Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 13. 25 mars 1892 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
Mina ringar.
Tala! — Jag är idel öra,
Tala, min pekfingerring.
JYågon bikt du har att göra,
När det kommer allt omkring.
Tydligt jag ju ser dig brösta
Med din röda karniol,
Där två runor sammanfösta
Sitta som i vigselstol.
Riktigt! — Ja, jag ser dig slunga
Blickar utaf stolt förtret
Till ringfingret med den unga
Vigselringen blyg och slät.
Na, så säg, hvad för en smärta,
Stolta fingerring, du bär?
Jag skall talet nog behjärta,
Om behjärtansvärdt det är.
Ringen så: »Mig kan förtreta,
Att jag en kamrat har fått
Vid min sida, den där släta
Utan sten, helt simpel blott.
Hvad har den väl att betyda? —
Duger icke till signet,
Dugei’ knappast till att pryda,
Handen i sin enkelhet.
Mig tillhör förstfödslorätten,
Rätt att smycka människan-
Jag stamfader är för ätten,
Alla ringars hufvudman.
Jag min herres namnbokstäfver
Bär uti en högröd sten,
Men min granne namnlös lefver
På ett guld med mattadt sken.» —
Namnlös! — nej, du dig bedrager:
Namnet sitter innanför,
Glänser där i gyllne dager,
Glänser, tills dess herre dör.
Namnet är ej mitt, men hennes
Som den enkla ringen gaf.
Ej ens lycka blott, men tvännes
Den beseglar till vår graf.
Prunkande du mig betjänar
Som min underskrifts signet,
Men den andra mig förlänar
Hjärtats hemliga sekret,
Uti dig mig själf jag spegla,r,
Läser där mitt eget namn;
Men den andras guld förseglar
Hannes, som mig räckt sin famn.
Om den andra mindre blänker,
Trohet dock där innebor,
Trohet som ett hjärta skänker,
Och som det mig dyrt besvor;
Om den andra mindre pryder,
Fägnar den mitt hjärta mer.
Evighet dess ring betyder;
Trohet i dess guld jag ser.
Inför mänskor må du gälla
Som insegel på mitt ord,
Men att hjärtat tillfredsställa,
Därtill bief dock du ej gjord,
Du mitt sanningsvittne vare;
Kärleksvittnet denna bär.
Denna hemlighet förklare,
Hvarför den mig blef så kär.
C. L—n.
’ëc.
Den svenska kvinnan på Chi-
cagoutställningen.
iCm aken går framåt!
(Jfr) I fredags hade den af Fredrika Bre-
r’,A mer-förbundet tillsatta, i vårt förra num-
mer omnämnda damkomitén utlyst ett nytt
möte på Hôtel Continental; denna gång hade
kallelsen hörsammats i yidare kretsar, och i
den samling damer, som på fredag middag till
ett par hundratal fyllde möteslokalen, märktes
IDUN
en mängd af de mera framstående represen-
tanterna för det kvinnliga arbetet i hufvud-
staden, för skolor och undervisningsverk, för
literatur, för konster, slöjd, yrken och industri.
Justitierådinnan fru B. Olivecrona hälsade
de närvarande välkomna. Hvad som gifvit
Fredrika Bremerförbundet tillskyndelse att taga
initiativ till denna rörelse för den svenska kvinnans
värdiga deltagande i Chicagoutställningen var
en skrifvelse från den amerikanska damkomi-
tén i Chicago; däri uttrycktes de amerikanska
kvinnornas lifliga förhoppningar att ej vid det
lysande tillfället behöfva sakna sina svenska
systrar. Förbundet anser sig dock härvidlag
endast böra spela en förmedlande roll och
drar sig tillbaka från ledningen, så snart de
tillsatta komitéerna träda i verksamhet. De
skäl, som tala för den svenska kvinnans del-
tagande, ligga i öppen dag. Den svenska kvin-
nans ställning är, lyckligt att nämna, i många
hänseenden framom andra länders, ej blott hvad
hennes verksamhet inom skilda områden be-
träffar, utan ock med hänsyn till den aktning,
som bevisas henne. Detta är ock en i utlan-
det flere gånger erkänd sak.
På anmodan af den amerikanska kvinno-
komitén hade fru Olivecrona utarbetat och
öfversändt en uppsats, behandlande den svenska
kvinnans ställning, verksamhet och förhållan-
den. Denna uppsats har nu ock senast i den
amerikanska pressen gifvit anledning till det
yttrande, att amerikanskorna med häpnad finna,
i huru många hänseenden svenskorna stå fram-
om dem.
Sannt är ock, att här hemma på de sena-
ste decennierna det kvinnliga arbetsinlägget va-
rit synnerligen beaktansvärdt på filantropiens,
religionens och de praktiska områdenas fält.
Det bör därför icke ligga någon chauvinism i
den förhoppning, att den svenska kvinnan bör
vara så mogen som trots någon annan att vid
Chicagoutställningen häfda det goda anseende
och namn både för sitt kön och sitt fosterland,
som de alltid ägt i de Förenta staterna.
Ej heller är härvid att förgäta, huru många
af våra landsmaninnor därute funnit ett nytt
hemland; dock ha de alltid i sina hjärtan så
troget bevarat kärleken till det gamla fäder-
neslandet, att det för dem skulle kännas både
nedslående och förödmjukande, om ej den sven-
ska kvinnan komme till Chicago. För mänga
af vårt kvinnoarbetes alster skulle i Amerika
en vacker marknad kunna beredas, och så
många fosterlandsvänner äga vi visserligen, att
vi ej längre behöfva frukta för sakens lyck-
liga, praktiska lösning.
Fröken Wærn lämnade härpå de närvarande
en redogörelse för innehållet i de rapporter,
som hittills anländt från den amerikanska dam-
komitén. De rörde sig hufvudsakligen om
anordningarna inom det storartade palats, som
är under uppförande för kvinnoafdelningen vid
expositionen. Vidare uppmanas i dessa rap-
porter de blifvande utställarinnorna att sända
flere än ett alster af sitt arbete, då det är
meningen exponera dessa, ej blott i den sär-
skilda kvinnoafdelningen, utan ock i den all-
männa jämsides med den manliga alstringen
till en direkt öfverbliek, i hvad mån kvinnligt
inlägg gör sig gällande i vår moderna kultur
och industri.
För att nu ordna det vidtomfattande arbe
tet beslöts, att detta skulle fördelas på föl-
jande fackkomitéer, som hvarje särskild fick
förbereda utställningen inom sitt område :
1) Komité för utställning, belysande den svenska
kvinnans sociala ställning; 2) för undervisningsvä-
sende; 3) för kvinnans deltagande i statens och det
allmännas tjänst; 4) för kvinnans anställning i yr-
1892
ken; 5) for literär och publicistisk verksamhet; 6)
för de bildande konsterna ; 7) för tonkonsten ; 8) för
konstslöjd; 9) för hälso- och sjukvård; 10) för filan-
tropisk verksamhet.
Slutligen beslöts tillsättandet af en central-
komité, som skulle utgöra föreningsbandet
mellan fackkomitéerna inbördes och med den
amerikanska utställniogsstyrelsen, samt en eko-
nomisk komité för anskaffande och förval-
tande af de nödiga penningmedlen.
Till alla dessa olika komitéer föreslogs
en mängd ledamöter, representativa för de olika
facken ; då dock endast en del af de valde
var närvarande, måste det definitiva bildandet
uppskjutas till nästa sammankomst, hvarefter
de olika komitéerna välja ordförande och
hvar på sitt håll börja arbetet. Vi skola
framdeles meddela namnen å medlemmarne,
när komitéernas sammansättning fullt stadgats.
I morgon lördag hålles ånyo sammankomst
å samma tid och ställe.
I dagsmejan.
JDagsmejan har börjat sitt städningsarbete på tak
dr och gator, och hennes skurbaljor få vi nu
hoppa öfver eller försiktigt undvika, den ene med
misshumör öfver stundens obehag, den andre med
upplifvande tankar på resultatet. Allt efter hvars
och ens olika sinnesart och bildningsgrad.
Vårvindarne leka redan, om ock litet omildt, och
hviska »ut, ut!»
Och ut komma alla åldrar och många som ej
varit med förr. Somliga stjäla sig ut barfota och
barhufvade, då mamma ej har tid att se efter dör-
ren. Andra ledas försiktigt — alltid vid högra
handen förstås, till förmån för framtida gymna-
stikinstitut — iklädda hvita hattar, hvita kappor
och stora gummigaloscher, som skola växas i.
Andra komma åkande i eget ekipage, omgifna af
idel hviit.
Ögonen kisa mot sol och hvitt, men den lille
tror, att det måste så vara, barnflickan tror så
med, och mamma reflekterar icke öfver saken.
Gossen åker och skrattar; och skriker han, så ru-
skas han i sömn och vaknar i sitt eget fina rum
— åt solsidan! Sol skall det vara, ty den brän-
ner ju bort mikrober, baciller och andra skade-
djur.
»Mera ljus» — och flere glasögon.
Än se’n ! Det ser stiligt ut med glasögon och
äfven obesväradt. Att synens svaghet är ett lyte
lika så väl som att vara utan näsa eller bara ha
ett ben, faller icke någon in, och likväl är det så.
Och tillika är det en stor olycka.
Små kissar och små hundar födas blinda, men
små människobarn lämnas helt åt sina mammors
högre intelligens.
Voilà!
A. M.
Konsten att »gifva middag».
För Idun af Herna.
(Forts. o. slut fr. föreg. n:r.)
Förr i världen, isynnerhet pä landet, hörde
det till saken att truga gästerna att äta. Ju
mer man trugade, dess artigare var man. Nu
bör värdinnan ej fler än en gäng uppmana
sina gäster »att taga lite mer». Tjänarne
däremot skola hafva ett vaksamt öga och gissa
sig till allas önskningar.
Mycket praktiskt finner jag bruket af mat-
sedlar. Vid teatrar och konserter vill man ju
äfven förut veta, hvad som bjudes — likaså
vid bordet. Dä mången ännu hänger fast vid
seden att angifva rätternas namn pä franska,
sä vill jag påpeka nödvändigheten af, att de
granna och konstlade benämningarna åtmin-
stone böra vara rätt stafvade. Man blir verk-
ligen ibland i tillfälle att på matsedlar se en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
