Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 13. 25 mars 1892
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1892 I DUN 101
de skola vara elegant klädda, muntra och
artiga. För dessa platser i butiker behöfvas
emellertid inga andra förstudier än de, som
bestå i vanlig folkskolebildning. I affären
får den unga damen sä småningom lära sig
dess hemligheter.
Af de unga damer, som söka sig anställ-
ning i banker och å kontor, fordrar man nå-
gonting helt annat: en verklig fackbildning,
ofta äfven språkkunskaper. Men likväl torde
lönerna i allmänhet icke mycket öfverstiga
butikfrökens.
Den unga kontorsfröken, som hunnit till en
årsaflöning af 1,000 kronor, torde hos oss
vara tämligen sällsynt, utan varierar lönen
här som i butikerna mellan 50—60 à 70
kronor i månaden.
De unga damer, som tjänstgöra som kas-
sörskor i de öppna butikerna, stå i samma
löneklass, ja, äro oftast lägre aflönade, ända
ner till 40 kr. i månaden, för ett arbete, som
i all sin oerhörda enformighet måste vara
lika skadligt för kroppen som förslöande för
själen.
*
* *
För de kvinnor, som vilja ägna sig åt kon-
torsverksamheten och därför måste genomgå
kurser i skönskrift och bokhålleri, gifves det
i hufvudstaden en mängd enskilda lärare och
institut.
En kurs i skönskrift betingar vanligen ett
pris emellan 15 — 30 kronor, en kurs i bok-
föring 30—50 kronor. En fullständig kurs,
omfattande skönskrifning, dubbel bokföring,
vexellära o. d., bör kunna i hufvudstaden
göras för c:a 75 kronor och kan i allmän-
het genomgås på 2 à 3 månader.
Vid tekniska skolan för kvinnliga lärjungar
gifves också tillfälle att för billigare pris in-
hämta fullständiga kunskaper i bokföring med
dithörande aritmetik, varukännedom, korre-
spondens, välskrifning och textning.
* *
Till de »merkantila» kvinnorna torde man
ock med fog kunna hänföra alla dem, som
äga, förestå och drifva en stor del handt-
verksaffärer, och dessa äro i hufvudstaden
flere, än man skulle förmoda.
År 1888 drefvos 49 bageriaffärer af kvin-
nor. Icke mindre än 13 slakteriaffärer, 11
skomakerier, 10 sockerbagerier, 9 handsk-
makerier och 8 bokbinderier ägdes och dref-
vos af kvinnor.
Dessutom voro af kvinnor: 8 blomstertill-
verkare och 5 glasmästare. Ja, det fanns
till och med byggmästare, smeder och kop-
parslagare bland dem — de senare natur-
ligtvis änkor, som öfvertagit den aflidne man-
nens affärer.
* *
. *
Den »lilla» handeln och den »minsta»
handeln — som likväl på sätt och vis är
den »största» handeln —jag menar dessa hun-
dratals, ja tusentals af småbodar med våra
dagliga lifsförnödenheter, bröd, mjölk m. m.,
drifvas ju här i hufvudstaden nästan uteslu-
tande med kvinnliga biträden. Likaledes nä-
stan all handel i saluhallarne.
Dessa kvinnors ställning kunde säkerligen
ock förtjäna att studeras och ägnas ett sär-
skildt kapitel — hvartill emellertid för stun-
den ej varit tillfälle i och för dessa korta
skildringar från kvinnans arbetsfält.
Om en furstinnegåfva och en bit
svensk konsthistoria.
ligger snön i skogar och på slätter,
W och vinterns stormar svepa kring knutarne;
men hur det är, kommer en ljummare fläkt,
en glänsande solstråle allt då och då, väckande
hopp om att — som skalden sjunger: —
snart kommer våren, re’n vindarnes troppar
sjuDgande gå öfver stad, öfver land;
isarne brista, ocb böljan hon hoppar,
lekfull och fri mot sin älskade strand . . .
Och ett ännu säkrare förebud till sol, värme
och glädje och ljus se vi i tidningarna, som
veta berätta, att lärkorna redan börjat höras
— de kära, som öfvervintrat vid pyramider-
nas fot.
Men om ännu ett vårförebud veta tidningarna
i dessa dagar tälja, om ännu en flyttfågel,
som åter nalkas gamla Sveriges kuster —
Sveriges kronprinsessa Victoria, hvilken nu i
korta dagsresor företager hemfärden, sedan hon
i långa månader andats den för hennes svaga
bröst hälsogifvande torra ökenluften.
»r ^
bv Q)
Bland dem, som därnere i det sagoskim-
rande Egypti land täflat om att göra vår kron-
prinsessas vistelse angenäm, har flere gånger
nämnts den nyligen bortgångne khediven Tewfiks
gemål och hennes i det vid Nilens strand be-
lägna Abdin-palatset för gästen från Norden
gifna fester.
Som ett minne öfverlämnar i dessa dagar
kronprinsessan Victoria till änke-khedivan af
Egypten sin bild, målad i miniatyr och om-
gifven af en mångfald af diamanter. Den
vackra oeli dyrbara medaljongen är afsedd att
i serafimerordens band af khedivan bäras å
vänstra axeln.
Miniatyrmålningen är å kronprinsessans egen
atelier utförd af fröken Fanny Hjelm; diamant-
infattningen samt det öfriga guldsmedsarbetet
äro verkställda å Möllenborgska verkstaden i
Stockholm. Genom alldeles särskildt tillmötes-
gående har Idun satts i tillfälle för sina läsa-
rinnors räkning taga en afbildning af det unika
porträttet, det senaste som gifves af kron-
prinsessan Victoria, innan det för ett par da-
gar sedan afsändes till sin aflägsna bestäm-
melseort.
*
Vi begagna detta tillfälle och sammanhang
att gifva en öfversikt öfver den svenska kvin-
nans inlägg i en konstbranch, som förr ej
varit på tal i Idun, då vi hoppas, att det
skall intressera våra läsarinnor att få några
korta notiser om
Svenska miniatyrmålarinnor.
Miniatyrmåleriet, d. v. s. konsten att måla
med vattenfärg i helt liten skala, är kändt
ända sedan uråldriga tider; man vet, att denna
konstbranch idkades hos både greker och ro-
mare. Under medeltiden ägnade sig äfven flere
framstående kvinnor ät miniatyrmåleriet. Från
senare tider nämner den utländska konsthisto-
rien bland berömda kvinnliga miniatyrister
framför alla madame Mirbel (f. 1799, d. 1849),
för hvilken århundradets skönaste och förnäm-
sta damer, åtminstone de franska, samt veten-
skapens, literaturens och diplomatiens heroer
täflade att sitta.
Sveriges konsthistoria lyser med namnen på
flere kvinnliga miniatyrmålare. Som den första
— i mer än ett afseende ■— af dessa näm-
nes drottning Ulrika Eleonora, Karl XI:s ge-
mål. I behåll finnas ännu tre miniatyrmål-
niDgar, två signerade med hennes kungliga
chiffer, det tredje med henne3 namn och till-
lägget: pinxit 1692. Ännu en svensk drott-
ning har sysslat med miniatyrmåleriets vackra
konst, nämligen Karl XIII:s gemål, Hedvig
Elisabeth Charlotta.
Vidare må nämnas: Anna Maria Hilfeling, född
i Stockholm 1714, dotter af en bokhandlare Lange.
Hon röjde redan i barndomen afgjord fallenhet för
ritning ocb målning, hvarför hon ock tidigt erhöll
undervisning af slottsbildhuggaren Precht och mi-
niatyrmålaren Lafrensen d. ä. ; miniatyrmålningen
blef ock den konstart, hvari hon uppnådde största
skickligheten; hon atled i Norrköping 1783, gift med
stadskirurgen därstädes Johan Gottfried Hilfeling;
— Beata Maria Iserhjelm, född 1739, dotter af lands-
höfdingen Per Franc och Magd. Katar. Westerling,
gift 1770 med k. kanslisekreteraren C. G. Iserhjelm
och död 1826; »målade med framgång miniatyrer»;
— fru Wilhelmina Noreus, f. 1780, d. 1828, en dot-
ter af den store målaren Pehr Krafft d. ä. ; målade
miniatyrporträtter å elfenben; ■— Adelaide Hall,
troligen född i Paris ; dotter till en af miniatyrmå-
leriets furstar, svensken Peter Adolf Hall (född i
Borås 1739, död i Lüttich 1793); hon omnämnes i
ett af Lamartines arbeten, var ryktbar för sin ovan-
liga skönhet och blef gift först med en fransk öfver-
ste, som fjorton dagar efter bröllopet, mördades af
den franska hufvudstadens pöbel under september-
massakerna, och några år därefter med en civil äm-
betsman ; hon var en utmärkt miniatyrmålarinna
samt invaldes till ledamot af målareakademien i
Stockholm; — öfverstinnan Marianne Ehrenström,
född Pollet, den kända memoarförfattarinnan (var
ock medlem af Målareakademien); •— Maria Chri-
stina Röhl, född i Stockholm 1801 och d id där-
sammastädes 1877 ; målade miniatyrporträtt å elfen-
ben, men är mest känd såsom sin tids produktiva-
ste och populäraste porträtt-riterska; — den välfräj-
dade romanförfattarinnan Fredrika Bremer; — gene-
ralskan Anna Beata af Kleen, född Ehrenborg, ännu
i sitt åttionde år intresserad för och verkande inom
här i fråga varande konstbranch, hvari hon redan
för läDge, länge sedan vunnit erkännande högt öfver
dilettantens ; ■—fru Erika Elisabeth Millberg (f. 1825),
som endast för nöjes skull öfvat sin vackra konst
som miniatyrmålarinna i att porträttera vänner och
bekanta; — Hildur Lindberg ; — samt fru Elise
Zenaide Arnberg, 1826 f. Talen; gift med bruks-
patronen Th. Arnberg; vår samtids alsterrikaste och
skickligaste svenska miniatyrmålarinna.
Efter fru Arnbergs sistlidne september in-
träffade bortgång torde i vårt land den för-
nämsta utöfvarinnan af miniatyrmålningens ur-
gamla, intagande och älskvärda, men utomor-
dentligt mödosamma och delikata konstart vara
den unga artist, af hvars senaste alster, en
minnesgåfva från en nordisk furstinna till en
sydländsk, Idun i dag lämnat en afbildning —
fröken Fanny Hjelm. Hon har genomgått Aka-
demien för de fria konsterna och är bosatt i
Stockholm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:36:05 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1892/0105.html
