världen i faris.
Studier för Idun
af Alvar Arfwidsson.
IV.
»La bourgeoise».
a bourgeoise, kvinnan af medelklassen,
är den sundaste af alla de franska kvin-
notyperna.
Vi läsa om henne blott undantagsvis i lån-
biblioteksromanerna, vi möta henne sällan på
teatertiljorna.
Hennes andliga fysionomi har aldrig va-
rit tillräckligt bekant för att tjäna till mo-
dell åt »decandence-författarnes» hjältinnor,
hon är alltför ärbar för att få inträda i en
Dumas’ patschouliångande halfvärld och ej
nog blaseradt fin-de-siècle för att egga en
Bourgets penna eller en Sarah Bernhardts
konstnärliga studiebegär —• målaren afbildar
ju hellre en förvittrad slottsruin än den mo-
derna, arkitektoniskt korrekta fabriksbyggna-
den !
Medelklassens kvinna är dock, när allting
kommer omkring, naturen och kärnan af det
franska folket, hvars bästa och gedignaste
egenskaper hon besitter. Det är hon, la bour-
geoise, som fostrat och ammat republikens
unga, lefnadsstarka Frankrike, det släkte, som
fått i arf förpliktelsen att bygga upp, hvad
fädren läto sönderbräckas, att hela de sår,
som blöda ännu i dag, efter 20 år.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
