Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 46. 14 november 1890 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I DUN 1890
588
mig nu med rörelse, ty — i sorgtung vaka
vid barneDS sjukbädd har en gäng den unga
modern fått lära det ur läkarens mun: »bort
ur barnkammaren med de stoppade möblerna,
dessa dammgömmor ocli älsklingstillhäll för
förderfliga baciller!» Och då barnens helsa
är hennes lycka, bar hon med gladt hjärta
försakat bekvämligheten.
Nu ropar modern till sitt fyrväplingsblad :
»duka bordet, tant stannar och dricker te»,
och sedan händerna tvättats och förevisats till
besiktning, går det löst med brådska och be-
styr i jublande ifver och gladt sinn. De små
få som aftonmål, år ut och år in, bara mjölk
och hvetebröd, och det måtte vara den bästa
kost för barn, ty de ha klara ögon, röda kin-
der och fasta muskler. — Snart är bordet
dukadt som i en tomtelek: hvit är den grofva
duken, hvita de stora porslinskopparne, hvit
kannan med den ångande mjölken och hvit
den lilla serveten i brödkorgen; framför mo-
dem puttrar teköket, af våra serveter ha de
små skälmungarne format skepp och som
segel stuckit dit fällda blad, dem de samlat
i blomsterfönstret; midt på bordet tronar en
gräsbukett, och rundt om den läckra skinkan
är lagd en krans af persilja; allt är nätt,
prydligt, aptitretande, allt glänser, från de
glada barnaögonen till teskedarne; alla mun-
nar låta sig väl smaka, och jag ser tiden fly
som i en dröm. Modern sätter mig in i sina
uppfostrarplaner, till hvilka jag gillande lyss-
nar, och hennes barns hörsamhet och ord-
ningssinne beröra mig angenämt; ett ord, ja,
en blick från modern är nog, som på ett
kommando lösa de sina serveter, ordna dem i
skänklådan, rödja på nytt utaf bordet, skynda
så tillbaka till arbete eller lek. På hvarje
ansikte står det tydligt skrifvet: «Jag är ett
lyckligt barn!»
Med gladt hjärta lämnar jag för hvarje
gång detta enkla, harmoniska hem, och det
väckes liksom en förtröstansfull aning i min
själ: »dessa barn, så enkelt uppfostrade, dock
så i hjärtats glädje, så förnöjda och redan
modern till så mycken hjälp, så flitiga i sitt
skolarbete och endast vid leken kanske någon
gång obändiga och yra — de bryta sig helt
visst väg öfver lifvets steniga och hårda vädje-
ban. »
Hos »den andra» öppnas för mig dörren
af en betjänt i grönt och silfvertränsadt livré,
och på min fråga efter min väninna heter
det med en djup bugning: »Hennes nåd är
hemma.»
I tamburen tar kammarjungfrun emot min
hatt och kappa, och i den halfmörka salongen,
där naturligtvis allting är »stilrent», beundrar
jag konstgjorda blommors färgrika prakt, de
dyrbara gobelinerna och konstföremålen, till
dess ändtligen min kära väninna ilar emot
mig i rasslande sidentoalett af modernaste
snitt. Efter omfamningen ser jag henne pröf-
vande i ögonen. Hur trött den lilla stackarn
ser ut; djupa skuggor förtonas öfver kinden,
och den vackra frun är betänkligt blek. Hon
försöker ej heller förneka det, att hon är
trött af sällskapslifvets börda, af dinererna,
soiréerna, konserterna . . . Och dock kan hon
icke afstå från detta lif — till intet pris!
Hon berättar mig om de vackra toaletterna
och de obehagliga skvallerhistorierna från la
haute volée, om de nya förlofningarne och de
gamla liaisonerna, om sport- och badplaner,
till dess jag afbryter henne med frågan: »men
hur må dina barn?» Då drar det som ett
gladt skimmer genom de trötta ögonen, och
hon säger lifligt: »ack, de bli så glada, när
de få höra, att du är här, och de ge dig nog
ingen ro, förr än du åter berättar dem en af
dina sagor. Stanna och drick te hos mig,
och jag skall låta de små få deltaga.»
»Mademoiselle» har blifvit underrättad ; hon
har klädt barnen till presentation: där böljar
det af spetsar, broderier och band, så pryd-
ligt och vackert som i ett litet dockskåp, och
den ena efter den andra gör mig gratiöst sin
instuderade »reverence». Men jag ser med
vemod de ungas bleka kinder, medan modern
med rörelse säger: »ser du inte, hur glada
de bli, hur deras ögon lysa af förväntan?»
Den livréklädde anmäler, att bordet är ser-
veradt, och vi förpassa oss till renaissance-
matsalen. Yapenporslinet glänser, tryffelpa-
stejen doftar, läckra kakor ligga i silfver-
korgar, och sydländska drufvor och persikor
smycka kristallskålarne. Den lilla Erna kry-
per upp i moderns knä och begär mjölk,
Valter vill ba choklad och Frida te, under
det Kurt envisas efter portvinet. »Mademoi-
selle» är förvirrrad och förvexlar vid serverin-
gen, en liten tvist uppstår, och chokladen
rinner ut öfver den broderade teduken. Min
trötta, nervösa väninna bannar - jag söker
afvinna det hela den lustigare sidan, »made-
moiselle» ursäktar sig förläget, och barnen
gråta! —- Den rätta aptiten vill icke infinna
sig, och jag drar en suck af lättnad, när
värdinnan ber mig stiga in i hennes boudoir.
Hon visar på en uppslagen bok på skrifbor-
det och säger: »jag läser nu för andra gången
Ridder Haggards ’Hon’; hvad tycker du om
den boken?» Jag kan endast svara, att jag
icke läst mer än en anmälan om detta ar-
bete. Då visar hon mig en »talande docka»,
en af de allra första bland dessa Edisons
lekverk, som hunnit hit upp, ett litet konst-
verk, som kostat en stor summa penningar,
och med hvilket Frida skall öfverraskas på
sin födelsedag. Hon gläder sig redan i tan-
ken öfver den förvånade förtjusning, denna
leksak skall väcka bland hennes barn — och
då jag en half timme senare lemnar henne,
emedan hon ytterligare måste göra toalett till
en musikalisk soaré, och hennes fjädrande
vagn med de dufgrå bolsterdynorna för mig
hem, kommer den tanken för mig: »dessa
millionärens barn, som växa upp i lyx, af
ödet förlänats med de mest slösande håfvor,
alla kalla dem »lyckliga barn», och dock —
stunda för dem ej tider af den bittraste miss-
räkning? Då de, hänvisade till sig själfva,
trädt ut i lifvets kamp, blir faderns million
fyrdelad dem emellan! Hur mången önskan
blir ej endast därigenom ouppfylld, hur mången
kär vana måste uppgifvas med suckan och
tungt hjärta!»
Icke är lyckan alltid bofast, där rikedomen
är störst! Lycklig är blott den människa,
som känner glad förnöjsamhet, med hvad ödet
beskärt, och som redan i barndomen lärde att
försaka utan klagan.
Kroppsligen och andligen friska och glada
barn, de äro lyckliga barn, må sedan deras
vagga ha stått i det glänsande palatset eller
den ringa kojan.
M. Schmidt.
Kvinnan är svag, säger man, hon kan icke
bära sorger och bekymmer; man måste i kär-
lek umgås med de svaga och skröpliga. Osannt!
Osannt! Kvinnan är lika stark som mannen,
kanske starkare.
S. Kierkegaard.
Smånotiser från kvinnovärlden.
Ädel verksamhet kan i sanning den näm-
nas, som utöfvats af fröken Louise Sparre pa
Nissafors. Fröken S. har i 24 år undervisat bar-
nen vid braket i en privat skola, som hon själf
inrättat. Årsexamen i denna skola hölls den 1
dennes i närvaro af församlingens pastor, kyrko-
herden G. Frigeil, hvilken därvid uttalade så väl
sin glädje öfver barnens kunskaper som äfven
en varm tacksamhet för det nedlagda arbetet.
Teater och musik.
Kungl. Operan. Andra symfonikonserten gafs i
lördags inför väl besatt salong och under det lif-
ligaste bifall. Särskildt gällde detta bifall de
utomordentligt vackra och anslående andra och
tredje satserna, scherzot och adagiot, af Schumanns
härliga, bär alltför sällan hörda c-dur-symfom,
hvilken placerats främst på programmet. Om möj-
ligt ännu lifligare bifall rönte Normans sköna an-
dante ur hans violinkvartett (a moll) för stråk-
orkester. Detta stycke måste ock omtagas. Den
vackra uvertyren till Cherubinis »Vattendragaren»
och det genialiska förspelet till Wagners »Mäster-
sångarne» rönte likaledes varmt och välförtjänf
bifall. — Om man bortser från messingsinstru-
mentens stundom väl starka framträdande, måste
erkännas, att hofkapellet hvad utförandet beträffar
för samtliga å programmet upptagna nummer för-
tjänar de amplaste loford. Och hr Neruda har
genom denna andra symfonikonsert visat sig fullt
vuxen det dirigentskap han åtagit sig. —
K operan har under den senast gångna veckan
omvexlande med framgång gifvit de tre operorna
»Tannhäuser» med hr Leonard Labatt som gäst
samt »Faust» och »Mignon», i hvilka hr Osvaldo
Bottero med oförminskad framgång fortfarit att
gastera.
K. Dramatiska teatern har återupptagit Sardous
och Nanjacs 3 akts-komedi »Vi skiljas!». Rollerna
innehafvas af hrr Fredriksson, Personne, Hedm,
Bæckstrôm, Envall, Strömberg och Hedlundo samt
fruarna Hartman och Rundberg, fröknarna Ahlan-
der, Lundequist och Söderman.
Svenska teatern har upptagit det förut i Göteborg
gifna 1-akts-stycket »Stockholm—Göteborg» at
Daniel Fallström. Till efterpjäs gifves det roliga
stycket »Salig Toupinel»-
Filharmoniska symfoniorkestern gaf i tisdags sin
första konsert i Musikaliska akademien inför en
fulltalig och tacksam publik. Det är med nöje vi
anteckna, att konserten i sin helhet kan betraktas
som en fullständig seger för den nybildade orke-
stern. Vi hafva hittills saknat en särskild kon-
sertorkester i hufvudstaden. Behofvet häraf synes
nu vara fylldt, och förtjänsten häraf torde i första
hand böra tillskrifvas Filharmoniska sällskapets
nitiske och skicklige dirigent hr Andreas Hallen,
som äfven leder den nya orkestern. Orkestern
består dels af fast engagerade musici, dels af
amatörer. Att densamma kommer att fylla ett
verkligt behof framgick tydligt af tisdagens konsert.
Hvarje styckes utförande kännetecknades af för-
träffligt samspel och god nyansering. Vi hinna
tyvärr ej inlåta oss på ett närmare omnämnande
af det väl valda programmet. Vilja blott utom det
ofvan sagda särskildt framhalla hr Richard Anders-
sons särdeles förtjänstfulla och delikata föredra-
gande af pianostämman i Mozarts klaverkonsert
samt fröken Ellen Nordgrens förträffliga utförande
af Händeis och Massenets arior. Det är verklig
skada, att vi skola förlora äfven denna framstående
sångerska, hvilken med all säkerhet skulle blifvit
en prydnad för vår k. operascen.
Som sagdt, intrycket af denna det nya.sällska-
pets första konsert var odeladt angenämt. Vi
hoppas, att fortsättningen måste hålla, hvad bör-
jan lofvat. — Konungen med uppvaktning bevi-
stade konserten.
Musikföreningens första konsert för vintern eger
rum i Musikaliska akademiens stora sal nästkom-
mande tisdag, då bland annat kommer att upp-
föras Gades Frühlingsfantasi och samtliga körer
jämte utvalda solo- och ensemblenummer ur Mo-
zarts Idomeneo. Bland biträdande solister märkas
fröknarna Ek, Petrini och Piehl samt hr Salomon
Smith. Konserten, därvid äfven k. hofkapellet
medverkar, kommer att ledas af Musikföreningens
nuvarande dirigent, hofkapellmästaren Dente.
Privata musiksoaréer af synnerligen intressant bo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
