Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 40. 3 oktober 1890 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
496
1890
1er glömmas den tid de finnas att tillgå. Ostron
är ju alltid förträffligt att kunna bjuda på, men
det faller sig dyrbart, så ock gåslefverpastej, men
man kan af kalflefver tillreda en pastej på unge-
färligen samma sätt som gåslefverpastej, som är
utmärkt god. Lefvern rifves och blandas med
finskurna fläsktärningar, en tesked anjovissås, två
fulla skedar mjöl, salt, peppar, 6 äggulor och, om
man så bar, bröstet af en stekt fågel eller höns,
men det kan uteslutas. Jag har ibland tagit kall
gödkalfstek som finhackats. Gräddas i en form,
klädd med fläskskifvor. Kall skäres den i skifvor.
Såsom varma rätter äro passande: kastanier
eller, som är lika bra, ugnstekt potatis; små vac-
kra potatisar utväljas, tvättas, torkas och läggas
på papper i ugnen, tills de kännas mjuka, men fa
ej spricka, ty då bli de torra; uppläggas på en
servet i en liten karott och servetens fyra snib-
bar vikas öfver. Det tål gärna en timma, om
ugnen ej är mycket varm. Vidare brynt lök, an-
tingen portugisisk eller små charlottenlök, brynta
champignoner, stufvade murklor, små köttbullar,
kotletter eller biffar med lök, kalfnjure, skuren i
skifvor och doppad i äggula och stötta skorpor
samt löst stekt i smör på ett vanligt pannjärn,
kramsfågel, stufvad kalfbjärna, som äfven kan ser-
veras i lådform, då den i smör, mjöl och mjölk
eller grädde stufvade hjärnan blandas med salt,
peppar och något muskot, hälles i en porslins-
låda och strös med rifvebröd samt gräddas i ug-
nen. Små pastejer med någon stufvad fyllning af
vildt, höns, champignoner eller dylikt äro alltid
omtyckta — de läggas då upp på en bruten ser-
vet på ett rundt fat —, likaså en god omelett
med stufvade kräftstjärtar, hummer, sparris, cham-
pignoner eller murklor.
Slutligen bör man ha ett godt och svalt, dock
ej för kallt öl — ölet anses skola hålla rummets
temperatur — hvilket, jämte ett fullt tillräckligt
antal glas, helst bör sättas på ett särskildt bord
i smörgåsbordets närhet.
llär ett exempel på, huru ur ofvan meddelade sam-
ling kan utväljas ett passande litet godt smörgås-
bord:
Förutom bränvin, smör bröd, ost, rädisor, an-
jovis och inlagd sill följande 6 assietter kallsku-
ret: färsk kalfstek, salt tunga, rökt lax, små bräckta
prinskorfvar, kall kyckling och grafvad strömming.
Varma smårätter: ugnstekt potatis, stekt kalfnjure,
små lammkotletter, stufvad hjärna i låda, krams-
fågel, brynt lök, sparrisomelett samt på ett fat:
stufvade kräftsjärtar med ganering af små pastejer
med fyllning af stufvade champignoner. Pastejerna
läggas rundt kring fatet, kräftstjärtarne i midten.
Ett annat exempel: bränvin, smör, ost, sardi-
ner, jägermatjessill och kallskuret: lefverpastej,
rökt gåsbröst, salt kött, graflax, inlagd ål, brynta
champignoner. Varmt: ugnstekt potatis, små bif-
far med lök, stufvad hnmmer, omelett med
murklor.
Jag tager för gifvet att här är fråga om smör-
gåsbord för en middag eller för en större supé,
där redan tlere varma rätter serveras. Ar ej så
fallet, kan man taga till litet mera af det varma
och lägga upp det på små fat. Också kan man
då på bordets midt placera en ställning, hvarpå
hängas hummer och kräftor, eller kräftor och rä-
kor — detta bidrager då både till att pryda bor-
det och utgör ju också en omryckt rätt, men, som
sagdt, det är ej lämpligt i annat fall än det, då
smörgåsbordet skall utgöra hela supén, ty dels
vill man gärna sitta litet bekvämt och dels får
bordet ett mindre behagligt utseende däraf.
Olga.
Teater och musik.
Kungl. operan anordnar äfven under innevarande
spelår abonnementsföreställningar, till hvilka an-
teckning kan ske i operans kansli hvarje dag kl.
1—’/24 e. m. Abonnementsdagar blifva under detta
spelår fredagarne. Första abonnementsföreställ-
ningen gifves den 17 dennes.
K. Dramatiska teatern bjöd i tisdags på sitt första
nya program för säsongen. Det tillärnade första
nya stycket, Frans Hedbergs »Hårda sinnen», har
på grund af hr Hillbergs sjukdom måst uppskjutas,
och i stället gåfvos nu Georg Nordensvans komedi
»Barnet» och det franska lustspelet »Familjen
Moulinard». Det förstnämnda stycket är ej all-
deles nytt. Det uppfördes nämligen för några år
sedan å Svenska teatern med samma innehafva-
rinna af titelrollen som nu, fru Bceckström, född
Sandell. Hennes själfulla och varma spel gaf åt
denna unga, i utveckling stadda karaktär det rätta
IDUN
uttrycket. De omvexlande känslostämningarna
nyanserades förträffligt och spelet i dess helhet
lemnade intet öfrigt att önska. Det lifliga bifall,
som egnades fru B. efter styckets slut visade nog-
samt, hur uppskattad hennestalang är af den
teaterälskande allmänheten. — Ofriga medspelande
skötte likaledes på berömvärdt sätt sina roller.
Särskildt utmärkte sig fru Hartman, hvilken här
åter hade tillfälle lägga i dagen sin märkvärdiga
förmåga att ända till illusion återgifva en 13-,
14-årig flicksnärtas roll, samt herr Thegerström
som plåtslagareålderman Broms. Stycket är en
liten förträfflig julaftonsinteriör, som gör sin förf.
all heder. Också hördes efter dess slut starka rop
på hr Nordensvan.
Hufvudstycket för aftonen utgjordes af »Familjen
Moulinard», lustspel i tre akter af Valabrégue och
Ordonneau. Det är en af dessa uppsluppna för-
vexlingsfarser, på hvilka den franska repertoaren
är så rik. För att göra sig rätt gällande bör det
därför ock spelas med en fart, som ej lemnar
publiken någon lid till några som helst reflektioner.
Premièren lemnade dock i berörda afseende ett
och annat öfrigt att önska. Stycket lyckades så-
lunda ej framkalla den muntra sinnesstämning,
som det borde kunna göra, och som exempelvis
»Duvals skilsmessa» m. fl. dylika stycken å denna
teater åstadkommit. Antagligen varder dess verkan
bättre, sedan det uppförts några gånger. Hr Bceck-
ström är alltigenom konsekvent och bra som fabri-
kören-millionären Moulinard, men det skulle ej
skada, om han släppte sig lös litet mera. Bäst på
sin plats äro onekligen fröken Åhlander som fru
Moulinard och hr Personne som underprefekten
Godard. Hr Hamrin som hotellvärd förtjänar
erkännande. Den falske underprefekten Bodard
har däremot i hr Bgström fått en som det synes
ganska olämplig representant. — Stycket har emel-
lertid som sagdt många goda förutsättningar att
verka mycket roande.
Vasateaterns första nyhet, Millöckers »Stackars
Jonathan», har nu ändtligen kommit upp på tiljorna.
Den lär hafva — vi ha ännu ej haft tillfälle se
den — fått en synnerligen vårdad utstyrsel och
innehåller många anslående melodier. Operetten
gifves hvarje dag tills vidare.
Räddad.
Berättelse för Idun
af
Elena.
(Forts.)
Tgienna afton spelade Elna, som hon aldrig förr
I y hade spelat. Melodien kom så sakta och
tvekande fram till en början, det var, som
om den arbetade sig fram ur ett omhölje af out-
redda drömmar, men efter hand bröt den fram
allt klarare, så rik, så full, så passioneradt varm.
Där var en jublande hängifvenhet i dessa toner,
där voro hopp och minne och en kvinnas glada,
obegränsade förmåga att försaka. Allt starkare
svällde tonerna ut, men så beslöjades de åter af
aningsfulla drömmar, de dogo bort — dröjande
— tvekande.
Det hade blifvit alldeles mörkt i rummet. Dok-
tor Ruth satt tyst kvar, sedan Elna slutat spela.
Så trefvade han sig väg till henne i mörkret, där
hon satt på pianostolen, och strök famlande öfver
hennes hår. Han hade till hälften förstått denna
bikt i toner, förstått, att hon nu mera än någon-
sin måste sakna sin döda moder.
»Min lilla Elna», sade han smekande.
Hon slog- häftigt armarne om hans hals och
kysste honom upprepade gånger, så sprang hon
upp på sitt rum och stängde dörren. Där kastade
hon sig ned på soffan och grät, grät som om
hennes hjärta velat brista, men det var af öfver-
strömmande lycka, ej af sorg. Det hade gripit
henne så öfverväldigande, medan hon satt där
och spelade, tanken på att hon var hans, hans
egen. Hon önskade ej mera, att han skulle dröja
att säga, hvad hon ju ändå visste; hon längtade
efter hans närhet, efter tryckningen af hans hand,
hans ord, hans blick.
* «/t
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
