Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 46. 14 november 1890
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
586 I DUN 1890
XVII. Solfjäder. Då det nu är så brukligt att
använda solfjädrar i palmbiadsform, kan man själf
med lätthet åstadkomma en sådan. Ett palmblad
öfverspännes slätt på båda sidor med tät, hvit
lenon. Af ljus merveilleux klippas två stycken
något större än bladet. På dessa broderas med
silke något passande mönster, som fåglar, buket-
ter eller dylikt. Det tager sig bäst ut, om brode-
riet sättes något åt ena sidan, ej midt på. Styc-
kena sys samman öfver bladet medels kastsöm.
Sömmen döljes af ett sidenband, 3 à 4 cm bredt,
hvilket fastrynkas rundt om bladet. Skaftet om-
viras med samma slags band, af hvilka äfven gö
ras två rosetter att anbringas, den ena midt på
skaftet, den andra i bladets kant på ena sidan.
Solfjädern blir mycket vacker, om den öfverdra-
ges med svart merveilleux med broderi i silfver.
Jentis.
M
XVIII. Elegant förkläde. Man köper udd- och
mellanspetsar, starka och väl imiterande knypplade
spetsar, hvilka äro både billiga och vackra, af en
5 cm bredd. Af slätt, hvitt tvättyg klipper man
5 remsor af 10 cm bredd, hvilka fållas och där-
efter helt nära kanten prydas med en rad »kråk-
spark» i groft, matlblått brodergarn. Man klipper
nu af mellanspetsen 4 bitar till den längd, man
önskar förklädet, och kastar ihop spets vid remsa,
tills spetsarne äro slut. Tygremsorna skola vara
i kanterna. Det behöfves således 4 spetsremsor
och 5 tygremsor. Rundt om förklädet, utom lin-
ningssidan, fastkastas uddspetsen. Därefter ryn-
kas förklädet, utom uddspetsen, i 4 rynkrader
och förses med en mycket smal linning af tyg,
som sedan prydes med en eller två rader kråk-
spark. Fästes i ena sidan med en kordong af
måttblå sidenband. Karna.
*
XIX. Luktdyna. På ett stycke ljusblå atlas,
20 cm långt och 15 cm bredt, syr man med ku-
lört silke ett enkelt blommönster. Tar sedan en
lika stor bit siden i samma eller annan färg och
syr ihop lapparne utom ena kortsidan, bvarigenom
trädes en med turkiska kryddor och bomull tätt
stoppad dyna. Hopkastas sedan, hvarefter man
rundt den lilla dynan fastsyr en smal guldspets
eller sniljsnodd. Lägges i linnelådan.
Karna.
*
XX. Ett nätt ställ för blommor kan man er-
hålla, om man tager ostronskal af ungefär 6 cm
längd samt med en glödgad hårnål borrar ett hål
i hvardera ändan af skalet, syr fast dem på en
87 cm lång samt 6 cm bred pappremsa på så sätt,
att den breda ändan af skalet vändes uppåt; när
remsan är betäckt af skal fäster man ihop den.
Man skär sedan sönder kork i större och mindre
bitar samt gummar fast dem på de ställen, som
ej skalen kunnat täcka, därpå gummar man öfver
allt sammans samt strör kli öfver. Då detta tor-
kat, blandar man ihop guldbrons med några drop-
par bronstinktur (detta köpes hos färghandlare),
till det blifver lagom tjockt samt ej för mörkt,
och penslar öfver blomsterstället med detta. Man
kan göra en pappbotten och limma fast den samt
ställa den på tre med bronstinktur öfverpenslade
träkulor. » Burre».
*
XXI. Af en äppeltunna kan lätt förfärdigas en
prydnadsmöbel för en fruntimmersboudoir och till-
lika ett förvaringsrum för större handarbeten.
Upptill och nedtill vid tunnans kanter fästes ett
korsstygnsbroderi, i silke, på stramalj. Yttre kan-
ten af broderiet utskäres i 7 graciösa tungor. Bör-
derna af javastramalj böra vara af den bredd, att
tungornas spetsar mötas midt öfver tunnan, och
där fästas de tvänne, hvarandra motstående, till-
sammans. Öfver tunnans midtelparti vidfästes
ett tomt lager bomull; detta betäckes med en på
snedden klippt, lindrigt rynkad sidensatinremsa,
hvilken i form af puffar fyller de tomrum, hvilka
uppstått mellan tungorna. Detta siden bör na-
turligtvis i färg väl harmoniera med broderiet.
Det inre af tunnan beklädes med samma siden,
hvaraf puffarna förfärdigas. Locket till tunnan
prydes på öfre sidan med broderi på javastramalj
och fodras med siden. Midt på locket fästes en
förgylld metallring, hvilken tjänar till handtag.
Enklare kan tunnan förfärdigas med broderi i
bomullsgarn och bomullssatin i stället för siden.
Audotja.
XXII. Glasskifva till visitbord och ramar. Man
tager vanligt tjockt fönsterglas, som ej är blåsigt
eller ripigt, bestryker det ett par gånger med svart
oljefärg; när detta torkat, ritar man på den må-
lade sidan ett ornament eller blommönster och
följer sedan med udden af en pennknif konturerna
af mönstret samt skrapar bort oljefärgen i figu-
rerna; dock bör man akta sig att ej skrapa bort
nerverna på blad samt föröfrigt allt, som marke-
rar en figur, hvilket skall förblifva svart. Man
tvättar sedan af det hela med vadd, doppad i
sprit eller bränvin. För att konturerna skola fram
träda belägger man de utskurna ställena med Stan-
niol, som man lätt skrynklar, eller kulörta lamp-
slöjor, som man köper i pappershandeln för 10 à
15 öre stycket. Sådana glas taga sig mycket bra
ut som visitbord eller brickor, om man låter en
snickare infatta dem. Till fotografiramar lämpa
de sig äfven mycket bra; man låter då bokbin-
daren endast sätta en papperskant omkring.
•»Barre».
XXIII. Lätt och originel brickduk. Man köper
vanligt, randigt, genombrutet hvitt tyg, ej för glest.
Klipper häraf den önskade formen och storleken
samt syr vacker, jämn kråkspark i högrödt och
mattrödt tvättäkta brodergarn, på de täta ränderna.
Kantas med en knypplad spets, som träs med rödt
brodergarn. Karna.
XXIV. Ryska handdukar. Härtill användes fint
lärft, en längd af 2 mtr med omkring 50 à 60
cm bredd. Hvardera ändan af detta tygstycke
förses med ett rikt, 30 cm högt broderi, i kors-
stygn. Bottnen för broderiet utgöres af ett fält i
tre färger, hvitt, blått och rödt, enligt ryska flag-
gan. Öfverst ett band i hvitt, det mellersta ma-
rinblått och det nedersta grannrödt; hvarje bör
vara 10 cm bredt. På det öfversla hvita bandet
sys korsstygnsbroderi med rödt, turkiskt bomulls-
garn; på det blå bandet med dylikt rödt och där-
till glänsande, hvitt linnegarn. På det röda ban-
det sys med det hvita linnegarnet. Ytterst i kan-
ten vidsys en bred knypplad spels.
Dessa handdukar äro effektfulla och användas
till dekorering af toalettbord; också hänger man
en sådan öfver de handdukar, hvilka äro under
begagnande, för att täcka dessa.
Värdinnor i Rysland, äfven i de högsta kretsar,
begagna sig af dylika banddukar, då de vid te-
bordet, efter att hafva serverat teet, själfva skölja
och torka af sina dyrbara, äkta teserviser. Då
salt och bröd bjudas tsaren, framräckes det åt ho-
nom på en broderad handduk. Den sålunda bro-
derade handduken är således nationelt rysk och
förekommer såväl i tsarens palats som bondens
koja. Audotja.
XXV. Virkad korg för friska eller konstgjorda
blommor. Af vackert, ej för groft segelgarn virkar
man med täta maskor en rundel af 10 cm i ge-
nomskärning. Kupningen förhindras genom att
då och då virka två maskor i en och samma
maska. När man fått botten, vänder man arbetet
och virkar ett tätt hvarf på afvigsidan, detta hvarf
ökas med några maskor. Sedan virkas utan
nämnvärd ökning en bård af 7 cm i höjd i nå-
got trefligt bottenmönster, hvilket afslutas med
picoter. Därefter virkas en 30 cm lång och 4
cm bred remsa till grepe, som fastsys vid kor-
gen. Korgen göres styf med gelatinlösning och
formas nätt med handen. På ena sidan af gre-
pen fästes en rosett af ljust olivgröna atlasband.
Karna.
(Forts.)
Ett och annat om förfalskning
af tyger.
B
örfalskningar förekomma, som vi veta, inom
alla industriens olika grenar, men troli-
gen ej inom någon afdelning i sä stor skala
som bland väfnader. Det är ej ensamt på fa-
brikanter och köpmän, som skulden hvilar för
detta missförhållande, utan allmänheten själf bär
till en stor del ansvaret därför, därigenom att
de flesta se mer på en varas billiga pris än
på dess godhet och styrka.
Hur ofta försöka ej våra husmödrar att genom
prutande sätta ner priserna, utan att betänka,
att köpmannen för att kunna tillmötesgå dessa
anspråk, tvingas att lemna dåliga varor, såvida
han ej själf skall förlora på köpet. Tusentals
människor, äfven bland de s. k. bildade klas-
serna, hvilka man dock skulle tilltrott större
omdömesförmåga, se ej så mycket på föremålets
värde, utan blott pä dess prisbillighet. De
tyckas ej förstå, att en god vara ej till billigt
pris kan erhållas, och att man genom att be-
tala ett högre pris, kan påräkna en vara med
långt större hållbarhet.
Vid förfalskning af väfnader användas tre
olika sätt. För det första trådarnes uppblan-
dande med sämre material; för det andra in-
blandas i själfva väfnaden ingredienser, som
ej höra dit, t. ex. linnets förfalskning med bom-
ull. Det kanske mest utbredda sättet är emel-
lertid förfalskning med appretur, d. v. s. det
yttre utseende, som man genom vissa tillsatser
ger väfnaden.
Det första slaget förfalskning, användandet
af dåligt material, begår i de flesta fall ej fa-
brikanten själf, utan säljaren af råvarorna. Det
fordras stor vana och skicklighet för att kunna
skilja godt och dåligt material, emedan detta
sistnämda till det yttre nästan fullständigt liknar
det förra; dessutom förlorar äfven det bästa
material vid olämplig behandling en stor del
af sitt värde. Af lin och hampa t. ex., hvilka
genom vårdslös häckling komma att innehålla
för många trädartade delar, kan endast en sådan
väfnad erhållas, som ser otät, skör och oregel-
bunden ut.
Siden förfalskas mest därigenom att man in-
väfver mindre värdefullt silke, så kalladt flo-
rettsilke. Sidenet tillverkas som bekant af de
puppor eller kokonger, hvari silkesmasken in-
spinner sig, då han skall utvecklas till fjäril.
Låter man denna utveckling ostördt få försiggå,
genomsticker fjärilen kokongen och denna får
därigenom betydligt mindre värde. Dessa ko-
konger kunna emellertid ändå användas, men
bilda ett föga hållbart siden. För att erhålla
godt silke, dödar man silkesmasken, innan den
hinner fullt utveckla sig, genom stark utveck-
ling af torr värme och afnystar sedan tråden,
hvilken består af ett enda stycke.
Silkestrådarne äro vanligtvis 5—600 meter
långa och så fina, att man behöfver 8-—10 dy-
lika för en medelfin silkestråd.
Emellertid är äfven på de bästa kokonger
en del silke af sämre beskaffenhet, nämligen
dels den yttersta hylsan och dels den närmast
larven belägna delen ; däraf framgår att mate-
rial för tillverkning af dåligt siden finnes i
riklig mängd.
Linne förfalskas oftast genom tillsats af bom-
ull, och bör det ligga i våra husmödrars intresse
att lära känna en enkel metod för upptäckan-
det af en dylik uppblandning; vi vilja därför
anföra ett lätt utförbart sätt för en sådan un-
dersökning.
Man har upptäckt, att bomullens cellväfnad
mycket lättare upplöses i koncentrerad svafvel-
syra än linets, och därpå grundar sig följande
metod. Af det tyg man vill undersöka kokas
en bit en längre tid i vatten för att aflägsna
appreturen, därefter torkas profvet sorgfälligt.
Man uppfransar sedan kanten något och doppar
den 1—2 minuter i konc. svafvelsyra. Bom-
ullstrådarne angripas då först af syran, hvilket
visar sig därigenom att de betäckas med en
gummiartad massa. Tvättar man nu profvet i
vatten, för att aflägsna gummit, och därefter
doppar det i en svag ammoniaklösning, för att
få bort syran, så finner man att alla bomulls-
trådarne fullständigt upplösts, under det lintrå-
darne förblifvit oförändrade. Kemikalier för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:35:09 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1890/0592.html
