Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 32. 7 augusti 1891 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
254 IDUN IS93
bete åt de tiders mod och sed, när smak
och stilsinne voro mindre utvecklade än nu,
och som därför slösat bort ett idogt och ihär-
digt arbete på saker, som inför en sund
smak alltid måste förefalla underhaltiga.
Jag syftar härmed i främsta rummet på
dessa broderier, som äro afsedda att hängas
upp som väggprydnader och föreställa por-
trätt, landskapsvyer, interiörer o. s. v. Dy-
lika saker kräfva i allmänhet mycket arbete
och vittna ej sällan om stor mekanisk skick-
lighet hos brodösen, men de göra i alla hän-
delser ingen effekt, af det enkla skäl att
genren är totalt förfelad. Här finnes ett så-
dant broderi, utan tvifvel det allra bästa i
sitt slag, framställande ett porträtt af John
Ericson. Det är ett litet mästerstycke af
slöjdskicklighet, om man så vill, men det
bästa man kan säga därom är likväl endast
det, att det är förvånande likt ett koppar-
stick eller en teckning i svartkrita. Nåväl,
en dylik teckning kan man köpa för några
få kronor, men broderiet bör, om arbetet
skall vara någorlunda ersatt, betinga ett eller
annat hundratal, och gör, när allt kommer
kring, ändå icke så god effekt som tecknin-
gen. Då må ni, mina värderade läsarinnor,
själfva afgöra, om det är väl användt arbete
eller icke att »sy» porträtt.
Ännu värre är det med landskapsstycken
och interiörer, sydda i flere färger. Det står
nu icke till att med brodersöm i färgadt
silke få fram dessa mjuka öfvergångar och
schatteringar, dessa skuggor och dagrar, genom
hvilka målaren med sin pensel framtrollar
ett perspektiv. Och likväl framträda dessa
broderier med fullt anspråk på att gälla så-
som taflor, som konstverk. En af vårt lands
förnämsta kännare på kvinnoslöjdens område
berättade mig, att han en dag under Köpen-
hamnsutställningen sett ett par äldre damer,
som stodo försänkta i djup beundran vid be-
skådandet af en dylik sydd tafla. Plötsligt
vänder sig en af damerna till sin följeslaga-
rinna och utropar:
»Ak du, Amalie, bvor henrivende er
ikke dette maleri, naar man kun betsenker
at det er syed!»
Just det ja! Naar man kun betœnker at
det er syed. Men glömmer man det, och be-
traktar broderiet som »et maleri», som en
verklig tafla -— och afsikten är ju att det
skall verka som en sådan — då kommer man
underfund med, att det är, med förlof sagdt,
bara skräp.
Den gamla danska damen, som dock, fån-
gen i en snedvriden smakriktning, så lifligt
beundrade broderitaflan, hade sig ovetande
uttalat en den skarpaste och mest träffande
kritik af hela genren, i det samma hon gaf
luft åt sin beundran.
Någonting liknande kan väl ock sägas om
dessa arbeten i kork, på hvilka man här ser
ett och annat prof. Här är det icke färgen
utan den plastiska framställningen, som skulle
åstadkomma illusionen, men det lyckas lika
litet att med dessa hus och träd och båtar
skurna i kork frambringa någon illusorisk
afbildning af ett landskap som med silket
och brodernålen. Man frestas endast att be-
klaga, att så mycket material till förträffliga
flaskkorkar blifvit fördärfvadt.
Ett annat sätt att öda bort arbete och tid
utan motsvarande resultat är att förfärdiga
täcken och kuddar af hundratals eller kanske
tusentals lapper. Det kan ju vara ett sätt
att taga vara på lapparna, det är sannt, men
om man betänker hvad tid och möda åstad-
kommandet af ett sådant täcke medför, så
skall man snart finna, att dess pris ställer sig
oerhördt högt, och att man kunnat skaffa sig
en hel hop lika prydliga kuddar och täcken
för hvad ett enda sådant arbete i lappmosaik
kostat. Arbetsamhet är en dygd, som ej nog
högt kan prisas, men endast om arbetet lem-
nar ett mot mödan och den nedlagda skick-
ligheten svarande resultat, är det fruktbrin-
gande och för välsignelse med sig. Man har
börjat, äfven i fråga om kvinlig slöjd, att
mer komma till insikt om detta, men den
omständigheten att på en utställning i våra
dagar tjogtals arbeten af här ofvan antydda
ofruktbara slag kunna exponeras och åsättas
salupriser, som vittna om utställarinnornas
höga tankar om sina händers verk, visar att
denna insikt ännu icke på långt när hunnit
tränga fram till alla.
^ $
&
Yi ha emellertid så mycket, så öfver-
vägande mycket ljust och glädjande att syssel-
sätta oss med, att det nu må vara nog med
dessa allvarsamma betraktelser öfver en miss-
riktning, som dess bättre nu blott utgör ett
undantag. Gå vi ned i hallen igen, finna
vi där i en ruminteriör, anordnad af Deko-
rationsföreningen i Stockholm, åtskilliga sa-
ker af verkligt konstnärlig rang, som haft
sin upprinnelse i kvinnors hufvud och utförts
af deras händer. Så har fru Boberg, född
Scholander, här utställt en målad skärm, som
tilldrager sig alla kännares oförställda beundran,
och hennes syster fru M. Hedlund — man mär-
her att här fins konstnärligt »påbrå» ■— en
matsalspanel med figurframställningar, lika
originel till kompositionen som vacker i ut-
förandet. Fröken Sofie Gisberg har utfört
ritningarna till firman Beck & Sons här ut-
ställda arbeten i lädermosaik, som aldrig blif-
vit öfverträffade, knappt upphunna, och frö-
ken Lydia Lindberg har ett par fåtöljbekläd-
nader i handgjordt gyllenläder, någonting
mästerligt i sitt slag.
Bredvid Dekorationsforeningen har fröken
Utta Gewalt en rumsinteriör, hvari åtskilliga
beaktansvärda saker finnas, t. ex. en allmoge-
säng med vidfästad länstol, ritad af arkitek-
ten 11. Hörlin, och en möbel i fornnordisk
stil, komponerad af fröken Gewalt själf. Båda
dessa saker äro utförda hos henne. Några
skulpturer i relief af fröken Lotten Eklund
äro skarpt och mästerligt skurna, hvarjämte
fröken Nina Geijer och fru E. Aman, Lindkö-
ping, också lemnat förträffliga profpå träskulp-
tur. En hylla och ett bord med glödritnin-
gar af fröken Elin Djurlin, Lund, taga genom
ritningarnas lyckliga komposition och det
karaktäristiska uttrycket i de frossande och
drickande munkarnes anleten priset framför
arbeten af liknande slag, som exponerats i
denna utställning. Fröken Gewalts affär, som
går i ungefär samma riktning som fröken
Selma Giöbels i Stockholm, är helt ny och
i jämförelse med den sistnämndas ännu out-
vecklad. Fröken G. började nämligen sin
affär först sistlidne december här i Göteborg,
men hennes utställning visar goda och löftes-
rika ansatser.
En Göteborgsdam, som har stora förtjän-
ster om kvinnoslöjdens höjande, är fröken
Ellen Ahlberg, som för omkring 5 år sedan
med rätt små medel öppnade en väfnadsskola
här i Götehorg. Det visade sig dock, att
det lilla fröet föll i god jord, och tack vare
energi, insikter och hängifvenhet för sin sak
har fröken A. i många hem infört smak för
och kunskap uti konstväfnadsbranschen. Hon
innehar nu en mycket anlitad textilaffär och
har exponerat synnerligen vackra saker å
denna utställning samt hedrades också af
prisnämden med guldmedalj.
Fröknarna Helena och Ingeborg Hoick, Göte-
borg, hafva inom flere grenar af konstslöjden
presterat vackra saker, och deras utställning
hör till det mera sevärda på kvinnoslöjdens
område. Särskildt uppmärksamhet förtjäna
ett par kartonger till gobeliner, utmärkta för
skönhet och stilrenhet. Kulturhistoriska före-
ningen i Lund har med sin vakna blick för
allt, som är verkligt godt på detta område,
beslutit att lägga dessa kartonger till grund
för en serie gobelinväfnader. Fröknarna Hoick
ådagalägga stor mångsidighet. I deras ut-
ställning finna vi prof på läderplastik, vägg-
bonader, porslinsmålning, textningar, kompo-
sitioner och teckningar till hvarjehanda före-
mål m. m. De hafva belönats den ena med
silfver- och den andra med bronsmedalj.
Bland utöfvare af kvinlig slöjd böra vi
ock nämna ett annat systerpar, fröknarna H.
och S. Salenius, Vesteräng, Eskilstuna, som
äfven eröfrat pris på utställningen. De hafva
diverse möbler, såsom en buffet med ornamen-
tering i olika stilar, ett försök att samman-
smälta den gamla allmogerenässansens Orna-
mentik med ett så nytt dekorationssätt som
glödritningen, vidare stolar i hvitlackering
med målade blommor, duktigt gjorda glöd-
ritningar på väggfat, ett staffli m. m.
Det är blott alltför troligt, att många ut-
ställarinnor skola finna sig hafva blifvit orätt-
vist förgätna eller allt för knapphändigt af-
färdade i dessa små skildringar, men jag
måste hänvisa till hvad jag redan från bör-
jan yttrade, att utrymmet endast tillåter mig
nämna ett fåtal bland alla dem, som väl
kunde förtjäna att omtalas, och jag har sökt
att göra mitt urval med bästa förstånd. Slut-
omdömet om kvinnoarbetena på Göteborgs-
utställningen blir emellertid det, att denna
utställning vittnar om betydliga och gläd-
jande framsteg på de allra flesta områden af
kvinligt arbete, som här äro företrädda, och
specielt är detta fallet med konstväfnader och
träskulptur.
Våra vänner.
För Idun af
Helena Nyblom.
(Forts.)
en det är ieke endast barndomsvännerna,
som äro en tillfällig bekantskap, också
många andra af våra så kallade vänner är det
endast tillfället som bringar oss i beröring
med.
Visserligen kan också en tillfällighet föra
oss tillsammans med våra verkliga och dyr-
baraste vänner, men det är detta slags tillfäl-
ligheter, om hvilka Geijer säger: »Det är en
händelse, som ser ut som en tanke.»
Däremot finns det andra tillfälligheter, som
långt ifrån tyckas ha något slags tankeinnehåll
i sig. Man ligger på landet, vid samma bad-
ort, man bebor samma hus, männen i famil-
jerna äro anställda vid samma läroverk, vid
samma regemente, i samma förrättning, och
familjerna bli »vänner». Hur ofta människor,
som alldeles icke passa tillsammans, så där en-
dast af tillfälligheternas nycker tvingas till
hvarandras umgänge ser man bäst af, att detta
slags vänskapsförbindelser sällan räcka länge,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
