Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 4. 22 januari 1892 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1892
I DU N 27
liten sjöman. Han stod bredvid oeh säg ut
som ett frågetecken.
»Att anskaffa bilder och blommor, ser du,
därtill fordras egentligen bara tur, ben att
springa med och se’n en liten bra näsa att
snoka upp skatterna med. Men rullgardiner!»
Hon knäppte händerna och riktade tillintet-
gjord ögonen mot taket — »Nej vet ni, det
var nästan oförskämdt, en spindel — komma
nerdinglande från mitt nyborstade tak — det
skola vi bli två om.» —
»Nej, nej, Eossy!» Han fängslade hennes
armar. »Det är en äkta liten lyckospindel —
araignée de soir grand espoir! Den spinner
ju bara lycka åt oss —!»
»Ja visst!» Hon kysste honom. En ny
ljusreflex i ögonen — »Ja rullgardinen —!
Ser du, för en stackars kvinna att få upp
sådana fordras det mod — fysiskt, då man tor-
nat upp två stolar på ett rangligt bord att
stå på för att nå upp, och moraliskt, ty det
är fruktansvärdt, hvilken viljekraft, hvilket
tålamod och ihärdighet det kräfves. Med den
här lilla borren har jag borrat sju hål, innan
jag fick bredden på gardinkäppen att passa
till krokarne, och så har jag trott, att det
varit bra, och krånglat mig ner och börjat
hifva på snöret, och surr — så har jag haft
hela gardinen öfver mig och hållit på att bli
ihjälslagen af järntenen nere i ändan på den
på köpet. Men ser du nu!»
Och så började hon sin sjömanöver igen,
i det hon ofrivilligt drog undan sitt hufvnd
och med ögon och öron uppmärksamt följde
den högra gardintrissan.
Han drog henne häftigt från fönstret, och
hon följde med gardinsnöret i handen.
»Gud bevare dig för sådana dumheter,
barn! Tänk om du fallit ned . ..!»
»Asch, du skall inte inbilla dig sådant!
Fina höll ju i stolsbenen hela tiden! Men
du kan tro, att jag sparat in åtskilligt genom
min handtverkarförmåga — Se här är räk-
ning! »
Han tog gardinsnöret ur hennes hand och
fastgjorde det, medan hon sprang till dörren,
strök ner luggen och bugade sig tafatt.
Han efter och nappade räkningen af henne.
Läste:
An — spikalt fast mattan i salången 3 kr. Ditto
spikatt fast och hängt upp diverse släktingar i olja
och vårlandskap ditto 25 öre per styck för de stora,
15 öre för de små summa 5 kr. borrning och upp-
sättning af rullgardiner fem lufter 10 kr. An 25 öre
lackérfernissa, putsat opp gungstol och salsmöbel —
Per för 25 öre bronstinktur till förgyllning och arbe-
tet dermed 3 kr. Summa 21:25.
Hennes man hade satt sig i gungstolen vid
brasan. Hans ögon voro fuktiga, men han
skrattade ändå så hjärtligt, att hon på pal-
len bredvid honom blef nästan stött.
»Du förstår väl — det skall vara likt en
riktig räkning med »An» och »Per»!»
»Visst!» Han skrattade ånyo.
»Var allvarsam nu, skall du få höra! För
hvar sak jag fått färdig utan främmande hjälp,
har jag »betalt» i den här lilla asken af det
där tillskottet till hushållet, som du gaf mig,
till tapetserare och hjälpgumma. Jag har
knappt vågat se efter, huru mycket det hade
blifvit, och när du kom hem den här gången
från mötet, så ville jag promt, att du skulle
ha din »fiskargosse» att fröjda din konstnärs-
själ med, oeh jag älskar »Snödroppen». Själf
kan jag ju ställa mitt hem i ordning, fint och
snyggt och ordentligt ungefär som en billig
tapetserare och en bra hjälpgumma. Men
taflorna, blommorna och lamporna, konstver-
ken, — det som du tycker om — och jag
med för öfrigt — ser du det! Är det inte
gudomligt med den där »fiskargossen», som
sitter där i det gröna oth kastar hufvudet
tillbaka, rusad bara af lyckan att lefva?
Och »Snödroppen» där borta under palmen
— så drömmande och omedveten, med så
mycken kraft och skönhet och ett svenskt
konstverk till på köpet! Tycker du, att det
är mycket tråkigt, att den har en bit af arm-
bågen afslagen,» tilläde den unga hustrun
och såg litet häpen och ångerfull ut.
Den hänförda glansen i hennes mans ögon
slocknade.
»Såg du inte efter det, då du köpte den,
eller har Fina åter hedrat sig?»
Den unga frun såg mycket förnärmad ut.
»Skulle inte jag se, att en bit af armbågen
var borta på ett konstverk? Om ett hårstrå
vore borta vid ett ögonbryn skulle jag se det!»
Hennes man log litet tvätydigt.
»Och Fina,» fortsatte hon, verkligt retad.
»Just som om hon skulle få röra vid våra
konstsaker,» hon lade en stolt tonvikt på det
sista ordet. »Men du — inte såg du, att
»Snödroppens» armbåge var borta?»
»Ja, då den där lilla gröna slingan ligger
öfver, så att man ej ser den —!»
»Nå, det är ju med flit gjordt, förstår du!»
»Det är väl något fel med »fiskargossen»
också,» frågade mannen och granskade miss-
troget föremålet för sin fråga.
»Åh, ingenting,» ifrade hustrun, »ett par
tår. Det var ju bristen på dem, som gjorde
att jag fick den efterlängtade pjäsen så billigt.
Som den nu är placerad, märkes ingen skada.
Men jag, som vet, att han är utan tår, och
ser, huru lycklig han kan vara ändå, jag
tycker, att han är älskligare och rarare än
någonsin. På muséerna gå vi ju och njuta
af konstverk, som äro utan både armar och
ben och näsor, hvilket då är riktigt orimligt.
Och jag tyckte icke, att det skulle göra
något, att det var ett litet fel på våra konst-
verk. Jag tänkte, Ludvig,» — hon smög
sig intill honom. — »att hemmet och vi
hustrur äro till att framhålla det vackra och
det goda — och att på ett fint sätt dölja
bristerna. Tror du inte, att det är rätt?»
» Om jag tror det — du hemmets genius,
du välsignade lilla skatt till hustru!»
t
,rVlit Bubifion”.
u
J{on sitter tyst ochgrubblar -på sinframtid,
3 denna natt hon göra shall sitt val:
”c
fDen rike mannen” har till henne friat
3 går på JLmaranthens stolta hal.
jtLan är ej mera ung — det må lekännas,
CMen desto äldre adelsnamnet är,
’öch många hårstrån pryda ej hans hjässa,
tMen desto fler kraschaner bröstet lär.
3 morgon redan skall han hämta svaret,
fMen ack, en annan väntar ock sin dom,
fEn larndomsvän, som länge henne älskat,
Så rik på kärlek, som hans börs är tom.
jljå 3nnoccnsen uti kotiljongen
jäan fäst en fjäril lätt vid hennes larm.
jDen darrar ännu kvar, dess trolska vinge,
ivch vid dess åsyn färgas kinden varm.
JL ena sidan gods och guld i massa,
JL andra en i styfrar räknad lott,
<A ena sidan ekipage och fuchsar,
JL andra knappa sparvagnsslantar llott!
o
JL ena sidan präktiga salonger,
JL andra kanske trenne rum och kök,
JL ena sidan baler och visiter,
JL andra endast hushållslråk och stök.
ELvem skall då segra? XyLcn mig den gåtan,
3 klara stjärnor uppå himlens hvälf!
Skatt jflmors vackra fjäril lyfta vingen
"Och lämna fältet fritt — för JLrons half?
..y..
Den första fläcken.
är märkvärdigt, huru fru B. alltid är
(ftkszo fin och ren. Aldrig en fläck, ehuru.kläd-
ningen är nästan utsliten, och ändå vet jag, att
hon flitigt rör sig både i kök och källare. Jag
får lof att fråga henne därom.»
»Det är en mycket enkel konst,» svarar fru
B. på denna fråga, »jag gnider alltid ytterst
omsorgsfullt ut den första fläcken.» Den första
är rent af demoraliserande. Har man haft en
klädning i månader utan fläck, kan man vara
öfvertygad om, att den första fläck, som får
sitta kvar, inom en vecka följes af tio- och
tjogtals fläckar.
»Det var då skönt, nu får man åter prome-
nera på golfvet,» menade en husfader, då vid
ett besök några skråmor kommit på det ny-
målade, så omsorgsfullt aktade golfvet. En
månad därpå tänkte ingen mera på att akta
golfvet.
Den första fläck på sanningens spegel i den
lilla barnasjälen fördunklar snart hela spegeln,
om det ej genast med kärleksfullt allvar gnides
ut.
Den första obestraffade olydnaden följes snart
af flere.
Den första anmärkningen i betygsboken fyller
snart hela boken.
Den första genomsyirade natten följes snart
af flere, om ej allvarligt arbete utplånar dess
minne.
Det första greppet i främmande kassa följes
snart af storartad balans.
Det första steget på det sluttande planet
följes snart af hejdlöst nedstörtande, om ej all-
varlig ånger och försonande kärlek i tid hejda
steget, omsorgsfullt utplåna den första fläcken.
Må man ej rygga tillbaka för både allvar
och bestämdhet, j^då det gäller att gnida ren
den lilla barnasjälen, men må man äfven. vakta
sig för att själf genom misstänksamhet och
onödig stränghet sätta den första outplånliga
fläcken på barnets rena sinne.
Maria Nyström.
m
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
