Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. 26 februari 1892 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
68 IDUN 1892
ker därför, att hvar och en bör genom sitt
exempel bidraga till att det kommer allt mer
i bruk.»
»Ja visst ska’ vi ha paktum, Ellen min,»
hördes en glad röst utropa, och i dörröppnin-
gen visade sig den blifvande äkte mannen.
Germund.
Frihet.
Skiss för af Idun Alvar Sten.
(Forts. o. slut fr. föreg. mr.)
3|§Sär gick han igen förbi med en portion
fägelstek åt Lida.
I förbifarten stannade han framför sin hu-
stru och frågade hastigt:
»Vill du, att jag hämtar dig något? Du
äter ju inte.»
»Nej, tack,» svarade hon isande kallt. »Jag
får nog alltid, om jag vill ha.»
Och när en minut därpå doktor Wallin
kom fram till henne med en portion ärter
och skinka, tog hon emot den och försökte
äta, fastän hon tyckte, att hvarje bit måste
fastna henne i halsen.
Och så log hon så uppmuntrande, att den
unge lärde, fastän fruntimmersskygg, bad om
tillstånd att få slå sig ned vid samma bord.
»Ja, bevars, mycket gärna.»
Han satt en stund och betraktade sina
stöfvelspetsar.
Man hade sagt, att doktorinnan Stark-Bou-
chardt var mycket intelligent och mycket inne
i tidens alla frågor. Och han tyckte, att detta
var ett ypperligt tillfälle att få ett intressant
samtal till stånd.
Och ban började:
»Fru doktorinnan känner naturligtvis till
Darwins teori om arternas uppkomst.»
»Ja, något,» mumlade Evi och försökte se
intresserad ut.
Och doktorn fortfor:
»Just innan jag kom hit, läste jag ett ar-
bete, skrifvet emot darwinismen. Men för min
del kan jag omöjligt icke gilla det. Darwins
idéer, som förkunna en utväckling till allt
högre och högre fullkomning, äro ju så ofant-
ligt mycket mer tilltalande än de af ortodoxien
förfäktade. Det är så tröstande att tänka sig,
att vår svaghet, vår ofullkomlighet och våra
brister kanske ej mer komma att vidlåda de
generationer, som se dagen tusental år härefter.
Anser inte ni också darwinismens idé vara
tillfredsställande, ja, sublim?»
»Jag, jag vet inte. Jag har så litet syss-
lat med fysik.»
Hon hade tyckt sig höra ordet galvanism
och svarade på måfå. Ty för henne hade han
lika gärna kunnat tala om hypnotism eller
pessimism eller hvad som hälst på »ism».
Hon satt och knöt handen i vanmäktig för-
tviflan och önskade doktor Wallin och hans
konversation dit pepparn växer.
Ty kunde hon väl tänka på något annat
nu än på honom, den trolöse, som knappt
mer hade en blick för sin stackars öfvergifna
hustru.
Doktor Wallin stirrade på henne ett ögon-
blick alldeles oafvändt. Han visste inte, hvad
han skulle tänka.
Så vred han sina mustascher och sökte en
förevändning för att slipppa sin väg.
Men inte hade han fått högre tankar om
kvinnokönets begåfning.
Ty om stadens intelligentaste kvinnor inte
hade en aning om darwinismen, hvad visste
då de andra?
Supén skred framåt. Man hade kommit
till desserten.
Evis nye riddare, en ung häradshöfding,
kom emot henne från matsalen, på kypare-
manér balanserande en tallrik, som han bu-
gande räckte åt Evi.
De blå ögonen logo, och hela ansiktet log.
Han hade litet flammat för Evi i forna
tider, och det var helt lifvadt att påminna
sig flydda sällare dar.
»Ack! hvem bringar väl dessa dagar,
dessa kärlekens första dagar
ack! hvem bringar en enda timme
- åter af denna sälla tid!»
deklamerade han och såg på Evi på sitt obe-
svärade sätt.
Men strax därpå vände han sig bort igen.
»Nej, fru Evi, här i salen är inte alls
trifsamt. Öfverfullt öfverallt. Hvart ska’ vi
ta vägen? Befall, och jag lyder.»
Evi bjöd till att le. I vanliga fall skulle
hans förtrolighet kännts sårande. Men nu var
det ju henne så innerligt likgiltigt — allt-
sammans.
Häradshöfdingen gick på rekognoscering, och
Evi följde honom mekaniskt.
Han lyfte upp en portière till kabinettet
innanför salen, och de tittade båda in på
samma gång. Och Evis kinder blefvo för ett
ögonblick alldeles krithvita, ty allt hennes
blod strömmade till hjärtat.
Därborta, tätt invid andra dörren, satt hon,
den förhatliga. Hennes yppiga gestalt med
den smärta, snörda midjan hvilade i en öfver-
dådigt hänsjunken ställning i den låga soffan.
Den hvita klädningen aftecknade sig pitto-
reskt mot en purpurröd portière som bakgrund.
Händerna lekte lättjefullt med dess silkestofsar,
munnen log, och de praktfulla mörka ögonen
blickade uppåt med ett smäktande uttryck.
Och på en stol midt emot henne sattWolter
med hennes solfjäder i handen.
Evi visste inte, om han observerat henne,
ty hon kunde inte se uttrycket i hans ansikte.
Men nej, han kunde inte ha sett henne, ty
då hade han ej ändå kunnat ha hjärta att
med ett sådant tonfall säga åt den andra,
troligtvis såsom en fortsättning af deras sam-
tal:
»Tror ni inte, att man njuter den renaste
lyckan i sina minnens värld?»
Åh, huru kunde Wolter! Huru kunde han!
Evi höll sig krampaktigt fast i en stols-
karm.
Hvad hon var utpinad! Om hon ändå
sluppit hem ... hem ... Hon ville intet annat
mer än få gråta där, ensam, i tysthet, blyg-
selns och svartsjukans bittra tårar.
Men hon kunde inte skylla på illamående.
Hon måste upprätthålla skenet. Glad
skulle hon se ut, och le skulle hon, om det
ock kändes, som om hon skrattat på sin egen
begrafning.
Ty den förödmjukelsen skulle hon inte
ändå lida, att någon skulle ana hennes kval.
Häradshöfdingen hade stannat, oviss om
hvilken min han skulle göra vid den ovän-
tade synen.
Men innan han ännu hunnit märka Evis
plötsliga blekhet, hade hon gifvit honom ett
tecken och ljudlöst dragit sig tillbaka ur
salen.
»Vi ska’inte störa,» sade hon sorglöst med
en beundransvärd själfbeberskning. »Ser ni,
gift folk får så nog af hvarandras sällskap i
hvardagslag, och ombyte förnöjer.»
»Jaså, ni tycker ock på det sättet. Det
var förnuftigt!»
Och helt förtjust fäste han på henne en
blick af hemligt förstånd.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
