Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 47. 21 november 1890
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
602
1890
Apropå gåsen, så är det i alla fall en högst
märkvärdig fågel. Hon har räddat Kapitolium,
hon har förskaffat Strassburg världsrykte, och
hon har förargat den helige biskop Martinus
af Tours, så att han ställde till ett blodbad på
sina plågoandar, hvilket ännu samvetsgrant upp-
repas på det liänsofna helgonets dag till fröjd
för alla läekergommar. Den förstnämnda bragden
har gåsen all heder af, de senare båda man-
daterna måste bon köpa med uppoffring af sin
egen kacklande oeh äggläggande existens, hvilket
bevisar, att hos denna befjädrade celebritet bor
en ärelystnad, som ieke skyr några offer.
Det är nästan en trosartikel, att gåsen är
dum. Kanske är hon det. Jag kan ej absolut
försvara henne mot denna beskyllning, då mina
undersökningar af bemälda intressanta fjäderfä
hittills uteslutande omfattat hennes kroppsliga
egenskaper, hvilka jag alltid funnit förträffliga,
så framt ej ålderdomskrämpor och för klen diet
öfvat sin manliga inverkan. Men jag vill er-
inra om att, ifall gåsen ej själf är ett snille,
så bar hon dock bidragit till alstrandet af oräk-
neliga snilleverk. Frukterna af vetenskapsmän-
nens trägna forskningar och alstren af skalder-
nas glödande inspiration hafva under århundra-
den måst flyta genom samma kanal, innan de
kunnat blifva allmänhetens egendom, och denna
kanal har varit vingpennan af en gås. Det
har flutit många dumheter genom den kanalen
också — bevars, det har det visst. Kanske
det är därför man påstår, att gåsen är dum?
I så fall vill jag fråga, om det skrifves mindre
med dumheter nu, sedan man börjat begagna
stålpennor. Tror knappast det.
* *
*
På tal om gäss kan jag ej underlåta att be-
rätta en sorglustig historia, som kanske skall
kunna framlocka ett leende hos någon bekym-
rad husmoder, dä hon går och grämer sig öfver,
att gåsen ej vill stekas nog fort.
Den låter så här
På en större landtegendom i Skåne, där man
hade en stor gåsbesättning, fanns det också
bränneri, och det var ej ovanligt att gässen
smorde kråset med diverse affall från bränne-
riet. En dag hade några kannor s. k. spill-
bränvin blifvit så förorenadt, att man slog ut
det i rännstenen utanför bränneriet. Gässen
hade nyss gjort sig ett godt mål och behöfde
någonting att dricka. Sina mindre propra va-
nor trogna gingo de till rännstenen och sågo
med belåtenhet, att den stod bräddfull.
»Kak, kak, kak, märkvärdigt vatten det
här» sade den äldste gåskarlen. »Det rafflar
så skönt i halsen.»
»Kak, kak, kak, tycker så med» sa’ äldsta
gåsmamman.
Och ögonblickligen stod hela gåsflocken i
militärisk ordning uppradad efter rännstenen,
hufvudena doppades i vätskan, halsarna höjdes
och näbbarna klapprade i bestämd takt. Så
törstiga hade de hyggliga varelserna aldrig känt
sig, och de drucko alldeles omåttligt med un-
dantag af ett par nygifta gåsfruar, som blott
gjorde sig tid att ta ett par klunkar, ty de
skulle bort och lägga ägg.
När sällskapet ändtligen släckt sin törst, blef
det ett muntert lif på bakgården. Gåskarlarne
sträckte näbbarna i vädret, slogo med vingarna
och kacklade och skroderade på ett oredigt och
sluddrigt sätt om, att det skulle vara en små-
sak för dem att flyga i kapp med dufhöken,
som kretsade ett par hundra famnar ofvanom
ladugårdstaket, om de bara inte vore alltför för-
ståndiga fåglar att göra sig så onödigt besvär,
när de hade allt hvad de behöfde härnere. Gås-
mammorna förfasade sig öfver, hvad de där båda
I DU N
svanorna, som lågo nere i dammen och seglade,
voro för högfärdiga och inbilska stycken. Lik-
som det skulle vara någonting så öfverdådigt
vackert att ha hals som en trana! Men de
unga gåsfröknarna voro nästan värst. De kack-
lade icke längre som värdiga och förståndiga
gäss, utan de snattrade som simpla ankor. Och
så slogo de sig ut och koketterade för gåskar-
larne på ett sätt, som skulle ingifvit gåsmam-
morna de allvarligaste bekymmer, ifall dessa
varit klarsynta nog. Men det voro de inte.
Ja, det var ett fasligt lefverne på bakgården
en stund, men efterhand mattade det af, och
så blef det alldeles tyst.
När pigan på kvällen kom för att fösa in
gässen, kunde hon hvarken höra eller se dem.
Det blef ett fasligt letande, men till sist hit-
tade hon hela gåsflocken liggande i ett hörn
på bakgården. De lågo på sidan med halsarna
utsträckta och fotterna hopkrummade, så att
simhuden hängde slappt mellan tårna som en
trasa i regnväder.
»Jesses!» — skrek pigan. »En kan riktigt få
dåndimpen. Hela gåsaflocken bar ätit ihjäl sig
på nået trolltyg.»
Ja, det var alldeles omöjligt att få lif i gässen.
De måtte ha blifvit förgiftade på något out-
ransakligt sätt. Och då man således ej vågade
använda deras kött, så togos de in i köket och
plockades, men kropparna kastades ut på sop-
högen för att följande dag nedgräfvas.
Tidigt följande morgon väcktes gårdens folk
af ett fruktansvärdt kacklande, och den syn som
mötte dem, när de tittade ut på gården, var
på en gång ömklig och löjlig.
De stackars gässen, som blifvit plundrade
på sin fjäderskrud, medan de voro dödligt be-
rusade, hade nu nyktrat till och sprungo i all
sin nakenhet omkring under det mest förtvif-
lade kacklande. Deras förtviflan var så stor,
att icke ens de unga gåsfröknarna kommo sig
för med att rodna, när gåskarlarne sågo på dem.
Ett förslag att sy dem dräkter af flanell,
som i familjerådet framställdes af husets half-
vuxna dotter, förkastades, och sedan voro stekt
gås och svartsoppa en stående rätt där på gården
under lång tid.
Af hela släkten lefde blott de två plikt-
trogna unga gåsfruarna kvar, men de hafva
redan nu talrika afkomlingar.
Moralen af denna fullkomligt sannfärdiga
historia är, att ingen, icke ens en gås bör
dricka mer än man tål, och att en sträng plikt-
känsla räddar från många faror.
Scœvola
Med oförtruten ifver
fortgår det kända sällskapet »Handarbetets
Vänner» att verka för sitt föresatta »erkän-
nansvärda» syfte: kvinnoslöjdens höjande i
svenska hem. Vår öfvertygelse är, att den
lifskraftiga föreningen just slagit in på den
bästa vägen, och att de utställningar af hand-
arbetets alster, som den tid emellan anordnat
här i hufvudstaden, högeligen verka att väcka
oeh med nya, fruktbringande idéer och upp-
slag vidmakthålla ett allt allmännare intresse.
Den nya utställning, som föreningen under
den senaste veckan bjudit oss, har på ett
glädjande vis bekräftat vår tro. Tillströmnin-
gen af besökande damer har varit synnerligen
liflig, och den föresyn af gediget arbete och
god stil, som de utställda föremålen erbjudit,
kommer helt visst att sätta god frukt under
denna det kvinliga handarbetets mest flore-
rande årstid —■ julklappstiden.
Att ingå i en detaljerad beskrifning ötver
mångfalden af utställda arbeten skulle till
intet tjäna, då ett återgifvande i ord kräfde
en omöjlig bredd för att gifva en uttömman-
de föreställning. Stor uppmärksamhet till-
drog sig en präktig gobelinväfnad, beställd
af öfverståthållaren frih. Tamm, hvilken inför
de besökandes ögon under konsterfarna hän-
der växte i väfstolen eller, kanske rättare,
väfbågen. Ritningen till det dyrbara arbetet
var uppgjord af fröken Pelré, och de ifrigt
vimlande skarorna kring väfverskans plats vitt-
nade om det intresse, de närvarande damerna
funnit i att taga del af det egendomliga till-
vägagåendet vid denna den mest konstnärliga
bransch af den nu så moderna allmogeväf-
naden.
Vid en af väggarna var en liten utsökt
rumsinteriör anordnad. Mot en bakgrund af
rika portiérer står en liten kokett soffa helt
och hållet broderad med flätsöm i orientalisk
stil. En präktig skärm med götiskt broderi,
infattadt i en stilenlig ekram, skiljer soffan
från en länstol, inbjudande mjuk och bekväm,
som nutidens blaserade smak vill ha den,
samt försedd med ett broderi i renässans-
mönster. Det mest konstfärdiga i hela rum-
met är en liten stol i renässans, klädd med
den finaste gobelinväfnad, som någonsin till-
verkats inom föreningen.
Öfverdraget är också väfdt af Sveriges
skickligaste gobelinväfverska, Karna Nilsson
från Skåne. Endast den lilla bit, som be-
kläder stolsryggen, är betald med 55 kr.
Hela rummet är anordnadt på en flossamatta
med mattblå botten och bård i renässans.
Mönstren till de här nämnda arbetena voro
komponerade af fröknarna Branting oeh Petré.
Ett af salens hörn pryddes af ett standar,
bestäldt af Huskvarna vapenfabrik och afsedt
för fabrikens skyttegille. Standaret är af blått
siden, prydt med applikationsbroderi i gult
siden och snörmakeri. På midten är fabri-
kens vapen anbragt. Det hela är kompone-
radt af fröken Gisberg och beundransvärdt
korrekt utfördt af brodösen.
Se här blott några strödda intryck från
den vackra utställningen! Det är ej första
gången vi haft nöjet sysselsätta oss med
»Handarbetets Vänner» och dess verksamhet,
ej heller, tro vi, blir det den sista. Vi till-
önska den all framgång och allt biträde af
svenska kvinnor.
Smånotiser från kvinnovärlden.
En trädgårdsskola för kvinnor öppnas
den 15 nästkommande januari vid Norrvikens
trädgårdar, Åby (nära Norrköping), af den nitiske
trädgårdsodlaren Rudolf Abelin.
Anmälningar^ och förfrågningar mottagas af ho-
nom, adress Aby, af Fredrika-Bremerförbundels
byrå i Stockholm och af Torshags hushållsskola,
Åby.
Fredrika Bremertörbundet erlägger för två ele
ver vid nämnda skola den fastställda afgiften med
75 kr. för hvarje elev, och kan ansökan i detta
fall inlemnas före den 15 december å förbundets
byrå, nr 5 Malmtorgsgatan, Stockholm, där vi-
dare upplysningar erhållas.
I tidskriften Dagnys sista nummer har hr Abe-
lin påkallat ökad uppmärksamhet åt frågan om
våra trädgårdars vård. Han framhåller, hurusom väl
ingen öfvertager ett större landtbruk, utan att ha ge-
nomgått någon kurs i landtbruk, äfven om han sedan
tänker ha både inspektor och rättare vid sin sida.
Men då fråga blir om trädgården, lemnas allt åt
trädgårdsmästaren, åt hvars arbete sedan ej gifves
tillräckligt understöd eller egnas nog intresse, just
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:35:09 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1890/0606.html
