Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 19. 6 maj 1892 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1892 I DU N 149
rosor pâ sina tjuguåriga kinder. Och så allt
det beröm grosshandlaren gifVit Gerda åt
hennes far för dotterns flit och ordning! Men
fru Bergström förstod att »puffa» för sin
tretti-åriga Hedvig — hade det gällt lif och
lycka, kunde fru Alm inte räckt ut etf lill-
finger för att fånga en man åt Gerda. I
hennes tycke var i alla fall Gerda den sö-
taste flicka i världen, och det borde alla an-
dra också finna, grosshandlarn-principalen ock-
så inbegripen.
»Men, tyst, där ha vi flickorna,» hviskade
fru Bergström, i det glada röster hördes från
tamburen, »inte ett ord om den här saken,
kära Lovisa, det är ju så ömtåligt och fin-
känsligt. De ha Sigrid Aberg med sig, hon
skulle stanna här i afton.»
»God kväll, god kväll, flickor; något kaffe
få ni inte, när ni komma så sent, men Hed-
vig ställer väl om litet bischoff och äpplen
eller annat godt. »
Fru Bergström hälsade de unga flickorna
vänligt, medan Hedvig gick att verkställa
sin mors uppmaning.
Inom kort var samtalet åter inne på sam-
ma ämne, som fruarna nyss behandlat, näm-
ligen grosshandlar Brunner. Sigrid Åberg,
en nittonårig vacker flicka med rödt hår och
bländande hy, liflig och själfsvåldig som en
yster skolpojke, lade sina små, fina, hvita hän-
i kors på bordet framför sig, suckade och
utbrast patetiskt:
»Jag är våldsamt förälskad i honom, ohjälp-
ligt, för hela lifvet!»
»Det är väl inte så farligt, när du kan
så där öppet lägga dina känslor i dagen,»
sade fru Bergström småleende.
»Farligt? Ser tant inte, hur jag bleknat
och magrat, sedan jag fick nådig tillåtelse att
bli frivillig adept på hans kontor, utan lön,
bara för att lära mig, hur där går till, och
i och med detsamma kom i daglig beröring
med den oemotståndlige. Eller tycker tant
inte, att jag blifvit mager och blek?»
»Ditt hår har åtminstone inte bleknat,»
inföll Hedvig, som i detsamma kom in med
en bricka, och som hade en rätt spetsig tunga.
Sigrid for med en förtviflad åtbörd med
handen genom sin rika pannlugg, öfver hvars
rödskimrande guldprakt hon inte alls var
ledsen, och hvilken hon på inga vilkor skulle
bytt ut mot Hedvigs tunna, svarta hår.
»Har tant hört,» fortfor Sigrid, »att han
skall snart ge en stor bal, och vi bli alla
tre bjudna — min kusin har sett listan —
snälla tant, tant är ju alltid där, jag får
väl följa med tant och Hedvig?»
»Ja, det får du gärna — han brukar ju
ge en bal vid den här tiden — vi ha varit
där i flere år — först för släktskapens skull,
på Silfverhjälmarnes sida —- innan Hedvig
hade kommit på kontoret.»
»Skall du med, mitt barn?» frågade fru
Alm sin Gerda, en tjugutvåårig, täck flicka,
blond, med en liten uppnäsa, en fint skuren
mun och ett par stora, barnsliga ögon.
»Jag antar, jag blir bjuden.»
»Då följer du också med oss,» sade fru
Bergström i beskyddande ton, »jag kommer
att bli riktigt stolt öfver mina tre gracer. »
(Forts.)
Sen till, att Idun med Modetidning
finnes hos alla edra bekanta!
Amelia B. Edwards.
Den äfven i vårt land bekanta engelska författarin-
nan Amelia Edwards afled den 15 april i London.
Lärd, vidtberest, artistisk, arkeolog, egyptolog, illustra-
tör af sina egna arbeten, romanförfattarinna och
kritiker — med alla dessa egenskaper förenade måste
Amelia B. Edwards intaga en framstående plats bland
nutidens kvinnor. Hon var född i London. Hennes
far var officer och hennes mor en vitter och talang-
full kvinna. Såsom enda barnet uppfostrades hon i
hemmet af lärare. Att hon var ett brädmognadt barn
bevisas af allt. Hennes fallenhet för teckningskon-
sten visade sig snart i karrikatyrer, illustrationer och
skisser af förefallande händelser, hvarmed hon prydde
sina skrifböcker. Innan hon ens kunde skrifva, hade
hon börjat sammansätta poem och berättelser. Sin
debut i pressen gjorde hon redan som sjuåring, då
ett poem i sex stanser af hennes mor sändes till en
veckotidning och däri intogs. Tills hon blef fjorton
år, fortsatte hon att skrifva för Family Herald m.
fl. tidningar och tidskrifter. Vid denna ålder lade
miss Edwards penna och ritstift åsido och beslöt att
ägna sig åt musiken.
Hon ansåg sig ej ha någon särskild begåfning för
denna uppgift, men hon arbetade ihärdigt i sju år,
blef herre öfver kontrapunkten och komponerade ett
stort antal vokala och instrumentala saker. Men
detta exklusiva hängifvande åt musiken skulle blott
blifva en episod af hennes lif och kom till ett hastigt
slut.
Under en sommarferie skref hon en kort berät-
telse och skickade in den till »Chamber’s Journah.
Den infördes och betalades, och då samma försök upp-
repades och medförde samma resultat, beslöt den unga
flickan att välja literaturen som sitt yrke. Hennes
första böcker voro »My Brother’s wife» (1855), »The
Ladder of Life» (1857) och »Hand and Glove»
(1859). Härefter följde genom en lång serie af år
en rik produktion, hälsad af alltjämt ökadt bifall
från den läsande allmänhetens sida. Som slut- och
höjdpunkten af denna framstår romanen »LordBra-
ckenbury» som utkom 1880. Den var först införd
i »Graphic» med präktiga illustrationer och har sedan
upplefvat femton upplagor, inberäknadt dess öfver-
sättningar till andra språk.
Miss Edwards’ berättelser ha alltid varit populära.
Handlingen i dem är alltid skickligt funnen och ut-
förd, andan, som genomgår dem, är genialisk och ren,
och de män och kvinnor, som tjäna henne till stoff,
äro angenämt skildrade. Bäst är kanske dock miss
Edwards som skildrare af resor i obekanta regioner.
»Untrodden Peaks und Unfrequented Valleys», på
ett utmärkt sätt illustrerade af henne själf, är en
fängslande bok, hvari hon — liksom i sina öfriga
reseskildringar — i en pittoresk stil skildrar sitt od-
lade och känsliga sinnes lifliga intryck.
1874 gjorde hon en resa uppåt Nilen, och från
denna tid daterar sig en vändning i hennes lif. Det
lifliga intresse, hon redan som barn hade erfarit vid
läsningen af beskrifningar frän Faraonernas land,
utvecklade sig nu till en passion för studiet af allt
egyptiskt. »A Thousand Miles up the Nile», som
på ett spirituellt sätt illustrerades af henne själf, blef
produkten af denna resa. Efter sin återkomst arbe-
tade hon träget i denna nya riktning och blef snart
erkänd som en af dagens ledande och aktive egyp-
tologer. Resultaten af hennes egyptologiska arbete
publicerades i »Academy» och Times, och hon läm-
nade äfven värderika bidrag i detta ämne till en
mängd utländska ledande tidningar och tidskrifter.
Miss Edwards var medlem af flere lärda samfund
(Biblical Archæological Society for Promotion of
Heilerde Studies etc.) och af de orientalistkongresser,
som tid efter annan hållas i olika europeiska buf-
vudstäder, Äfven till den kongress, som härom
året afhölis i Stockholm, var hon anmäld, men blef
i sista stund hindrad att deltaga. Under flere år
var hon hederssekreterare af Egyptian Exploration
Fund, grundad 1888. Under vintern 1889—90 höll
miss Edwards ej mindre än 115 föreläsningar öfver
egyptologi i Förenta staterna, och vid firandet af
Columbia Colleges’ hundraårsjubileum utnämndes hon
till hedersdoktor. I början af innevarande år bevilja-
des miss Edwards en pension från civillistan, och en
lång lysande framtid syntes ännu ligga inför henne,
då döden plötsligt drog ett streck öfver alla mänsk-
liga beräkningar.
Af hennes arbeten ba följande öfversatts till sven-
ska språket: En half million (1867), Mystiska till-
dragelser (1875), Barbaras Historia (1876), Lord Brac-
kenbury (1880) och En förlofning (1886).
Tjänstebetyg.
En återupptagen fråga.
8
ör omkring ett år sedan syntes i Iduns
spalter en artikel, riktad till andra hus-
mödrar och innehållande ett förslag i tjänste-
betygsfrägan. Men som ingenting vidare af-
hörts, dristar undertecknad helt vördsamt på-
peka densamma, ty förslaget innebär en onek-
ligen ganska önskvärd reform.
Som betygen nu i allmänhet skrifvas, upp-
fylla de litet eller intet sitt ändamål att väg-
leda en blifvande matmoder i sitt val af tjä-
nare. Äfven jag, som klandrar den nuva-
rande betygsskrifningen, kan ej frånkänna mig
samma ensidighet vid betygs gifvande, som
vidlåder de flesta matmödrar. Jag skrifver
nämligen allt godt, som med fog kan sägas
om den flyttande, men ingenting i motsatt
riktning, ty jag anser, att ett godt betyg kan
mången gång vara tjänstfliekans enda egendom.
Och det vore nästan en orättvisa att gifva
ett fullständigt sanningsenligt betyg åt en
och annan enstaka, då flertalet, som icke är
bättre, kan ståta med endast berömnjande.
Men om alla betyg kommo att skrifvas på
tryckta blanketter, som vore lika för alla, be-
höfde jungfrurna ej skämmas för ett betyg,
afgifvit med full rättvisa och hofsamhet. Ty
det vet hvarje husmoder, såväl som hvar och
en annan, att ingen är fullkomlig, allraminst
får man begära det af en tjänare, som i de
flesta fall fått åtnjuta en ganska bristfällig
uppfostran. Men ett fel, som gör henne omöj-
lig hos den ena matmodern, kan betyda min-
dre hos en annan, som bättre kan tillgodo-
göra sig hennes goda egenskaper. Så kan t.
ex. en duktig, noggrann och pålitlig jungfru
ha ett lynne, som ständigt fräser i kapp med
stekpannan, och utgör sålunda en daglig plåga
för en nervös och ömtålig fm, då hon där-
emot för en annan fru, som är upptagen ut-
om hemmet, kan vara en riktig skatt. Den
förra kan vara belåten med en snäll och vil-
lig flicka, om än mindre ordentlig, ehuru
denna vore oanvändbar för frun nummer två.
Måhända skulle ock en sådan betygsskrif-
ning ha det goda med sig, att tjänarne själfva
lade sig litet mera vinn om såväl sina sysslor,
som sitt uppförande, om de visste, att äfven
deras mindre goda sidor komme att bedömas,
i stället för att som nu alldeles lämnas ur
räkningen.
Därför, antingen tillförlitliga betyg eller
också inga alls!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
