Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 12. 18 mars 1892
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN 95
1899
dit. Henne kände jag också; hon sjöng myc-
ket vackert och var skild från sin man.
Och nu talade de om henne: skön var hon,
men utan hjärta, främmande människors lof
var det enda, hon eftersträfvade, och sin ma-
kes hjärta hade hon trampat på.
Jag tänkte på, när jag sist såg henne, och
jag kände mig helt förvånad öfver deras tal.
Den kvällen satt hon vid fönstret, lutande
hufvudet i handen och tankfullt seende upp
till mig. En liten gosse kom fram till henne,
smygande tätt intill henne och bedjande: »Ack,
mamma, sjung för mig, innan du sjunger för
de andra!» Hon gjorde, som den lille bad,
hon sjöng så, att jag blef helt rörd, och det
är ej så lätt. Sedan slöt hon barnet till sig
och sade sorgset: »Hvad jag skulle vara
mycket lyckligare, om jag finge sjunga blott
för dig.»
Jag äger ej solens förmåga att skingra edra
sorger, därför kände jag hennes; min lott blef
att se det, som skydde solens ljus, och därför
kände jag den man, som öfvergaf henne för
en kvinna, som älskade honom mindre. Men
det mått, hvarmed I mäten hvarandra, det
fattar jag ej än i dag!»
Jag svarade, förvånad öfver detta erkän-
nande: »Du, som började din nattliga van-
dring, innan någon af oss var till, har du ej
ännu lärt, att de mått, hvarmed vi mäta hvar-
andra heta hat och kärlek, afund och miss-
tro, och att de ofta fela?»
Jag fick intet svar på min fråga; den gamle
tycktes ej ha förstått.
Kanhända hade han ej heller fattat mina
öfriga förklaringar? Nå ja, hur hade jag
också kunnat tro något sådant. —- För att
upplysa en måne duger det ju ej med mindre
än att vara sol! —
Ur notisboken.
Inga ändringar i gift kvinnas ägande-
rätt vill lagutskottet vara med om. Det liar af-
styrkt så väl grefve Hamiltons och hr Höjers som
hr ISI. Hansons i Eerga motioner härutinnan.
*
En svensk kompositris. Den för Iduns läsa-
rinnor välbekanta framstående orgelspelerskan, dom-
kyrkoorganisten Elfrida Andrée i Göteborg, — som se-
nast komponerat den fina »julstämningen» i vårt
julnummer — har nyligen fullbordat en omfångsrik
komposition, en symfoni, som af den stora för-
läggarefirman Augener & komp. i London anta-
gits till införlifvande i det periodvis utkommande
verket »Cecilia», en samling af nutidens förnämsta
orgelkompositioner, hvilken sprides öfver hela världen.
*
Karl v. Linnés dotterdottersdotter, prost-
innan Sofia Lovisa Arre, född Martin, änka oefter
kyrkoherden i Yätö af Upsala stift Per Olof Arre,
afled i hufvudstaden den 8 dennes i den höga ål-
dern af 923/t år.
*
Charmanta lysningspresenter kan man
med skäl kalla de ståtliga gåfvor, som utställdes vid
det för några dagar sedan firade bröllopet mellan
fröken Anna Rosenblad, dotter af framlidne ryttmästa-
ren F. E. J. Rosenblad och hans efterlämnade maka,
född friherrinna Bennet, samt kabinettskammarher-
ren grefve Hans Wachtmeister. Vigseln ägde rum
i S:t Petri kyrka i Malmö. Kungen hade sändt ett
juvelsmycke till bruden, och bland de skatter, som
öfverlämnades till henne från brudgummens sida,
må i främsta rummet nämnas en sexradig collier af
stora äkta pärlor, ett praktstycke bland Trolle-Wacht-
meisterska familjejuvelerna, samt en ålderdomlig bril-
janterad ring, som allt sedan fiedeikommiss-stiftarin-
nans tid skolat följa arftagerskan till Trolle-Ljungby.
*
Kyske tsaren och kvinnofrågan. Inför
ryska riksrådet har fråga varit om stiftandet af en
särskild medicinsk högskola för kvinnor. Af riksrå-
dets 37 medlemmar voro alla för förslaget utom den
heliga synodens generalprokurator Pobiendonostzefl,
som icke ville gå längre än att tillåta en vidgad
utbildning af barnmorskor och studerade kvinnliga
fältskärer. När frågan kom fram till tsaren, stad-
fäste han Pobiedonostzeffe uttalande, då denne bear-
betat honom genom att sjunga den gamla visan, om
att medicinens studium förde kvinnorna till materia-
lism, ateism och nihilism, förstörde familjelifvet etc.
Saken anses emellertid, ehuru uppskjuten, icke för-
lorad, då intresset för högskolan är ytterst lifligt äf-
ven inom de högsta kretsarne.
*
K. M- Lundbergs bosättningsmagasin,
n:r 7 Storkyrkobrinken, denna i sitt slag största af-
fär i landet, om hvars tillvaro Iduns läsarinnor hafva
en ständig erinran genom de annonser, som nummer
efter nummer, nästan alltifrån tidningens början, va-
rit och äro införda nere i hörnet å bilagans främ-
sta annonsida — denna välkända affär har i sin
storartade försäljningslokal vidtagit en lika enkel
som praktisk omgestaltning, hvilken gjort densamma
både betydligt förmånligare för själfva affären och
mera behaglig samt öfverskådlig för kunderna. Det
stora dubbla hyllfack, som förut fördelat den stora
butiken i en främre och och bakre hälft, är allde-
les borttaget, och midt på golfvet är en barrifere-
omsluten öppning, genom hvilken man på en bred
mattbelagd trappa kommer ned i den likaledes mattbe-
lagda och af hr Grabow dekorerade källarvåningen.
Hit, där landsortsexpeditionen förut varit förlagd,
har nu flyttats hela det rikhaltiga och eleganta järn-
sängslagret med tillhörande sängkläder, filtar m. m.
som utgör en af hufvudartiklarna i denna mångom-
fattande affär. Belysningen sker med elektriskt ljus
liksom i den öfre lokalen, hvilken numera, som sagdt,
utgöres af en enda stor sal med de stora hyllfacken
uppställda längs efter väggarna, så att kunderna
hafva en lätt öfversikt öfver alla de olika varor, som
här finnas att tillgå. Sådan denna butik nu ter sig,
torde den vara den största i Sverige.
*
För alla konstvänner att beakta är den
sällsynt intressanta utställning, som för närvarande
pågår i konstföreningens lokal vid Trädgårdsgatan,
utaf tvänne af vårt broderland Norges främste må-
lare, Fritz Taulow och Erik Verenskiold. Bägge
dessa bära namn, som redan äga europeisk ryktbar-
het, och deras öfverdådig friska och nationelt ty-
piska konst på denna utställning rikhaltigt och all-
sidigt representerad.
»De anonymes utställning», som nu er-
bjuder ett nytt intresse, sedan demaskeringen för-
siggått, hålles öppen sista dagen i öfvermorgon
söndag.
*
Konstnärskarnevalen nästb. torsdag (dagen
före Maria Beb. dag) lofvar att blifva af synnerligt
intresse. En hel del pikanta anordningar vidtagas,
som denna afton torde komma att göra Berns sa-
longer mer än vanligt strålande och tilldragande.
Afven på denna karneval kommer att anordnas en
tombola, till hvilken många värdefulla saker redan
influtit. Bland de förnämligare vinsterna bör näm-
nas ett pianino, värdt 900 kr. Biljetterna hafva
redan rönt en strykande åtgång; den som önskar
deltaga torde därför passa på i tid.
Teater och musik.
Kungi. operan uppförde den 10 dennes, såsom vi
i förra numret meddelade, A. Ponchiellis 4 akts-
opera »Gioconda». Att detta arbete, som måhända
utgör nämnde tonsättares förnämsta, tillika kan räk-
nas bland de båda senaste årtiondenas märkligare
operaverk, torde ej kunna förnekas. Det är därför
alldeles på sin plats, att k. operan upptagit det på
sin repertoar, så mycket mer som den ju för titel-
partiet förfogar öfver en konstnärinna, som hvilken
som helst af utlandets bästa scener skulle afundas
oss. Ensamt fru Caroline Östbergs utförande af Gio-
condas tacksamma, ehuru ingalunda lätta parti är
både i vokalt och dramatiskt hänseende sådant, att det
borde tillförsäkra operan framgång. Denna har emel-
lertid i sig själf så många betingelser för att kunna
slå sig igenom, att det ingalunda bör förvåna någon,
att k. operans dir. nedlagt så stora kostnader och
så mycken möda pä dess uppsättning och inöfning.
Rik på melodiösa solo- och ensemblenummer, har
operan tillika en förträfflig instrumentering, här och
hvar med sina ledmotiv erinrande om Wagner.
Texten är i olikhet med många andra operatexter
spännande, ehuru, såsom riktigt anmärkts, väl orim-
lig med sina många illdåd och brott. Operan som
helhet har emellertid den förtjänsten, att intresset
stregras med hvarje akt.
Hvad utförandet beträffar, måste erkännas, att huf-
vudrollerna på det hela taget kommit i goda händer,
och hr Henneberg förtjänar en särskild eloge, därför
att han inöfvat operan på ett sätt, som gjorde dess
värdiga framförande från första stund möjlig. Körer
och ensembler gingo utmärkt, och orkestern skötte sin
sak förträffligt.
Hvad hufvudpersonerna i operan angår, står som
sagdt i främsta rummet fru Östberg som Gioconda.
Både hvad sång och spel beträffar, gifver hon här
en bild af det mest helgjutna slag. Särskildt torde
böra anföras den mångskiftande och mycket fordrande
fjärde akten, där den uppburna sångerskans fram-
ställning står öfver allt beröm. Också var bifallet
efter denna akt så stormande och intensivt, att den
framstående konstnärinnan gång på gång måste
framträda, till och med efter det järnridån gått ned.
Fru Edling som Laura sköter sitt mindre betydande
parti med förstånd och känsla ; skada blott att rösten
ej alltid har samma friskhet som förr. Som Gio-
condas blinda mor är fröken Wolf synnerligen väl
på sin plats. Den präktiga stämman gör sig för-
träffligt gällande och stödes af ett väl genomtänkt
spel. En liten anmärkning, som vi skulle vilja
framställa, gäller utförandet af Giocondas och mo-
derns duett i slutet af första akten, då de komma
ut ur kyrkan, från hvilken orgelsången tonar. Här
torde det varit nödvändigt, att de något modererat
sin sång, så att ej kyrkosången alldeles öfverröstats.
Bland de manliga representanterna i operan intages
första rummet, åtminstone hvad sången beträffar, af
hr Ödmann, hvilken som Enzo har ett alltigenom
tacksamt parti. Af särdeles god verkan är hans
uppträdande i andra akten med dess sång till haf-
vet samt duetten med Laura. Barnabas .Jago-roll
— ty den erinrar till anläggningen alltigenom om
Jago i op. »Otello» — har fått en god representant
i hr Johanson, särskildt hvad den dramatiska fram-
ställningen beträffar. Rösten räcker dock ej alltid
fullt till, hvadan man nog här gärna skulle önskat
höra hr Lundqvists stämma. Hr Sellergren är en
ståtlig statsinkvisitor, som väl fyller sin plats.
Uppsättningen är förträfflig i alla hänseenden, och
baletten i tredje akten väcker liflig anklang. Vi
tro för vår del, att operans framgång här är gifven,
och efter hvad vi förnummit, har den hittills hvarje
gång gifvits för så godt som fullt hus. I Lauras
parti har nu fröken Almati börjat alternera.
Underhandlingar lära vara å bane angående upp-
tagande å k. operan af den danska kompositören
Ennas opera »Hexan», hvilken i Köbenhavn haft
en storartad framgång och redan hittat vägen till
flere större europeiska operascener.
— K. operan gaf i tisdags Henrik Ibsens väl-
bakanta skådespel »Härmännen på Helgeland». Af-
sedt var, att fröken Mejlcender skulle utföra Hjördis
roll ; men då hon råkades af opasslighet, öfvertog fru
Hwasser-Engelbrecht i sista stund partiet. Herr
Skånberg återgaf Sigurd, hr Engelbrecht Gunnar
Herse, fröken Zetterberg Dagny och hr Ranft Orn-
ulf. Föreställningen kan betecknas som en af de
intressantaste af operans dramatiska ; för dagen hinna
vi blott nämna, att särskildt fru Hwasser-Engelbrecht
och hr Skånberg med all förtjänst skilde sig från sina
uppgifter. Vi återkomma.
K. Dramatiska teaterns senaste program har haft
en obestridlig framgång. Det bjuder nämligen på
en af de kvickaste komedier, som sedan många år
gått öfver någon svensk scen. Författarenamnet,
José Echegaray, hade allt sedan »Galeottos» dagar
en fullödig klang; att nu i den store tragöden lära
känna en icke mindre lycklig komediförfattare, till-
hörde dessa angenäma öfverraskningar, som icke äro
allt för vanliga.
Hjälten i »En kritikers debut», don Antonio, är
författare, och hans namn räknas som ett af Spani-
ens bästa. Det gäller för honom således mer än
vanligt, när han nu efter en mångårig hvila står i
begrepp att på nytt låta ett stycke gå öfver scenen.
Han besluter sig också för att uppträda anonymt;
ieke ens hans allra närmaste känna hans hemlighet.
Vi kunna ej ingå på att i detalj skildra de förveck-
lingar och 4de stridiga passioner, som väckas kring
uppförandet af don Antonios skådespel, och hvilka
författaren på ett rent mästerligt sätt tecknat. Sa-
tiren, som här främst går ut öfver författare och
kritiei, är af en beundransvärd träffsäkerhet, utan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:36:05 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1892/0099.html
