Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 49. 5 december 1890 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i DU N
1890
034
Smånotiser från kvinnovärlden.
Matlagnihg i folkskolan. Ar 1887 utsände
stiftelsen Lars Hiertas minne en svensk folkskole-
lärarinna, fröken Ragnhild, Brolinson, till England
för att i London genomgå det stora kokskolesemi-
nariet samt för att i de engelska folkskolorna stu-
dera den där så praktiskt anordnade matlagnings-
undervisningen, hvilken allmänt anses bafva gifvit
de bästa resultat med afseende å flickornas uppfost-
ran till större huslighet.
Genom ett nytt anslag bar nu samma stiftelse åstad-
kommit, att den första matlagningskursen för lära-
rinnor inom folkskolan bärstädes kunnat öppnas den
1 november i en särskild för ändamålet förhyrd lo-
kal (n:r 2 Krukmakaregatan) nära Maria folkskola,
under ledning af fröken Brolinson.
Undervisningen vid den nya skolan — som tillika
är en normalskola i smått — är så ordnad, att lik-
nande kurser med minsta möjliga kostnader skola
kunna införas äfven i andra folkskolor i Sverige.
Största vikt lägges på att lära laga sådana rätter,
som äro billiga, närande, smakliga och brukliga bos
oss. Eleverna, hvilka deltaga i inköpet af maten,
erhålla kännedom om födoämnenas pris i förhållande
till deras näringsvärde, och kostnaden för hvarje rätt
uträknas noga.
Liksom i Londons folkskolor lagas maten i små
portioner, så att hvarje lärjunge själf får lägga hand
därvid, och maten skänkes icke bort, utan säljes till
lärarinnorna inom sko’an, hvilka, på samma gång
de sålunda erhålla en billig middag (till 40 öre för
2 rätter), utöfva nödig kontroll öfver anrättningarna.
Kostnaderna för ingredienserna blifva på detta sätt
gäldade, hvarigenom det för framtiden viktiga resul-
tat vinnes, att omkostnaden för dylika skolor kan
blifva ringa.
I bakning undervisas vissa dagar i veckan. Ele-
verna (ur folkskolans högsta klass) göra noggranna
anteckningar och förhöras för att utröna deras in-
sikter. Den teoretiska undervisningen för lärarin-
norna är förlagd till särskilda timmar.
Under den korta tid den nya anstalten i Maria
varit i gång, har föreståndarinnan haft den glädjen,
att hennes kamrater inom lärarekåren med största
intresse omfattat densamma och varit särdeles belåtna
med sina »skolmiddagar». Eleverna ha varit in-
tresserade och läraktiga, och kostnaden för maten
har visat sig förvånande ringa.
En utställning af konstväfnader har här-
städes öppnats af fröken Johanna Brunsson, hvilken
nu ett års tid i hufvudstaden förestått en väfnads-
skola. Den intressanta och värderika utställningen
är belägen i n:r 37 vid Norrlandsgatan.
Fröken Brunsson är också synnerligen kompetent
till den verksamhet hon har börjat. Under 12 års
tid har hon förestått Elfsborgs läns slöjd- och väf-
skola samt för öfrigt i detta län på ett ytterst verk-
samt sätt bidragit till hem- och konstslöjdens be-
främjande.
Hvad fröken Brunsson nu utställer jäfvar ej det
rykte hon förvärfvat sig som en af Sveriges förnäm-
sta textilkännare och utöfvare af textil konst. Här
förekomma alla slags väfnader: flossa, dukagång,
krabbasnår, gobelin, oppbämta m. m. Det icke
minst intressanta på utställningen är en väfstol i
full verksamhet-
Det rikhaltiga lagret af utställda föremål torde
särskildt kunna rekommenderas för den nu började
julmarknaden.
Teater och musik.
Kungl. operan, uppförde i måndags för första gån-
gen under innevarande säsong Boitos opera »Mefi-
stofeles» och delta med en rollbesättning, den bästa
som väl på mycket länge förekommit i denna opera.
Titelpartiet innehades af dr. Bottero, hvars i djupet
något sträfva stämma förträffligt passade till denna
uppgift. Spel och sång voro som vanligt ypperligt
nyanserade. Särskildt torde böra framhållas scenen
i himmelen, i trädgården och vid hexsabbaten. I
första aktens andra tablå fick hr B. emottaga en
skallande applåd för öppen ridå; för öfrigt slösa-
des med det rikligaste bifall vid aktsluten och sär-
skildt efter sista akten, då hr B. till och med,
dels ensam, dels med hr Ödman, måste framträda
efter sedan järnridån gått ned. — Största intresset
för aftonen koncenterade sig emellertid omkring fru
Östberg, som vågat sig på den djärfva uppgiften att
återgifva Margareta-Helenas dubbelparti. Och äfven
denna gång firade hon en seger, som inbragte henne
två lagerkransar och en blomsterbukett. Särskildt för-
tjänar den såväl i sång som spel ständigt framåt-
gående konstnärinnan loford för sitt utförande af den
svåra och maktpåliggande fängelsescenen, hvilken
hon återgaf med en fullt själfständig uppfattning,^och
som just med denna uppfattning satte hennes sång-
konst på det svåraste prof, hvilket hon dock med
lysande framgång bestod. Maskeringen skulle emel-
lertid kunnat vara, något ungdomligare; vi bafva
förut sett, att fru Ö. kan åstadkomma det. Hr Öd-
man var helt enkelt förträfflig som Faust och hylla-
des liksom fru Östberg af publiken med väldiga app-
låder. I den klassiska valpurgisnatten sekunderades
fru Ö. på ett utmärkt sätt af fröken Wolf som Pan-
talis. — Operan slutade först en kvart öfver elfva.
Den gifves åter i afton.
Tredje symfonikonserten under denna säsong eger
rum i morgon. Vid deuua konsert utföres bl. a. en
symfoni af Saint-Saëns, icke förut uppförd härstädes.
Vidare kommer att utföras Kichard Wagners Walkü-
renritt ur »Die Walküre».
K. Dramatiska teatern har hela veckan gifvit Sn-
dermans intressanta skådespel »Ara» för fulla och
goda hus. — Under inöfning är »Ruy Bias», i hvil-
ken man får återse fröken Zetterberg. — Ora sön-
dag middag gifves den första graiisrepresentationen
för arbetare, då Frans Hedbergs »Hårda sinnen» gif-
ves. Ett godt val !
Svenska teatern är förhyrd af den framstående, här
förut kända franska skådespelerskan madame Judic
för fyra representationer den 14 —16 dennes, näm-
ligen :
Söndagen den 14 december (mâtiné): La Roussottc samt
(som aftonföreställning): Niniche, måndagen den 15: Divorçons!
samt tisdagen 16: Halévys nya komedi Ma Coitsme, hvilken
denna säsoug vinner så stormande succés i Paris. — Biljett-
försäljningen fortgår â teaterns kamrerarckonlor (11—2 f. m.)
samt i Allm. tidningskontoret, Gustaf Adolfs torg.
Vasateatern har ånyo gjort en gynsam repris,
i det Strauss’ bekanta operett »Läderlappen» för-
tiden lördag för första gången gick öfver dess tiljor.
Många år hade förflutit sedan hufvudstadspubliken
å dåvarande Mindre teatern helsade det uppsluppna
musikstycket som ett af de populäraste och helst
sedda, och Vasateaterns grepp att nu återupptaga
det var så mycket mera välbetänkt, som tvänne
af de yppersta rollinnehafvarne från den första be-
sättningen ånyo stodo till buds. Herr Warbergs
von Eisenstein var präglad af samma glada och
uppfriskande vigor som för lio år sedan; och att
återknytandet af en så kär gammal bekantskap
som den med fru Hjortberg i Adèles parti var
oss alla välkommet, bevisades tillfullo af det lif-
liga bifallet. Herr Strömbergs fängelsedirektör
verkade genom en måttfull, men karaktäristisk ko-
mik; den stumma scenen i sista akten utfördes
särskildt berömvärdt. Prins Orlofsky fann i frö
ken Johnson en charmant representant och herr
och fru Stenfelt hade desslikes en af sina lyckli-
gaste aftnar.
Andra kammarmusiksoarén egde rum i lördags i
Vetenskapsakademiens hörsal inför en lika full-
talig som intresserad publik, hvilken med lifligt
bifall helsade den unga kvartettens och deras med-
hjälpare hrr Richard Anderssons och J. Kjellbergs
förträffliga utförande af de oiika numren. Efter
Mozarts formklara och genomskinliga kvintett för
klarinett och stråkinstrument, där klarinetten sköt-
tes på ett mästerligt sätt af dir. Kjellberg, kom det
nummer å programmet, kring hvilket väl det mesta
intresset samlade sig, nämligen Chr. Sindings
pianokvintett (e-moll). Originalitet, klang och form-
skönhet känneteckna denna komposjtion, som stäl-
ler sin upphofsman mycket högt på tonsättarnes
rangskala och lofvar särdeles mycket för fram-
tiden. Pianostämman erhöll en förträfflig tolk-
ning af hr Richard Andersson. — Rubensteins
stråkkvartett (f-dur) väckte likaledes lifligt bifall,
ypperligt utförd som den blef. Den musikälskande
allmänheten bör vara hr Aulin. och hans kamrater
tacksam, för det de framföra ej blott god klassisk
musik, utan äfven förstå följa med sin egen tid.
Dr Osvaldo Botteros äfskedsmatiné om söndag
påpeka vi ännu en gång.
Jag tror, att män, som varit värda ett
bättre öde, genom bristen på bekantskap med
goda och älskliga kvinnor sjunka och dö som
gräs i torka, under det att en lifvande blick
från en god kvinna hade varit såsom vår-
regn och sommardagg.
M. Goldschmidt.
Barnens jultillredelser.
Prisbelönadt svar å prisfrågan XXXVIII
af En barnavän.
5/r?\et är en fullkomligt riktig tanke, att barnen
icke skola vara uteslutna från de tillredelser
( iy till julens firande, som nu pa allvar börja
sysselsätta oss. Därvid bör^ emellertid ihåg-
kommas, att de små blott böra fa sadana arbeten
sig föresatta, som de kunna gå i land med, och att
deras tillrustningar icke böra få en alltför mycket
själfvisk prägel.
Först och främst ha de naturligtvis fatt lof att
arbeta en eller annan julklapp till sina närmaste.
Men icke nog härmed: deras, nej, hela familjens
gemensamma julgran behöfver prydnader, och ehuru
man väl ej gärna kan tilltro barnen att själfva och
uteslutande kunna förfärdiga alla behöfliga smasaker,
så är det dock visst, att de ega både förmåga och
rättighet att »dra’ sitt stra till stacken.»
Låtom oss då tillse, hvad de i dettta afseende kunna
uträtta! 0
Af papp klippas sexuddiga stjärnor, som pa bada
sidor klädas med guld- eller silfverpapper. Vackrast
blir att i stället för guldpapper använda bladguld
eller bronspulver, i stället för silfverpapper slätt eller
skrynkladt slaniolpapper. Af dessa stjärnor behöf-
vas omkring tjugu stycken.
Till de vackraste och lättast åstadkomna prydna-
derna för julgranen höra förgyllda kottar. Grankottar
kunna ännu lätt anskaffas. De läggas på vinden att
väl torka och bronseras därefter med stor noggrann-
het. Bäst passa fullkomligt felfria kottar af 8 à 10
centimeters längd.
Några små bollar af guld och silfvertråd lysa vac-
kert och taga sig synnerligen bra ut. Man klipper
af papp tvänne cirkelrunda bitar med tre centimeters
diameter. I midten göres ett hål af en centimeters
diameter. Sedan syr man öfver de hoplagda bitarna,
tills hålet är igenfyldt. Då uppklippas trådarna jämnt
i ytterkanten, en grof och stark tradända införes
mellan pappskifvorna och tillknytes hårdt. Pappskif-
vorna borttagas och bollen jämnas med saxen. Ju
större den göres, desto vackrare blir den.
Man kan också helt enkelt af kulört silkespapper
göra ganska prydliga bollar. Papperet klippes i rem-
sor, tre och fyra cm. breda och af samma längd som
arkets bredd. Remsorna veckas eller krusas med en
knif och klippas till två tredjedelar af sin bredd i
smala, fina remsor. En sådan silkespapperslängd för-
vandlas till en boll genom att man, börjande i den
ena ändan, jämnt och hårdt rullar den oklippta kan-
ten. Några stygn sys tvärs genom bollen, som blott
genom handen lätt kan erhalla den rätta formen.
Af smala, mångdubbelt vikna silkespappersremsor
i rödt och hvitt flätas en matta af 1 kvadratdecime-
ters storlek. I ytterkanten fastklistras smala och fina
remsor lika med” de ofvan beskrifna, men i raka ra-
der och så många ofvanpå hvarandra, att de bilda
ett rikt »burr» kring kanten. De fyra hörnen sam-
manhållas genom smala röda band, och sa har man
en nätt korg att fylla med »namnam» af lättare slag.
En annan sak, som kan iordningställas för granen,
är ljushållare. Sådana kunna erhållas af på en gång
enkel och praktisk beskaffenhet, om man har godt
om lagom styf ståltråd. En rak käpp, 1£ cm. i
genomskärning, är det redskap, som behöfs. Unge-
fär 1 dm. af ståltråden lemnas rak, och därnedanfor
viras tråden fyra à fem hvarf omkring käppen, afkni-
pes strax därefter med en tång och lossas. Det
raka stycket är lagom långt att stadigt vira omkring
grenen, på hvilken ljushållaren skall fästas.
Något, som kan sysselsätta äfven de minsta bar-
nen, är upplockande af bomull, som skall ligga till-
reds i en korg att strö som fina flingor öfver gra-
nen. „
Finnes hos någon af de större verklig förmaga att
sköta vattenfärg och pensel, rekommenderas förfär-
digande af naturtrogna flaggor. Bleckslagaren kan
lätt på inre kanten däraf sätta en smal remsa af sin
tunnaste plåt, viken så, att den^ fasthåller pappers-
bladet, och på samma gång sa lang, att den räcker
att fästa i granen.
En sak, som vid alla dessa tillredelser ma thag-
kommas, är att man af alla småsaker fabricerar så
mycket, ’ att det räcker äfven att pryda en eller ett
par mindre granar, som barnen kunna fa lof att
skänka bort. Tänk, hvilken fröjd för dem ^att få
gifva, och hvilken lycka i ett fattigt hem att få mot-
taga en festligt smyckad gran! —
Mycket kunde ännu återstå att säga om »barnens
jultillredelser,» men i hufvudsak torde den framställda
frågan vara besvarad, och hvad i öfrigt förf. bär pa
hjärtat i samma ämne torde kanske fa komma nästa
gång — om Idun och mammorna tillåta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
