Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 5. 29 januari 1892
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1892 I DUN 37
korna ha mycket brâdt att gå igenom den
makalösa kursen. Hvarje halfår, kanske of-
tare, flyttar någon af dem. Du skyndar att
antaga ett af dessa praktexemplar bland
jungfrur.
Hvad följer? Du skickar henne på tor-
get. Hon köper allt, hvad galet är. Hon
har ingen aning om, hvilken del af oxen som
passar till stek, hon kan inte skilja gamla
ägg från färska, godt hvetemjöl från dåligt
sådant. Du förvånas med rätta.
»Jo, se frun, som jag var hos, köpte all-
ting själf,» säger den skamflata tjänstflickan.
Nå ja, den frun ville helst själf ha de yttre
bestyren •— den som kunde vara så utmärkt
som hon !
Du öfverlämnar därefter åt tjänarinnan en-
dast de inre göromålen och matlagningen.
Sak samma! Den stackars varelsen vet inte
mer än katten i spiselvrån, hur hon skall
steka en gås eller stufva en aborre eller späcka
en hare. Du förvånas ånyo.
»Ja, se min förra matmor gjorde allt själf!»
Du känner en ännu djupare beundran för
denna makalösa fru, som gjorde allt själf.
Du är ung och vill likna henne.
Vill du det verkligen? Låt varna dig,
gör det icke! Blif ingen allenastyrande köks-
despot! Uppoffra icke din äktenskapliga
lycka för begäret att enväldigt herska i kö-
ket. Var oersättlig i första rummet för din
make och dina barn. För deras trefDad må
du ensam verka. Om du har råd att hålla
en tjänarinna, så lär henne sköta sina göro-
mål. Undervisa henne med foglighet och ef-
ter en bestämd ordning. Öfverse med hennes
mindre förseelser och visa henne aktning och
tillgifvenhet. Da hon gör en sak väl, erkänn
det, och fordra sedan med bestämdhet, att hon
ständigt sedan gör detta lika bra. Men akta
dig för den själfbelåtna maktfullkomligheten,
som finner sitt uttryck i de stolta orden :
i>Jag gör helst alU själf.»
Kvinnans intressen vid den ny-
öppnade riksdagen.
ranskar man statsverksproposilionen med hän-
gt syn till hvad den vill göra för kvinnan —
och det är endast den synpunkten vi här ha
att göra med —-, märker man genast, att en
af våra s. k. stora frågor, läroverksfrågan, framkallat
törslag, som, om de komma att genomföras, skola
få ej ringa betydelse för kvinnan. Dessa förslag af-
se ombildandet af de mindre allmänna läroverken till
samskolor d. v. s. skolor för samundervisning. I sam-
band därmed står förslaget om rätt för k. m:t att
låta undervisningen i dessa skolor bestridas af kvin-
nor.
För det uppväxande släktets uppfostran är sam-
undervisningen en sak af största vikt. Det är dock
ej denna dess betydelse, som fört den fram för riks-
dagen. Snarare har den kommit dit af praktiskt-
ekonomiska skäl. Då läroverkskomitén 1882 föror-
dade indragning eller ombildning af åtskilliga peda-
gogier och mindre allmänna läroverk, mötte detta
motstånd från de städer indragningen gällde. De
framkastade då såsom ett motförsvar tanken på sam-
undervisning, hvarigenom de smärre läroverken skulle
se sitt lärjungeantal förökadt, således kostnaderna
för hvarje lärjunge förminskade. Det var sålunda
besparingshänsyn som härvidlag förde frågan om
samundervisning på tal.
Men ordet hade nu en gång nämnts, och man bör-
jade fästa vikt vid saken. Ecklesiastikministern Ham-
marskjöld ansåg (1887) det lämpligt att »anställa för-
sök» med »den af många högt prisade samuppfos-t-
ran». Oaktadt denna något obestämda ståndpunkt
förde han dock frågan framåt genom att erinra om,
hvilken betydelse samuppfostran kunde hafva för
kvinnliga lärjungar, hvilka i smärre städer hade svårt
att få någon högre utbildning.
Flickskolekomitén betonade i sitt betänkande(1888)
samundervisningens betydelse och lämplighet sär-
skildt på platser, »där lärjungarne komma från täm-
ligen likartade familjer och äro syskon, grannar, be-
kanta till hvarandra, växande..upp under jämförelse-
vis enkla lifsförbållanden». Äfven ecklesiastikmini-
stern Wennerberg förklarade sig i sitt förslag 1890
ej hafva något att invända mot kvinnliga lärjungars
tillträde till de ombildade mindre läroverken.
Frågan var dock ej så långt kommen, som man
på grund af dessa uttalanden skulle kunna tro. I
så väl 1887 som 1890 års förslag var de kvinnliga
lärjungarnes tillträde till det ombildade läroverket
beroende af kommunalstyrelsens beslut och följaktli-
gen äfven af tillgång på utrymme och lärarekrafter.
Osh enligt 1887 års förslag skulle vid ett samunder-
visande läroverk endast en lärarinna tillsättas och det
på den minst fordrande platsen.
I 1892 års nu framlagda förslag hafva dessa in-
skränkningar försvunnit. Visserligen skulle det om
förslaget antages, bero på kommunalstyrelsens be-
gäran, om ett läroverk skulle organiseras såsom sam-
skola eller icke, men om en sådan begäran fram-
ställes och bifalles, hafva sedan manliga och kvinn-
liga lärjungar lika rätt till inträde vid läroverket.
Likaså hafva lärareplatserna vid samskolorna förde-
lats mera jämnt mellan lärarinnor och lärare. Lä-
rarinnorna, som skulle äga fast anställning, skulle
med 1,500 kr. och två ålderstillägg på 250 kr.hvar-
dera ersättas för 24 timmars arbete i veckan. Efter
55 lefnads- och 25 tjänsteår skulle de vara berätti-
gade till en pension af 1,200 kr. Rektorsbefattnin-
gen får dock ej innehafvas af en lärarinna.
* *
*
Utom dessa reformer har ecklesiastikministern Gill-
jam i årets statsverksproposition framställt ett annat
förslag, som för kvinnans uppfostran har en ej ringa
betydelse. Han begär nämligen ett anslag af 5,000
kronor för att vid högre lärarinneseminariet införa
undervisning i huslig ekonomi, d. v. s. matlagnings-
konst. Uppslaget till denna nya åtgärd har kommit
från professorskan Anna Retzius, hvilken såsom gåf-
va erbjudit seminariet en i gång varande matlag-
ningsskola med inventarier. Seminariet har visser-
ligen icke utan vederbörligt tillstånd kunnat motta-
ga detsamma, men planen med gåfvan har tydligen
rönt erkännande öfver allt. Direktionen har begärt
det anslag, som är erforderligt för att upprätthålla
undervisningen i matlagningsskolan. Ecklesiastik-
ministern har också förordat detta anslag, ehuru han
anser, att åtminstone att börja med skolan bör
blifva i enskild ägo, men få af seminariet under vis-
sa vilkor begagnas.
Om riksdagen, såsom man kan hoppas, godkänner
detta förslag, har den husliga ekonomien tagit plats
bland de officielt erkända läroämnenas antal. Att
det i sådant fall snart skall tränga sig fram till
flickskolorna i landet, därom kan man vara förvis-
sad Rektorn vid högre lärarinneseminariet ger det
nya läroämnet en synnerligt vacker rekommenda-
tion. Det skulle enligt hans åsikt gifva bättre för-
utsättningar för utöfning af det husmoderliga kallet,
komplettera den teoretiska och estetiska utbildning,
som våra högre flickskolor meddela, och bereda nö-
dig omväxling i arbetet, särskildt för tiden mellan
det 14:de och det 16:de lefnadsåret, då flickorna
vanligen visade mindre håg för studier. Han anför
också, att på många ställen i landet intresset för det
nya läroämnet redan vaknat, men att man saknade
kompetenta lärarinnor.
* *
*
Slutligen förekomma i statsverkspropositionen en
del för kvinnliga biträden i statens verk viktiga för-
slag angående löneförhållanden. En nyhet bland
dessa är den af generalpoststyrelsen föreslagna och
af k. m:t gillade reformen, att kvinnligapostfunktio-
närer skulle få rätt till ålderstillägg, hvilket de förut
ej haft. Generalpoststyrelsen betecknar den före-
slagna anordningen såsom rättvis och billig och till-
lägger ytterligare några uttalanden, som för post-
verkets kvinnliga biträden äro ganska smickrande.
Styrelsen säger nämligen, att så väl omfånget och
beskaffenheten af kvinnans arbete i postverkets tjänst
som hennes förmåga att fullgöra detta arbete tala
för, att hon ej bör utestängas från denna förmån.
Och civilministern instämmer med generalpoststyrel-
sen.
I öfrigt inrymmer den kungliga propositionen de
för hvarje år kommande anslagen till löneförbätt-
ringar åt lärarinnor vid folkskollärareseminarierna
och vid högre lärarinneseminariet m. m. samt till
det gradvis pågående införandet af slöjd såsom un-
dervisningsämne vid våra folkskollärarinneseminarier.
H. L. Victorin.
Vårsådd.
Ur lifvet
af
Edith Forssman.
Belönadt med hedersomnämnande vid Iduns
stora pristäfling.
» Siptt bref till professorn» — den gamla
iajj ordentliga, men anmärkniugsvärdt fu-
V la hushållerskan öppnade försiktigt
dörren till skrifrummet och framräckte ett
kuvert, hvars tarfliga yttre tydligen väckt
någon undran hos henne.
»Ett tiggarbref, puh» — den som skref
kände visst icke, att professorn ej var den,
som kastade bort allmosor åt förste bäste.
— Hon knyckte pä hufvudet och gick, me-
dan den gråhårige herrn i sin bekväma skrif-
stol utan hast bröt brefvet och fäste den
skarpa bakom glasögonen förskansade blicken
på de ojämna raderna:
»Dåliga ögon, darrande hand,» läste han
mumlande, »min yngste gosse Knut... har
alltid varit sin mors glädje» — hvad är det
för sentimentalt snack! — Han fortsatte -
äter med halfhög röst i afbrutna satser:
»Vägar vända mig till herr professorn som
kusin och gammal vän till min aflidne käre
man . .. hjälpa gossen pä väg ... tog den
hvita mössan senaste vår ... har en brinnan-
de håg för studier.»
»Jaha,» professorn knep ihop de gräblå
ögonen, och öfver hans tunna läppar gled ett
sarkastiskt leende, »man ser nog, hvart det
lutar,» brummade han; »gumman syftar för-
stås därhän, att jag skall stå till tjänst och
taga mig på halsen en gröngöling till pojke,
som kommer hit med en tuppkycklings orubb-
liga öfvertygelse om att vara ett lärdomsljus
af yppersta slag. Nej tack vackert, jag vill
ingenting hafva att skaffa med den förhopp-
ningsfulla ungdomen — ingenting alls. År
han ett snille, bryter det nog fram äfven utan
mitt åtgörande, i annat fall kan han ju bli
skomakare; det är ett hederligt yrke och
bättre, än att han svälter ut sig pä den lär-
da banan som andra narrar före honom.»
Han bet sig i läppen, och det satiriska
löjet pä hans mun förbyttes till någonting
midt emellan ett bittert vemod och en bister
grimas, men med en beslutsam rörelse tog
han brefvet och gömde det under en pappers-
press af marmor med handtag af brons, in-
nan han åter lutade sig ned öfver den me-
dicinska afhandling, han just höll pä att ut-
arbeta; ty trots de sextio åren var professor
Winter ännu kry och själsstark som en ung
man.
Pennan raspade på nytt lika flitigt öfver
papperet som före brefvets ankomst, man
kunde hafva trott, att det lilla afbrottet blott
varit en förbiilande dröm, om icke det där
sällsamma uttrycket fortfarande kvardröjt i
professorns ansikte och hans blick gäng pä
gång förirrat sig till en viss marmorpress,
som om den varit en hemlighetsfull graf-
värd öfver någonting, som borde vara gömdt
och glömdt.
Orden knöto sig emellertid icke mer sä
lyckligt samman till formfulländade satser,
han fann icke snabbt nog de jämförande
ställena i sina medicinska auktoriteter, och
med ett buttert »fördömdt» sköt han förar-
gad undan manuskriptet, så att de lösa bla-
den flögo omkring. Han gick några gån-
ger fram och åter på den mjuka mattan i
det komfortabla skrifrummet med sina väl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:36:05 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1892/0041.html
