Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 14. 1 april 1892 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18S2 I Dü N 109
hand förstår sprid-a omkring sig. Med denna
makt binder kvinnan mannen och barnet vid
hemmet och utöfvar omärkligt och kanske oaf-
siktligt ett sedligt förädlande inflytande.
Det yttre står i nära sammanhang med det
inre, och där harmoni och smak råda i hem-
met, där verkar det estetiska inflytandet ge-
nom sinnet på lynnet.
Äfven den önskan att behaga, som är för-
enad med fåfängan, böra vi ej obetingadt
klandra. Den är nära besläktad med den fin-
känsliga blyghet, som gör kvinnan till de goda
sedernas väktarinna. Liksom hon, som själf
är lätt mottaglig för yttre intryck, söker göra
sitt ytte så behagligt som möjligt för andra,
vill hon äfven i ord och uppförande undvika
allt, som kan verka oangenämt och sårande.
Kvinnans fåfänga, hennes begär efter pryd-
nader, hennes sträfvan att synas vacker ha
sin rot djupt i glädjen öfver det sköna och
öfverhufvud öfver lifvet. Ur denna Tiänsla
framspringer det för kvinnan särskildt utmär-
kande glada lefnadsmodet, utan hvilket en
kvinna aldrig kan fylla sin egentliga uppgift,
och som ej, om det saknas, kan ersättas af
någon aldrig så hög själs- och karaktärsegen-
skap.
Den som våldsamt ville utrota den kvinnliga
fåfängaD, skulle råka i fara att med ogräset
utrota måDga sköna blommor. För öfrigt
skulle försöket i de flesta fall vara lika få-
fängt som oklokt. Den, som kämpar mot na-
turen, har en öfvermäktig fiende, men den
som samverkar med naturen, en stark bunds-
förvandt. Den kloke uppfostraren skall där-
för icke söka undertrycka den naturliga in-
stinkten. Hans uppgift är att begagna de
till att förädla och hindra för öfverdrifter.
Det friska lefnadsmodet och glädjen öfver det
sköna äro ovärderliga gäfvor, om man blott
vinnlägger sig om att gifva dem en fast grund
och en ädel riktning genom förståndets och
karaktärens utveckling. Har man väl sörjt
därför, skola ej en oskyldig fåfänga öfvergå
till dåraktigt prydnadsbegär och uppskattandet
af det sköna icke till öfverskattning af egen
skönhet.
Må man blott bibringa flickan en verkligt
sedlig lifsåskådning och en allvarlig sträfvan
efter det goda och sanna. Må man lära henne
inse, att det yttre icke bestämmer människans
värde, och man bar uppnått mera, än om man
direkt motarbetat fåfängan.
Jag måste i sammanhang härmed tala om
ett fel, som många mödrar och uppfostrarin-
nor begå i den bästa afsikt. De säga till den
uppväxande flickan vid alla tillfällen, att hon
ej är vacker, utan snarare ful. Denna tro
söka de sorgfälligt nära och anse sig därmed
ha kväft fåfängan i dess frö och gjort flickan
en viktig tjänst. Denna åsikt är helt och
hållet oriktig. En vacker flicka kommer snart
nog till det medvetandet, att hon är det, äfven
om man alla dagar säger henne motsatsen.
Och en ful flicka blir i medvetandet om sin
fulhet i de flesta fall helt olycklig. Känslan
af skönhetens höga värde är af naturen så
starkt utpräglad hos hvarje kvinnligt väsen.
En flicka, som är medveten om, att hon sak-
nar denna fördel, blir därför ej likgiltig för
densamma, utan öfverdrifver till och med dess
värde för att så mycket djupare känna sin
egen fnlhet. Detta är en känsla, mot hvilken
intet förnuftsresonemang hjälper, och som först
med åren under många hemliga strider öfver-
viones, men sällan utan att lämna en smär-
tande tagg kvar. Och hur mycken ungdomlig
glädlighet, hur mycken glad själfförnöjelse går
därvid ej förlorad. För visso hör detta äfven
till kapitlet om de synder, som af fullvuxna
begås mot barnen.
Aldrig, icke ens på skämt och i bä3ta afsikt,
borde man säga en flicka eller låta henne
käDna, att hon är ful, tvärtom hör man bi-
bringa hvar och en den tanken, att hon ge-
nom vänlighet, ett angeDämt sätt och en om-
sorgsfull klädsel kan vara vacker -— ocli äf-
ven är det.
Man behöfver därför ej begagna sig af en
osanning. Det är ju så lätt att finna ett
barnansikte vackert, om vi hälla af det, och
jag är öfvertygad, att mången ful flicka skulle
vara mindre ful, om icke medvetandet om
hennes fulhet kastade en ständig skugga öfver
hennes ansikte. Marie.
Myndighet åt gift kvinna.
et är för våra läsarinnor bekant, att riks-
dagen år 1881 aflät en skrifvelse till
k. m:t, hvari begärdes utarbetande af ett lag-
förslag om vissa förbättringar i lagstiftningen
rörande akta makars egendomsförhållanden.
Nya lagberedningen utarbetade efter uppdrag
ett förslag i den af riksdagen utpekade rikt-
ningen, hvilket i slutet af förlidet år af k, m:t
förklarades icke kunna" läggas till grund för
någon framställning till riksdagen. I stället
uppdrog k. m:t åt nya lagberedningen att be-
handla några mindre viktiga saker, såsom om
hoskilnad m. m.
Då nu sålunda den stora och viktiga reform-
frågan om ett verkligt tryggande af gift kvin-
Das äganderätt och ställning i öfrigt hotade att
blifva på obestämd tid undanskjuten, liar man
inom riksdagen insett nödvändigheten af att
söka hålla den vid lif.
Så har vid nu pågående riksdag af lektor
M. Höjer, understödd af professorerna A. E.
Nordenskiöld, Christian Lovén, Curt Wallis
samt fabrikören Olof Olsson en motion blifvit
väckt i frågan. I denna motion togs steget
fullt ut. Det har alltid visat sig, att alla
mer djupgående försök till förbättring i den
gifta kvinnans ställning stöta på hinder i bi-
behållande af mannens i lag stadgade måls-
mansskap öfver kvinnan. Motionärerna föreslå
därför, att riksdagen mätte i skrifvelse till k.
m:t anhålla om aflåtande af förslag till sådan
ändring i gällande lagstiftning, att, med upp-
häfvande af mannens målsmansrätt och egen-
domsgemenskapen mellan makar, gift kvinna
må, likasom man och ogift kvinna, blifva be-
rättigad att såsom myndig själf råda öfver sig
och sin egendom.
I motiveringen till detta förslag visas, huru
man i England och Norge kommit ett godt
stycke framför oss i detta hänseende, hvar-
efter det vidare heter :
Att mannens själfskrifna och oansvariga förmyn-
derskap öfver hustrun skulle utgöra en betingelse
för ett sannt äktenskap, torde icke vidare med fram-
gång kunna göras gällande. Vår nuvarande lag-
stiftning har också redan brutit med denna åskåd-
niug, då den genom stadgandena om äktenskaps-
förord möjliggjort äktenskap, där mannens förvalt-
ningsrätt öfver hustruns egendom och egendoms-
gemenskapen äro helt och hållet häfda.
Icke heller kan det, såsom mången invänder, an-
ses såsom ett så synnerligt djärft språng i nödig
historisk utveckling att på en gång borttaga det
enda återstående undantaget från den redan genom-
förda, mer genomgripande reformen, enligt hvilken
kvinna berättigats att i juridiskt afseende vara lika
myndig som man, och detta desto mindre som lag-
stiftningen redan gjort början till nämnda följdriktiga
steg, ^ därigenom att den medgifvit gift kvinna rätt
att råda öfver, livad hon genom eget arbete förvärf-
vat, äfvensom beredt henne tillfälle att medels för-
ord vinna själfständig förvaltningsrätt öfver sin en-
skilda egendom. Samma anmärkning gäller om den
lagändring, som nära och följdenligt ansluter sig till
ett stadgande, om att gift kvinna skall vara myndig,
nämligen upphäfvandet af egendomsgemenskapen
mellan makar, hvilken ju redan enligt gällande lag
ej existerar i fråga om viss egendom och dessutom
kan genom förord alldeles häfvas.
De lagforändringar, hvartill nya lagberedningen
nu fått uppdrag att utarbefa förslag, torde väl blifva
ägnade att i en del fall mildra yppade missbruk af
mannens målsmansrätt, men syfta icke att i någon
mån föra själfva reformfrågan framåt.
Vid sådant förhållande, och då något annat initia-
tiv icke torde vara att förvänta från kongl. maj:t,
är det ändamålslöst att ytterligare förlänga det långa
uppskofvet med sakens behandling genom att afyakta
den ovissa tidpunkt, då nämnda lagförslag till äfven-
tyrs kan blifva framlagdt för riksdagen.
Motionärernas förslag, hvars öde i riksdagen
under nuvarande förhållanden ej kan vara tvif-
velaktigt, bar emellertid till uppgift att hälla
frågans behandling uppe och intresset vid lif.
Tre systrar.
En sannsaga
berättad af
Vilma Lindhé.
(Forts.)
Jtranskogeu trängde sig nästau ända fram
till boningshuset. Framför det låg träd-
gården med terrassformiga sluttningar ned till
Långsjön, som bredde ut sig mellan löfklädda
holmar, skogiga, branta stränder och bördiga
dalsänkningar. Längst bort i fjärran förto-
nade sig bergen i mjuka blånande konturer.
Tvärs öfver sjön — där den var som sma-
last — lågo kyikan och prästgården. Åkte
man sjön rundt, var det en styf mil att fara,
men togs genvägen öfver vattnet, var man där
på några minuter. På sjön var ständigt lif
och rörelse af små båtar eller under vinter-
tiden af körare, fotgängare och skridskoåkande.
Öfver isen hade grannarne också lättast att
besöka hvarandra, och så länge den bar, var
ingen ända på slädpartier, baler och festlig-
heter.
Denna vinter var det lifligare än någonsin!
De vackra systrarna voro med öfverallt,
firade, hyllade och älskade hvart de kommo.
Aldrig hade de varit vackrare eller så bän-
gifvit sig åt nöjet!
Väl voro kinderna blekare och i ögonen en
drömmande glans, men det gjorde dem endast
mera tilldragande.
Glömma ville de — söka hjälp och ersätt-
ning i nöjet — och allt ifrigare jäktade de
från fest till fest.
Oftare än någonsin syntes majoren i dansen
med någon af dem, och majorskan ledsnade
aldrig att se på, förtjust och öfVerlyeklig,
varade festen än till ljusan dag. Tröttnade
musiken, var det hon, som satte sig till pianot
och tog vid.
Men de måtte dansa hur som helst, flydde
glädjen allt längre från de båda unga. Det
hade kommit något emellan dem, det visste och
kände de med smärta. Mindre än någonsin
kunde de undvara hvarandra, men när de voro
tillsamman i enrum, kunde ingen af dem skämta,
le och tala om småsaker af alla slag som
förut. Den stora, djupa lifshemlighet, som
tagit deras själar fångna, tyngde på bådas hjär-
tan och skilde dem åt, förenade som de eljes
voro.
jttninggatan cs-4 Största urval «4®
billigaste, men bestämda priser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
