Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 40. 3 oktober 1890 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
494 1890
I DU N
indirekta. Af dessa skola vi här endast sys-
selsätta oss med de förstnämnda, dels emedan
de äro de ojämförligt viktigaste, och dels eme-
dan denna lilla uppsats eljes blefve allt för
vidlyftig. Dock vill jag för fullständigbetens
skull i korthet antyda äfven badets mera in-
direkta verkningar; det sätter blodet i lifligare
och kraftigare rörelse öcb underlättar pä sätt
och vis härigenom hjärtats oanadt tunga och
mödosamma arbete; det stärker och härdar
huden; det gör kroppen mindre känslig för
temperaturvexlingar och därigenom äfven min-
dre emottaglig för förkylningar o. s. v., o. s. v.
Men badets direkta, betydelsefullaste verkan,
dess egentliga mission, är, som vi alla veta
eller böra veta, hudens renhållning, och denna
är af ej ringa betydelse för helsa och väl-
befinnande.
Liksom alla organiska varelser är nämligen
äfven människan till hela sin lekamen, de äd
laste inre organen ej ens undantagna, stadd i
en oafbruten, men långsam, ja, tör henue själf
alldeles omärklig ombildning. Denna är af
rent fysiska skäl ett lifsvilkor för människan;
vid fullgörandet af sina mångahanda, olikar-
tade funktioner skulle naturligtvis kroppens
organ, och således äfven kroppen själf, ganska
snart blifva utnötta och odugliga till vidare
tjänst, därest de ej i mån af behof förstärktes
eller ersattes med ny materiel, d. v. s. så
småningom nydanades. Och ombesörjandet
häraf har blodet särskildt fått på sin lott.
Å ’dragande kall och embetets vägnar’ for-
sar blodet fram genom ådrorna och tränger
sig in i alla väfnader och kärl, därvid afskil-
jande och upptagande allt begagnadt och odug-
ligt, hvilket afsöndring°organen sedan skynda
att bortskaffa och såmedels oskadliggöra. Men
af sina egna, af den intagna födan prepare-
rade, beståndsdelar lemnar blodet åt kroppen
tillbörlig ersättning, hvarigenom lifvet hålles
vid makt i år och årtionden och borde kunna
fortfara i en obegränsad tid, tyckes det, men
det upphör dock, som bekant, slutligen, och i
mångas tycke alltför snart, af sig själft —
hvarför vet man ej, och således ej heller jag,
ehuru det onekligen vore både nyttigt och in-
tressant att veta.
Nu intar äfven huden en plats i afsöndrings-
organens klass, och dess afsöndringsprodukter
liafva, måhända något oegentligt, med ett ge-
mensamt namn blifvit kallade kroppens ut-
dunstning. Denna måste alltså, då huden ju
utgör kroppens yttersta betäckning, försiggå
genom densamma, för hvilket ändamål den ock
är försedd med en otalig mängd små hål eller
porer, hvilka under förstoringsglaset gifva den
utseendet af en siktduk. Men äro dessa porer
på ett eller annat säit tillstoppade, och då
vanligen genom orenligbet eller något dylikt,
så blir följden naturligtvis den, att utdunst-
ningen hämmas, d. v. s. naturens ’’arbets-
schema’ inom organismen blir genom männi-
skans förvållande underkastadt en grundväsent-
lig förändring —- en förändring, som kan kom-
ma att ’kosta mer än den smakar’. Ty af-
söndringarna ega förvisso ej rum för ro skull,
utan äro en absolut naturnödvändighet, som ej
utan men för vederbörande kan undertryckas.
Härmed är ock badets egentliga uppgift på
det närmaste antydt. Genom detsamma hålles
huden* ren och smidig och sättes i stånd att
på tillbörligt sätt fullgöra sitt åliggande som
afsöndringsorgan — till fromma och veder-
kvickelse för människans både lekamliga och
andliga varelse.
I vårt ädla husdjur hästens skötsel intar,
som kändt är, den s. k. rykten ett säideles
framstående rum; ja, det finnes ’hästkarlar’ och
andra ’förståsigpåare’, som t. o. m. säga, att
rykten är för hästen detsamma som halfva fö-
dan. Och erfarenheten har gifvit vid handen,
att de utan tvifvel hafva rätt. Men de glöm-
ma, att rykten äfven för människan har sin
stora betydelse; tvärtom betraktas den af
många som en riktig öfverloppsgärning, den
de ej gärna befatta sig med.
Nu är denna sommar slut och vintern stun-
dar. Har detta lilla ’kåseri’ äfven fallit i god
jord, så är det dock för sent att kunna bära
frukt — i år. Men nästa, då vårvindarne
fläkta varma och solen smälter isen — då
kanske frukten börjar mogna!
Ett nytt kvartal är inne
och alla våra kvartalsprenumeranter
påminnas att nu ofördröjligen förnya
prenumerationen, på det att intet afbrott
i tidningens ordentliga expedition må be-
höfva ega mim. Sent ankommande pre-
numeranter löpa risk att gå miste om ett
eller annat af de första numren i det nya
kvartalet, alldenstund upplagans storlek
bestämmes efter antalet abonnenter, som
tecknat sig vid utgången af näst föregå-
ende kvartal. Idun med Iduns Mode-
oeh Mönstertidning kostar för kvar-
talet endast 1 kr. 65 öre.
Om några af edra bekanta, ärade lä-
sarinnor, ännu ej liafva Idun, förmån dem
att försöka ett kvartal, och vi hoppas, att
de skola finna sig nöjda och komma äter.
Allt efter upplagans stigning kan redak-
tionen än ytterligare öka sina bemödan-
den att i alla hänseenden göra tidningen
omvexlande och underhållande. Arbeten
alltså hand i hand med oss för eder egen
tidning.
Redaktionen.
Iduns månadsrevy.
Väl hafva vi nu under flere år haft fred i Eu-
ropa, men freden står ändå helt ofta på spel, den
politiska barometern visar sålunda mestadels på
»ostadigt» väder, ja ibland får man rent af en
förkänning af storm. Anledningen ligger i det
spända förhållande, som länge rådt och fortfarande
synes råda mellan Ryssland och Tyskland samt
bådas förhållande till Österrike, som af Ryssland
ses med oblida ögon, men intimt ansluter sig till
Tyskland. Under den gångna månaden har detta
sakernas läge rätt bjärt framträdt. Af sin ryska
resa synes kejsar Wilhelm hafva fått ganska ogyn-
samma intryck, hvilka han ej kunnat eller ej brytt
sig om fullständigt dölja. Återkommen har han
tämligen demonstrativt lagt i dagen sin nära vän-
skapsförbindelse med det af Ryssland hotade Öster-
rike. Kejsarmötet i Rohnstock, hvilket den 17 sept,
och följande dagar hållits mellan kejsarne Wil-
helm och Frans Josef, var tydligen ämnadt att ut-
göra en manifestation i sådant syfte. Intet har
sparats för att i ord och handling lägga i dagen
den unge hohenzollrarens varma vänskap för den
gamle habsburgaren, hvilken han säger sig »vörda
som en fader». Då äfven de båda rikskanslererna
Caprivi och Kalnoky medföljt på mötet, har det
med rätta kunnat betecknas som något mer än
»ett rätt och slätt manöverbesök».
Att kejsar Wilhelm därefter besökte den gamle
Moltke på Creisau var väl att anse blott som en
artighet, men den artigheten i samband med Rohn-
stocksmötet har ändå smaken af något demonstra-
tivt. Man röker ej gärna »fredspipan» hos Moltke.
På annat håll gafs genom detta besök en liten
vink om Bismarcks fortfarande onåd. »Huru gärna»
säges kejsaren hafva yttrat, »skulle jag ej hafva
velat vara gäst på Friedrichsruh, men han har ej
velat det.»
I samhällenas inre råder det flerstädes både i
gamla och nya världen en jäsning, som bådar
ofred. Kampen mellan den gamla samhällsordnin-
gen och den alltjämt unga frihetsrörelsen pågår
samt får här och där mera i ögonen fallande ut-
brott.
Sålunda har i den schveiziska kantonen Ticino
pågått en revolutionsrörelse i radikaldemokratisk
riktning. Genom öfverrumpling segrade revolutio-
nen till en början och en provisorisk regering till-
sattes. Men så inskred det schveiziska förbunds-
rådet med militärmakt, och då vändes segern i
nederlag. Provisoriska regeringen upplöstes, för-
bundsrådets kommissarie, Künzli, tog öfverinseen-
det af förvaltningen och uppträdde som medlare
mellan partierna. Den störtade regeringen lär blifva
återställd; men å andra sidan kommer förbunds-
rådet att medgifva den af de liberale fordrade folk-
omröstningen och författningsrevisionen. Folkom-
röstningen skall ega rum den 5 okt. Förbundsrå-
det har goda skäl att här gä mycket försiktigt till
väga, om, såsom från väl underrättadt håll anty-
des, Italien har sitt finger med vid tillställandet
af revolutionsrörelsen i Ticino. Det påstås, att
Crispi uppgjort planer att med Italien införlifva
denna kanton, i hvilken såsom bekant, italienskan
är folkspråk.
Äfven i Portugal råder nu ett slags revolutions-
rörelse, hvilken mer och mer synes gå i republi-
kansk riktning. Den började med en ministerkris,
närmast föranledd af den hos en stor del rådande
förbittringen öfver den förödmjukelse, som landet
lidit genom traktaten med England. Isynnerhet
har man uppretats öfver den i traktaten inryckta
bestämmelsen, att Portugal ej skulle få afträda
områden till andra makter utan, att inhemta Eng-
lands samtycke; fåfängt har, synes det, England
sökt mildra upphetsningen genom ordalagens mil
drande. Kamrarnes sammanträden hafva under
debatten om denna sak varit ytterst, stormiga.
Rörelsen har spridt sig till befolkningen därutan-
för, så att blodiga sammanstötningar mellan fol-
ket och polistrupperna upprepade gånger förekom-
mit både i Lissabon och i Oporto. Yttranden haf-
va fällts, att den unge nu regerande konungen
skulle blifva den siste i Portugals konungalängd,
och i själfva verket synes Brasiliens republikan-
ska föredöme öfva stark dragningskraft på det forna
moderlandet.
På andra sidan Atlanten har en revolutionär
rörelse egt’ rum i Chile, men synes ej få några
synnerligen vidtgåeude följder.
Här i Sverige har äfven under september månad
den politiskt intresserade allmänhetens uppmärk-
samhet hufvudsakligen upptagits af de pågående
och nu i det närmaste afslutade valen till andra
kammaren. Med synnerligen spändt intresse har
man motsett utgången af Stockholmsvalet, hvilken
utgång nu är väl känd. Man hade väntat att den
demokratiska och socialistiska rörelsen skulle vålla
en splittring inom den liberala venstern, men alt
däremot protektionister och högerfrihandlare skulle
ingå någon kompromiss, hvarigenom deras kandi-
dater till någon del skulle kunna genomdrifvas.
Emellertid har just motsatsen inträffat. Demokra-
ter och socialister visade sig hafva alltför liten
röstnumerär för att kunna nämnvärdt minska öf-
verlägsenheten i de liberales röststyrka och pro-
tektionisternas kompromissanbud blefvo af höger-
frihandlarne obevekligt tillbakavisade. Följden
blef, att den liberala valmansföreningens listor
segrade utefter hela linien i alla valkretsarne.
Detta, ehuru man äfven på liberala sidan är långt
ifrån belåten med alla på den segrande röstlistan
uppförda namnen.
Otto Sjögren.
Ctt genmäle.
(Forts. o. slut fr. föreg. n:r.)
ed allt det arbete, hvarmed fru Holmberg
giort sig förtjänt om folkhögskolan — och
därför böjer jag mig i gladt erkännande likt alla
andra, som ha ett lefvande intresse för kun-
skapers främjande på alla områden inom vårt
land —- så måtte hon ej haft med barns un-
dervisning att göra. Hon skulle då säkert efter
vunnen erfarenhet fått litet mera medkänsla
och pietet för sin förra lärarinnas arbete, om
hon också ej under skoltiden förstått att skatta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
