Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 49. 5 december 1890
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1890 IDUN 631
helst låta bli att gifta sig. Hon måste då gifva
hela sitt lif till detta enda, som hon vill. Min
mening är blott att säga, att när hennes äm-
bete är att vara husmor, har hon, medan hon
sköter detta ämbete, anledning, att på det lyck-
ligaste sätt utveckla hela sin natur.
För en husmoder är musiken, litteraturen,
studier af språk, naturvetenskaper o. s. v. —
hvad hon nu mest har lust och anlag till, —
de förädlande, styrkande makterna, som göra
hennes lif lättare att lefva, som utveckla hennes
intelligens, åsigter och karaktär och därvid just
göra henne ännu dugligare till hennes hufvud-
kall, det att vara husmoder.
Ingenting behöfver därför bedrifvas dilletant-
mässigt d. v. s. på fusk.
I att lära ett språk, instudera en musikkom-
position, skrifva en uppsats eller en bok kan
en husmor inlägga lika mycket allvar och grund-
lighet som någon person, som lefver uteslutande
för dessa saker.
Det tar kanske längre tid för en husmor,
men hvad gör det? I gengäld göres det »con
amore», och detta är i allt arbete en ofantligt
viktig faktor.
En husmor, som har barn, har dessutom den
fördelen att aldrig bli gammal.
Utan att hon själf vet af det, glider hon
öfver i den nya generationens förhoppningar,
önskningar och föreställningar, och är hon själf
en personlighet, kan hon också ganska kraftigt
inverka på detta nya släkte i sina egna barn.
En klok man har en gång sagt, att »barn
äro alltid äldre än sina föräldrar», och det är
ju sannt, i det de uDga alltid ha en generation
mer att räkna på, men så har åter denna förra
generation med en del mindre erfarenhet kanske
mer af ungdomens friskhet och förhoppningar,
och så kan man ömsesidigt hjälpa hvarandra.
De flesta veta, hvilken beständig utveckling
det dessutom ligger i att undervisa andra. —
När barnen börja fråga, börjar ofta hela ens
tankearbete från början, och för att hjälpa dem
att lära allt på ett lätt och lefvande sätt, måste
man ofta själf uppfinna nya sätt att arbeta på,
och göra klart för sig hvad man hittills blott
har haft ganska dimmiga föreställningar om. —
Det är en stor fråga, hvem som lär mest vid
en undervisning, den som undervisas eller den
som undervisar.
Man skall förmodligen invända, att jag i hela
denna framställning blott har visat den ljusa
sidan af saken och ignorerat alla de besvär-
ligheter, som medfölja det husmoderliga ämbe-
tet, och det är ju sannt, att ju mera mångfald
d. v. s. ju mera rikedom, dess flere möjlighe-
ter till godt och ondt.
En kombinerad tillvaro måste alltid bli både
svårare och innehållsrikare, därför också mera
utvecklande, än en enkel.
Den hufvudsakliga ansträngningen vid att
vara husmor kan för resten uttryckas i en sats:
att icke låta sig förvirra af det mycket olik-
artade.
När man ofta afbrytes, beständigt måste flyga
med sina tankar från det ena till det andra,
och det likväl fordras, att man genast skall vara
fullt närvarande, då kräfves en inre jämnvikt,
en öfversikt öfver alla dessa olika intressen,
för att den person som styr må kunna skapa
enhet i mångfalden.
Men hvad annat är väl lifvets uppgift egent-
ligen för oss alla?
De flesta kvinnor skulle troligen erkänna, att
det skulle vara en lycka att gifta sig med den
man de hölle af och få barn, som de kunde
älska, men många anse också kallet att vara
husmoder för ett tämligen andefattigt kall.
Jag påminner om, att jag icke talar om äk-
tenskapet, blott om det husmoderliga ämbetet,
— men detta ämbete tror jag för en kvinna
är det lyckligaste.
Gud bevare mig från att säga, att någon
skulle gifta sig för att komma att bekläda detta
ämbete, liksom det i alla förhållanden är en
skam och vanära för en människa att efter-
sträfva en plats för platsens skull, när förhål-
landena för öfrigt äro henne motbjudande eller
stridande mot hennes öfvertygelse.
Jag vill blott påminna kvinnorna, i synner-
het husmödrarna om, att det icke finns något
ämbete så mänskligt, så rikt och så utvecklande
som just det att vara husmoder.
Iduns julklappsbazar.
(Forts.)
XLV. Vacker tobakspung. Mörkbrun plysch
till yttertyg och foder i terrakottafärgad atlas. En
tjock silkesfrans nederst i brunt. Ett applikations-
arbete rundt om påsen af terrakottafärgad plysch,
påsydt med silke. Eller ock ett broderi i platt-
söm, sydt med en vacker brun silkesschattering.
Ett tredje sätt är att på en smal bit terrakotta-
färgad ylleduk sy ett fornnordiskt jnönster för att
sätta kring påsen. Några tum från öfverkanten
sättes en dragsko, och en brun silkessnodd dras
igenom, slutande i två tjocka, bruna silkestofsar.
Ebon Hoi.
*
XLVI. Lysduk i venezianskt broderi. Arbetet
utföres på crèmegul angola. Mönstret^i ornament-
stil, närmast liknande mönster för löfsågning. Man
syr i crèmegult silke medels languette-söm längs
mönstrets konturer. Därefter utklippas alla mönst-
rets innerdelar (liksom vid löfsågning de inre träd-
delarne bortfalla), så att mönstret blir utbrutet.
Fint och ovanligt arbete, särdeles effektfullt under
en elegant lampa på en mörk snilj- eller plysch-
duk. Ebon Hoi.
*
XLVII. Ostronservietter. Formen göres efter
ett ostronskal, men cirka 5 tum långa och något
bredare. Materialet hvit angola. Broderas med
tvättäkta kulört garn och dito silke. Kanten lan-
guetteras. Denna kant blir genom formen taggig.
Från hvarje tagg sys en rand nedåt, imiterande
fårorna i ostronskalet. Så sys ett litet broderi,
en blomma med en fjäril flygande öfverst, eller
några grässtrån, ax eller dyl. Förgätmigej, blåklint,
blomman för dagen, äro särdeles ’ lämpliga. Man
gör l/a dussin dylika servietter och broderar olika
på hvarje. Kunna ock användas som fruktser-
vietter. Ebon Hot.
*
XLVIII. Ovanlig nattygsväska. Den göres af
fin javaduk eller angola. På sned från ena hörnet
till det andra infälles en rätt bred= mellanspets,
dock ytterst noga, så att spetsen å klaffen och
nedandelen löpa alldeles jämnt. Själfva denna
mellanspets sys på bredaste s. k. virkband. Bro-
deras med glans- och brodérgarn och med stora
hål, gående helst på sned i mönstret, så att det
hela blir mycket utbrutet. Fodras med ljusgrön
atlas. En ljusgrön snodd rundt omkring och en
enda ljusgrön atlasrosett i venstra öfre hörnet, då
spetsen går från högra öfre hörnet. Kan tvättas,
då blott foder, snodd och rosett frånsprättas.
Ebon Hoi
*
XLIX. Äggvärmare. En billig och treflig sådan
erhålles på följande sätt: man klipper tvänne cir.
kelrunda stycken vadd af 20 cenlim. diameter, öf-
verkläder hvart för sig på båda sidor med ylletyg
helst i en vacker röd färg, Bägge delarne sys till-
sammans utom på ett stycke stort nog att få han-
den in och bantas rundt omkring med sidenband
i samma färg som tyget. På en liten fyrkant (14
centim.) af hvit piqué sys en ranka eller bård och
midt på ordet »Ägg»; kanten languetteras i taggar
och en smal spets sättes däromkring. Ofverkastet
fästes ofvanpå äggvärmaren. Anna Thea.
*
L. Vattenledningsrör som paraplyställ. Ett van-
ligt vattenledningsrör, ungefär 75 cm. i höjd och
50 cm. i omkrets, målas i lackröd oljefärg utom
den öfre och nedre kanten som målas svart. Af
vanligt svart karamellpapper klipper man ut figu-
rer, såsom t. ex. harlekins, fjärilar, ödlor, ormar
och kvistar samt limmar fast dessa på den röda.
delen af röret. Torrt fernissas det hela med ljus
copalfernissa. Karna.
*
LI. Telefonpropp. Proppen är afsedd att skydda
telefonhålet för damm. Den göres något i samma
stil som en kaffepumpspropp. Jag ämnar taga
bruna och gula klädesbitar och klippa dem i smala
remsor såsom lister, samt fästa dessa vid hvaran-
dra till önskad tjocklek erhålles, hvarefter den till
själfva hålet afsedda delen hårdt omlindas och
klädes med slätt tyg, så långt, som proppen är
afsedd att föras in i telefonhålet. Den andra delen
hålles yfvig, får därigenom utseendet af en tofs och
tjenar till handtag. Ds.
*
LII. Prydnadsljus. Vanliga stearinljus kan man
få rätt trefliga genom att dekorera dem med af-
trycksbilder, som fås i bokhandeln. Bilderna fuktas
med sprit, få ligga några minuter, lindas kring
ljuset med den kulörta sidan inåt, fuktas med vatten
tills bilden fastnat och papperet kan afdragas.
Bli mycket billigare än de i handeln förekom-
mande prydnadsljusen. H—na.
(Forts.)
Ärade läsarinnor!
Skulle någon af Eder ännu ej hafva
bortlemnat det profnummer, som med-
följde förra veckans Idun, anhålla vi
vördsammast, att Ni oförtöfvadt måtte
göra det. I annat fall blifva de stora
kostnaderna för detta profnummer till
ingen nytta. Vår tacksamhet för det I
tillmötesgån denna vår anhållan vilja
vi visa därigenom, att vi oupphörligt
göra Iduns innehåll bättre och rikhal-
tigare.
På samma gång bedja vi våra ärade
läsarinnor hafva öfverseencle med, att
texten i detta n:r måste något inknappas
på grund af de ofta så här före jul
i sista stund tillströmmande annonserna.
Vi skola nog framdeles hålla Eder
skadeslösa därför, bland annat genom ett
intressant julnummer med omkring 24
sidor text som illustrationer.
Redaktionen.
Själfhjälp, bästa hjälp.
Från innehafvarinnan af nedanstående lätt
genomskinliga signatur hafva vi mottagit föl-
jande uppsats, så att säga för dagen, som
vi med nöje införa.
ikupan, försäljningslokal för svenska fruntimmers-
arbeten, Klarabergsgatan 21, har i höst inträdt
i sitt 21:Sta år. Man kan med skäl säga, att
den följt naturens egen ordning för tillväxt och ut-
veckling, i thy att den i det första stadiet af sin
tillvaro var obetydlig och i behof af mycken hjälp,
men under årens lopp har den gradvis tilltagit så
väl i verksamhet som i förmåga af själfhjälp, till
dess den nu, då den närmar sig myndighetsåldern,
befinner sig i ett blomstrande tillstånd.
Den afsågs ifrån början att blifva en förmedlande
länk mellan köpare samt arbetsgifvare å ena sidan
och sådana arbeterskor, hvilka ej egde någon afsätt-
ningsplats för sina arbeten, å den andra. Bland dessa
befunno sig medellösa fruntimmer af snart sagdt alla
åldrar, af hvilka många fordom sett bättre dagar,
men nu ej egde annat försörjningsmedel än nålen.
Bristande färdighet och öfning gjorde dock, att de
visst icke kunde täfla med vana sömmerskor. För
att afsätta sina arbeten, som ofta voro af ganska un-
derhaltig beskaffenhet, måste de endera själfva eller
genom ombud gå från dörr till dörr för att bjuda ut
dem ; stundom sökte de ock realisera dem genom
lotterier. Några kvinnor i lyckligare ställning öm-
made för detta beklagansvärda förhållande och, efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:35:09 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1890/0633.html
