Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 10. 4 mars 1892
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(DUN
i892
Smånotiser för kvinnovärlden.
Dödsfall. Den 25 febr. afled härstädes en bland
våra äldre teatervänner bänd och högt aktad konst-
närinna, dansösen fru Maria Charlotte Törner, gift
med bamreraren vid k. teatern 6. F. Törner.
Charlotte Norberg, så var hennes familjenamn,
var född i Stockholm 1824 och inträdde redan vid
nio års aider i teaterns balettskola samt uppträdde
offentligt i solodans så tidigt som året därefter. Nå-
gra år senare väckte hon mycken uppmärksamhet
i balletten »Max och Emma». Den unga dansösens
rika anlag utvecklades i synnerhet under en studie-
resa till Köpenhamn, där hon under åren 1840 och
1847 erhöll undervisning af August Bournonville.
Efter återkomsten till Stockholm befordrades hon
till premierdansös och erkändes allmänt som en af
de förnämsta i sin konst. Hon var publikens gunst-
ling och sågs alltid med stort nöje på scenen. Men
redan vid 35 års ålder lämnade hon teatern, allt för
tidigt enligt alla teatervänners enstämmiga åsigt.
Kärleken till konsten lefde dock alltid hos Char-
lotte Törner, och hon visade det bland annat genom
det allvar, hvarmed hon utbildade flere elever. För
öfrigt lefde hon under de senaste årtiondena i ett
stilla och lyckligt familjelif, troget uppfyllande ma-
kans och moderns plikter, aktad af alla som lärde
känna henne. Hon sörjes nu närmast af man
och son.
*
Svenska allmänna kvinnoföreningen till
djurens skydd hade förliden fredagsafton års-
möte i Hôtel Continentals stora sal. Sedan mötet
öppnats, föredrogos styrelse- och revisionsberättelser-
na, af hvilka framgick, att inkomsterna under gång-
na året uppgått till 4,223 kr. och utgifterna till
2,817 kr. Tillgångarne vid årets slut utgjorde 11,823
kr. Medlemmarnes antal utgjorde 945.
Vid därefter företaget styrelseval återvaldes samt-
liga de i tur att afgå varande ledamöterna : fruarna
J. Yarenius och M. A. Engelhardt, friherrinnan E.
C. Sundin samt öfverstelöjtnanten L. Bäärnhielm,
pastor J. Lindau och skolläraren J. Dahlström.
Därjämte tillkännagafs, att under årets lopp styrel-
sen kompletterat sig själf genom inval af fru N.
Signeul efter friherrinnan A. von Hipken, hvilket
godkändes af mötet. Bevisorer ha under året va-
rit fru Sophie M Hier och brukspatronen Emil Nor-
stedt.
De af styrelsen beslutade belöningarna för väl-
vilja vid behandlingen af djur utdelades därefter.
Belöningarna, som hvardera utgjordes af föreningens
bronsmedalj och 10 kr., hade tillerkänts spårvagns-
kuskarne n:r 20 Axel Ericsson och n:r 2 Herman
Borg, hvilka voro närvarande vid mötet och emot-
togo sina hederstecken.
Sedan skolläraren Axel Blomqvist hållit ett med
bifall mottaget föredrag öfver ämnet »några orsaker,
manande till fortsatt kamp för djurens skydd», af-
slutades mötet.
*
En vegetarisk middag kommer att anord-
nas onsdagen den 16 dennes kl. 5 e. m. å Hôtel
Continental af ett antal för det vegetariska lefnads-
sättet intresserade damer och herrar. Priset pr ku-
vert blir 3 kr. Anmälan om deltagande mottages,
förutom å »Iduns» byrå, hos : friherrinnan Malla
Kudbeck, Adolf Fredriks Kyrkogata 9 A ; fru L.
Deutgen, Arsenalsgatan 1 ; kapten H. B. Wijkander,
Floragatan 14; kapten A. Gedda, Brahegatan 38;
fru C. Scholander, Döbelnsgatan 1 B ; ryttmästar H.
Cederschiöld, Östermalmsgatan 1; notarien G. von
der Burg, Döbelnsgatan 5 och kapten A. Elisen,
EDgelbrektsgatan 19.
Öppet bref till Seævola.
(Jämför »Iduns panoptikon» i n:r 8 för i år).
Min bäste herr Seævola!
Er utsökta älskvärdhet mot damerna är —
sedan gammalt — ett kändt och erkändt fak-
tum. Åtminstone har ni i Idun många gån-
ger slagit er till riddare för deras fri- och
rättigheter. För min del tycker jag, att ni i
de flesta fall ser riktigt bra på — båda ögo-
nen. Jag minns blott ett enda tillfälle, då ni
helt oförmodadt undandrog dem ert värdefulla
stöd. Frågan gällde den gången en ifrågasatt
rättighet för damerna att -själfva »bjuda upp
till dans». Då bief ni rädd om ert eget —
jag menar herrarnas — skinn och radade upp
skäl i mängd för att bevisa det orimliga i en
sådan anordning. Jo jo män, rädslan att »få
sitta» kan skrämma den bäste från att stå på
hufvu’t för damerna.
Men den där lilla oartigheten tycks ha gnagit
på ert samvete, och för att godtgöra den med
ränta pläderar ni nu så vackert för att vi,
stackars ungmor, skola få »bjuda upp» för
hela lifvet. Ni vet nog, ni, att i det fallet
risken att »få sitta» är för er, herrar, oänd-
ligt mycket mindre, ty — »ingen karl är så
ful, att han inte kan bli gift.»
För att nu emellertid återgå till hufvud-
punkten, så är det inte så rasande stor synd
om oss, som ni tyckes tro. Det finns så många
indirekta sätt att fria, ser ni, och hvad den
där lilla, men så utomordentligt viktiga frågan
beträffar, ha nog våra unga damer en ganska
beaktansvärd förmåga att så att säga lägga den
i munnen på den rätte, i fall han vill säga nå-
got. Och vill han inte, ja då. . .
»Om tycke och smak ska’ man inte disputera,
och härlek och högfärd han ingen hachera.»
Vill inte er brukspatron se, att han är den
rätte för henne, sä är hon nog inte den rätta
för honom, och då är det sannerligen bäst för
båda, att han skaffar sig fru och telningar på
annat håll.
Det skulle allt bli en smula synd om her-
rarne, ifall de ej kunde gå säkra för ett
litet frieri då och då. Tänk er en hygglig
ung man, som kommit till insikt om, att man
för att föda hustru och barn behöfver mera
än att vara hederlig karl och ha framtidsut-
sikter, och som därför beslutat’ att hålla sin
ömma låga instängd i sitt eget bröst. Men
så, vips, kommer »föremålet» och ger till-
känna, att hon vill bli hans hustru — à tout
prix. Arme man, hur skall han då kunna stå
fast vid sina stoiska föresatser?
Ännu mer galet blir det för de stackars
exemplar af herrsläktet, som anse det för en
dödssynd att »säga nej åt ett fruntimmer», och
som, ifall det knepe, skulle låta hugga af sig
handen för ett par vackra ögons skull, men
som ändå älska sin frihet öfver allt annat i
världen. Usch, sådana pliktkollisioner det
skulle bli!
Och, last hut not least, tänk pä alla gamla
ungkarlar, hvilkas canon i äktenskapsfrågan
inneslutes i följande råd, gifvet af en erfaren
pappa till hans käre son :
Min son, förrän förstånd du Jått,
gack ej på frieri !
Sen du förståndets ålder nått,
så låter du nog bli.
Och vet ni, älskvärde herr Seævola, hvar
ert förslag kommer att möta det kraftigaste
motståndet? Jo — hos damerna själfva. De
känna nog på sig, att de i allmänhet ej skulle
kunna tiga, tills de fått en säker inblick i
»hnr landet ligger»; de kunna räkna ut, att
det ej måtte vara vidare behagligt att få ens
den minsta lilla tillstymmelse af en korg, äf-
ven om de sknlle vara i tillfälle att dölja
harmens rodnad under en mask. Nej, det där
privilegiet lämna de gärna herrarne att ha ode-
ladt.
Men herr Nils Perssons motion är utmärkt,
och den måste hvarje rättänkande önska all
möjlig framgång. De ogifta herrarne inbilla
sig — nej, ursäkta mig -— tro ju, att de ut-
valt den bästa delen, och då är det ej mer
än rättvist, att de få en droppe malört i säll-
hetsbägaren.
Ingrid Gullin.
Teater och musik.
Kungl. operan gaf i fredags sin tredje symfonikon-
sert för säsongen. Programmet, som egentligen ej
innehöll någon nyhet, om ej möjligen Eeineckes
uvertyr till »Konung Manfred», upptog för öfrigt
som hufvudnummer Andreas Halléns präktiga och
målande orkestersuite »Ur Valdemarsagan», bekant
sedan dess första utförande å matinén i Berns’ sa-
long sistl. december månad. Den symfoniska suitens
många förträffliga egenskaper trädde denna gång nä-
stan ännu mera i dagen och tillförde kompositören,
som själf ledde utförandet, det lifligaste bifall. Ett
par ganska pikanta, ehuru ej synnerligen betydande
satser ur en serenad för stråkorkester af Y. Herbert
slogo likaledes an på den talrika publiken, som t. o,
m. bisserade Chansonetten. — Hr Salomon Smiths
utförande af Flygande Holländarens scen och aria
ur första akten af Wagners bekanta opera förtjänar
synnerligt erkännande, så mycket mer som ett dy-
likt stycke, när det lösryckes ur sitt sammanhang,
både för konstnären är svårt att tolka och för pu-
bliken att fullt fatta och förstå.
I tisdags uppfördes för andra gången Felicien Da-
vids utomordentligt melodiösa 2-akts-operett »Lalla
Bookh». Den här tyvärr allt för sällan gifna ope-
retten utgör från början till slut en tonmålning, mät-
tad af den varmaste österländska kolorit. Den ena
sköna melodien aflöser den andra, duetter, terzetter,
kvartetter och körer omväxla, och därjämte råder
öfver det hela en lugn och varm stämning, som
verkar nästan berusande. De fyra hufvudrollerna
utfördes synnerligen förtjänstfullt af fröknarna Holm-
strand (Lalla Bookh) och Karlsohn (Mirza) samt hrr
Strandberg (Noureddin) och Brag (Baskir). Fröken
Holmstrand har här sin första större uppgift, och
hon löser den verkligen i alla hänseenden förträfl-
ligt. Hennes sympatiska stämma har genom de se-
naste studierna i utlandet vunnit både i skönhet
och fyllighet, tonansatsen är säkrare och fraseringen
mycket god. Då härtill lägges, att fröken H. äger
en strålande apparition, har hon ju de flesta betin-
gelser att kunna lyckas i det henne tilldelade par-
tiet. Fröken Karlsohn lämpar 6ig likaledes alldeles
utmärkt för Mirzas parti, som hon också utför med
lif och lust. Sången klingar som vanligt fyllig och
frisk ; skada blott, att textorden stundom sluddras
bort. Hr Strandberg har som Noureddin en upp-
gift, som synnerligen väl lämpar sig för hans veka
och välklingande stämma, liksom ock Baskirs parti
ligger förträffligt för hr Brag. Hr B. är verkligen
en mycket rolig ambassadör och har här en af sina
allra bästa uppgifter. — Vi uppmana alla, som äl-
ska härlig och melodiös musik, att besöka operan,
då »Lalla Bookh» gifves. Den kan och förtjänar
också att höras mer än en gång. Operan gifves
åter i afton.
I onsdags uppfördes »Vilhelm Tell» till firande
af Bossinis hundraårsminne. Bollbesättningen var
densamma, som då operan förra gången uppfördes.
Tvänne af samtidens mest framstående pianister
gåfvo i tisdags konsert i Musikaliska akademien,
nämligen Sofie Menter, hvilken hittills så godt som
obestridt intagit första rangplatsen bland de kvinn-
liga pianovirtuoserna, och ryssen Sapellnikoff, den
förras elev, hvilken redan af många sättes nästan i
jämnbredd med Rubinstein, den hittills lika obe-
stridt främste biand samtidens manliga pianovir-
tuoser. Och hvad nu Sapellnikoff beträffar, måste
det sanningsenligt erkännas, att det var en högst
intressant bekantskap, som ingen borde försumma
att göra. Sedan Vladimir Fachmanns besök här-
städes torde, möjligen med undantag af Teresa Car-
reno, ingen pianist hafva låtit höra sig härstädes,
hvilken ägt sä många förutsättningar att från bör-
jan till slut fängsla sina åhörares intresse som just
Sapellnikoff. Hans program upptager Liszt och
Tschaikowsky, Schumann och Chopin, och alla spe-
lar han lika förträffligt, lika öfverlägset. Den vilda,
lidelsefulla kraften såväl som det smekande veka
välljudet — allt kommer till sin fulla rätt. Den
förra har han från sin lärarinna, det senare erinrar
lifligt om Pachmann, med hvilken han ock har ge-
mensamt den underbart sångbara tonen. Nästan
framför alla sina kolleger står han dock i kolossal
och så godt som ofelbar teknik.
Lärarinnan hade vid tisdagskonserten synbarligen
med afsikt trädt tillbaka för sin lärjunge. Fru Men-
ter utförde nämligen ensam endast trenne mindre
stycken, hvarvid hon dock hade tillfälle visa, att
hon ännu står på höjden af sin konstnärsbana. Hr
Sapellnikoff utförde däremot ej mindre än sju styc-
ken, af Beethoven, Tschaikowsky, Schumann och
Chopin. Att framhålla något stycke särskildt är så
godt som omöjligt. Alla afvunno de åhörarne det
lifligaste intresse och det mest entusiastiska bifall,
som nästan aldrig ville sluta. Tillsammans utförde
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:36:05 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1892/0083.html
