Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 18. 29 april 1892
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1892 1 D U N 143
Damernas bicykleklubb, den första i Sverige,
konstituerades i lördags i Upsala. Icke mindre än
16 unga damer ha redan varit nog fördomsfria att
ansluta sig till denna förening, och har isen blott
en gång blifvit bruten, kommer det hos oss för da-
mer nya modet helt visst att hastigt vinna utbred-
ning.
*
Frän systerlandet. »Unionen, kvinnosaks-
förbund i Finland», är namnet på en ny förening,
som hos senaten ansökt om stadfästelse på sina
stadgar. Den tanke, som legat till grund för för-
bundets stiftande, är att kvinnofrågan berör hela
människosläktets intressen, och att dess dryftande samt
klargörande af olika synpunkter på detta vidsträckta
område bäst sker genom samarbete mellan män och
kvinnor.
*
Damer som handelsresande ha länge varit
en rätt vanlig företeelse såväl inom de större euro-
peiska länderna som särskildt i Amerika. Här uppe
i norden torde.dock kvinnliga handelsresande ännu
höra till sällsyntheterna, och det är därför tämligen
förklarligt, att en ung dam, som härom dagen in-
träöade i Tammerfors såsom resande för Vasa bom-
ullsspinneri, väckte ett visst uppseende. Hon lär
emellertid ha gjort utmärkta affärer och lämnat sina
manliga kolleger ett godt stycke bakom sig.
*
Gladstone om kvinnans rösträtt. Den
20 dennes utkom i London en broschyr af Glad-
stone, hvilken uttalar den förhoppningen, att under-
huset skall förkasta förslaget om politisk rösträtt
för kvinnan. Gladstone befarar, att kvinnans skär-
het och poesi skulle gå förlorade, om hon deltoge
i männens politiska strider. (!)
c
Kejsar Wilhelm 1:8 syster, änkestorhertigin-
nan Alexandrina, afled i Schwerin den 21 dennes på
aftonen af hjärtslag. Den aflidna furstinnan, hvilken
var den enda af kejsar Wilhelm Ls syskon, som
öfverlefvat honom, var född i Berlin den 23 febr.
1803 och blef den 22 maj 1822 förmäld med stor-
hertigen Paul Fredrik af Mecklenburg-Schwerin. Stor-
hertiginnan Alexandrina hade vid sin död varit änka
i öfver femtio år. Det svenska hofvet har anlagt sorg
efter den aflidna.
*
I främsta ledet. En af Europas förnämsta jour-
nalister är en kvinna, madame Severine. Madame
Severine skrifver hvarje vecka en artikel för »Le
Figaro», en för »Gaulois» och en för »Gil Bias».
Hon är trettiofem år gammal, ser bra ut är mycket
spirituell samt anses vara en af de mest intressanta
personligheterna inom Paris’ literära värld.
Kriget mot släpen. Den ungerska förenin-
gen för offentlig hälsovård, till hvars medlemmar
räknas Ungerns förnämsta läkare, inlämnade nyli-
gen till inrikesministern en petition, i hvilken denne
uppfordras att i den offentliga hälsovårdens intresse
inskrida mot bärandet af släpklädningar utomhus.
I synnerhet förtjäna de i petitionen framlagda skä-
len allt afseende. Man finner af densamma, att
föreningen mycket noga diskuterat frågan om slä-
pen. Lungsot och tyfus rasa mest i stora städer,
och särskildt i Budapest äro dessa sjukdomar för-
härskande. Smittoämnet förefinnes i allmänhet i
det damm, som betäcker städernas gator, och genom
släpen föres det icke endast vidare, utan upphvirflas
äfven under den torra årstiden, hvarigenom de pro-
menerandes lungor sväfva i fara. Släpen behöfva
äfven tidt och ofta borstas och repareras och ut-
sätta därigenom tjänarinnorna och sömmerskorna för
fara.
Kurdirektionen i Meran har redan i de därva-
rande sjukes intresse förbjudit de släpande klädnin-
garnas offentliga bärande.
Literatur.
En »Handledning i metodisk undervisning i kvinnlig
slöjd» har på C. E. Fritzes förlag härstädes utgifvits
af fröken Hulda Lundin, den kända slöjdinspektrisen,
och utgör tredje följden i det af Fridtjuv Berg redi-
gerade »Bibliotek för undervisning.» Denna nyhet
torde bli högeligen välkommen för den kvinnliga
slöjdens alla vänner, då behofvet af en dylik hand-
bok länge varit starkt kännbart och nu fylles af den
person, som härför torde äga den största möjliga
kompetensen. Ett åttiotal tydliga teckningar bidraga
att förhöja arbetets värde och åskådlighet. Priset är
1 kr, 50 öre.
Ungefär samtidigt ser ett snarliknande verk dagen
i den af fröken Emelie Nyberg från Nyköping utgifna
»Metodisk Hjälpreda vid undervisningen i handarbete
för hem och skola», hvilken synes vara afsedd för
mera elementära behof och är till omfånget betydligt
mindre än fröken Lundins. Äfven detta arbete för-
tydligas af teckningar.
»Amatören, handbok för konstslöjden i hemmet», är
titeln på ett rikt illustreradt arbete, som från Fahl-
crantz & C’-os förlag i dessa dagar utgått med sitt
första häfte, och som med all säkerhet torde bli en
kärkommen nyhet. Verket utarbetas efter en del
främmande källor af den på detta område synnerligen
förtrogne öfverläraren vid Tekniska skolan arkitekten
Hugo Hörlin, hvilkens namn borgar för dess förträff-
lighet. Vid alla de amatörarbeten, som blifvit allt-
mera flitigt utöfvade af damerna i våra hem, vill
det blifva en pålitlig vägledare vare sig det nu gäller
att måla på pergament, silke, terracotta, porslin eller
fajans, att bränna i trä, inlägga, skära, såga, drifva
i metall, modellera i läder, pressa och förgylla, gjuta
i gips och vax, etsa i metaller och sten, ben och
glas m. m. m. m. Arbetet utkommer i 5 häften à
90 öre.
Teater och musik.
Kungl. operan har denna gång tagit sig ett mer
än vanligt långt påsklof. Hela den sist förflutna
veckan med undantag af påskdagen har nämligen
dess nuvarande scen egendomligt nog varit uthyrd
till ett resande utländskt teatersällskap, som tack
vare sina oförsynt höga biljettpris och sitt ännu
nonchalantare uppträdande gentemot pressen, de flesta
aftnarna endast lyckats samla en ej synnerligen
talrik publik, och detta trots sällskapets ledare
förvärfvat en sådan magnet som fru Ellen Hartman,
stockholmspublikens mest uppburna gunstling på det
dramatiska området för ett par år tillbaka. Men
äfven publiken behandlades tämligen nonchalant, i
det att i samma stycke somliga af de uppträdande
spelade på svenska, andra på franska, utan att på
förhand något därom varit kungjordt. Att detta
väckte förargelse hos de flesta, får man ej undra på.
Hvad nu åter fru H. beträffar, så har det visserligen
visat sig, att k. Dramatiska teatern mycket väl kan
reda sig henne förutan; detta hindrar dock ej, att
ett reengagement, om ett sådant kan komma till stånd
och fru H. numera ej har allt för höga vyer, skulle
lända till båtnad för både teatern och publiken. Qui
vivra verra!
Kungl. operan återupptog emellertid i söndags sin
afbrutna verksamhet med uppförandet af »Martha».
Få måndagen. gafs »På Sicilien» och »Lalla Rookh»
— ett af de bästa program, som k. operan på se-
nare tiden haft att uppvisa. På onsdagen återupp-
togs ändtligen operan »Gioconda»,_.’hvilken en längre
tid måst ligga nere till följd af fru Östbergs sjukdom.
Dramatiska teatern. Midt i den teaterdigra senast
gångna veckan kom äfven vår Dramatiska teater
med ett inlägg, af hvilket densamma på mer än ett
sätt har heder. »Bröllopet pä Vaiéni» har med ens
ryckt upp till rangen af de stycken, som alla måste
se, och hvarom alla tala. Väl är sannt, att mycket
olika omdömen fällas, och ej minst har detta varit
fallet inom den dagliga pressen. Men själfva den
strid, som uppstått kring det nya skådespelet, är
bästa beviset på, att hvad man i detsamma har in-
för sig — någonting öfver den alldagliga nivån är
det dock alltid. Är den relation af styckets till-
komst, som lämnats i den utländska pressen, korrekt,
då ligger förklaringen af både dess stora förtjänster
och stora fel nära. En rumäner, en genombildad,
patriotisk man med djup kännedom om och varm
medkänsla för sitt folks betryck, Marco Broeiner har
gifvit idéen : en målning af de rika, utsväfvande och
hersklystna bojarernas andliga och fysiska förfall mot
den mörka bakgrunden af det förtryckta, till förtvif-
lan bragta folkets hotande uppror. En grundtanke
således af både djup mening och kulturhistorisk
bredd! Ludvig Ganghofer, en dramatisk faiseur, har
stått honom bi vid den sceniska formgifningen, och
på hans räkniDg får man väl skrifva såväl de delvis
rent melodramatiska öfverdrifter och de på sina stäl-
len ytliga effekter, för hvilka stycket klandrats, som
likväl ock den obestridliga skicklighet och schwung,
som flerstädes kännetecknar den dramatiska iklädna-
den och bidraga till, att — trots alla brister — to-
talintrycket af det hela blir af en mindre vanlig in-
tensitet och kraft. Särskildt är den sista akten här-
på ett det yppersta exempel.
Då nu till detta kommer, att herr Hillberg på
styckets iscensättning nedlagt en omsorg, som står
öfver allt beröm och, särskildt i de stora folksce-
nerna, krönts med en framgång, som osökt för Meinin-
garnes berömda föreställningar i lifligaste hågkomst,
och vidare att samtliga hufvudroller få ett ypperligt
utförande, är »Brölloppet på Valénis» framgång ej
svår att förklara. Hr Hillberg har för egen del be-
hållit endast en mindre roll, från hvilken han emel-
lertid skiljer sig med all honnör. Hr Fredrikson
utmäjslar af statsprokuratorn Tschiikus motbjudande
figur en prestation af den finaste karaktäristik; fru
Fahlman som sigenerskan Sända lägger i dagen alla
sina utmärkta egenskaper för den stora tragiska rollen :
hänförelse, kraft och mättad färg. Herr Palme har
ett af sina bättre partier, fru Sandells Pia är en
skapelse af betagande skärhet, som egendomligt bryter
af mot den dystra ramen. Utrymmet förbjuder oss
att ytterligare genomgå den långa personlistan, som
räknar ett flertal af teaterns bästa krafter, men som
vårt slutomdöme faststår, att Dramatiska teaterns
framförande af »Bröllopet på Vaiéni» tillhör det
bästa och intressantaste, som på länge bjudits inom
vår hufvudstads teatervärld.
Vasafeatern lockar hvarenda afton fullt hus, hela
förra veckan med »Sköna Helena» och denna vecka
med »Pariserlif», tvänne bland Offenbachs helst
sedda operetter. Största dragningskraften utgör na-
turligtvis fru Anna Pettersson-Norrie, hvilken be-
träffande såväl sång som spel lyser som en sol. Och
teaterdirektionen förtjänar verkligen loford, för att
den, om ock för den korta tiden af ett par veckor
engagerat en så framstående gäst.
I morgon afton afslutar Vasateaterns sällskap sin
ordinarie säsong. På måndag börjar det Arpperska
sällskapet, Finlands mest framstående ambulerande
teatersällskap, en serie föreställningar å denna scen.
Början göres med G. von Numers 3-aktskomedi
»Bakom Kuopio».
Filharmoniska sällskapet gaf den 20 dennes i Mu-
sikaliska akademien sin tredje abonnementskonsert,
hvarvid såsom hufvudnummer utfördes A. F. Lind-
blads »Drömmarne» för blandad kör och pianoforte
samt J. Bheinbergers ballad »Klärchen på Eberstein»,
komponerad för soli, blandad kör och pianoforte.
Det förra tonstycket är här förut hördt, ej så det
senare. Båda erhöllo en förträfflig tolkning. Solo-
partierna i balladen sjöngos förtjänstfullt af fröknarna
Holmstrand och Nyberg samt hr Pyk. Det minsta,
men bästa numret på hela det omväxlande program-
met var onekligen Saint-Saëns’ förträffliga och stäm-
ningsfulla kör a capella »Nattlig frid» ; den erhöll
ock ett briljant utförande samt måste på grund af
det entusiastiska bifallet omtagas. Ofriga nummer,
som utfördes, voro Schumanns här förut hörda kör
a capella »Heidenröslein», ett par sångnummer (där-
ibland en vacker pastournelle ur »Skrifvarkungen»,
hvilken är under inöfning på k. operan härstädes),
förträffligt tolkade af fröken Holmstrand, samt slut-
ligen en kvintett i a-moll af Joach. Raff, utförd med
vanlig finess och säkerhet af Aulinska kvartetten med
hr W. Stenhammar vid pianot. Hr Stenhammar
skötte för öfrigt ackompanjemanget med mycken
smak till programmets alla nummer. Största för-
tjänsten för det lyckade resultatet af konserten till-
kommer dock den nitiske och skicklige ledaren af
det hela, hr Andreas Hallén. Den nästan fulltaliga
publiken gaf ock upprepade gånger sin belåtenhet
tillkänna genom applåder.
Musikföreningens 29:de konsert ägde rum sistl. lör-
dag, hvarvid uppfördes Mendelssohn-Bartholdys här-
liga oratorium »Elias». Konserten, hvilken var be-
sökt af en publik, som till sista plats fyllde Musika-
liska akademiens stora sal, inbragte hr Franz Neruda
såsom anförare en ny lager. De ofta synnerligen
svåra körerna och det maktpåliggande orkesterackom-
panjemanget gingo, om. man frånräknar ett par min-
dre missöden, alldeles förträffligt, och om utförandet
i dess helhet kan med goda skäl sägas, att det i
alla afseenden var fullt värdigt det storartade ton-
verket. Bland solisterna står naturligtvis främst hr
Salomon Smith i titelpartiet. Var uppgiften tack-
sam, så måste ock erkännas, att den utfördes på ett
sätt, som väl svårligen torde kunna öfverträffas. Den
härliga och klangfulla, för oratoriesång särskildt läm-
pade stämman gaf åt partiet en rent af gripande tolk.
ning. Bland ofriga solister torde här böra framhållas
hr Strandberg och fru Edling samt fru Davida Af-
zelius, hvilken sistnämnda lät oss höra en den allra
präktigaste altstämma, omfångsrik och fyllig, jämn
och förträffligt skolad samt med en utmärkt frasering.
En så vacker altstämma har här ej på länge blifvit
hörd. — Att för öfrigt af tonverket framhålla några
särskilda delar, nekar oss utrymmet. Vare det nog
sagdt — vi upprepa det ännu en gång — att kon-
serten i sin helhet var en heder för såväl ledaren
som de ofriga uppträdande.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:36:05 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1892/0147.html
