Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 11. 11 mars 1892 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
löoä IDUN 87
sig ett helt annat uttryck i hennes sköna
drag, en annan fann gestalten för fyllig, och
en äter gillade ej gudinnans sätt att hälla
högra armen.
Dä drog jag mig nedslagen tillbaka frän
denna glada krets.
«Skall jag dä aldrig förstå Ert sätt att
mäta ! »
»Åh nej,» inföll jag artigt, »detta kunde
ni ej förstå, ty det var okunnighetens, afun-
dens och inbilskhetens sätt att mäta den
skönhet, de ej kunde fatta eller åstadkomma.»
»Ämnen I ej heller afskaffa det sättet?»,
frågade min nya bekantskap.
Jag svarade ej härpå, utan skakade blott
nekande på hufvudet, ty jag kände mig skam-
sen öfver att behöfva erkänna vår oförmåga
i det fallet.
(Forts.)
Husmödrar emellan.
Två inlägg.
I.
Husbondens öga gör åkern fet.
Gammalt ordspråk.
Då vår egen tidnings spalter ju stå öppna för
såväl den enes åsikt som den andres i hvad som
gäller hemmet och kvinnan, anhåller jag få yttra
litet som försvar för den klass af personligheter,
som »Maja» i n:r 5 af Idun varnar för under ru-
briken »Kökstyranner».
Hvarje öfverdrift af hvad slag som helst må
rättvisligen hemfalla åt klandret, och vore »Majas»
artikel riktad mot ett eller annat undantag, vore
därom intet att säga, men nu lål saken ytterligare
dryftas.
Få äro väl de kvinnor inom bildade hem, hvilka, ’
äfven om de göra allt själfva, försumma man och
barn för hushållsbestyr, och hvarje dag kunna
dessa omöjligt taga all ens tid i anspråk, så
att man ej skulle i första rummet tänka på och
ha tid för sina kära. Vill jag »ostördt språka
bort morgonstunden med man och barn», går ju
detta lätt för sig, om jag stiger upp en stund före
dem och gör hvad »jag vill göra själf» vid- fru-
kosttillredningen.
Om jag har råd hålla en tjänarinna, är det där-
för ej sagdt, att jag har råd städsla en duktig och
kunnig köksa, eller kanske jag ej lyckas få en
tjänarinna med vilja och lust att ägna sig åt kok-
bestyren. Gör då ett försök att lära en sådan!
Ett i sanning dyrbart nöje! Jag har t. ex. blott
en tjänarinna utan någon särskild specialitet med
vanlig lön, och göromålen måste fördelas, ty i
regeln hinner väl ej denna enda med städning,
borstning, uppassning och matlagning i ett hus
med flere barn. Matlagningen är ju det vik-
tigaste i ett hushåll, och om just ej »vägeni till
mannens hjärta går genom hans gom», så sätter
han troligen högst af hushållsbestyren en god, väl
lagad måltid. Skulle nu städningen vara mindre
välgjord, är den saken lätt hjälpt, men en miss-
lyckad rätt är det svårare, dyrbarare, ja om ens
möjligt att få i presentabelt skick igen.
Jag vill härmed ej säga, att det ej finnes tjä-
nare, som kunna göra både det ena och det an-
dra väl, tvärtom erkänner jag och vet af erfaren-
het, att det finnes många både ärliga, villiga, skick-
liga och ordentliga sådana. Illa vore det eljes!
Men jag är lika lätt ntsatt för att få pröfva mot-
satsen, synnerligast i dessa oroliga tider, då en
tjänarinna sällan stannar så länge på en plats, att
hon hinner lära något ordentligt. Det ligger dess-
utom i sakens natur, att man själf skall lägga sig
mer vinn om sitt eget än en främling, som kan-
ske ej stannar så länge, att hon kan bli tillgifven
en själf och ens hus.
Jag instämmer af allt hjäita i »Majas» råd till
husmodern i fråga om hennes tjänare, ty hur lätt
kan ej tillfälle gifvas, då jag är urståndsatt att
»göra allt själf», men jag opponerar mig mot,
att min husliga lycka skulle sättas på spel, däri-
genom alt jag själf sköter mitt hushåll. Jag kan
mycket väl göra det och ändå ha god tid att både
»höra nyheterna ur tidningen och mottaga mina
barns förtroende.» En husmor bör väl först och
främst kunna konsten att rätt indela både sin och |
tjänarinnans tid, eljes tar lätt den husliga lyckan
en ände.
Jag vet, hur välkommen Majas uppsats är för
en del fruar. Det är så bekvämt att lämna ifrån
sig sina plikter till andra! Hvad gör en vidbränd
sås eller en seg stek eller en mindre lyckad soppa
eller ett dyrbarare inköp, blott jag kan säga : »jag
bevisar, att jag icke är en kökstyrann.»
Hur ofta blir ej svaret på frågan: »hur finner du
det att gå i hushållet?» det: »ja, rätt trefligt, blott
jag slipper stå i köksspiseln.» Men den är nog en
viktig plats. Hvad hjälper det, om jag har det
läckraste kött och ej kan steka det rätt; hur få
en soppa som den skall vara om ej under kok-
ningen, en pudding lyckad om ej under gräddnin-
gen ? Den har heder af anrättningen, som hehand-
lar den i spiseln. För att nu icke tala om alla
de små mysterier och finesser, genom hvilka en van
hand kan göra underverk vid anrättningarna med
ganska små resurser, och som äro svåra att
lära en ovan eller fordra lång tid och öfning att
inhämta.
Således — har du råd därtill, lämna då dina köks-
bestyr åt andra, som kunna sköta dem ; i motsatt
fall — gör du »helst allt själf», det råder dig af
erfarenhet
Aija.
II.
Såsom svar på Finskan H:s inkast i frågan
»Fritt vivre» kunde mycket vara att säga. Må det
tillåtas mig att göra åtminstone några anmärk-
ningar.
Först frågas: »Hvad kunna dä alla de hundra
flickor, hvilka äro tacksamma att från den trånga
osunda vindskupan och det ofta knappa brödet i
staden få komma ut» etc. I förbigående sagdt
har hvad som förut skrifvits i detta ämne gällt
s. k. bättre flickor, och jag tror ej, att många af
dem bo i »trånga, osunda vindskupor». Men hvad
kunna de? Om de, såsom »Finskan H.» antager,
hafva genomgått en skola (eller några klasser
däraf) samt erbjuda sig att undervisa i vanliga
skolämnen, kanske äfven i språk och musik, så
kunna de väl något? Därjämte erbjuda de sig
äfven ofta att hjälpa till i hushållet, och detta
allt endast mot fritt vivre. Om man tager en
tjänstflicka vid samma ålder, huru mycket kan
honi Och dock får hon genast åtminstone någon
liten lön, oaktadt man måste bekväma sig att un-
dervisa henne i ett och annat.
Så göres jämförelse mellan, hvad en okunnig
allmogeflicka, ladugårdspiga, barnjungfru, och en
bättre flicka kosta i underhåll, hvarvid påstås, att
»maten och uppassningen för den senare göra en
större summa än den enkla kosten vid köksbor-
det och 30—40 kr. lön därtill.» Detta är fullkom-
ligt misstag, ty en tjänarinna äter och behöfver
äta mera än en bättre flicka, om ock den förras
kost är något tarfligare. Hvad uppassning beträf-
far, vet jag, att flickor, som hafva plats såsom hjälp
i familjer, få till största delen passa sig själfva.
— Så talas om »en ung, värnlös flicka med un-
gefär 100 kr. årlig pension», som innehar plats
mot fritt vivre och är nöjd därmed samt säger
sig ha tillräckligt med kläder och allt öfrigt. Men
hur många flickor ha 100 kr. pension! Och om
dem, som hafva det, är ju här egentligen icke fråga.
Här är fråga om medellösa flickor. Om nu dessa
i sin husmoders tjänst slita ut sina kläder, hvar-
ifrån skola de taga medel att ersätta dem med?
Huru svårt det är för flickor att lifnära sig med
sömnad, är en känd sak, men hör icke hit.
Af våra värderade författarinnor har i detta
ämne påpekats, hurusom oberoende flickor för att
få se sig om i världen erbjuda sig att vara till
hjälp endast mot fritt vivre och därigenom hin-
dra verkligt behöfvande att kunna erhålla lön.
Därigenom har det gått så långt, att numera t. o. m.
personer, som äro »kompetenta att undervisa och
uppfostra barnen» och på sätt och vis »bära an-
svar för hela hushållningen», hehöfva annonsera
efter plats endast mot »fritt vivre», fastän »Fin-
skan H.» »hvarken hört eller sett det.»
Hvad som härom förut varit intaget i Idun, är
särdeles behjärtansvärdt, och det vore godt, om
det kunde lända till någon reform i nuvarande
dåliga förhållande.
Anny E.
Ur notisboken.
Telefonisternas bal i lördags i Hotel Continen-
tals festvåning var synnerligt lyckad och angenäm.
Sällan får man på en gång skåda så mycken ung-
dom och — det kan ej nekas — skönhet, som
här var fallet. Allmänna telefonbolagets styrelse
hade låtit sina inemot 170 telefonister inbjuda
hvar sin kavaljer, och att på en sådan bal glädjen
skulle stå högt i tak, är naturligt. Dansen tråddes
ock lifligt, till dess vid ’h 12-tiden en präktig sit-
tande supé serverades, efter hvars slut dansen
ånyo vidtog på ett par timmar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
