Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 51. Julnummer. 19 december 1890
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
f 0 U N 683
1890
Allt det där finner ni rysligt sentimentalt
— inte sannt? Ja, nog är det sä. Men sen-
timental blir man alltid pä julkvällen . . . när
man sitter ensam ... pä ett järnvägståg.
Måtte det aldrig hända er, min läsarinna!
Därför: akta er vid jultiden för ångbåtar,
isynnerhet om de gå till Korsor, och akta er
framför allt för danska ganymeder med säfliga
stämmor !
Alvar Arfwid&son.
Charlotte Seuerling.
P amnet Seuerling är bekant i Sveriges teater-
IfiSj historia. Det bars af ledaren för det första
mera betydliga landsortssällskapet i vårt land. Karl
Gottfrid Seuerling — f. i Sachsen 1728, d. i Öre-
bro 1794 — var ej blott en energisk teaterledare,
han säges ock varit en bildad och redbar man, och
i Örebro församlings dödsbok har vederb. pastor till
den gamle tysksvenske »comedie-directeurens» håg-
komst inskrifvit: »Han höll god disciplin vid sin
troupp, var själf ordentlig och styrd af religionen».
Ännu ett bevis på hans respektabilitet är, att samt-
liga hans barn — han var gift med Margaretha
Lindahl, en dotter till en af frihetstidens förnäm-
ste teaterförfattare, Peter Lindahl — blefvo aktade
samhällsmedlemmar: äldsta dottern, hvilken varit
primadonna vid faderns sällskap, blef vid 20 års
ålder gift med d. v. rektorn il Örebro, Höijer, och
dog 1821 som prostinna i Eker, Södermanland.
Yngsta dottern kom som guvernant öfver till Fin-
land, blef där väl gift och lefde ända till 1863. De
båda äldste sönerna blefvo landtmätare i Nerike och
den yngste lärare vid Karlstads lärdomsskola samt
domkyrkosyssloman i samma stad. Den mellersta
dottern Charlotte Antoinette har emellertid blifvit
mest bekant och detta i förening med en af de
märkligaste och mest välsignelserika rörelserna i
vårt land: Per Aron Borgs ädla lifsverksamhet.
Direktör Seuerling hade vid sin död efterlemnat
en rätt vacker förmögenhet, men huru enkan hus-
hållade med sin andel, fick hon efter rsagra år göra
cession. Hon bildade då en featertrupp^och begaf
sig därmed till Finland, där hon i flere ar for om-
kring och gaf representationer. Vid afresan kvar-
lemnade hon i en familj i Stockholm sin blinda
dotter Charlotte, och i dennaj familj kom mamsell
Seuerling, då redan några och ■ tjugo år gammal, att
göra bekantskap med Borg, so|m då förberedde an-
läggandet af sitt institut för bljnda. Öfverraskad af
den unga blinda kvinnans intelligens och lysande
naturanlag, beslöt han att göra henne till sin allra
första elev och lät henne därför ock flytta hem till
sig och blifva en medlem af hans familj.
»
*
Bland de många bref, som i kungl. bibliotekets
handskriftsamling förvaras från | gamle kungl. biblio-
tekarien Gjörwell till hans begåfvade och vittra dot-
ter fru Gustava Eleonora Lindahl i Norrköping, finns
ett, hvari han beskrifver ett sitt besök 1809 i Borgs
ofvan nämnda institut. Och han talar däri om de
märkvärdiga resultat, hvartill B. kommit med ut-
vecklandet af sin elev null Seuerlings intellektuella
anlag. »Född med syn —■ tillägger Gjörwell— »blir
hon vid 4 års ålder vaccinerad i Jönköping, men
högst ovanligt misslyckades denna eljes så säkra
kur, koppmaterien kastar sig på hennes ögon och
hon blir stockblind. Hon är liten till växten, ser
blek ut och’ är blygsam uti hela sitt väsen. M:ll
Seuerling hade den godheten att med blyertspenna
skrifva några rader för att visa mig mekanismen af
hennes -— af henne själf uppfunna — skrifnings-
manér emellan 2:ne messingslinealer. Det är dessa
rader, som jag här tillfogar och ber dig i synnerhet
förvara. »
De hafva ock noga förvarats och finnas ännu i
behåll, kvarliggande i brefvet till fru Lindahl. De
lyda :
Borgen horn, och nattens tystnad och skymning
brötos, och glädje och ljus intogo dess rum.
Något vidljftigare har Gjörwell i ett bref till
professor Sjöborg i Lund skildrat besöket i Borgs
institut :
En ädelsinnad medborgare, herr kongl. sekrete-
raren Per Aron Borg, har här i hufvudstaden för
2:ne år sedan inrättat ett institut för blinde och
döfstumme, uti hvilket de undervisas och inöfvas uti
både tanke-, snille- och arbetsväg, på ett sätt och
med den framgång, att de kunna blifva de lyckliga-
ste ibland människor, af naturen eller af tillfället så
vanlottade. Dessa elever hafva undergått offentligen
anställda förhör och pröfningar, ibland hvilka sig
dock förnämligast utmärkte den examen, som an-
ställdes den 5 sistlidne juli och på Stora Börssalen,
samt hvilken hennes Maj:t Drottningen behagade
med sin höga och nådiga närvaro hedra. Af alla
eleverna har ingen gjort större framsteg än mamsell
Antoinetta Charlotta Seuerling, som, på sitt fjärde
år och uti kopporna, förlorade så alldeles synen, att
hon nu är det man kallar stenblind. Utom den
färdighet, som hon uti fruntimmersslöjder vunnit och
ökar, äger hon ovanlig hug för att lära både språk
och vetenskaper samt förer pennan att skrifva en
redig och läslig styl, författar äfven vers, sjunger
och beledsagar dem med spel på harpa. Då hon
för en dag hade den nåden, att inför Hennes Kongl.
Maj:t visa prof härå, söng och accompagnerade hon
på harpan desse af sig sjelf författade verser:
Från min barndoms första dagar
synen mig beröfvad var;
först i dag milt hjärta klagar
öfver den förlust jag har:
jag den sällhet icke njuter,
att Dig, dyra drottning, se;
men du hör den suck jag gjuter,
ser min känslas rökelse.
Och igenom dessa blickar,
slutna för en önskad syn,
tårar bedjande jag skickar
up til Honom öfver skyn,
Han skal mina böner höra,
gjuta ned välsignelse,
som en Gud så säll Dig göra,
som Du skapat lycklige.
Härpå fördes hon fram till Hennes Maj:t för att
i underdånighet framlemna dessa, äfven med egen
handstyl skrifne, verser; och då Drottningen här-
vid nedlät sig til de nådigaste, tillika välgörande
uttryck, blef mamsell Seuerling, utomdess uti hela
sit väsende själfva blygsamheten, så djupt rörd öf-
ver så mycken hög nåd, att hon svimmade. En
närvarande åskådare, krigsrådet grefve Gustaf Suoil-
sky, på det lifligaste intagen af denna scene, för-
fattade genast en sång, i underdånighet ställd till
Drottningen, och uti hvilken det, i afseende på det
nyss anförda, heter :
Här den blinda sångmön rörd sig ter
och af tacksamhet i vanmakt dignar . ..
* *
Ännu en versifierad hyllning från Charlotte Seuer-
ling till drottning Hedvig Charlotta — Borgska in-
stitutets allra första beskyddarinna och som sådan
utmärkt nitisk och intresserad — har bevarats för
eftervärlden. Bland nämnda drottnings å riksarki-
vet förvarade papper finnes i original nedan följande
lilla nyårshelsning, »från de blinda och döfstumma
underdånigast genom blinda Charlotta Seuerling:»
Yid nya årets första blick och första morgonrand,
sågs nödens frälsta barn med glad förtjusning hasta
i broderligt förbund förtroligt hand i hand
att sig för Skaparns thron i stoftet tacksamt kasta.
I kretsen deras vän och trogne ledare
steg in och böjde sig med andakt emot jorden.
Gud ! sade han och rörd mot himlen tecknade,
Gud! skydda hennes dar, hon som vår mor är vorden.
Den stummas blick var höjd, den blinda suckade —
Du, dyra drottning ! var den bön, som hjärtat sände —
till himlen trängde sig den svages rökelse —
Och Gud för dina dar en lycklig stjärna tände.
* *
*
*
Hvad Borg sjelf tänkte om sin begåfvade elev
framgår tydligt af hans redogörelse 1809 inför of-
fentligheten öfver sitt instituts verksamhet. Det he-
ter häri:
»Blinda Charlotte Seuerling har sedan senaste
examen uppöfvat de då visade förmögenheter uti
skrifning, tyska och franska språkens explikation och
talande, äfvensom färdighet på zittra och harpa. Och
har hon i sistnämnda talang, äfvensom i tyska språ-
ket kommit därhän att hon kunnat informera an-
dra’ däruti och därigenom själf mycket bidraga till
sitt underhåll XJtom detta har hon börjat spela
claver skrifva tysktt språket, räkna med Aiftror samt
fått lectioner i naturlära och geografi, till hvilket
ändamål en karta öfver Sverige är inventerad och
brukad där allt af blinda kan kännas. Hon har
äfven öfvat sin falleuhet i skaldekonsten, i musica-
lisk composition samt i mechaniken, af hvilket isyn-
nerhet presenteras en machin hon inventerat för att
såsom blind kunna själf liniera sitt notpapper och
skrifva sina kompositiouer- Hennes ringa fallenhet
för fruntimmersslöjder, men outtröttliga och nästan
ouppfylleliga benägenhet för veten8kaperne hafva,
sedan hon fått en öfversikt af de flesta literaturens
grenar och isynnerhet fästat sig vid mathematiken och
naturkunnigheten föranledt mig att bestämma henne
till medicinen, genom hvilken hennes utkomst och
verksamhetsbegär tidigare kan uppfyllas äu genom
någon annan vetenskap. Arrangementer äro också
därtill gjorda, och hafva några om sin vetenskap
förtjänte lofvat att bibringa henne de i denna ve-
tenskap nödiga undervisningar.»
Sedan Borg erinrat om, att ofvan nämnda hans
plan ej borde förefalla »den upplyste» besynnerlig,
samt hänvisat på exempel att blinda, t. ex. den be-
römde engelske professorn Saunderson, kunnat hålla
de grundligaste föreläsningar äfven i optiken och
dömt mera bestämdt och skarpsinnigt öfver ljus och
färger än de flesta seende samt varit med blotta fin-
gerkänslan i stånd att skilja den ena färgen från
den andra, yttrar han följande, för den tiden sä-
kerligen djärfva ord:
»Möter mig åter fördomen hos någon mindre upp-
lyst eller åtlöjet af någon misstämd ärbarhet i an-
seende till mamsell Seuerlings kön, så önskade jag
att en gång floret fölle bort, som gör dem kortsynta
nog för att icke finna, det könet orättvist är ute-
slutet ifrån många sätt att gagna och förtjäna, hvar-
till själfva naturen och deras lynne skapt detsamma.
Jag vill nu ej tala om att ganska mänga slöjder,
hvilka med uteslutande rätt borde tillfalla kvinnan,
nästan synas röfvade från henne; men äfven om
flere vetenskaper, t. ex. chemien, botaniken, physi-
ken, naturalhistoria, _vitterheten och en stor del af
informationsverket. Omhet vid sjukbädden, outtrött-
lighet i vård, lätthet i lynnet, minne och penetra-
tion, förenad med snarhet att se saken ur dess na-
turligaste och sannaste synpynkt, se där kvinnans
och läkarens hufvuddrag, och likväl hafva de nästan
aldrig fått se tillsammans i en person. Själfva om-
ständigheten kväfver ofta ett önskadt begär om råd,
och ett fruntimmer, som vore läkare, skulle åt värl-
den återskänka många offer, som nu falla för den
tysta blygsamheten. Man tackar vanligtvis Försynen
och oroar sig mindre, då ett familjestöd faller, om
barnen äro söner ; hvarför ? emedan gossen eger
mera utsikter för sin bergning och sin utkomst;
men den ömma moderns sista farväl till sina värn-
lösa döttrar förbittras mångdubbelt af den smärtande
tanken: hvad blir ert öde? tiggarens eller tjänarens
eller — här öfvergår henne en starkare rysning än
dödens — förförelsens. Hvilken stor välgerning vore
det ej för mänskligheten, att med fördomars nedbry-
tande skulle ljusna vårdarens sista blick på de efter-
lemnades framtid! Hvilken stark pelare i sedernas
tempel, om man åt den unga flickans förstånd för-
trodde en nyttig kunskap! Hvilken minskning af
armodets legioner, om man i hennes händer lem-
nade en närande slöjd! Vare dessa tankar mitt för-
svar, för det jag bestämt min blinda elöve till me-
dicinen !»
Borgs plan måste dock stranda mot de ännu her-
skande åsikterna om kvinnans plats och bestäm-
melse i samhället; måhända —■ medgifvom det —
var den väl ock med hänsyn till Charlottes blindhet
väl mycket sangvinisk.
Äret därpå, 1810, lemnade Charlotte Seuerling
Borgs institut och familj och flyttade åter till sin
moder, hvilken med sin trupp vistades i Äbo. En
uppgift förmäler, att hon, ehuru blind, uppträdt å
teatern och bl. a. spelat- en roll i komedien »Den
betslade filosofen». Säkert är, att hon i oktober
1810 gaf en konsert i nämnda stad. Sedan 1813 var
hon med moder bosatt i Helsingfors. Därifrån kal-
lades hon till S:i Petersburg för att med sin erfa-
renhet och sina råd biträda vid anordningen af ett
blindinstitut i den ryska hufvudstaden. Hennes mo-
der följde henne dit. Som erkänsla för det nämnda
biträdet erhöll Charlotte Seuerling och hennes mo-
der af d. v. enkekejsarinnan Maria Teodorowna en
årlig lifstidspension af 600 rubel. Efter moderns död,
som inträffade i Helsingfors 1820, återvände Char-
lotte till Stockholm.
* *
*
Alv
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:35:09 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1890/0685.html
