Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 14. 1 april 1892
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1892 S D (J N 107
sina maskiner. Och då man erfar, att flere-
städes kvinnor i stor utsträckning användts
till arbete i kolgrufvor, kan man lätt före-
ställa sig de sorgliga följder ett sådant arbete
för dem medför.
Antalet kvinnor, som sysselsättas i indu-
strielt arbete, har stigit i en mycket hög grad.
Såsom exempel hvad särskildt unga flickor
angår, taga vi förhållandena i Italien, där,
enligt en beräkning år 1881, ensamt inom
textilindustrien med en arbetarestock af
1,245,000 personer, 99,000 flickor mellan 9
och 15 år användas. Det är såsom det alle-
goriskt framställe8 i Viktor Rydbergs mäktiga
skildring af de mänskliga arbetskrafternas
missbruk, »den nya Grotte sången» : Mammons-
kvarnen kräfver numera ock
»— trälinnorna,
som de äldre så de yngre,»
och
»har behof af trälabarnen,
äfven tioårs och yngre.»
Och med skalden må vi klaga, alt barnets
»blod det lätta, unga,
varma, rena, offras skall
åt den kalla syndatunga
varidsförhärjande metall.»
Men det är oss härvid en tröst, att de, som
fallit offer för arbetskrafternas missbruk, icke
lidit förgäfves. Missförhållandena fäste lag-
stiftarnes uppmärksamhet på nödvändigheten
att ingripa, och i de flesta kulturstater sökte
man snart genom lagbestämmelser värna om
unga arbetares fysiska och moraliska väl, så
att de i någon mån skyddades från hälsomen
och öfveransträngning af arbetet och icke be-
röfvades tillfallet till fortsatt andlig utveck-
ling. Arbetarlagstiftningen möttes till en bör-
jan af häftigt motstånd och detta icke alle-
nast från arbetsgifvarnes, utan ock från de
skyddades sida, men gensträfvigheten synes
på väg att brytas, och numera torde en sådan
lagstiftning erkännas såsom både befogad och
nödvändig.
Det blef Tysklands dådkraftige herskare
förbehållet att gjuta nytt lif i sträfvandena å
arbetareskyddslagstiftningens område. På hans
inbjudan samlades till en konferens i Berlin
år 1890 ombud för de flesta Europas stater,
och uttalade denna konferens, hvad kvinnoar-
betet vidkommer, önskvärdheten däraf, att be-
stämmelser till ökadt skydd för kvinnor vid
industrielt arbete blefve vidtagna. Så borde
förbud stadgas mot användande af kvinnor
till arbete under jord, nattarbete förbjudas
flickor och gifta kvinnor af hvarje ålder samt
den effektiva arbetstiden för dessa bestämmas
till högst 11 timmar dagligen med rasterom
sammanlagdt 1 Va timme. Alla arbetare borde
därjämte tillförsäkras en hvilodag hvarje vecka,
och borde söndagen därtill bestämmas. Slut-
ligen borde barnsängskvinnor ieke tillåtas in-
träda i arbete förrän fyra veckor efter för- •
lossningen.
De grundsatser, som här uppställdes såsom
önskvärda, hafva redan i flere länder vunnit
efterföljd. ’
* * ]
*
Vi öfvergå nu att skärskåda, huru den !
svenska lagstiftaren i detta hänseende värnat ]
om vår- svenska kvinna.
Minimiåldern för antagande till biträde i handel *
eller till arbetare i fabrik, handtverk eller annan
handtering är här satt till 1.2 år; och må därjämte i
till arbetare i fabrik, handtverk eller annan hand-
tering icke antagas den, som ej inhämtat det för 1
afgång från folkskolan stadgade minsta kunskaps- 1
mått eller til! följd af sjuklighet eller kroppslig 1
svaghet anses komma att lida men af det ifrågava-
rande arbetet. Af dessa bestämmelser följer, att för
anställningen fordras intyg, styrkande den minderå-
rigas ålder, skolkunskap samt kroppsbeskaffenhet
och hälsotillstånd. Det åligger näringsidkaren att
med dessa intyg vara försedd. Arbetstiden är i
fabriksarbete för barn intill 14 år högst 6 timmar,
afdelåde af minst en half timmes rast, och för
yngre personer, 14—18 år, högst 10 timmar med
afbrott af raster om minst 2 timmar. Såväl i fa-
briks- som handtverksarbete skall arbetstiden in-
falla mellan kl. 6 f. m. och 8 e. m., hvaraf följer
att nattarbete är förbjudet. Om handtverksarbete
gäller för öfrigt endast, att arbetet skall afdelas af
lämpliga raster.
o Barn intill 14 år samt yngre personer af kvinnkön
få icke användas till arbete under jord i grufvor
eller stenbrott. Bestämmelser äro därjämte gifna
angående fullgörandet af skolplikt m. m. Om ar-
betet i ett yrke finnes vara synnerligen ansträn-
gande eller för hälsan vådligt, kunna särskilda fö-
reskrifter för minderårigs användande vid sådant
arbete föreskrifvas.
I fabriker för tillverkning af tändstickor eller
andra tändmedel, för hvilkas beredning vanlig fos-
for användes, får vid tändmassans beredning och
stickornas doppning icke användas minderårig, som
ej fyllt 15 år.
Genom en särskild lag af år 1889 ang. skydd
mot yrkesfara hafva särskilda lagstadganden an-
gående åtgärder mot yttre skador och hälsomen-
liga inflytanden i arbetet blifvit meddelade, gällande
för alla arbetare i de i lagen afsedda yrkesgrenar.
Härjämte har det i synnerhet i sedligt hänse-
ende så ytterst fördärfbringande bruket att vid
försäljning å gator och torg af åtskilliga artiklar
använda unga flickor helt nyligen uppmärksam-
mats af våra lagstiftare. Enligt en förordning af
år 1891 kan nämligen förbud meddelas för barn
af kvinnkön under 15 år att under tiden från kl.
8 e. m. till kl. 8 f. m. å gator eller andra all-
männa platser, å utskänkningsställen eller andra
offentliga lokaler till salu utbjuda eller utdela
tryckalster, blommor, kramvaror eller annat.
Såsom vi se, äro här icke några bestäm-
melser meddelade, som skydda fullvuxna kvin-
nor mot skada af arbetet utöfver hvad all-
mänt gäller om skydd mot yrkesfara. Beträf-
fande söndagsarbete har man nöjt sig med
strafflagens stadganden om sabbatens helig-
hållande.
För säregenhetens skull nämna vi emeller-
tid ännu ett fall, i hvilket lagstiftaren upp-
märksammat kvinnors användande i arbete. I
byggningabalkens kap. 11 stadgas: »Till vall-
gång skola kvinnfolk brukas, där det ske kan,
och ej gossar, vid 10 dalers bot. » Man skulle
ju kunna tillskrifva detta stadgande en vän-
lig önskan hos lagstiftarne att, till förfång
för skapelsens herrar, bereda damerna till-
fälle till en för hälsa och sinne nyttig vistelse
i naturens sköte, men ett k. bref afår 1769
tager oss ur en sådan behaglig föreställ-
ning. Afsikten med stadgandet har nog varit
en annan.
*
Den gällande lagstiftningen om minderåri-
gas användande i arbete mötte, då den skulle
börja tillämpas, starkt motstånd och i en
jättepetition af år 1883 framställde arbetsgif-
vare och andra de »bekymrande olägenheter»,
de funnit därmed förknippade. Såväl med
anledning häraf som med hänsyn till berli-
nerkonferensens beslut, däruti ju kvinnoarbe-
tet särskildt uppmärksammats, tillsatte k.
m:t en komité med uppdrag att inkomma
med förslag till den nya eller ändrade lag-
stiftning, som kunde finnas vara af förhål-
landena påkallad. Det är denna komité, som
nu fullgjort sitt uppdrag och därvid föresla-
git bestämmelser, som äro ägnade att, om de
varda lagfästa, bereda kvinnor ökadt skydd
mot arbetets faror.
Låtom oss emellertid därvid icke alldeles för-
bigå den vidlyftiga statistiska utredning angående,
bland annat; antalet kvinnliga arbetare, dessas ar-
betslöner m. m., sorti komitén åvägabragt. Det
t- är för den, som önskar arbetets stora såningsfält
r tillgängligt för kvinnan, glädjande att erfara, det
I- kvinnor i vårt land numera användas i ganska
:t stor utsträckning och i en mängd skilda verksam-
t hetsgrenar, där de fordom icke funno sysselsält-
i ning. Af de i komiténs tabeller upptagna arbetare
■, i juni år 1890 äro 16.i procent flickor och kvinnor,
r Relativt användas mera kvinnor under 18 år än
1 öfver denna ålder. Bland minderåriga äro näm-
ligen 215 procent af kvinnkön, men bland äldre
blott 15.1 procent.
r Hvad särskilda industrigrenar angår, består ar-
ä betareantalet till öfvervägande del af kvinnor inom
f tvätt- och badinrättningar (86.5%), spinnerier och
väfverier (66.8%), tobaksfabriker, korgmakerier,
1 ljusfabriker, skrädderier och skjortfabriker, möss-
r och hattfabriker, handskmakerier, mejerier, salterier
1 och konservfabriker samt mineralvattenfabriker.
- De förekomma därjämte till mer än en tredjedel
mot manliga arbetare inom guld- och silfvervaru-
• tillverkningen, kard- och borstfabriker, porslinsfa-
t briker, tvål- och såpfabriker, tändsticksfabriker,
sprängämnesfabriker, bokbinderier och litografiska
anstalter, men användas icke alls vid skeppsvarf,
- vagnmåkerier, skorstensfejerier och vattenlednings -
1 verk samt i mycket ringa utsträckning vid flerta-
1 let öfriga industrigrenar. Absolut största antalet
kvinnor är anställd i textilindustrien och näst
l denna komma tändsticks- och tobaksfabrikerna.
Vi se således ett ganska mångskiftande fält för
kvinnlig arbetskraft öppnadt. Den tid är Jängese-
; dan förrunnen, då,^på klagan af skräddareämbe-
tets hedervärda skrå, att »kvinnfolk sig i deras nä-
ring inmänga,» vederbörande kunde allvarsamt
åtvarna kvinnfolk att icke, detta ämbete till förfång,
öfva något »bönhaseri». Äfven skräddarne ha nu
makat åt sig för kvinnorna af nålen.
Hvad löneförhållandena angår, är kvinnans ar-
bete något mindre aflönadt än mannens. Medel-
talet af veckoaflöningen utgör t. ex. för gossar
mellan 14 och 18 år 6 kr. 33 öre och för flickor
af samma ålder 5 kr. 37 öre. För yrkesskickliga
äldre arbetare utgör högsta lön i medeltal för
vecka i rörelser med lägst 10 arbetare, för män
11 kr. 16 öre och för kvinnor 6 kr. 84 öre, och den
högsta lönen i sådana rörelser belöper sig till, för
män 16 kr. 95 öre och för kvinnor 9 kr. 55 öre.
1 öfriga rörelser hafva dessa tal varit för män
resp. 12 kr. 21 öre och 19 kr. 89 öre mot för
kvinnor resp. 7 kr. 43 öre och 10 kr. 53 öre.
Den högsta veckoaflöning, som utbetalts för kvin-
nor, har uppgått till 30 kr., men för män till 52
kr. 50 öre. f tobaksfabrikerna gifvas kvinnor de
högsta aflöningsbeloppen.
Åtskilligt af intresse för erhållande af en
fullständig bild af kvinnoarbetets utsträckning
och art i vårt land kunde här vara att ytter-
ligare beakta, men vi skynda öfver till komi-
téns förslag till lag ang. minderårigas och
kvinnors användande i arbete. Lagen skulle
omfatta icke blott fabriker och handtverk
samt därmed jämförliga handteringar, bergs-
handteringen samt sågverks- och brädgårdsrö-
relsen, utan ock, hvad för kvinnor är af sär-
skildt intresse, handeln. Endast hemindu-
strien har måst undantagas. Samma före-
skrifter skulle i regeln nu gälla för all under
lagen hänförlig verksamhet.
Komitén har höjt åldersminimum för an-
ställning till fyllda 13 år, och detta har skett
såväl af hänsyn till folkskoleundervisningen,
hvilken enligt normalplanen för folkskolan
skulle vara med det 13:de lefnadsåret afslutad,
som ock af hygieniska skäl. Åldern omkring
12 år skall nämligen vara ett för kroppsut-
vecklingen mycket ömtåligt tidsskede. Öfriga
villkor för anställning hafva bibehållits. Har
likväl någon minderårig, som fyllt 12 år, full-
ständigt genomgått folkskolans lärokurser och
med läkarebetyg styrker sig kunna utan men
deltaga i arbetet, skulle äfven sådan få i ar-
bete användas. — Det hade yrkats, att min-
derårighetens öfre åldersgräns, nu 18 år, skulle
sänkas, men af hänsyn särskildt till kvinnorna
har komitén bibehållit nämnda gräns.
Hvad angår arbetstiden, har komitén satt
denna för barn under 15 år till 6 timmar,
hvilket för 14-åringar innebär en inskränkning
från nu medgifna 10 timmar, samt för min-
derårige mellan 15 och 18 till 11 timmar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:36:05 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1892/0111.html
