Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 20. 13 maj 1892
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
156 IDUN 1802
långbord, med de olika varorna utbredda och
grupperade, i sin helhet utgörande en komplex
af försäljningar, af hvilka hvar och ens ka-
raktär augifves genom en skylt: Bonneterie —
Châles tricot — Gants — Jerseys h:te nou-
veauté, o. s. v. ; på samma sätt i de båda läk-
tarvåningarne: Chaussures — Soieries — Bros-
serie — Parapluies, o. s. v.
Behöfver jag uppräkna, min dam, allt hvad
ni här kan förskaffa er? Här finner ni, som
jag redan sagt, i det närmaste allt hvad en
människa kan tänka sig, från det solidt luxu-
ösa till det allra enklaste och hvardagligaste,
och funnes det äfven lokomotiv och schwei-
ziska alptoppar, så tror jag, att man bokstaf-
ligen kunde säga: allt.
En hel beklädnad, om ni så önskar, allt-
ifrån kappan ända till de intimaste plaggen
— ni får en kostym för hälften så billigt,
som en sömmerska skulle lämna er den —,
möbler i alla stilar, bosättningsartiklar, lek-
saker för edra barn och de kokettaste artic-
les de Paris, böcker och parfymer etc. etc.,
bijouterier saknas naturligtvis ej heller, ehuru
parisiskan nästan aldrig bär dylika och egent-
ligen blott älskar att se dem i butikfönstren.
Men hvad det än må vara, karaktäriseras
det af mode och stil — och billighet.
— Sedan ert köp är afslutadt, följer er
den artige employén (af sådana finns det både
kvinnliga och manliga) till någon af de snart
sagdt oräkneliga kassorna, i hvars böcker hvarje
employé har sin kolumn, och där paketen slås
in och likvideras.
Paketet är tungt, och ni önskar ej själf
bära hem det? Nåväl, ni underrättar därom.
Det lägges då i en ränna, som leder till sous-
sol-våningen, där distributionsservisen väntar,
och därifrån etablissementets vagnar utgå fem
gånger dagligen. (Paris är för denna servis
indeladt i 10 sektioner, och ofta räknas de
paket, som äro att utsända, i tiotusental.)
I afton eller i morgon bittida har ni ert pa-
ket uppburet af en ståtlig huissier i blått livré
och tvåkantig hatt.
En fördel i etablissementer af detta slag
är att ni undgår alla försök till påtrugning.
Det har, för resten, ingen tid till. På sin
höjd den pliktskyldiga frågan:
»C’est tout ce que vous désirez, madame?»
— en fråga, hvarpå synbarligen intet svar
väntas.
* *
*
Något s. k. prutande förekommer heller
aldrig, ty priserna äro fasta och på små skyl-
tar markerade för hvarje grupp af varor.
Dock vill jag härvidlag inte påstå, att de
stora nouveautés-magasinen just äro fria från
en för öfrigt ganska oskyldig aflärsfint, som
är karaktäristisk för Paris-butikerna i allmän-
het. Långt därifrån.
Jag syftar på sättet att skrifva de där pris-
skyltarna.
Antag t. ex. att en köpman vill ha 2 francs
för en meter tyg. Han skrifver då på lap-
pen i sitt fönster inte på detta sätt:
2.
— åh! hvad tror ni! — han sänker pri-
set af pur välvilja mot klienterna och skrif-
ver så här:
1>95.
Älskvärdt, inte sannt?
Man kan i vissa andra butiker få se föl-
jande skylt, som, i synnerhet i starkt regn-
väder, verkar ytterst stimulerande på köplusten:
PARAPLUIES depuis 3 Francs,
och ordet »depuis» (ifrån) är, liksom det där
näpna »95» satt med så små typer, att det
ej kan läsas med obeväpnadt öga.
Ni går in, ni begär att få se paraplyer
och utväljer slutligen ett, som fallit er i
smaken.
»Hvad kostar det här?»
»18 francs».
!...
»Men ni har ju paraplyer äfven till 3
francs?»
»Ah! ... ja, ja! (herrn bakom disken skän-
ker er ett medlidsamt leende) vi ska’ strax
visa er!»
Han kommer tillbaka med en liten eländig,
parasolliknande tingest, en sådan där som
bebéer bruka bära, när de promenera med
sin bonne.
Ni betraktar det förvånad:
»Hm!... Hm!»
»Ja, särdeles starkt är det inte, men, min
herre, (återigen ett sådant där förargligt le-
ende!) . .. till 3 francs ... !»
* *
*
Men vi befinna oss i »Au Bon Marché.»
Under ett oafbrutet sorl, som fortplantar
sig genom den jättelika lokalen, växer träng-
seln, som redan är besvärlig, för hvarje minut
ända framåt eftermiddagen.
Vid diskarne knuffas man som hungriga
herrar kring ett smörgåsbord.
Hemligheten ligger i att det är en occasion
dag!
Hvad en occasion-dag är? Jag skall strax
förklara det.
I ett nouveautés-magasin som »Au Bon
Marché» delas naturligtvis nouveautéerna, d.
v. s. nyheterna, i sådana för vinter, för som-
mar och för s. k. half-säsong.
De dagar, då försäljningen af dessa nyin-
komna artiklar tar sin början, äro ett sorts
marknadsdagar — till antalet 12 —, i hvilka
den årliga handeln koncentrerar sig och som
i ordets fulla bemärkelse äro événements för
den parisiska damvärlden.
Den första, viktigaste och mest populära
af dessa dagar infaller i början af februari
och skulle kunna kallas linnemarknaden ; kvin-
norna i Paris’ omgifningar inresa då i mass-
tal till hufvudstaden för att göra sina uppköp
af linne, bordtyg o. s. v.
I slutet af samma månad exponeras de nya
handskarne och spetsarne, i september komma
möblerna och mattorna o. s. v.
Det högtidliga saluöppnandet af vårens
nouveautéer äger rum en af de första dagarne
i mars, medan sommartoaletterna inkomma i
början af maj och vinterkostymerna i början
af oktober.
Men har en liten parisiska ej haft råd att
genast tillfredsställa sin längtan efter en mo-
dern sommar- eller vinterkappa, så behöfver
hon därför ej vara orolig. Det snälla herr-
skapet vid rue du Bac är så hjärtans hjälp-
samt mot sina kunder, eller också tänker det
på sig själft och vill ej låta någonting ligga
kvar och bli gammalt — ettdera är det.
Alltnog, de arrangera en s. k. occasion,
en realisation, som för sommartoaletterna in-
faller i början af juni, för vintertoaletterna i
början af december.
Stackars artiklar, som fått ligga en månad
eller två, som måhända i dagsljuset ej äro
fullt presentabla, men hvilkas färger i afton-
skymningen, då de läggas fram, kvittra och
jubla så vackert, och som kanske därför i
folkspråket ha fått det egendomliga namnet
»näktergalar» (rossignols)!
Huru åstadkomma lämpliga reformer
vid affattandet af tjänstebetyg?
Med hänvisning till artikeln »Tjänstebetyg»
af Lilly i förra veckans n:r af Idun och de
lofvärda synpunkter, som där i korthet utveck-
las, inbjuder härmed redaktionen våra husmö-
drar och andra af ämnet intresserade till en
liten pristäfling öfver här ofvan framställda
fråga, hvarjämte då äfven hvarje täflande bör
framlägga
ett förslag till formulär för
tjänarinnebetyg.
Vi ämna sedan låta de ingångna skrifterna
bedömas af en
komité af erfarna husmödrar
och i Idun offentliggöra resultatet, allt till be-
främjande af denna ingalunda oviktiga frågas
praktiska lösning. Den i täflingen segervin-
nande tilldela vi
ett pris af 50 kronor,
och förbehåller redaktionen sig full dispositions-
rätt till det prisbelönta förslaget.
Samtliga uppsatser böra vara insända till
Iduns redaktion, Stockholm, inom juni må-
nads utgång.
Iduns panoptikon.
denna världens märkliga händelser
ider innevarande maj månad hörer,
att den lille kronprinsen af Preussen, hvilken,
om Gud skänker honom lif och hälsa, en
dag skall komma att bära namnet kejsar
Wilhelm den tredje, den 6 dagen i månaden
fyllde sina tio år. Han ansågs i och med
detsamma mogen för erhållande af löjtnants-
fullmakt samt erhöll rätt att bära svarta örns
orden och långa byxor.
Hvilken af dessa utmärkelser, månn tro,
gladde honom mest? Den mänskliga naturen,
hvilken, så otroligt det torde låta i hofkret-
sarne, är gemensam för furstebarn och andra,
gifver anledning till den förmodan, att lång-
byxorna gjorde prinsen den största glädjen,
och detta i synnerhet därför att hvarken bror
Eitel Fredrik eller bror Adalbert ännu kunna
aspirera denna karlavulenhet, — att ej tala
om bror August Wilhelm och bror Oscar och
bror Joachim, för hvilka, tripp trapp trull,
en sådan utmärkelse ännu blott hägrar i ett
aflägset fjärran.
Det är icke svårare — eller lättare — att
göra små prinsar än andra barn i lag, endast
man förstår att de i främsta rummet äro
barn och blott i andra rummet prinsar.
Grefvinnan de Miranda (eller låtom oss säga
på gamla viset, Christina Nilsson), som varit
mycket god vän med drottning Isabella af
Spanien, berättade en gång, hvad denna i sin
ordning berättat för henne. Den lille Alfons
— inte den nuvarande sexårige kungen, som
bär olycksnumret »den trettonde», utan hans
pappa, hvilken hette »den tolfte», men ej
hade stort mera tur med sig för det, efter-
som han dog redan vid 28 års ålder, —
denna sistnämnde Alfons, just när han också
fyllde sin tionde födelsedag, hade sett sig och
dagen firas på alla sätt. Bikets store hade
rest till slottet Aranjuez, där den kungliga
familjen då uppehöll sig, för att göra sin
underdåniga uppvaktning (de voro med om
TH. LUND Kappaffär -ef- 21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:36:05 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1892/0160.html
