Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 16. 15 april 1892
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1892 127
ligen händt — något som hon både väntat,
önskat och fruktat.
Det låg en glans och värme i Annas ögon,
som gjorde henne rent vacker och värmde
upp moderns hjärta, och denna mor, som va-
rit sä svär att vinna, slöt sitt barn intill sig,
som ville hon aldrig släppa det.
»Du lämnar oss, jag förstår det,» sade hon
snyftande, »men du förtjänar att bli lycklig.»
Hon höll inne ett ögonblick, kämpande med
sig själf för att fä fram orden; så sade hon
sakta: »Jag trodde en gäng, att Gud tagit
allt ifrån mig — nu vet jag, att han lämnade
det bästa kvar.»
Ur notisboken.
Kvinnosaken. »De samlede Kvindeforeninger»
i Köpenhamn uttalade på ett talrikt besökt möte i
förra veckan sin »tillslutning till tanken om kvin- ]
nornas sociala och politiska likställighet med männen».
I DU N
Teater och. musik.
K. Operan gaf i onsdags »Gioconda», den sista
föreställningen före påsk.
K. Dramatiska teatern gaf i onsdags en extra fö-
reställning — den sista före påsk — till förmån
för teaterns elevskola hvarvid programmet upptog
»Den hvita nejlikan», komedi i en akt af A. Dau-
det och Manuell, spelad af teaterns elever, Frans
Hedbergs enakts-komedi »Mellan bjudningarna»,
hvaruti eleverna fröknarna Svanström och Rising
uppträdde, samt »Ett resande teatersällskap». Detta
nummers utgifvande har måst påskyndas för hel-
gen, hvilket hindrar oss närmare yttra oss öfver
föreställningen.
— En dramatisk turné skall i sommar företa-
gas till Norrland af _ några bland k. Dramatiska
teaterns förnämsta artister, hvarvid spellistan skall
upptaga »En parisare» och »Dubbelspel». Turnén
skall ledas af hrr Fredrikson och Hamrim Öfriga
medlemmar äro fru Hamrin, fröknarna Åblander
och Seelig samt hrr Bæckstrôm, Hedlund och
Skånberg.
Vasaieatern gifver tills vidare hvarje afton »Mi-
kadon», som vid dess återupptagande visat sig
äga samma dragningskraft som förr.
*
Blinda kvinnor som sjukgymnaster. En
lönande sysselsättning för blinda är helt naturligt
svårt att finna. I London har man emellertid gjort
försök med att utbilda blinda kvinnor till sjukgym-
naster, och dessa försök ha utfallit på ett öfverras-
kande tillfredsställande sätt. Det har visat sig, att
de blinda ge massage med en lättare och smidigare
hand än någon seende. Vid flere af Londons för-
nämsta institut för sjukgymnastik och massage ha nu
blinda kvinnor erhållit förmånliga anställningar.
*
Ett Jenny Binds-minne. I början på 1840-
talet uppfördes i Newyork det på sin tid storartade
»Stevens House», det första hotell som i Newyork
sköttes enligt europeiskt mönster d. v. s. att gästerna
betala särskildt för rum och särskildt för mat. Enligt
amerikansk sed betalar gästen »board» eller visst
pris för både logis och föda. Detta »Stevens House»
har i dagarne börjat rifvas för att lämna plats för
ett palats, afsedt för affärslotåler.
Det var här Jenny Lind bodde under sitt vistande
i Newyork, då hon tjusade amerikanarne med sina
näktergalstoner och i »Stevens House’» fästvåning
var det, som hennes impressario, den odödlige P. F.
Barnum, gaf den mest glänsande bankett, som ännu
Newyork då skådat, till hennes ära. Vid denna
fäst närvar allt hvad Newyork hade framstående
inom konst, literatur och handelsvärlden. De hade
hittills beundrat Jenny Lind för hennes undersköna
sång, men vid detta tillfälle lärde de känna henne
personligen, och från denna stund föreskrifver sig
den snart sagdt heliga vördnad, hvarmed amerikanarne
ännu i dag omfatta hennes minne.
t?-
Bysslands George Sand. Grefvinnan de
Pournemin, Eysslands äldsta författarinna, som skref
under pseudonymen Eugénie Tour har aflidit i Var-
chau. Hon debuterade som författarinna 1849.
Några år senare utgaf hon en roman »Niécen»,som
gjorde stor lycka och förskaffade henne namnet den
ryska George Sand.
Kosa Bonheur, den ryktbara målarinnan, fyller
70 år denna månad. Hon bor i ett lyxfullt inredt
slott i Fontainebleauskogen. Då hon arbetar, är
hon alltid klädd i manlig dräkt. Kjortlar bär hon
inte gärna ; hon påstår, att hon i dem känner sig
10 år äldre än hon är. Madame Bonheur är liten,
men starkt byggd, har silfverhvitt hår och klara,
brnna ögon.
*
Bifvet ock romanen. Som romanförfatta-
rinna uppträder nu fröken Hélène Vacarescu, den
mycket omtalade hjältinnan i det rumäniska kär-
leksdramat. Hon har på franska skrifvit en roman,
som heter »Voiku et Dmitrin» ; den är författad i
breflorm och ger en diskret framställning af de kär-
lekshistorier och erotiska konflikter, författarinnan
häft att genomgå.
ik.
-T*
Sällskapet P. B:s mâtiné i söndags å Berns salon-
ger hade, som väntadt var, lockat en synnerligen
talrik publik, som i den mest animerade sinnes-
stämning. njöt af detta unika tillfälle att på en
offentlig konsert få åhöra sällskapets utmärkta
musikaliska prestationer. Programmet var det-
samma, som föregående fredag följts vid den mera
enskilda konsert, som gafs till förmån för sällska-
pets välgörenhetsfond. Denna konsert hade ock
däri ett särskildt intresse, att den var den första,
somo sångkören gaf under sin nye ledare, direktör
E. Åkerbergs ledning.
Som sedvänjan kräfver vidP.B:s sångfester, inled-
des och afslutades matinéen med sällskapets båda
storslagna högtidskörer »Baeehi barn» af Randel
och Brendlers »I de höjda toner skalle». Både kören
och solopartierna klingade fulltonigt och rent med
fin _ nyansering och ypperlig sammansjungning.
Serien af Bellmanssånger väckte utomordentligt
bifall och utfördes ock på ett sätt, fullt värdigt
den kör, som alltid lysande häfdat denna natio-
nella sångartradition. Ett par smånummer, af
Heise och en fransk dansvisa, slogo ock mycket an.
Kring konsertens hufvudnummer, »Den flygande
holländaren» af E. Åkerberg, koncentrerade sig
naturligtvis det största intresset. Ursprungligen
skrifven för kör och två pianon och i detta skick
offentligt uppförd på kompositörens konsert för
ett år sedan, har denna pjäs nu blifvit i så måtto
förändrad, att till den samma satts ett dels ackom-
pagnerande, dels själfständigt orkesterparti (endast
stråkinstrument), som gjorde en förträflig verkan.
De båda pianostämmorna sköttes af hrr Lambére
och Jacobson med smak och färdighet, de öfriga
stämmorna exekverades af sällskapets nybildade
orkester, som med god sammanhållning och ren-
het utförde sitt svåra parti, ett resultat som vun-
nits genom flitiga öfningar och ett ständigt ökadt
intresse för den förelagda uppgiften.
R/lusiktillställningarna under påskveckan och dagarne
närmast därefter äro som vanligt talrika och vär-
defulla. »Skapelsen», Haydns oratorium, gifves
enligt bruket långfredagen i Östermalms kyrka till
förmån för Frimurarebarnhuset. Medverkande äro
hofkapellet under hr Hennebergs ledning och som
solister fru Edling, hrr Strandberg, Strömberg och
Sellergren. Sällskapet O. D.. hvilket, som man vet,
inom sig sluterelitrösterna blandUpsalastudentsång,
ger annandag påsk mâtiné i Musikaliska akademiens
stora sal. Filharmoniska sällskapets tredje abonne-
mentskonsert äger rum i Musikaliska akademien ons-
dagen den 20 april. Programmet upptager A. F. Lind-
blads körcykel »Drömmarne», Rheinbergers kör-
verk »Clärchen auf Eberstein», smärre körer a
capelia af Schumann och Saint Saëns samt kvin-
tett för stråkinstrument och piano af Raff. Och
slutligen uppföres lördagen den 23 »Hfas»,Mendels-
sohns oratorium, i Musikaliska akademiens stora
sal. Titelpartiet utföres af hr Salomon Smith. Här-
vid biträdes Musikföreningen af fruarna Dina Edling
och Davida Afzelius samt hr Lemon och k. hof-
kapellet. Konserten dirigeras af hr Franz Neruda,
hvilken anländt till hufvudstaden för att öfvertaga
ledningen af öfningarna, hvilka tills nu pågått
under hr Erik Åkerberg.
Idealem a.
Berättelse
af
C. O. GumcsHus.
Belönad med hedersomnämnande vid Iduns
stora pristäfling.
(Forts.)
» J? anske notarien anser det opassande och
w okvinnligt af mig att yttra mig så, »återtog hon
lugnt, »men jag har en gång för alla fått vanan
att säga rent ut, hvad jag tänker, och jag trodde
mig enligt min brors utsago veta, att notarien hy-
ser intresse för andra saker, än om det är nöd-
vändigt att bafva en mellanrätt mellan den salta
maten och steken, eller om man kan dricka port-
vin på sur mjölk.»
Ström skrattade.
/Jag hoppas,» genmälde han, »att fröken ej
misstager sig däri. Dylika saker intressera mig
ej det minsta, och jag måste kanske till min skam
bekänna, att äfven det där samspråket om musik
och målningar lämnade mig temligen oberörd.»
»Alldeles mina åsikter,» inföll Anna med ifver.
»Hvad har man för behållning af dylikt. För yt-
liga sinnen kan det ju vara ett sätt att fördrifva
tiden, som annars aldrig tar slut, men den som
tänker lite’ djupare kan ej tillfredsställas däraf.
För min del plågas jag nästan af musik... den
stör mig, då jag läser eller tänker.»
»Hvad håller fröken nu på med för arbete?»
frågade Ström.
»Ja,» svarade Anna småleende, »det är egent-
ligen ganska besynnerligt. Jag kom här om da-
gen att se i Schiller och fick då upp Kabale und
Liebe. Jag genomläste den åter med djupt in-
tresse och kände en obetvinglig lust att söka tränga
riktigt till djupet däraf och sammanfatta mina in-
tryck i en liten studie däröfver. Stycket är vis-
serligen gammalt, och nu för tiden tänker ju ingen
människa därpå, men det är ej heller för offent-
ligheten jag skrifver.»
»Ett sådant drama,» inföll Ström, »kan för öf-
rigt aldrig blifva gammalmodigt. Ställ ännu en
gång den egennyttiga, intriganta hofmannen mel-
lan- den älskande, uppoffrande Louise och den
ädle, men häftige Ferdinand, och tragedien skall
åter uppföras, denna gång i nutidskostym. Huru
många mord och själfmord läsa vi ej om snart
sagdt dagligen, och hvem vet, hvilka kabaler som
föranledt dem, huru ofta en af svartsjuka förbitt-
rad kärlekshistoria därmed funnit sin dystra af-
slutning.»
Anna stannade och betraktade öfverraskad den
talande. »Så eget,» sade hon därefter, »det är
alldeles detsamma, som jag redan nedskrifvit så-
som ett sorts företal till min studie. Notarien tycks
särskildt hafva fäst sig vid detta stycke.»
»Ja,» svarade Ström, »det har alltid varit mig
ett stort nöje att läsa dessa snillets analyser af
människan, sådan hon visar sig, då passionerna
tagit herraväldet. Därför har min läsning af skön-
litteraturen till stor del bestått af dramatiska ar-
beten från äldre och nyare tider. Romanen kan
nog vara bra, men i dramat får man det väsent-
liga så att säga i sammanträngd form.»
Ja, äfven däri delade Anna hans åsikt, och så
fortsatte de en stund med Schiller, gingo sedan
öfver till Shakspeare och voro midt inne i en af-
handling om Hamlet, då de stördes af den öfriga
ungdomen, som pratande och skrattande ströfvade
omkring i parken.
Då de tre herrarne sent på aftonen reste hem,
yoro de fulla af loftal öfver den angenäma famil-
jen på Finnsboda. Brukspatronen var då en rik-
tig hedersgubbe, frun ett fint och älskvärdt frun-
timmer och döttrarna .. ja, om de ej rent ut sade,
att de funnit sina idealer, så var det ej utan, att
de tänkte något sådant.
Naturligt var, att det så angenämt började umgän-
get på det lifligaste fortsattes. Axel kunde ej vara
utan sina vänner, utan gick eller åkte litet emel-
lan in för att hämta hem den eller dem, som voro
lediga. Och då dessa funno, att de ej behöfde
krusa, utan alltid voro välkomna, begagnade de
sig också med förtjusning af tillfället. Det var så
friskt och skönt därute i denna härliga natur,
tyckte jägmästaren, och så åt man så förträffligt
där, menade doktorn. Notarien sade som vanligt
ingenting, men han medförde alltid böcker eller
tidskrifter, som sändes honom i mängd från Stock-
holm, och så gåfvo dessa anledning till långa och
lärda samtal mellan honom och Anna.
Bidrag i alla ämnen mottagas med tacksamhet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:36:05 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1892/0131.html
