- Project Runeberg -  Idun : Praktisk veckotidning för qvinnan och hemmet / 1890 /
633

(1887)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 49. 5 december 1890 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1890 IDUN 633
Ödemarkens son, sträf och inbunden, i syn-
nerhet sedan han skridit in i medelåldern och
däröfver, känner, att handslag och andra hels-
ningsceremonier, om jag så må säga, äro för
honom i hans hem öfverfiödiga. —
»Hvilka nyheter har du, Panni?» frågar
Jolma.
»Just inga att tala om», svarar Panui. »Jag
ämnar, med detsamma jag återvänder, samla de
vajor (honrenar) jag kan finna, emedan jag ännu
ej fått alla mjölkvajor tillsammans. — Huru,
går mjölkningen bra vid Hangala?»
»Mera klent, emedan regnet och den kalla
blåaten hindrat oss mycket hittills*», genmäler
Jolma.
Nu räcker Maggi en till råga fylld kopp
starkt kaffe åt sin gäst, och sedan han tömt
ännu en kopp, hälften kaffe, hälften renost, ren-
osten ersättande grädde, och Jolma tillika druckit
sina tvänne fyllda koppar, bjuder Maggi Panni
att taga för sig af köttet och buljongen, som
Saila kokat.
Gästen och hans värdfolk hafva snart sitt
behof af mat och dryck fylldt, hvarefter de
knäppa sina händer och tyst tacka alla goda
gåfvors gifvare, ty de känna sig tacksamma mot
honom för och välsigna den enkla kost de
njuta af.
»Tack for maten! Och nu vill jag uträtta
mitt viktiga ärende», säger Panni.
Blek skyndar Saila ut, men ingen märker
henne.
»Jag är böneman för Autaris hos eder. Han
helsar eder frid och begär af eder Saila till
hustru. »
»Huru! Begär Autaris Saila!» ryter Jolma,
och hans hustru sjunker ner på en af hudarna
och stirrar på Panni liksom den, som seren syn.
»Autaris är ju hvarken lapp eller svensk.
Han har ju gått i skola och lärt sig förakta
oss lappar. Hvarmed vill han förresten för-
sörja en hustru, han, som är hvarken dräng
eller husbonde. Saila är ämnad åt en annan,
helsa Autaris detta!»
Sedan Jolma sålunda sagt sin mening, går
han ut, tydligt i afsikt att icke mera behöfva
vidröra denna sak.
Panni tiger. Han har sagt, hvad han till
en början tänkte säga, och har svårt att under
denna vändning af saken finna vidare ord. Då
kallar modern på Saila, och hon kommer in
gråtande och faller modern om halsen, utan att
till en början få fram ett enda ord. Modern
skjuter henne mildt, men bestämdt ifrån sig
och säger: »Dotter min, du är blöthjärtad som
en svensk. Jag må ju ej känna igen den hur-
tiga Saila mera. Gå ut efter mera ved på
elden och lugna dig. Du vet, att vi ämnat
dig åt Skiddi, och för hans skull behöfver du
ej gråta».
Men Saila, då hon hör detta för henne så
obehagliga namn, fattar om moderns händer och
snyftar: »Skiddi tar jag aldrig, du vet det. ..
låt mig få Autaris och gör mig lycklig...»
Panni bolmar ur sin pipa förtvifladt, men
yttrar ännu intet. Han stiger upp och säger
sig skola gå för Saila efter mera ved, men då
förekommes han af denna och sätter sig igen.
Han ser på Maggi med halft skumma ögon och
säger med både ironisk och hård ton :
»Om jag under mitt äktenskap blifvit välsig-
nad med barn och därtill med en sådan dotter,
som du har, ej skulle jag kunna vara orättvis
och hjärtlös mot henne. Jag har hört edra
skäl mot Autaris, men dessa väga intet i san-
ningens vågskål. Autaris hvarken kan eller
* Under kylig och regnig väderlek om somma-
ren har man svårt att hålla i hop renhjorden.
vill förakta lapparne, då han ju själf, ehuru
han gått i skola, är en äkta lapp. Han hvarken
vill eller behöfver tjäna, så länge ban är hos
mig, ty i mig lefver alltid tacksamheten mot
honom, som frälste mig frän björnens klor, du
minns. Lyckan är med Autaris, så att hans
lilla arf efter föräldrarne, som äfven I känt
och älskat, växer år från år genom Guds väl-
signelse . . . men hvarken jag eller Autaris tigga
af eder något — han tager aldrig Saila utan
eder vilja! Helsa detta från Panni till Jolma
och helsa hans dotter att glömma Autaris!
Faväl!» — •
Panni återvänder med snabba steg, utan att
bry sig om samlandet af några renar, som han
sade — men vi återvända till Jolmas kåta.
Äter äro far, mor och dotter ensamma, men
det är som tryckte en ond ande på den före-
gående lugna stämningen i kåtan. Maggi och
Jolma sitta på hvar sitt matspann, och Saila
med händerna för sina ögon sitter på en af
hudarna.
Det dröjde en god stund, innan någon ytt-
rade ett ord, men ingen var glad. Det kändes
så tungt och besynnerligt för föräldrarne att
se dottern gråta, Saila, deras ögonsten, som
aldrig gjort dem »för när» och som ieke
heller de hade härförut gifvit, någon anledning
att vara sorgsen för! Slutligen veknar moders-
hjärtat, och Maggi fäller en tår. Hon makar
sig åt samma sida som Saila och lyfter sakta
dotterns hufvud i sitt kQä, under det hon upp-
manar henne att bli glad igen. Jolma mumlar
någonting oredigt och öppnar tobakspungen för
att hafva något att syssla med ocb fästa sina
ögon uppå, men då han likväl ser ät andra
sidan af tältet, faller en tår, liten men het,
ned i tobakspungen. Med en svordom inom
sig själf snör han igen denna och tänder på
pipan, hvarefter han ämnar gå ut, men hejdas
af hustrun, som säger: »Far, ge henne du åt
Autaris, han är dock hvarken fattig eller dålig,
såsom vi trott. Saila blir ej lycklig med
Skiddi...»
Fadern är bevekt: »Hangalas gråstenar skola
också smälta en gång«, säger en lappsaga.
Utan att yttra någonting nickar han på hufvu-
det, d. v. s. tiger och samtycker, hvarefter han
går ut. Maggi och Saila förstå honom så väl ;
de behöfva inga vidare löften och förklarin-
gar.. .
-■> .T

*


Det är, som hade allting i en blink blifvit
så lätt och ljust i kåtan. Och äfven där ute
börjar solen sticka fram först med några mat-
tare strålar genom molnen, men inom kort med
hela sin strålgloria upplysande nejden och sking-
rande allt kallt töcken däromkring. Dvärg-
björkens blad på Hangalas alla sidor glittra af
regndropparne som af millioner diamanter, och
de gamla tallarna vid kåtan upplåta sina kvistar
åt lappskatans muntra dans . . . Men Jolma går
till hägnaden och öfverser tjänarenas arbete,
till utseendet kall och hård som alltid, men
mera tankfull än eljes. Han sätter sig på en
sten och ser på, huru den ene efter den andre
af renarna fastnar för rännsnaran, bindes vid
ett träd oeh mjölkas samt slappes därefter. Han
ser härpå, men tänker andra tankar. Och huru
han tänker och tänker och skäms för sig själf,
att han visade sig så eftergifven och blöt-
hjärtad hos hustru och dotter för en stund
sedan, koncentrera sig dock småningom hans
alla tankar omkring den tid han själf var ung
och älskade och fick den han ville ha. — Låt
vara att tiden sedan lärt honom glömma så
godt som all lifvets poesi.. .
Alltnog, han känner sig nu nöjd och lätt
om hjärtat — och stoppar i pipan. Därefter
kallar han på tvänne af sina yngre drängar och
ber dem skynda sig till Panni oeh helsa honom
och Autaris att komma till Hangala: »Jolma
vill rätta ett misstag.»
Tidigt följande morgon kommo drängarne till-
baka och meddelade Jolma, att Panni träffats
hemma, men ej Autaris, som gått, man visste
icke hvart. Panni hade svarat, att han ensam
ej hade något ärende till Jolma. Jolma böd
drängarne tiga med hvad de hört och följa
honom tillbaka till Panni.
Förr än han gick, meddelade han likväl Maggi
och Saila, att han ämnade, med samma han
nu gick för att samla i hop renar mellan Tjallis
och Hangala, helsa på hos Panni och Autaris
— ho vet också, hafva dessa med sig, när
han återvänder.
Så snart man anländt till Tjallis, där Panni
hade sin kåta, sände denne alla sina drängar
och pigor och Jolma sina båda ditkomna drän-
gar för att söka den försvunne.
Under tiden voro Panni och Jolma ensamma
i kåtan. Jolma frågade noga af Panni, huru
han sagt till Autaris, när han kommit från
Hangala, och om Autaris yttrat någonting därom
och hvart han ginge — hvarpå Panni endast
kunde säga, att Autaris icke svarat honom nå-
gonting, men blifvit mycket blek oeh strax
gått ut.
Jolma och Panni tröstade sig dock därmed
att han nog snart komma tillbaka: »Han hade
väl till en början tagit illa åt sig saken —
hvem vet, om han t. o. m. vore i Hangala,
och vi ingenting veta därom», sade de.
Men ännu en gång kommo tjänarena med
oförrättadt ärende, och man beslöt just att
skicka någon till Hangala — då Saila inkom-
mer blek som döden och stammar: »Autaris . .
mellan Hangala . . och här . . skynden ...»
Alla utom Jolma rusa ut och hasta åt Han-
gala. Ungefär halfvägs dit, vid en liten klar
fjällsjö stanna hundarne och börja tjuta. Där
finner man Autaris, men — hängande liflös i
en gammal tall vid sjön.
Han kunde ej »slita de starka tågen», som
så mäktigt bundit hans hjärta vid Jolmas sköna
dotter: han dukade under för det hårda slag
han fick i Pannis meddelande .. .
Yi förbigå här de mörka taflor, som nu upp-
rulla sig i ödemarken : huru Jolma med af sorg
förvridna drag lutar sig öfver sin vanmäktiga
dotter, som genom en egendomlig aning skyndat
åt Tjallis i ärende att träffa Autaris och far,
men på vägen funnit sin Autaris redan död;
huru äfven Panni sörjer i tröstlös själfförebrå-
else öfver sin väns död, som han indirekt vållat
genom sitt kanske oförsiktiga meddelande af
Jolmas svar; huru Maggi, som får bud att
skynda till Tjallis, då hon fått sammanhang
af hvad som inträffat, uttrycker sin förtviflan
i detta hemska, entoniga, för lapparne karakte-
ristiska läte, som man benämner »joiku»; och
huru sedan, om vi se längre fram, alla små
glädjetomtar försvinna för alltid från Jolmas
kåta och lemna Saila i denna grubblande lik-
nöjdhet för allt omkring sig, som slutligen om-
töcknar hennes förstånd . . .
Vi vilja icke närmare betrakta dessa led-
samma taflor — vi förstå dem ändå, och vi
förstå tillika, att äfven lapparne mången gång
hafva ett ömt och känsligt hjärta.
Sen till, att Idun med Modetidning
finnes hos alla edra bekanta!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:35:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/idun/1890/0635.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free