Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 30. 24 juli 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
238 I D U N 1891
»0, du jämmer! Nu ringer det! Asti,
söta Asti gâ oeh öppna!»
»Jag! Hvad tänker du på?»
Astis runda ögon stirrade förskräckta ned på
ett par mjöliga ock sotiga små händer, som
höllo om en jättestor slef.
Siggan rusade in i sängkammaren. Men inte
hann hon göra vidlyftig toalett, ty nu ringde
det för andra gången.
»Förlåt, herr Werner, att ni fått vänta så
länge», sade hon och skrattade för att visa sig
obesvärad, när hennes matematiklärare steg in.
Hon läste matematik privat, ty fruntimmers-
skolkurserna hade hon ju haft rakt ingen
nytta af.
»Ingen var till hands för att öppna, och jag
var upptagen i hushållet nu, när mamma är
borta. »
Hon kastade fram orden helt nonchalant,
som om det vore en småsak för henne att
sköta, om det än vore tio hushåll, mellan sina
studier.
Och så såg hon på honom från sidan för
att utforska, hvilken effekt det gjorde.
Men hon såg ej, att det smög sig en humo-
ristisk glimt i hans pigga, bruna ögon, när han
vände sig bort för att hänga upp sin paletå
och sin studentmössa.
Fröken Sigrid, bokmalen, vid hushållsbestyr I
Jo, det måtte se festligt ut !
Annars tyckte han bra om henne. Det var
en pigg flicka, alltid slagfärdig och rysligt ur-
sprunglig och naiv trots sitt antagna lillgamla
sätt. Men det var väl ett fel, som skulle för-
svinna med åren.
Siggan gick framför honom genom salen till
pappas rum. Och de slogo sig néd. Men han
kunde inte begripa, kvarför hon hela tiden en-
vist höll venstra handen bak ryggen.
Hon började draga ’ram en oändlig massa
häften och pappersark
»Yet ni, det där teoremet om de likformiga
trianglarna kan min arma hjärna omöjligt be-
gripa. Men hvart i all världen kan det ha kom-
mit? Inte har det väl hamnat i spiseln, hop-
pas jag.»
Studenten hjälpte henne att söka bland pap-
peren. Bäst det var, råkade han blotta en
liten fyrkantig bok — »Småflickornas kokbok».
Blossande röd sträckte Siggan fram venstra
handen för att om möjligt ännu förhindra upp-
täckten. Men i sin förvirring råkade hon
glömma, att det just var den handen, som var
prydd med en stor sotfläck på tummen.
Siggan satt och bet sig i läppen och ryn-
kade pannan.
»Tout est perdu, même l’honneur», täukte
hon undergifvet.
Herr Werners bruna ögon flögo i spelande
munterhet från kokboken till den nedsotade
handen. Yar det inte det han tänkt om hen-
nes skicklighet!
Så möttes deras blickar. Och de började
båda skratta, så som man endast kan det i den
åldern. *
Och det var, som om det med ens kommit
ett hemligt frimureri dem emellan. Han lof-
vade med blicken att ingenting förråda och
hon att inte mer försöka slå blå dunster i
hans ögon.
Men lektionen — den gick uselt. Ty hon kunde
inte låta bli att tänka på sina olycksaliga plät-
tar. Nu stodo de där och blefvo Btenhårda och
kalla. Ty naturligtvis begrep inte Asti att ta
vård om dem. Midt under sina djupsinnigaste
beräkningar hade hon plättar och idel plättar
i sina tankar. Vinklar och cirklar och triang-
lar — allt förvandlade sig till plättar.
När oiggan efter lektionens slut kom ut i
köket, möttes hon af en ömklig syn. Asti stod
badande i svett och öste med slefven gröt i
alla kärl hon kom öfver, i stekpannor, fat och
karotter och Siggans blomportör till och med.
Och på spiseln var det en riktig syndaflod af
risgrynsgröt, som kokat öfver.
»Hvad i all världen ska jag ta mig till med
en sådan massa gröt», sade Asti ynkligt och
sköt ut underläppen med en uppsyn, som om
alla världens olyckor vältrat sig öfver hennes
oskyldiga hufvud. »Kan du begripa, Siggan,
hur det kunde bli så rysligt mycket af bara
ett stop gryn.»
Men Siggan var redan i full sysselsättning
med att rädda spillrorna af sina dels upp-
brända, dels kallnade plättar.
Nu var klockan strax 6. Och den Per, som
inte kunde sluta att kälta om sin hunger, da,
det var då också ett öde !
Men hon skulle stå på sig tappert ända till
slutet. Allt kunde ju skyllas på tillfälliga miss-
öden. Kokbokshistorien hade då åtminstone
ingen reda på — utom herr Werner.
Åh, hvad Siggan var trött, när hon ändtli-
gen efter dagens vedermödor kröp ihop i sin
säng. Och ändå måste hon för sig själf medge,
att det varit misslyckadt alltsammans. Där
höll Per ännu i sömnen på att mumla refrän-
gen till dagens klagovisa: »Fattiga Stina har
mycket bättre mat än vi». Och allt annat
hade gått i ungefär samma stil.
Nu skulle det naturligtvis i morgon berättas
för pappa, att Siggan ämnade koka äggröra,
men så råkade det i stället att bli plättar.
Och då skulle pappa igen få sin lustiga min
och blinka med ögonen, som om han tyckte,
att det var rysligt viktigt, fastän han af fin-
känslighet inte ville skratta.
Och — värst af allt! Hennes själfkänsla
hade fått en betydlig knäck. Ty hon hade ju
sett, att det inte hjälpte henne det allra ringa-
ste, att hon kunde lösa 2:dra gradens ekvati-
oner med flere obekanta, när det var frågan
om att koka mat.
Men kantänka — inte behöfde hon väl kunna
sådant. Ty inte ämnade hon ändå gifta sig.
Då såg hon framför sig — halft i drömmen
redan — ett friskt ansikte med spelande,
bruna ögon och en käck prägel af att »slå sig
igenom trots allt», som fattigdomen gifver åt
vissa lyckliga naturer.
Och då kom det för henne dunkelt, dim-
migt, halftänkt, att om det omöjliga skulle
hända, så hade hon väl ännu tid att––––––
Innan hon hann tänka sin tanke till slut,
sträckte hon på sig med namnlöst välbehag
och somnade djupt och lugnt, med den ena
magra armen kastad öfver hufvudet och ett
leende på det bleka ansiktet, som såg helt
barnsligt ut i sömnen.
Svensk matgeografi.
Kåseri i »de sura gurkornas tid».
Af Karl Benzon.
Wttudiet af matens etnografi är ett kulturhisto-
rik riskt studium kanske lika intressant som nå-
got annat.
»Säg mig hvad du äter, och jag skall säga dig
hvem du är» — detta uttalande af den store Bril-
lat-Savarin är ingalunda någon orimlig paradox.
Eller karaktäriseras icke de robusta engelsmän-
nen genom sin förkärlek för det till ett ordspråk
vordna »rostbiff och plumpudding», de lätta och
lifliga fransmännen genom sitt uppskattande af
lättsmälta grönsaker och de tungrodda tyskarne
— ack, ursäktal — genom sin lidelse för »Sauer-
kraut und Wurst» samt liknande läckerheter, hvil-
ka ofta torde »ligga som bly i magen».
Men det linnes naturligtvis äfven nationalrätter
i smått — näringsämnen hvilkas begagnande ka-
raktäriserar vissa bygder eller provinser.
Hela Italien lifnär sig icke af polenta — i Na-
poli är exempelvis maccaroni älsklingsrätten. Den
fattige spanjoren smörjer sig icke dagligdags med
olla poclrida — mångenstädes nöjer ban sig med
en rättika och en cigarrett, och i det sydligare
Spanien — så har ett ögonvitne berättat för mig
— ’anser den fattigare stackaren det som en ku-
linarisk fest, om hans medel tillåta honom att
doppa sitt torra bröd i oliv-olja. — — ■—
Men det var ju om Sverige jag skulle tala...
* *
Jag vet sannerligen icke, om vi svenskar ega
någon national-rätt — och om vår »nationaldryck»
skola vi icke tala. Det »svenska smörgåsbordet»
är icke typiskt allenast för Sverige. Det före-
kommer äfven i Ryssland — Jules Verne talar
till och med därom i en af sina romaner. Och i
sina memoarer berättar Casanova om en af ho-
nom ordnad måltid, benämnd ambigu, och hvilken,
efter beskrifningen att döma, synes hafva haft
stor likhet med vårt smörgåsbord.
Vårt ymniga användande af smöret är icke hel-
ler typiskt för vår nation. I detta hänseende gå
danskarne ännu längre än vi, och. deras bredda
smörgåsar äro enligt kännares utsago de bästa i
världen •— i synnerhet deras »Smörrebröd med
pillede Rejer», smörgåsar med räkor, som befriats
från skalen.
Och då jag nu kommit till Danmark, blir det
väl lämpligt att börja min etnografiska studie —
om jag varit vitsare skulle jag hafva sagt: ät-
nografiska — i Skåne.
<: *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
