Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 47. 21 november 1890 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1890 I DU N G03
emedan man begriper så föga däraf; följden blir
oftast, att trädgården ej bär sig. En ändring här-
utinnan anser han högeligen önskvärd och håller
före, att kvinnorna mera allmänt böra skaffa sig
en allmän inblick i trädgårdsodlarens yrke för att
sedan — som utomlands ofta är fallet — kunna
öfvertaga öfverinseendet af trädgårdens vård, me-
dan männen sköta landtbruket i stort.
Nittiotvå år fyllde härstädes den 16 dennes
enkefru Ulrika Euphrosyne Roos, född von Keppel,
enka efter framlidne fältkamreraren Roos. Trots
sin höga ålder är den gamla i besittning af goda
själs- och kroppskrafter. Hon företager ännu någon
gång promenader i vagn, men vistas dock helst
inom hus. På sin födelsedag var hon föremål för
talrika gratulationer och uppvaktningar samt kunde
sjelf mottaga och underhålla de kommande. Mid-
dag intog hon dagen till ära i sin sons, öfverste
Roos, familj, som är boende i den gamlas hus,
Klarabergsgatan 21.
Nya Hushållsskolan, hvilken började sin
verksamhet hösten 1881, afser att meddela bildade
flickor undervisning och öfning uti enklare och
finare matlagning, syltning och inläggning af grön-
saker, finstrykning samt öfriga inom ett hushåll
förekommande göromål, för att sålunda sätta dem
i stånd att på ett praktiskt sätt förestå egna
eller andras hem.
Hvarje kurs omfattar en tid af 4J må-
nad, räknadt från den 1 augusti till den 15
december eller från den 8 januari till den 20 maj.
Ett begränsadt antal elever emotlages i hvarje
kurs^At den, som begagnat undervisningen minst
3 månader, gifves -betyg. Eleverna samlas hvarje
helgfri dag kl. 9 på morgonen, och arbetet fort-
går till kl. 4—5 e. m. Middag ätes gemensamt
på skolan, då eleverna hafva tillfälle att turvis
duka bordet och passa upp eller sköla värdinne-
skapet.
Afgiften för hel kurs är 225 kr., hvilken be-
talas i förskott hvarje månad. För kortare lid
betalas 60 kr. i månaden. Närmare upplysningar
meddelas och anmälningar emottagas af fröken
Karolina Hesselman i skolans lokal Vestra Träd-
gårdsgatan 19, eller fröken Hedda Cronius, Ja-
kobsbergsgatan 11, helgfria dagar kl. 12—1. Vid
anmälningen erläggas 10 kr., hvilka afdragas vid
första månadsbetalningen,
K. Dramatiska teaterns spellista har denna vecka
utgjorts omvexlande af Sardous och Nanjacs ypper-
liga komedi »Vi skiljas» samt Michaelsons fina sa-
longskomedi »Moln» med »En bengalisk tiger» till
efterpjäs. Denna teaters nästa nyhet blir 4-akts
skådespelet »Äran» af Hermann Sudermann, hvilket
med ens gjort sin författare vida berömd.
Dramatiska teaterns association kommer äfven un-
der denna säsong att gifva några gralismatinéer för
arbetare. Vid den första, som gifves redan före jul,
torde Frans Hedbergs »Hårda sinnen» komma att
uppföras.
Svenska teatern gaf i går för första gången »Bild-
huggaren Clemenceau», skådespel i 5 akter af Alexan-
dre Dumas d. y. och Armand d’Artois. Vi hinna
för denna gång endast nämna, att hufvudrollerna i
stycket innehafvas af hrr Zachrison och Engelbrekt
samt fruarna Lundberg, Sternvall och Skotte. Med
hr Zachrison och fru Lundberg komma hr Ranft
och fröken Seelig att alternera.
Vasateatern. »Stackars Jonathan», som å den ge-
mytliga lilla scenen vid Vasagatan visat sig vara
— trots namnet — en ganska säker och uthållig
personlighet, har dock ändtligen efter flere tiotal af
föreställningar lagt sina trötta ben till hvila och ef-
terträdts af en medlem ur det täcka könet, liten
»Rosenkind», en gammal bekant för oss stockhol-
mare för resten från Svenska teaterns tiljor sedan
början af decenniet. Den lilla skälmungen uppträdde
i måndags under hvad man kallar »skyddande för-
klädnad» och bar namnet »Lyckoflickam>, men blef
mycket snart afslöjad. Bekantskapen återknöts med
nöje, och den täcka Audranska musiken hade ej le-
gat af sig. »Jämförelser äro förhatliga», heter det,
och att den nyssnämnda scenen vid tiden för »Ro-
senkinds» första uppförande hade att erbjuda en
ovanligt lysande besättning för hufvudrollerna be-
höfver ej förtaga »Lyckoflickan» hennes rättmätiga
hyllning, där hon föres fram i så gladt och under-
hållande sällskap som nu å Vasateatern. Om ock
premierens oundgängliga nervosité och en lättför-
klarlig trötthet efter ansträngande tjänstgöring hos
»Stackars Jonathan» lade en viss sordin öfver frö-
ken Ekströms och herr Klingers röster, tro vi helt
visst, att kommande representationer skola framlägga
bättre resultat, särskildt som spelet syntes oss hur-
tigt och samtliga större eller mindre biroller kom-
mit i goda händer. Måndagspubliken sparade ej
heller på bifall, och stämningen i salongen gaf allt
godt vid handen.
Konst.
I Th. Blanch’s konstsalong vid Kungsträdgården på-
går för närvarande en utställning af ganska stort in-
tresse, på hvilken vi bedja få hänleda våra läsarin-
nors uppmärksamhet. Utställningen, som omfattar
arbeten af flere framstående konstnärer, eger rum
endast en kortare tid.
Konstlotteri. Professor C. G. Hellqvist, den fram-
stående målaren, vistas som bekant, ohjälpligt sin-
nessjuk, på ett hospital i München. Konstnärens
maka, fru Julie Hellqvist, född Thiersch, som jämte
fyra små barn lefver i knappa omständigheter, har
till Sverige hemsändt en samling akvareller — de
sista af Hellqvists hand — af hvilka en del försålts
såväl till staten som till enskilda personer, men en
del är ämnad alt, på föranstaltande af några bland
Hellqvista vänner, bortlottas.
Dessa hans vänner ha tänkt, att de sista fruk-
terna af hans arbete genom ett sympatiskt emotta-
gande af dem som känna, att fosterlandet hsr nå-
gon skyldighet att hjälpa en af olyckan träffad son,
hvars ungdomsdröm var att föra dess runor med
ära, skulle i någon mån bidraga alt lindra de eko-
nomiska bekymmer, af hvilka hans hustru och barn
tryckas.
De som således önska köpa lotter (1,500 lotter à
2 kronor stycket) till det blifvande lotteriet, hvars
vinster, 27 akvareller, äro exponerade i bokhandeln
Arsenalsgatau 2 D, kunna erhålla sådana därstädes
hos hr Knut Lundin.
Hennes arbetsfält.
Berättelse för Idun
af
Amanda Leffler.
(Forts.).
jjj ärute hven oktobervinden och bjöd upp fill
J ^ dans de gulnade löfven, hvilka för hvarje
CV gång blåsten skakade trädkronorna som mog-
^ na frukter föllo öfver tufvorna. I parken
var det dock alltid lugnt. Han låg mellan bergen,
skyddad af en hög mur, och där kunde man där-
för utan obehag gå och lyssna till naturens mäk-
tiga toner. Dess vemodiga, klagande ljud voro i
dag ekon af stämningen i Märtas själ.
Hon svepte in sig i sin stora, mjuka schal och
fäste säkert fast hatten. Ännu en gång hade hon
för Erik utvecklat planen om sykvällarne, men
han ville alldeles icke gå in på den. Hon fick
på inga vilkor ha en sådan sysselsättning. Hvar-
för ville han ej säga. Hennes arbetsfält var så-
ledes uppgifvet, och hon kände sin tillvaro full-
komligt ändamålslös. Liknade hon ej den gul-
nade björken? Liksom denna hade hon också
haft sin blomstringstid, nu var den svunnen. Trä-
det skulle nästa sommar åter stå lika grönt; hvar
var hon då? Utan ett arbete som intresserade
henne, kunde hon ej lefva, det hade erfarenheten
visat, och det tyckte hon ock, Erik borde komma
ihåg. Men icke tänkte han så långt. Han för-
stod henne ej, det var felet, därför fann han sig
bättre i Tant Annas sällskap än i hennes och
Elises. Hon riktigt ångrade, att hon så handlöst
låtit makten som husmor glida sig ur händerna.
Elise skulle göra allt, t. o. m. om en knapp gick
ur Eriks rock, skulle hon sy i den, liksom icke
Märta vore van att begagna nål och tråd. Om
Elise ändå ville resa bort några dagar, skulle hon
visa Erik, att hon kunde laga mat lika väl som
hålla föreläsningar, men han skulle nog ej tillåta
det! Han var så rädd om henne, som vore hon
en drifhusplanta.
Tågets hvisselpipa ljöd. Det var bäst att gå
in. Stormen gjorde ej hennes sinne lättare.
Hösten öfvergick till vinter, Märta försökte åter-
taga sina studier, men, utan ändamål, roade de
henne ej mer. Hon satt då hela dagen med ett
handarbete. Detla upptog ej tankarne, dessa kon-
centrerades därför kring, hur olycklig och miss-
förstådd hon var. Hon blef nervös och retlig, i
synnerhet i Eriks närhet. Hon riktigt fick tvinga
sig att sitta stilla, när han om kvällen kom in
med sin tidning och satte sig i soffan bredvid
henne. Om hushållet tog hon mindre notis än
någonsin. Där voro julbestyren i full gång. Hur
hade hon ej som liten flicka längtat efter den
dag, då hon skulle få gå i spetsen för dessa, och
hur hade hon ej sedan vid hvarje julfest gjort
upp, hur julen skulle firas i hennes hem, om hon
Teater och musik.
Kungl. operan. I den senaste reprisen, Gounods
opera »Romeo och Julia», synes man hafva gjort
ett lyckligt val. Mestadels i förköp utsåldt hus vid
första uppförandet i fredags och en liflighet och in-
tensitet i bifallet, som vittnade om den angenäma-
ste stämning i salongen. Att den unge debutant,
fröken Moritz, som nu för första gången vågade sig
fram på scenen och därtill i ett så pass stort och
maktpåliggande parti som Julias, kunde taga åt sig
en mycket god del af detta bifall, bör lända henne
till välförtjänt uppmuntran. Och rättvisligen bör
erkännas, att, om man undantager fröken Nord-
grens debut som Amneris och fröken Petrinis
som Lakmé sistlidet år, ingen debutant på de
senaste åren lyckats så fara slå sig igenom som nu
fröken Moritz. Den unga sångerskan, som utbildat
sig i Paris, har tydligen gått i en god skola. Ton-
ansatsen är ren och bestämd, koloraturen lätt ocb
pärlande. Stämman är en ganska omfångsrik mez-
zosopran hvars lägre och mellantoner äro vackra
och fylliga, under det de högre tonerna däremot äro
tunna och något gälla. Genom fortsatta studier
och trägen öfning torde äfven dessa kunna vinna i
klang och fyllighet. Anmärkningsvärd var i all-
mänhet den säkerhet, fri från hvarje spår af rädsla,
med hvilken fröken M. från början till slut sjöng
Julias parti, och beträffande den dramatiska delen
af rollen lemnade hennes uppfattning och utförande
föga öfrigt att önska.
Hr Odmann firade som vanligt i Romeos parti
välförtjänta triumfer, som skulle hafva varit ännu
mera välförtjänta, om textstafvelserna — för öfrigt med
fullUtydligt uttal — erhållit riktigare accentuering.
Hr Ltmdqvists Capulet är likaså känd och värde-
rad. Hr Johansson hade äfvertagit Mercutios parti
och redde sig ganska bra med detsamma. Om öf-
riga rollinnehafvare är ej annat än godt att säga.
Operan fick i sin helhet ett godt utförande.
Den populära operan »Carmen» har återupptagits
med fru Edling i titelpartiet samt d:r Bottero som
Escamillo och hr Strandberg som don José. Vi
hafva emellertid, då detta skrifves,- ännu ej haft till-
fälle öfvervara denna repris.
Musikföreningen gaf i tisdags sin tjugufjärde kon-
sert. Det synnerligen gedigna programmet hade till
Musikaliska akademien lockat fullt bus, och alla
dessa åhörare lyssnade synbarligen med spändt in-
tresse till de härliga tonskapelser som här utfördes.
Konserten inleddes med F. Mendelssohn-Bartholdys
innerligt vackra och anslående uvertyr till »Sagan
om den sköna Melusina», förträffligt utförd af hof-
kapellet, Därefter föredrog hr Salomon Smith med
känd konstnärlighet och vid ypperlig röstdisposition
under orkesterackompanjemang Reineckes intressanta
konsertaria »Almansor». Gades målande och klart
utförda »Frühlings-Fantasie» för 4 solorösler, piano
och orkester, väckte liksom föregående stycken det
fiffigaste bifall och förtjänar att framdeles åter någon
gång framföras. Hufvudnumret på programmet var
dock Mozarts härliga opera »Idomeneo», ur hvilken,
utom den kända uvertyren och en marsch, ej mindre
än tolf solo-, ensemble- och körnummer utfördes.
Denna öfverdådigt praktfulla tonskapelse, som nu-
mera i allmänhet försvunnit från scenen, förtjänar
verkligen att oftare uppföras i konsertsalen. Dess
många oförlikneligt sköna körer och flere af dess
solo- och ensemblenummer kunna ej gärna undgå
att väcka hänförelse hos älskarne af gedigen klassisk
musik. Utförandet var, om man undantager de skä-
ggen klena tenorerna, i allmänhet synnerligen för-
tjänstfullt. Särskildt förtjäna körerna och orkestern
Idford. Det hela leddes med känd 3kicklighet af
hofkapellmästaren Dente. Säkert är, att man sällan
går ifrån en konsert med större behållning än efter
denna.
Filharmoniska sällskapets första abonnementskon-
aert för innevarande säsong eger rum tisdagen den
25 dennes i Musikaliska akademien. Af de verk,
som vid denna konsert komma till uppförande, må
nämnas »Den heliga familjens flykt till Egypten»
af Max Bruch och »Brudfärd» af Karl Valentin.
Biträdande varda fröknarna Augusta Öhrström och
Gerda Pettersson, hr Oscar Lejdström samt Filhar-
moniska symfoniorkestern, som utför Svendsens krö-
ningsmarsch och förspelet till Lohengrin.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
