Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 9. 26 februari 1892 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I DUN 71
181*2
s. k. afrifningarna, såsom det kallas att med
en i rumsvarmt (14 à 18 grader) vatten dop-
pad och lindrigt urvriden handduk eller ett
lakan tvätta hela kroppen och genast torka
med en torr handduk, hvarvid man bör draga
försorg om, att man genom gnidning eller
gymnastiska rörelser snart återvinner kropps-
värmen. Ett ofta förnyadt ombyte af under-
kläder är af stor vikt vid hudens vård, och
äfven mindre bemedlade borde unna sig denna
välgärning och om så behöfs inbespara de här-
för erforderliga utgifterna på något annat.
Mycken rörelse i friska luften, väl genomluf-
tade boningsrum och framför allt väl venti-
lerade sofrum samt enkel kost och dryck äro
ock af ofantligt stort värde för det allmänna
välbefinnandet.
Och härmed tro vi oss hafva gifvit några
sundhetsregler, hvilkas efterlefvande säkrare
än alla skönhetsmedel i världen skall bidraga
till erhållandet af en frisk och vacker hy.
Husmoderlig1 almanack.
Mars.
Nu är rätta tiden alt koka, torka och bleka det
under vintern spunna garnet. ■— Eftersom malen är
farligast i mars månad, låter den husmoder, som
genom balkong eller veranda har tillfälle därtill,
redan nu vädra och piska stoppade möbler. — Ur
rök tagna skinkor gnidas med kli, för att nedrökta
ställen må aflägsnas samt fettet hindras drypa, då
varmare tider komma. Om rökta medvurstar in-
gnidas med späck, bibehålla de sig mildare till
smaken under sommaren (mögelbildning förekom-
mes genom bestrykning med uppblött salt). —
Den som har egen hönsgård, är mån om att spara
marsäggen till förvaring för vinterbehofvet, ty dessa
ägg stå sig bäst. A propos ägg må här för gour-
mander nämnas, att vipägg endast förtäras un-
der mars och april. — Tiden för skridsko-åkning
kan nu anses vara slut, och därför kunna utan
betänkande alla skridskor rengöras och förvaras.
Rostfläckar uppmjukas med fotogen, hvarefter allt
stål skuras med en blandning af fin sand och
salt, fuktad med fotogen. Till slut bestrykas skrid-
skorna med olja och hängas upp på en torr plats.
Med tanken på den herrliga, värmande vårsolen
vill jag hänvisa till en intressant iakttagelse, som
förtjänar läggas på minnet. Man må aldrig utsätta
knifvar och andra hvassa verktyg för direkt sol-
ljus, ty med den blåaktiga färg stålet då, som be-
kant, antager, har eggens skärpa äfven gått för-
lorad, så att en omslipning blir af nöden. Vid in-
köp af nya eggjärn (i synnerhet af kringvandrande
försäljare eller på marknader) bör man också akta
sig för sådana, som legat i solsken. — Har sam-
metskoftan, som kanske efterträdt vinterkappan,
blifvit skadad af ett opåräknadt vårregn, så kan
den återställas genom en behandling, som är myc-
ket noga beskrifven i fjolårets Hjälpreda sidan 111 ;
nedtryckta ställen lära försvinna, när man gnider
dem med en genomskuren lök — men mot lug-
gen ; när de torkat fullständigt, sträcker man sam-
meten något och borstar den med en mjuk borste,
tills luggen är återställd. —
Trädgårdsredskap synas i och för lagning. —
Om man tänker sätta potatis mycket tidigt (exem-
pelvis i lådor till framtida utplantering), tages den
upp från källaren för att gro. — Gurk- och pump-
frö lägges i krukor med uppvärmd jord, blandad
med litet hästgödsel för att drifva i värmen. Frö-
korn i allmännhet, som man vill skydda för mask
i jorden, läggas före sådden några timmar i foto-
gen; detta skadar ej växtligheten det ringaste. —
Om man ej är säker på att hafva dugliga frön,
gör man klokt i att anställa ett s. k. groddprof:
Mellan en dubbelt viken yllelapp (eller gråpapper),
som man fuktat med kylslaget vatten på en tall-
rik och aldrig låter torka, lägger man ett visst
antal frökorn och ställer tallriken på en lagom
varm plats. Efter 2 à 3 dygn ser man efter, huru
många frökorn börjat gro, och om groddarne ut-
vecklat sig jämnt eller ej. Glycerin eller en lös-
ning af salmiaksprit med vatten skall vara ett
medel att befordra grobarhet.
Sienia.
Smånotiser för kvinnovärlden.
Dödens sleörd. Efter en kortare tids sjukdom,
influensa, som öfvergick till lunginflammation, af-
led den 15 dennes å Skedala riksdagsmannen Ivar
Lyttkens åldriga maka, Ulrika Lyttkens, född Vahl-
ström. Den bortgångna, som nådde den höga ål-
dern af nära 80 år, och som in i det sista bibe-
höll alla kropps- och själskrafter oförminskade, var
en i det husliga lifvet ovanligt verksam och dug-
lig kvinna, som det oaktadt fann tid till bokliga
sysselsättningar och visste följa med tidens stora
frågor, för hvilka hon hyste det lifligaste intresse.
Blid och hjärtegod, sörjes hon nu djupt af maken
samt af barn och barnbarn.
— I en ålder af nära 88 år alled härstädes den
17 d:s fröken Molly von Vegasack, dotter till en
af finska krigets hjältar, generallöjtnanten Eber-
hard Ernst Gotthard von Vegasack, och hans fri-
herrinna, född Hammerfelt, hvilka afledo den förre
1818 och den senare 1814.
EmelieFlygare-Carlénsförsta lärarinna
lefver ännu. Hon heter Sara Hedvall och är bo-
satt i Qville socken, Bohuslän, samt fyllde den
15 d:s jämt 100 år.
Hennes långa lefnadssaga är visserligen enkel,
men saknar ingalunda sina intressanta pointer. I
sin ungdom vistades hon som hushållerska hos
Emelie Carléns föräldrar i Strömstad, lärde den
fräjdade författarinnan alfabetet och lade sålunda
på visst sätt grunden till hennes litterära storhet.
Sara Hedvall har städse med synnerligt allvar
skött sin uppgift i lifvet och alltid visat varm till-
gifvenhet för sitt husbondfolk.
År 1835 antog hön tjänst hos dåvarande krono-
fogden Norberg i Sunnerviken, hos hvilken hon
kvarstannade till 1850. Under sin tjänstetid hos
Norberg kom Sara Hedvall åter i tillfälle att utöfva
litterär verksamhet såsom första lärarinna åt den
snillrike Pontus Vikner, hvars fader var inspektor
hos kronofogden Norberg. Från dennes hem flyt-
tade Sara Hedvall till sin sista hushållersketjänst
på Stora Vrem i Qville socken, hvars äldsta med-
lem hon nu är.
Literatur.
Svensk tidskrift har utsändt sitt första häfte
för året. Det öppnas med en uppsats i unionsfrå-
gan af signaturen Orvar Svenske. Därefter följer
en uppsats af tidskriftens utgifvare, docenten F.
von Schéele, om samundervisningen och våra all-
männa läroverk, hvari ett allmänt principuttalande
göres i skolfrågan i det hela. Förf. häfdar där-
vid individualitetens rätt inom undervisningen och
önskar därför bestämdare särskillnad mellan läro-
verk för olika lärjungar och olika syften.
Tidskriftens literaturkritiska afdelning represen-
teras denna gång af tvänne utförliga recensioner
öfver de märkligaste insatserna i senaste jullitera-
turen, nämligen Viktor Rydbergs nya arbeten, som
med liflig sympati anmälas af Edv. Alkman, och
Selma Lagerlöfs omtvistade sagoroman »Gösta
Berlings saga», hvilken oväldigt granskas af He-
lena Nyblom. Diktens brister förbises därvid icke,
men tillåtas heller icke undanskymma dess högst
ovanliga förtjänster.
Slutligen inrymmer häftet tvänne dikter af Sig-
rid Leijonhufoud och några literära notiser.
Den väl redigerade tidskriften utkommer under
året i 20 häften, hvardera om två tryckark, till
ett prenumerationspris af 10 kronor så väl å po-
sten som i bokhandeln.
Konst.
Edelfeltutställningen. En synnerligen intressant
utställning af vårt grannland Finlands obestridt för-
nämste mästare i penselns konst har i dessa dagar
öppnats i Konstföreningens lokal härstädes och redan
lockat en ovanligt talrik och intresserad publik. Det
är hufvudsakligen porträttmålaren Edelfelt som i
denna samling är företrädd och detta på ett rent af
briljant sätt. Sju taflor af den lilla samlingen, un-
gefär hälften däraf, utgöras af porträtt. Bland dem
är det naturligtvis i främsta rummet hans berömda
bild af Pasteur, som tilldrager sig uppmärksamheten,
och ensamt denna tafla gör utställningen värdefull.
Den fräjdade vetenskapsmannen, som här är fram-
ställd stående i sitt laboratorium, framträder till den
grad lefvande för åskådaren, att man tycker sig ha
personligen fått tillträde till detta berömda labora-
torium för att obemärkt betrakta den allvarlige och
flärdfrie forskaren under hans arbete. Man förstår
att Pasteur skulle målas just så, midt i hans seger-
rika strid, som skänkt vetenskapen så många eröf-
ringar. Det är icke blott ett porträtt, det är en
tidsbild, och den, som sett taflan, har därmed också
fått en liflig uppfattning af den Pasteurska veten-
skapens betydelse.
En annan duk, som tilldrager sig stort intresse,
är den originella Magdalena-framställningen, bekant
sedan Parisersalongen för tvänne år sedan. Bland
porträtten väcker ett af prins Karl, duktigt och friskt
i färgen, naturligtvis speciel uppmärksamhet. Flere
vackra akvareller från Helsingfors hamn bära vidare
vittne om konstnärens mångsidighet. Af dessa ha
redan ett par funnit köpare.
Teater och. musik.
Kongl. operan- Den nyaste reprisen å k. operans
scen utgöres af Filicien Davids opera-comique
»Lalla Rookh», hvilken uppfördes första gången i
onsdags med fröken Holmstrand i titelrollen. De
öfriga hufvudrollerna innehafvas af hrr Strandberg
(Noureddin) och Brag (Baskir) samt fröken Karl-
sohn (Mirza). Angående denna repris kunna vi
ej yttra oss vidare förrän i nästa nummer.
I dag fredag gifves tredje symfonikonserten un-
der anförande af hr Andreas Hallén. Programmet
omfattar följande nummer: 1) Uv. till »Manfred»
af Reinecke; 2) Scen och aria ur »Den flygande
Holländaren» (akt I.) af Richard Wagner (hr Salo-
mon Smith); 3) a) Scènes d’amour b), Chansonette
af V. Herbert; 4) »Ur Waldemarsagan», suite för
orkester af A. Hallén.
Musikföreningen gifvar sin 28:de konsert nästkom-
mande måndag med biträde af fru Louise Pyk,
fröken Ellen Dorph och hr Salomon Smith m. fl.
Äfven denna konsert ledes af Franz Neruda.
Konsert eger rum i Östermalms kyrka den 5 in-
stundande mars till förmån för epileptiska sinnes-
sjuka barn.
Den rätta.
Berättelse från landsbygden
af Fanny Chrysander.
Prisbelönad vid Iduns stora täfling.
(Forts.)
agen därpå var hon dock verkligen sjuk.
Ingen med undantag af mormor föreföll dock
vidare orolig — hon hade väl förkylt sigitlet,
menade helt trankilt fadern, och julen tyckte han
också var en lämplig tid att vara sjuk på, ty då
försummades just intet arbete.
På två dagar syntes ej den unga matmodern
till, men då Nils på morgonen af fjärdedag jul
frågade Sofi, huru det var med den sjuka, och om
han ej finge resa efter läkare, fick han till svar,
att Ingeborg nu var mycket bättre, och att hon
tänkte gå upp i dag. Öch detta var då riktigt
väl, ty nu kunde då Sofi få vara med om balen,
som var anordnad i närgränsande by.
»Nils går väl också med dit?» sporde därpå
flickan.
»Det tror jag inte,» blef svaret.
»Åh jo! gör det!» bad Sofi ifrigt, »jag har just
sagt åt Ingeborg i dag, att jag ska narra Nils med
mig å narra’n till dansa med. Och gör mej nu
inte till ljugerska bara!» förmanade hon skrat-
tande.
Till hennes förtret följde likväl drängen icke
med, då ungdomen på aftonen begaf sig till dans-
stället. Till och med häradsdomaren reste dit för
att tillsammans med andra gubbar spela knack.
I drängkammaren satt emellertid Nils, försökande
läsa en tidning; han kunde dock cj hålla tillsam-
mans tankarne, de gingo med orolig fart upp till
den sjuka flickan i vindskammaren. Hvad det
var förfärligt länge sedan, han såg det vackra, all-
varliga ansiktet! Hvad han längtade därefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
