Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 41. 10 oktober 1890 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1890
för att möta. Frisk och leende som våren
själf kom hon med små fasta steg gående fram
mellan planteringarna i det skarpa solskenet.
Hon hade sett mig redan på afstånd, men
hon ville låtsas om ingentiDg, försökte se ut
att tänka på allt annat, än att hon möjligen
kunde träffa mig här.
Hon visste ändå, att jag skulle komma.
Oeh när jag fick se henne, så glömde jag
den andre, honom som såg så gammal ut.
När afgöres Muns stora pristäfling?
är den fråga, som nu allt emellan från
intresserade ingår till redahtionen. Efter
mychet och ansträngande arbete med de
till flere hundratal uppgående täflings-
shrifternas genomläsande och bedöman-
de ha nu de biträdande prisdomarne
Jeommit så långt med sitt arbete, att vi
hoppas hunna tillhännagifva resultatet
inom denna månads utgång.
Gammalt »skräp».
|S|en husmoder, som vill bringa ordning bland
IÜ/ allt det gamla skräp, hvilket så småningom
samlas i bvarje hushåll, skaffar med friskt
mod fram allt gammalt husgeråd till stor revy på
en därtill egnad plats, t. ex. på vinden, för att
ingenting i den minsta vrå, ask eller skåp skall
glömmas.
Vid mönstringen af de olika föremålen förfar
husmodern efter följande tre synpunkter: till för-
sta afdelningen lägger hon alla fullt värdelösa sa-
ker ; till den andra högen föremål, som ännu kunna
komma andra människor till godo, men icke mera
kunna gagna hennes eget hushåll; den tredje af-
delningen innehåller blott sådana ting, som ytter-
ligare kunna användas i hemmet.
Frågan, till hvilken lott hvart och ett föremål
bör dömas, skall kanske förefalla mången husmor
svår, och ändå kan man ej gifva något tillfreds-
ställande råd för alla fall, emedan ett icke passar
för alla.
Likväl skall en duktig husmor i hvilken som
helst ställning, till och med om hon »ej behöfver»
bemöda sig att spara, vid denna mönstring följa
den kloka sparsamhetens bud. Dock bör hon akta
sig för allt för stor tiligifvenhet för gamla saker.
Den, som bor på egen grund och botten, kan ju
längre hålla fast vid gammalt hopsamladt bohag,
men den, som är tvungen att draga omkring från
hus till hus eller från ort till ort, gör bäst i att
ej samla för mycket på sig.
I den första högen läggas sålunda sönderslagna
1er- och porslinskärl, skålar, tallrikar, koppar,
dockhufvuden, glas, buteljer etc. Husmodern öf-
vertygar sig ännu en gång om, att det ej är möj-
ligt att sätta tillsammans dessa skärfvor med
porslinskitt, fisklim eller Syndetikon. Går detta
ej an, eller kunna de hopsittande sakerna ej längre
nyttjas, kastas de på sophögen.
Andra förbrukade föremål af maskstunget eller
murket trä, såsom sönderbrutna tafvelramar, gar-
dinkäppar, linealer, resterna af en skyffel, en kvast,
en borste, en stege, gamla korgar, baljor etc., af
hvilka ingenting mer är att göra — alla dessa
föremål förvisas till vedboden, där allt hugges
sönder och användes som bränsle.
Icke alla lefva i så lyckliga pekuniära omstän-
digheter, att de kunna skänka bort mycket. Tvärt-
om måste kanske ett stort antal föremål användas
ända till sista resten, och då äro husmoderns
skicklighet och arbetslust af största vikt. Kläd-
ningar måste vändas och färgas; af två bristfäl-
liga hopsättes en ny, eller ändras de åt barnen.
Leksaker eller möbeldelar limmas och hopsättas
i annan form. Af stora mattor bortklippes den
bristfälliga kanten, och af det inre mönstret göres
en liten säng- eller bordsmatta. Af en gammal
tunna göres, med tillhjälp af såg och hammare,
en tvättbalja, af en packlår och gamla gardiner
ett toalettbord o. s. v.
En hel tjock bok skulle fyllas, om man ville
uppräkna alla de tusentals föremål, som finnas
inom hvarje hushåll, och beskrifva, hvartill de
ytterligare skulle kunna användas.
IDUN
Därför gifves eder här, samvetsgranna husmö-
drar, blott det rådet: lären er hushålla, lären det
genom hela ert lif, af edra föräldrar, af väninnor,
ur böcker och öfverallt, där tillfälle erbjudes; sen
er om i världen; hållen ögonen öppna öfverallt
och använden, hvad I sett, på ert sätt för edra
egna egodelar och förhållanden.
Men för att återgå till vår »skräp»-revy — huru
lämpligast åstadkomma någon ordning bland de
föremål, som äro utgallrade till ytterligare bruk?
Alldeles utan besvär och kostnad låter detta sig
visserligen ej göra, men med god vilja bör det ej
falla sig svårt. Af gamla bräder kan man i hör-
nen af ett rum lätt inrätta klädställningar, som
kunna förhängas med helt billiga tyger, likaledes
kan man utan snickarens hjälp, nästan utan all
kostnad, anbringa hörnhyllor och klädhängare.
Har man tillgång till något gammalt klädskåp,
någon kista eller dylikt, är det så mycket bättre,
emedan föremålen däri ligga torrare och mera
dammfria.
Vid inhängandet af gamla kläder, lagar man om
möjligt, att hvarje enskild familjemedlems saker
komma på ett ställe, så att hvarje person utan
vidare kan finna sitt äfven i mörkret. Kan ej ett
sådant afskiljande gå för sig, lägger eller hänger
man åtminstone herr- och fruntimmerskläder skilda
från hvarandra. Äfven därigenom underlättas
framletandet.
Till bortlagda hattar, band, linne, skodon o. s. v.
använder man lådor, askar, små kistor, korgar o. d.
Har man ej sådana till sitt förfogande, så klipper
och snickrar man sig dylika af papp och gamla
tomma packlårar, som kunna fås i alla större
affärer för måttligt pris. Man ställer sedan de
nedpackade sakerna på golfvet i skåpet eller of-
vanför detsamma, så att de saker, som tillhöra
en och samma person, få höra tillsammans. På
samma sätt förfar man med lappar, hvilka böra
förvaras i askar och lådor. Man skiljer likaledes
på de, som höra till herr- och fruntimmerskläder.
I en större familj kan man äfven skilja lapparne
efter tygsorten.
Allt undanstäldt glas, såsom t. ex. öfverflödiga
vin- och ölbuteljer, kan man mot inköpspriset
återlemna i respektive affärer, medikamentflaskor
på apoteken. — Blomkrukor, lerkärl, köksgeråd
o. d. uppställer man i god ordning på hyllor, eller
om sådana ej kunna anbringas på väggarne, skaf-
far man sig skåp genom att ställa stora packlårar
på ända med botten inåt väggen. I dessa skåp
anbringar man hyllor.
Käppar, pipskaft, gardinkäppar, spadar, krattor
o. d. upphängas bäst på en vindsvägg, i det man
därtill spikar fast läderremmar eller repändar i
ögglor och träder föremålen genom dessa. Kan
man ej göra detta, ställer man allt dylikt tillsam-
mans upprätt i ett hörn och spikar en liten träslå
framför, så att det ej kan glida ut.
För att äfven för framtiden hålla ordning bland
allt gammalt »skräp», måste man äfven efter öf-
verstånden generalmönstring oftare egna tillsyn
däråt.
Man vet då äfven bättre, hvad man har, finner
tillfälle att använda det och besparar sig mången
gång öfverflödiga kostnader med anskaffande af
nytt.
Smånotiser från kvinnovärlden.
Nya Idun hade i förliden lördag sitt första
samkväm för denna höst, hvarvid en inbjuden
gäst, fröken Marie Mejlander från Kristiania, som
eghar sig åt skådespelarekonsten, med stor talang
och under allmännt bifall föredrog en scen ur Adri-
enne Lecouvreur af Scribe och Legouvé på fran-
ska samt Björnsons Bergliot på sitt modersmål.
Fru Eva Vigström (Ave) berättade en skämtsam
bondhistoria från Skåne.
Musik och sång utfördes af fruarna H. Friman
och L. Lundqvist samt fröken Cecilia Lindroth.
Taflor voro för aftonen utställde af fru M. Bred-
berg samt af fröknarna Andersson-Falck, Billing,
Cramér, Jolin, von Schulzenheim och Toll samt
ett barnporträtt, måladt af Egron Lundgren, af
fru Th. Gyldén.
Teater och. musik.
Kung!, operan. Första symfonikonserten eger
rum i morgon lördag och kommer att dirigeras af
hr Frans Neruda. Programmet upptager »Ouvertyr
till Michel Angelo» af N. W. Gade, symfoni i C-dur
509
af Mozart samt en notturno för stråkorkester och
Suite bohémienne för orkester, båda af Frans Ne-
ruda.
I reprisernas rad har denna vecka införlifvats
»Robert af Normandie». Under inöfning med ny
rollbesättning är Lortzings vackra opera »Tsar
och timmerman», hvilken ej gifvits härstädes på
många år.
Ännu en gång påminna vi om abonnements-
teckningen, hvilken afslutas torsdagen den 16 den-
nes. Hufvudstadens operavänner handla både i
eget och operaanstaltens intresse genom att så all-
mänt som möjligt ansluta sig till den abonne-
mentsinbjudning, som utfärdats.
K. Dramatiska teatern torde nu snart, sedan hr
Hiliberg åter tillfrisknat, vara färdig med sitt an-
dra nya program, hr Frans Hedbergs »Hårda sin-
nen».
Torsdagen den 16 dennes gifves å k. operans
scen af dramatiska teaterns artister med benäget
biträde af hr Knut Almlöf en afskedsföreställning
till förmån för den aktade och uppburne skåde-
spelaren C. F. Lagerqvist. Programmet kommer
att upptaga enaktsproverbet »Förlåt mig» och tre-
aktslustspelet »Advokaten Knifving».
Svenska teatern har tillsvidare nedlagt de mun-
tra farserna »Durand och Durand» samt »Salig
Toupinel» — detta med anledning af det gäst-
uppträdande, som den norske karaktärsskådespe-
laren Bernt Johannessen från Bergen i denna
vecka begynt å dess scen.
Vasateatern gaf torsdagen den 2 dennes Millöc-
kers sedan länge bebådade operett »Stackars Jo-
nathan». Att döma af det lifliga bifall, som denna
afton gång på gång genljöd i salongen, torde di-
rektionen i denna operett liafva funnit ett verk-
ligt kassastycke. Bifallet var ock välfärtjänt så-
väl hvad beträffar operetten själf som utförandet
af densamma. En originell och kvick libretto,
vackra och tilltalande melodier, roliga kupletter,
lifliga körer — se där de utmärkande dragen för
denna nya operett, som på sitt hemlands flesta
scener haft en mer än vanlig framgång. Hvad ut-
förandet beträffar förtjäna särskildt att framhållas
fröken Ekström som köksan Molly, sedermera mil-
lionärsfrun, och fru Stenfelt som den kvinliga lä-
karen-primadonnan samt hrr Strömberg och War-
berg som resp. Jonathan och impressarion Qvick-
ly. Hvad sången angår tager fröken Ekström
onekligen priset; hennes spel är ej mindre för-
träffligt. De båda direktörerna briljera i sina resp.
roller. Hr Varberg är af gammalt känd som en
mycket god kuplettsångare och hr Strömbergs saf-
tiga komik kan ej annat än framlocka applådsalf-
vorna. Hr Klingers röst räcker ej riktigt till, men
han skiljer sig rätt väl från den lefnadströtte mil-
lionärens parti. Hr K. tyckes emellertid gå fram-
åt, och med trägna studier torde nog rösten kunna
utvecklas både i skönhet och omfång. — Inöfnin-
gen torde ha kostat mycken möda, men det hela
gick med schwung och god sammanhållning. Upp-
sättningen är synnerligen vacker. Operetten gif-
ves hvarje afton för fullt hus.
Mâtiné gifves instundande söndag i Berns’ kon-
sertsalong af den norske bassångaren Albert Arve-
schore med benäget biträde af fröken Petrini och
harpvirtuosen Lang. Biljetter tillhandahållas i
hr Äbr. Lundquists k. hofmusikhandel.
Nya musikalier.
På Abr. Lundquists förlag:
Arvid, Ödmanns triumfer, favoritmelodier satta för
piano. Upptager den framstående sångarens bra-
vurstycken ur »Faust», »Konung för en dag»,
»Rigoletto». »Mefislofeles», »Aida», »Den vilse-
förda», »Oberon»,“ »Leonora», »Mignon» m. fl.
Framsidan af det vackra musikhäftet prydes af
ett synnerligen lyckadt porträtt af den omtyckte
sångaren.
Hos hrr Gehrman & Co., f. d. Julius Bagges
musikhandel:
Svärmeri, vals för piano af F. Bonnerose; Ayala,
polka för piano af Oscar Sandström; My Darling,
schottisch för piano af Leonard Gautier; La Bien-
venue, vals för piano af A. Manveloff; Falks sång
ur »Kärlekens komedi» af Ibsen, musik af Emil
Sjögren; »T drömmen du är mig nära», sång vid
piano af Emil Sjögren samt »Ett litet troll», polka
för piano, fru Anna Lundberg vid Svenska teatern
(porträtt på framsidan) tillegnad af Johan Ericsen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
