Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 21. 20 maj 1892 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1ÖÖ2 IDUN 165
Solens milda morgonskimmer lyste
Vänligt på Din sköna Svanebarm;
Himmelskt löje purpurläppen myste,
När jag kringslöts af din rzmda arm.
O hur hastigt då försvamt minuten!
Glädjevingad dagen flög förbi. —
När jag låg emot ditt hjärta sluten,
Du var Himlen — Jag var Gud däri.
Än ditt svarta öga sam i tårar
Vid min ömma Sånggtidinnas röst;
Än du log åt flärdens granna dårar,
Än du göt uti mitt hjärta tröst;
Än dti visade Naturens Fader
För 7?iin blick af tviflets skuggor höljd,
Mild mot varelsernas myriader,
Utaf ömhet, nåd och misskund följd.
Döden tog sin lia. Ur mitt sköte,
Liljan lik för Negersolens brand,
Sönk du vissna?zde i jordens sköte,
Gaf din själ uti dess ursprungs hand.
Döden tog sin lia. Där, i grafven
Hvilar Dygden, hvilar Skönheten :
Störom ej dess slummer! Ljuft i grafven
Uppå rosor slumrar Oskulden.
Fast min ungdoms blomma böjs mot griffen,
Under maskens stygn och Nordans vind,
Skall ditt minne dock i stor?nens skiften
Flamtna purpur på min bleka kind,
Tåren uppå Väzmens grafvård gjuten
Blomstrar upp uti Förgät mig ej:
O ! när jag på grafvens brant förskjuten
Är af Gud och mänskor, — Glöm mig ej!
Den som önskar att med urtexten fullstän-
dikt jämföra den i poetiskt och formelt af-
seende synnerligen förträffliga omarbetningen,
hänvisar jag till Atterboms samlade dikter.
Bernhard Risberg.
•T»
Från lidandets och barmhärtig-
hetens värld.
yi/Tnder denna rubrik har den kända för-
’Ærj fattarinnan fru Cecilia Bååth-Holm-
N berg i en serie Stockholmsbilder ned-
lagt resultaten af sina nyligen gjorda stu-
dier på ett område, som mer än de flesta
torde kunna påräkna kvinnornas intresse.
De äro närmast författade för Iduns läsarin-
nor, och vi tro oss ha all anledning vänta,
då vi från och med nästa nummer börja
deras införande, att de skola väcka ett all-
deles synnerligt intresse.
Direkt ur det nuvarande lifvet äro de
tagna, hvila på en sympatisk och uppmärk-
sam iakttagelse och äro skrifna i en frisk
och målande stil.
Hvad särskildt skildringen af nattasylen
angår, torde mycket nytt och intressant äf-
ven för Stockholmsbor vara att firina, och
för Iduns stora prenumerantantal i dess
helhet torde dessa teckningar öppna ögat
för ett område, som ej med samma saft
och liflighet torde här förr vara skildradt.
De anstalter, från hvilka dessa skildrin-
gar tagits, beröra ju både den högsta socie-
tetens och de fattigastes intressen, intres-
sera personer af alla klasser från drottnin-
gen till den ringaste, och det torde vara
nyttigt, att dessa vackra inrättningar bli af
många kända, då helt visst hjälp och bidrag
skola lämnas dem af än flere.
Den väldiga roll lcvinnan spelar i barm-
härtighetens och lidandets värld är ytterli-
gare ett skäl till antagandet, att Iduns läse-
krets skall anslås af dessa uppsatser, så
mycket mera som de beröra något af det
mest gripande i vårt eget nutidslif.
Kvinnlig simkonst.
Ett blad up dess svenska historia
af H. H.
f
3r ungefär sex veckor sedan afled i huf-
vudstaden en man, som med rätta blif-
vit bemärkt och hedrad för sin långa
och framstående verksamhet i människokärle-
kens tjänst. Det var Ossian Edmund Borg,
lärare och föreståndare under 36 år vid vår
första och största undervisningsanstalt för döf-
stumma och blinda. Om allt hvad han på
detta område uträttat till lindrande af våra
vanlottade medbröders tunga öde hafva vi er-
inrats genom de varma och aktningsfulla ord,
hela vår press skyndat att enstämmigt uttala
vid hans bår.
Då äfven Idun nu önskar lägga en krans
på Ossian Edmund Borgs graf, har detta emel-
lertid en annan och särskild anledning. Vid
sidan af sin stora lifsgärning såsom de döf-
stummes och blindes lärare och vän har nämli-
gen denne man också specielt och på ett högst
ingripande sätt verkat för främjandet af en
kvinnoreform, som, om den äfven ej hör till
de viktigaste, dock synes oss vara af sådan be-
tydelse, att den, hvilken så arbetat därför som
Borg, ej bör med tjrstnad förbigås i det blad,
hvilket är afsedt för den svenska kvinnan.
Vi syfta här på Borgs verksamhet för att
åt kvinnan bana väg till simkonsten. Att ännu
i dag den fördom, som förklarar simkonsten
vara för kvinnan onyttig, hälsofarlig, ja till och
med opassande, är ganska utbredd och mäk-
tig i vårt land, synnerligen bland kvinnorna
själfva, det veta vi ju. Tänk då för 50 år
sedan, hvilket utgör tidpunkten, när Borgs ban-
brytande verksamhet på detta område började !
Det var då mer sällsynt att finna en flicka,
som kunde simma, än hvad det nu är att finna
en sådan, som ej kan dansa. Kvinnan var
dömd att gå till botten, om hon föll i vattnet
och manlig hjälp ej fanns till hands. All den
nytta, allt det behag, detta slags gymnastik i
vattnet, som kallas simning, skänker oss, var
förbehållen det manliga könet. Huru Borg,
då en ung man på 30-talet, ingrep i dessa för-
hållanden, eller, rättare sagdt, missförhållanden
och modigt gaf’ sig i kamp med fördomen,
skola vi nu i korthet berätta.
Borgs far, den ryktbare Per Aron Borg,
grundläggaren af den ädla verksamhet, som
sedan äfven blef sonens lifsuppgift, hade 1812
flyttat sin några år förut i Stockholm öppnade
undervisningsanstalt för döfstumma och blinda
till Manilla, det vid Djurgårdens strand utan-
för Stockholm belägna natursköna ställe, som
väl ingen, hvilken från saltsjösidan anländer till
hufvudstaden, undgår att beundra. Där föd-
des samma år sonen Ossian, där växte han
upp tillsammans med döfstumma och blinda
lekkamrater, med hvilka han sålunda från sin
tidigaste barndom blef vän och förtrogen. Sin
undervisning fick han i den s. k. varfsskolan
pä Djurgården, en privat läroanstalt för gossar,
hvilken förestods af Anders Fryxell, den seder-
mera såsom historieskrifvare så ryktbare läraren
och prästen. Denne, hvilken älskade ungdomen
varmt, nöjde sig ej med att under lektionstim-
marna vara magister, han äfven ledde och del-
tog i lekarna under fristunderna. När det
blef sommar, tog han sina gossar med sig ut
på ströftåg kring den vackra Djurgården, an-
ordnade kappspringningar på Ladugårdsgärdet
m. m. Till förströelserna hörde äfven baden
i någon af Djurgårdens grunda vikar, och här
begagnade Fryxell tillfället att lära sina poj
kar den då ännu i vårt land så sällan öfvade
simkonsten. Ossian Borg, som var en stark,
hurtig gosse och stor favorit hos sin lärare,
utmärkte sig snart äfven i denna idrott, som
han sedan flitigt öfvade. Yid 1828 års pro-
motion i den s, k. Åbomska simskolan i Stock-
holm blef han primus bland magistrarne. Han
var då 16 år.
Men han behöll ej konsten för sig själf.
Att utbreda den genom lära och föredöme har
städse varit en svensk simmagisters plikt, hvar-
om en erinran alltid stått att läsa i magister-
diplomet. Och för unge Borg fanns i detta
afseende ett rikare fält än för de flesta. Från
1829 började han också, efter hvad han själf
i ett utgifvet arbete om Manilla institut berät-
tar, att gratis meddela simundervisning åt gos-
sarna vid anstalten, och detta med den fram-
gång, att alla å Manilla intagna döfstumma
och äfven en del blinda gossar från denna tid
lärde simkonsten. De utmärkte sig äfven snart
för en sådan skicklighet, att de öfverträffade
eleverna vid hufvudstadens dåvarande båda
simskolor, den Åbomska och den Lindhska.
Vid den förstnämnda af dessa skolor pro-
morerades 1831 för första gången en döfstum
gosse, en af Borgs lärjungar, till simmagister,
och sedan upprepades detta flere år med sti-
gande antal. Efter det Manilla 1838 fått sin
egen simskola färdig, höllos promotionerna där.
Till och med blinda gossar uppnådde här un-
der den nitiske och skicklige lärarens ledning
den färdighet, att de belönades med magister-
kransen.
Men hittills hade vid Manilla liksom öfver-
allt annorstädes i vårt land simundervisningen
endast meddelats gossarne. Det kvinnliga kö-
net var och förblef utestängdt från alla sim-
konstens förmåner. Ingen hade ännu dristat
offentligen uppträda mot den på detta område
härskande fördomen. Välan, jag skall våga
det första försöket, tänkte den unge läraren,
hvilken, sedan hans far 1839 aflidit, numera
blifvit institutets direktor.
Han började nu själf — ty kvinnliga lärare
funnos ej — att undervisa några af de mo-
digaste bland de döfstumma flickorna. Snart
visade det sig, att flickorna lärde konsten lika
lätt, ofta lättare, än gossarne, samt att de däri
kunde utbildas till förvånande skicklighet. Men
det gällde också att härom öfvertyga allmän-
heten. Det var en betänklig sak att låta unga
flickor uppträda vid en offentlig simuppvisning,
men Borg vågade försöket. Det skedde 1844.
Allt sedan 1840 hade hvarje sommar plägat
hållas en uppvisning i Manilla simskola, hvar-
till från hufvudstaden honoratiores inbjödo3
och för öfrigt en intresserad publik aldrig fat-
tades. Nu öfverraskade Borg de församlade
åskådarne med att framföra 3 döfstumma flic-
kor, som oförfäradt hoppade i bassängen och
där utförde alla de konststycken, hvarpå vi
numera äro så vana att i fruntimmerssimsko-
lorna se prof, men som då voro .något alldeles
oerhördt. Det väckte, som man lätt kan för-
stå, mycket blandade känslor bland publiken,
många togo anstöt af saken, men många för-
svarade och berömde den. Borg själf stod
emellertid fast och åtskillige fördomsfrie män
ställde sig öppet på hans sida. Följande som-
mar lät han sålunda 5 af sina kvinnliga ele-
ver deltaga i simuppvisningen och, sedan en
liten stamtrupp nu var bildad, växte de sim-
kunniga flickornas antal med hvarje år vid
Manilla. År 1846 kunde 8 uppträda, 1847 voro
de 6. Vid 1848 års uppvisning hade en af de
döfstumma flickorna nått en sådan skicklighet,
att hon promoverades till simmagister, den
första kvinnliga simmagistern i vårt land.
Kanska intresserar det Er, värda läsarinna,
drottninggatan öl Största urval
billigaste, men bestämda priser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
