Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 19. 6 maj 1892 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1892 I DUN 151
Hallbeck, föcld Meyer, artisten Hallbecks älskvärda
maka, aflidit efter endast 9 dagars sjukdom, 47
år gammal. Den aflidna, som var född i Stock-
holm, där hon efterlämnar syskon, släktingar och
många vänner, sörjes närmast af make, den grå-
nade, blide artisten C. S. Hallbeck, och en foster-
dotter Hanna, gift med arkitekten Otto Helrich i
Everett.
&
I rösträttsfrågan. Sir Alberts Rollits för-
slag om den politiska rösträttens utsträckande till
kvinnor var den 27 april före i engelska under-
huset, men afslogs med den ringa majoriteten af
23 röster. Omröstningen föregicks af en intres-
sant debatt, under hvilken bland annat underhu-
sets ledare, förste skattkammarlorden Arthur Bal-
four, i ett glänsande tal försvarade förslaget.
Gladstone uppträdde icke.
Staten New Yorks lagstiftande församling antog
den 15 april, med 70 röster mot 34, en lag, hvari-
genom kvinnor lika väl som män få rätt att del-
taga i valet af statens ämbetsmän. Denna lag
skall träda i verkställighet den 1 juli 1893.
I Förenta staterna finnas för närvarande 21
advokatfirmor, bildade af män och hustrur, båda
examinerade jurister, samt 200 kvinnor som en-
samma drifva juridisk versksamhet af ett eller
annat slag. Miss Phebe Couzins var den första
kvinna, som aflade juridisk examen vid något
amerikanskt universitet, och hon har nu samar-
betat med sin far — en ryktbar jurist — i 21 år.
Åtskilliga af de kvinnliga juristerna i Amerika
förtjäna årligen betydande summor.
Teater och musik
Kungl. operan gaf i går för första gången Nor-
dahl Rolfsens »Sven Orädd», sagokomedi i 5 ak-
ter med musik af Ole Olsen. Såväl text som mu-
sik stamma sålunda från Norge. Stycket är myc-
ket verkningsfullt och musiken anslående. Vidare
hinna vi ej nämna i detta nummer.
I onsdags började Gina Oselio ett nytt gästspel
å k. operan som Margareta-Helena i »Mefisto-
feles».
K. Dramatiska teatern gifver fortfarande för fulla
hus »Bröllopet på Valeni». Det förträffligaspelet
och den briljanta iscensättningen framkalla afton
efter afton det lifligaste bifall.
Vasateatern har, såsom vi förut meddelat, för
innevarande månad förhyrts af det Arppeska tea-
tersällskapet från Finland. Första representationen
gafs i måndags, då ett finskt originalstycke »Bak-
om Kuopio», komedi i 3 akter af Gustaf von Nu-
mers, uppfördes. Stycket spelar i en aflägsen
landtprästgård och rör sig om konflikten mellan
nya och gamla åsikter särskildt i kvinnofrågan.
De förras talan föres af den blifvande svärdottern
i huset, en ung dam, som nu för första gången
kommit från hufvudstaden på besök i sina svär-
föräldrars hus, den senares åter af den inskränkte
och inbilske pastorsadjunkten, hvilken är förlofvad
med husets unga dotter. Styckets idé är visser-
ligen ej ny, men förf. har dock lyckats förläna
sitt stycke ett -visst intresse genom de taflor ur
hvardagslifvet i en aflägsen landsortsvrå, som han
här upprullar, samt genom den godmodighet och
friska humor, hvaraf stycket alltigenom uppbäres.
Utförandet var mycket godt, samspelet rent af
förträffligt. Bland de uppträdande togs priset onek-
ligen af direktör August Arppe själf, hvilken af
den inskränkte och egenkäre pastorsadjunkten ska-
pade en dråplig typ, en alltigenom konstnärlig
prestation, förtjänt af de bästa loford. Fröknarna
Strömberg och Tuné, den »moderna» svärdottern
och dottern i huset, utförde likaledes sina roller
förträffligt. Fröken Tschernichin framställde en
mycket rolig typ af Jänsmanskan och hr Zachris-
son, förut anställd vid Dramatiska teatern härstä-
des, en treflig prostfar. Öfriga mindre roller fingo
likaledes ett godt utförande och passade väl in i
det hela.
Publiken var första aftonen tämligen fåtalig,
men bifallet var rent af stormande, och välförtjänt
var det äfven.
Å den lilla trefiiga Sveaieatern rådde i måndags
afton den mest animerade stämning bland den
publik, som till sista plats fyllde salongen. Den
begåfvade unga skådespelerskan från Vasateatern,
fru Cederbergh, hade också för sin soaré lyckats
hopbringa ett program, som med skäl kan kallas
lockande. »Drilléns operett», där soarégifverskan
själf utförde hjältinnerollen, roade som alltid. Fru
Grunder och fröken Ekström, bidrogo med hvar-
dera ett par sängnummer, och så kom kvällens
clou, den roliga lilla operetten >Kolhandlarne» med
fru Anna Pettersson-Norrie i den kända roll, hon
här kreerat. Under den angenämaste stämning
återhörde man de skämtsamma kupletterna, före-
dragna med äkta fransk esprit och oemotståndligt
godt lynne. Herr Varberg som den argsinte po-
liskommissarien och herr Klinger som den man-
lige kolhandlaren gjorde sig också bägge ypper-
ligt. Inropningar och åskor af applåder, särskildt
naturligtvis ägnade den firade gästen fru Petters-
son-Norrie.
Fröken Dagmar Edmans konsert förliden torsdag
hade till Musikaliska akademiens stora sal sam-
lat en fulltalig publik. Men så lockade också pro-
grammet med medverkan af bland andra två så
afgjorda publikens favoriter som hrr Franss~ Ne-
ruda och Salomon Smith. Soarégifvarinnan själf
sjöng »Elsas dröm» ur Lohengrin, med hvilken
hon dock näppeligen kom ut, visor af Bremberg
och Peterson Berger, där hennes klingande höga
sopran gjorde sig fördelaktigare gällande, samt
tillsammans med fröken Almati en duett ur Hall-
ströms nya opera »Granadas dotter». Fröken Al-
mati dokumenterade sig — specielt genom den
lekfulla serenaden af Brams, som föredrogs med
öfverlägsen nyanseringskonst — som en mycket
lycklig romanssångerska. Bedöfvande bifall följde
herr Nerudas mästerliga violoncellspel; den sprit-
tande mazurkan af honom själf måste bisseras.
Herr Smith föredrog Griegs »Efteraarstormen» samt
en utmärkt stämningsfull sång af Tschaikowsky,
»Nur wer die Sehnsucht kennt», till obligat vio-
loncell, spelad af hr Neruda. Den unge pianisten
Stenhammar bidrog slutligen med några förtjänst-
fulla pianonummer.
Mâtiné gifves om söndag af fru Helga Rundberg,
som kommer att biträdas af flertalet bland Drama-
tiska teaterns förnämsta artister. Programmet
kommer att inledas med ett tillfällighetsskämt och
vidare upptaga »En bengalisk tiger» samt andra
akten ur »Gräsenklingar», hvari fru Rundberg som
bekant briljerade på Djurgårdsteatern.
Konsert gifves i afton i Vetenskapsakademiens
hörsal med benäget biträde af fröknarna Zelma
Ek, Valfrid af Wetterstedt, Sigrid Lindberg m. fl.
Soaré gifves nästkommanoe måndag å Sveatea-
tern af fru Lotten Dorsch och hr Emil Hjertstedt,
hvarvid uppföres Ibsens skådespel Hedda Gabler.
%
Idealem a.
Berättelse
af
C. O. Gumoelius.
Belönad med hedersomnämnande vid Iduns
stora pristäfling.
(Forts.)
(Brukspatronen, som satt på hennes andra sida,
cÄ brast härvid ut i ett gapskratt, till stor förvå-
ning för gamla fru Sjögren, med hvilken han un-
derhöll ett lugnt och stilla samtal.
Och så under lifligt samspråk, musik och sång
af en god manskvartett gick resan hastigt fram
till målet.
På den fria planen nedanför ruinen hade bruks-
patronen haft artigheten låta uppslå ett stort, öp-
pet tält med ett ofantligt bord i midten. Där
skulle middagen intagas, och så fort man lagt
i land, skyndade alla ifrigt att hjälpa till med
sakernas upptransporterande och bordets du-
kande. Bland de muntraste vid detta arbete voro
de tre främlingarne, hvilka nu hunnit blifva be-
kanta med de därvarande unga damerna och af dem
förklarades vara rysligt trefiiga. Att de dessutom
mera ägnade sig åt dem än åt deras jämförelse-
vis gamla bekanta, fröknarna Collén, var äfven
för de snälla och väluppfostrade, ehuru ej just
så verldserfarna landtflickorna en källa till tri-
umf, och många hemliga antydningar växlades i
förbigående mellan dem om »öfverdrifter», »bara
prat» eller kanske’ »smolk i mjölken». Underligt
föreföll dock, att flickorna Collén likväl voro glada
och vänliga som vanligt och ej alls tycktes fästa
sig vid de älskvärda kavaljerernas ouppmärk-
samhet.
Ehuru middagen, såsom varande ett samman-
skott från de olika familjerna, bestod af allt möj-
ligt godt, förklarades den enhälligt för ytterst lyc-
kad, vinerna, hvilka liksom alla öfriga dryckes-
varor anskaffats af ungherrarne, gjorde flitigt sin
rund, och då slutligen brukspatronen lät frambära
en korg iskyld champagne för att, som han sade,
ännu en gång hälsa dem välkomna att åse ruinen
och slutet af all hans egendom, upptogs denna
skäligen enkla kvickhet med allmänt jubel, och den
frikoslige och artige mannens skål dracks med
entusiasm.
Kaffet koktes ombord på ångbåten och servera-
des strax efter middagen, och därefter skulle man
enligt programmet börja dansa, men det orkade då
ingen. Sällskapet upplöste sig. En del gick inåt
skogen, de äldre drogo sig i allmänhet ned till
de bekväma sofforna på båtarne, och några ung-
herrar med provisor Lindén i spetsen sökte efter
någon bra plats, där-man kunde arrangera för-
friskningarna. Men än var det för långt bort, än
ett fel, än ett annat.
Slutligen utropade provisorn: »Nu har jag
det... vi sätta oss i mörka gången. Där är svalt
och en viss behaglig skymning äfven ... och så
blir det något originelt, olika mot de andra
åren.»
De öfriga sågo förvånade på honom. Nog var
han alltid en galenpanna och hade kanske också
druckit väl skarpt vid middagen, men att på all-
var komma fram med ett dylikt förslag, det var
då för galet.
»Ja,» sade ändtligen Hilmer Sjögren skrattande,
»nog är ditt förslag betydligt originellare än mitt
häromdagen, men förutsatt att vi nu skulle vilja
våga^ våra lif hland de lösa stenarne, hvar skola
vi få bord och stolar ifrån, och huru skola da-
merna komma dit?»
»Damerna och de, som äro rädda få stanna
utanför, och vi andra finna nog längre in i gån-
gen en sten till bord och andra till stolar. Och
så stämma vi upp en kvartett, som bör taga sig
briljant ut.»
»Ja visst, ja visst,» sade Sjögren afböjande. Men
hvar skola vi, allvarsamt taladt, taga vägen? Jag
föreslår, att vi helt enkelt sätta sakerna på ena
bordsändan under tälttaket.»
=»Är det då ingen, som vill följa med mig?»
frågade Lindén, hvilken började blifva ond.
»Du är galen,» ljöd det mera uppriktigt än ar-
tigt afgifna svaret.
»Så skall jag åtminstone själf se, hur det ser
ut. Man skall ej kunna säga, att jag föreslagit
något, som jag ej vågat utföra,» vidhöll Lindén
envist och begaf sig med stora steg bortåt ru-
inen.
»Hejda honom... han är ju tokig... åh, låt
honom gå, så besinnar han sig väl,» ropade de
unge männen, under det de dock följde den bort-
ilande. Då de framkommit till ruinen syntes ej
ett spår af provisorn, och då några af de djärfva-
ste klättrade öfver de första stenarne, som lågo
hopade framför ingången till den mörka hålan,
hörde de med förskräckelse ett buller därinne, som
om någon kastat ned stora stenar. De vände till-
baka och stodo i kamraternas krets, just som jäg-
mästaren och Axel Collén ankommo dit.
»Hvad är på färde?» sporde den senare, »hvar-
för stå ni här?»
Man berättade Lindéns tilltag, och alla närmade
sig öppningen så nära man kunde. Medan de
stodo där, andlöst lyssnande, .framträngde tydligt
ur djupet melodien »I djupa källarhvalfvet här,»
sjungen af Lindéns vackra bas.
Nu löste sig spänningen, och alla brusto ut i
skratt.
»Låt den stollen vara, han kommer väl igen,
när han vill hafva punsch,» sade Sjögren smått
förargad. »Hjälp mig i stället att få upp varorna
från båten.»
De unge männen hade redan aflägsnat sig några
steg, då sången plötsligt afbröts af ett skärande
skri och strax därefter hördes, just som för hun-
dra år sedan, ett doft buller och därpå blef allt
tyst.
Med af förfäran bleka ansikten stodo vännerna
några ögonblick liksom förstenade.
»Skynda ned någon till ångbåten,» utropade
hastigt Axel, »säg till folket, att de taga med lyk-
tor och hvad verktyg de hafva och sedan komma
hit så fort som möjligt.»
Medan några sprungo ned till stranden, följde
Axel jägmästaren, hvilken redan klättrat öfver
den första barriéren och försvunnit i hålans inre.
De öfriga hade eller togo sig tillräckligt göra
med att lugna det från alla håll tillskyndande
sällskapet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
