Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 21. 20 maj 1892 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164 IDUN 18Ö2S
iiiug — kvinnans undervisning — hennes
verksamhet i litteratur och vetenskap — i
slöjd och yrken — i hälso- och sjukvård —
för försvarsrörelsen — och på filantropiens
jättefält. Bara denna sista rubrik omfattar
sä många, skiftande och rika blad i den sven-
ska kvinnans yttre och inre historia, att de
sannerligen icke raspas ned af förste bäste.
De afdelningar, som kunna bli direkt ut-
ställande, äro begripligtvis egentligen blott de
för industri, konstslöjd och konst. Damko-
mitén har redan för dessa inom den utsatta
tiden anmält deltagande. Under adress Kvin-
nokomitén för Chicagoutställningen, Stockholm,
mottager den nu i sin ordning anmälningar
från de kvinnor i vårt land, som önska ut-
ställa. Ända till och med september komma
utställningsföremål att mottagas — men se-
nare troligen ej ! Ty både tid och utrymme
äro begränsade.
Men ett måste vi komma öfverens om: en-
dast det allra bästa bör kunna bli i fråga,
när det gäller ett sådant maktpåliggande till-
fälle. Den som härvidlag vet sig kunna
framlägga något till fosterlandets och könets
heder af kvinnligt arbete, kvinnlig tanke,
kvinnlig smak, hon är välkommen. Det bör
vara en stolt plikt att då ej utebli.
I själfva det s. k. kvinnopalatset, hvarom
Idun ju flere gånger talat, Gregoria Haydens
palats, anordnas en elitutställning af det yp-
persta, vi kunna sända. »Handarbetets vän-
ner», fröken Hulda Lundins skolmaterial, det
finfinaste af handväfnader, träskulptur (där
äro ju våra svenskor så särskildt duktiga),
spetsar o. s. v.
I fru Olivecrona som ordförande i central-
komitén kunna verkligen våra kvinnor gra-
tulera sig till att ha fått den bästa represen-
tant för sin sak. Fru Olivecrona är nog en
af de få svenska damer, som är förtrogen och
rutinerad i utställningsväg. Redan till Fila-
delfia-utslällningen var det hon, som före-
trädde den svenska kvinnan med en statistisk
redogörelse, i Wien ordnade hon den svenska
fruntimmersexpositionen och gjorde det char-
mant, smakfullt, praktiskt, för hvilket hon
uppbar allt beröm.
Men all krigföring kostar pengar och åter
pengar! Äfven för detta ha våra damko-
miterade redan tagit mått och steg. Ett och
ett halft hundratusen kronor har riksdagen
anslagit till Sveriges deltagande i Chicago,
och dessa medel skola nu efter bästa förstånd
förvaltas af den tillsatta »Kungl. svenska
komitén». Hur mycket skola våra kvinnor
våga påräkna för sin del till den stora expo-
sitionen? Kvinnokomitén har redan gjort sin
framställning, och i dessa dagar skall den af-
göras i »herrarnes komité». Den. synes oss
verkligen så blygsam och billig, att vi icke
kunna tänka oss möjligheten af annat än att
den med glädje beviljas. 3,000 kronor är hvad
damkomitén, hvad de svenska kvinnorna be-
gära. Behöfva vi tala om, att de förtjäna
denna hjälp, att deras trogna, mångsidiga ar-
bete i samhälle och hem förtjänar det, att deras
pröfvade fosterlandskärlek, offervillighet och
intresse förtjäna det, att helt enkelt hela den
tanke, det denna gåDg föreligger att realisera,
förtjänar och fordrar det, då ett Sverige på
Chicagoutställningen vore stympadt och halft,
om icke våra kvinnor sattes i stånd att äfven
värdigt vara närvarande.
Men så väl börjadt, som det nu blifvit,
ha vi allt skäl att hoppas det bästa. Våra
varma tillönskningar till vackra rustningar
och lyckosamma resultat!
En hittills okänd ungdomsdikt
af Atterbom.
f
Atterboms samlade dikter uppgifvas flere
stycken vara författade 1806 och 1807,
det vill säga i Atterboms sjuttonde och ader-
tonde år. Att den formelt fulländade form,
hvari de i samlingen föreligga, likväl ej kan
vara deras ursprungliga, har man länge insett.
För ett par år sedan fann också den nyli-
gen aflidne lektor Frunek tvänne dikter af
Atterbom från denna tid. Det var i en tid-
ning, det i Atterboms gymnasiistad Linköping
utgifna Linköpings-Bladet för 1806, som de
påträffades. I n:r 20 läses »Öfver hoppet om
ett tillkommande 1if», Atterboms första tryckta
dikt, och i n:r 26 en dikt »Till minnet», som,
fullständigt omarbetad, är intagen i samlade
dikterna. Detta senare stycke är emellertid,
som jag funnit, en öfversättning från tyskan
(Salis).
I Samlaren 1891, som utkom i början af
detta år, har Fredr. Vetterlund fäst uppmärk-
samheten på ytterligare tvänne Atterbomska
dikter i nämnda årgång af Linköpingsbladet.
Den ena är »Röst från den Oförgätligas anda»
i n:r 57, äfven den en öfversättning från ty-
skan (Matthisson), och urtexten till det vackra
stycket »Anderöst», som återfinnes i »Lycksa-
lighetens ö». Det andra stycket, som kallas
»Romance», står i n:r 79 af samma årgång
och heter i samlingen i omarbetadt skick »Natt-
vandringen»’.
Emellenid har jag i Linköpings-Bladet för
1806 lyckats finna ännu en okänd dikt af At-
terbom. Den är liksom de öfriga ofvan nämnda
ej undertecknad med Atterboms namn, men för-
skrifver sig med fullkomlig säkerhet från honom.
Stycket, som är tryckt i n:r 38 (för den 14 maj),
kallas »Till Carolinas skugga». I Atterboms
samlade dikter återfinnes ett poem med titel
»Carolina» och dateradt 1806. Det nyssnämnda
stycket i Linköpingsbladet är just den tidiga-
ste versionen af denna dikt. I sin senare ge-
stalt är den emellertid så förändrad, att blott
en enda versrad (»Carolina, Carolina ljuder»)
är bibehållen från den ursprungliga texten.
Denna dikt, som befinnes vara Atterboms
näst äldsta orginalpoem, är synnerligen beteck-
nande för detta, tidigaste stadium af hans för-
fattarskap.
Först och främst är den ett bevis på, från
hvilken ofullkomlig början både i fråga om
form och innehåll den författare utvecklat sig,
som blifvit kallad »Sveriges störste rent lyri-
ske skald inom sitt tidehvarf». Men vidare
kan man äfven, om man jämför de öfriga i
Linköpingsbladet 1806 tryckta dikterna och
särskildt denna dikt med Atterboms alster frän
de närmast följande åren, göra en märklig
litteraturhistorisk iakttagelse. Man skall näm-
ligen finna, att Atterboms poetiska lärospån
icke har den tyska nyromantiken till utgångs-
punkt eller töjer en nyromantisk inverkan.
Det är en tidigare tysk sångarskola, Göttinger-
skolan, samt de med Goethe och Schiller sam-
tidiga lyriska skalderna, Matthison, Salis, från
hvilka han hämtar sina förebilder under denna
lärotid. Hans förebilders sentimentalitet, läng-
tan efter grafven samt natur-, vänskaps- och
kärlekssvärmeri på samma gång som jämförel-
sevis enkla och melodiska språk återfinnas i
Atterboms äldsta dikter. Kort -efter kom in-
flytandet från nyromantikerna och gaf åt Atter-
boms poesi en annan form och en annan rikt-
ning.
Denna i litteraturhistoriskt afseende viktiga
iaktagelse, som särskildt stödjes af den nit
upptäckta dikten, synes mig gifva denna dess
största betydelse.
»Carolina», till hvars skugga den ifrågava-
rande dikten är ägnad, var en ung flicka, som
var föremål för den unge Atterboms svärmiska
kärlek, men som vid unga år dog. Denna
flicka, som Atterbom på ett annat ställe kallar
sin »majbrud», gällde äfven den ofvan nämnda
öfversättningeu »Till den Oförgätligas anda»,
och i en något senare dikt »Till aftonstjärnan»
ägnar han henne ett par strofer, där hon bland
annat kallas
»den fagra lilla,
tidigt ryckt från leken och min famn.»
Härmed meddelas nu den nyupptäckta dikten,
noggrant ätergifven sådan den finnes tryckt i
Linköpings-Bladet.
Till Carolinas Skugga.
Ungdom och helsa och lycka och lugn, allt offrades henne:
Hennes — jag lefvande var — hennes i döden jag är.
Kellgren.
Fåfängt vill jag tröst för hjärtat finna,
Öfver själen hvilar nattens flor;
Fåfängt vill jag lugn och hvila vinna,
Afgrunds smärta i min hjärna, bor:
Vålnader af dagens plågohärar
Följa mig i vild och blodig skrud,
När min matta tanke frid begärar
Och mitt öga dyrkar sömnens Gud;
Midnattsmörker, blod mitt öga skådar,
Ödets kedja skramlar i mitt spar, —
Dage?2S gryning nya smärtor badar,
Nattens hvila ej mitt läger når.
Stum af smärta, nedtryckt utaf kvalen, p
Flyr min genius från världens stråt,
Till den lugna., obesökta dalen,
För att söka tröst i enslig gråt.
- Denna tröst blefju den usle lämnad
Ensam utaf ödets kalla hajid?
Denna lindring blefju Älskarn ämnad,
Gråtande vid grafvens mörka rand?
Ännu äro dessa tårar mina;
Till hvad bättre kan jag spara dem?
Ömma käizsla ! sjung min Carolina,
Med harmonisk satnklang lyran stäm!
Sköna Ande! tidigt skild från jorden,
För att njîtla i en bättre värld, —
Dig är Dygdens lager lämnad vorde?2
Och en evig himmelsk glans beskärd.
Från en jord, där glädje?2 främling ilar
Undai2 vilda, stor?nande begär,
Där på morgonrodnan sorgm hvilar
Och med hoppet solen sjunker ner, —
Är Du flydd till dessa sköna 72ejder,
Där de älska72de sig åter se,
Edens englar ikring himlens höjder
Fvig jrid i västa?ivi?idar le.
O förlåt mig, ovi min smärta tvingar
Fram cji suck: som når din ljusa höjd!
O förlåt mig, om, på Sångens vingar,
Sorgen stör din del i Himlars fröjd!
Hör likväl i etherns milda Tioner
Taresiänkta lyrans matta ljud!
Sänd en blick till mig från glädjci2s throner;
Du mitt fordna Allt! mitt Hopp! min Gud!
När jag vaknar, härskar Du i själen,
Uti di’ömmen Du framför mig siår,
Lik den Fridens Engel, som till Trälcn
/ hans dödsstund till hans halmbädd går.
Carolina! Carolina! ljuder
Echo hemskt från skogens branta fjäll, —
Carolina! Carolina! ljuder
- Aterskall fråii grajvens kalla häll.
Tj’ädens sista, sakta aftonsusning
Bäfvar fram melodiskt Linas namn,
Och på morgonrodnans purpurljusning
Sväfvar stjärnbeströdd din sälla hamn.
O, hur ofta wider höga lindar
Sönk jag i ditt sköt vid Svartåns strand,
Och ditt hår, Cn lek jör lätta vindar,
Var det äni2U mera för min hand.
TH. LUND ^ Kappaffär Öl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
