Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 23. 3 juni 1892 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1892 IDUN 181
Sådd
groende sådd,
Svällande brodd,
Vårljus och shär,
Säg, hvad du bär
Slutet i knopp,
Annu blott hopp.
Saftig och grön,
Lijfull och skön
Skjuter du opp.
Spränger din knopp,
Bringar i dag
Tusen behag.
Snart skall du stå,
Vajande strå,
Vecklande blad,
Bringa åstad
Blomma och frö,
Vissna och dö.
Vissna. Men dö?
Nej! Ur ditt frö,
Om det är goclt,
Skall, där du sått,
Lif, som var flydt,
Vakrta på nytt.
Sophie Linge.
«V»
Om konsten att packa.
Iju när sommaren, resornas tid par pré-
t férence, är inne, tro vi förvisso, att Iduns
läsarinnor gärna vilja vara med om en liten
lektion i den ingalunda lätta »konsten att
packa».
Någon har visserligen sagt, att hoarje
kvinna anser sig förstå denna konst bättre
än någon annan, men att döma af de besyn-
nerliga resultat, man ofta får se, är denna
packning den mest sväfvande benämning på
hvilket som helst sätt att placera sina till-
hörigheter i därtill afsedda förvaringsrum.
För många unga damer, som endast tänka
på att undvika skrynkling, betyder nu detta
att hafva de största möjliga koffertar och att
lägga sina saker ordentligt i dem, det ena på
det andra, fullkomligt ignorerande de tomma
hörnen och sidorna. För flertalet unga män
däremot är den förhärskande tanken den att
ej taga annat än det absolut nödvändiga och
klämma ner det inom minsta möjliga område,
hvilken lofvärda afsikt de utföra genom att
proppa in allting i en liten kappsäck, utan
ringaste hänsyn till följderna, och sedan
stampa till den med fotterna, tills kläderna
äro tillräckligt hoppackade, för att nyckeln
skall kunna omvridas. Om vi blott kunde
förena hos oss förtjänsterna från båda dessa
system, skulle våra koffertar blifva mönster
af fullkomlighet.
Innan man börjar, är det alltid rådligt att
samla alla saker, som skola inpackas, annars
är det verkligen omöjligt att utföra arbetet
på ett tillfredsställande sätt. När allting är
samladt på ett ställe, kan du bäst bedöma,
hur mycket utrymme, som kommer att be-
höfvas, och därefter utvälja bland dina kapp-
säckar eller koffertar den, som bäst motsva-
rar dina fordringar. Ibland får emellertid
detta tillvägagående ske i omvänd ordning,
såsom t. ex. då du bestämmer dig för en tur,
hvarunder du kommer att afvika från järn-
vägslinien och följaktligen kan få svårigheter
med bagaget. Då får du först betänka, hur
stor packning, du kan medtaga, och så nöja
dig med hvad som ryms.
Det är ett egendomligt faktum, att damer
nästan alltid föredraga en koffert, af ett eller
annat slag, framför en kappsäck, men under
loppet af en resa vet man aldrig, i hvilka
slags besvärliga åkdon ens saker kunna få
sin plats, och alla slags läderväskor kunna
inpassas i alla möjliga vinklar och vrår, som
ej skulle lämpa sig för en kofferts raka si-
dor och tvära hörn. Till och med när en
koffert skulle få rum, är en kappsäck mycket
mindre i vägen. Dessutom tar en kappsäck
mycket mindre skada än en koffert af vårds-
lös behandling af slarfviga körare och kuskar.
Men hvilketdera som nu väljes, skall det
visa sig på allt sätt fördelaktigare att hafva
två små kappsäckar eller koffertar än en
stor.
Koffertarna ha emellertid nog äfven de sina
förmåner, då man gör besök hos vänner eller
blott reser till ett eller ett par ställen. De
fordra mycket mindre omsorgsfull packning;
och så är det alltid klart, hvar man har öf-
ver- och undersidan, så att man slipper den
förtreten, som ibland händer med kappsäckar,
att sedan man noga packat alla sina tunga
saker i bottnen, upptäcker man, att man hela
tiden haft den upp- och nedvänd. Men denna
fördel upphäfves nästan genom egensinnig-
heten hos järnvägsbetjäningen, som ifall kof-
ferten ej är mycket tung, dansar omkring med
den i ett handtag och slutligen ställer ned den
på ena ändan, så att all ens omsorg att lägga
de tunga sakerna i bottnen blir till föga
nytta.
Sedan du på bottnen af kofferten ordnat
alla noter och böcker, utom tidtabellen och
resehandböcker naturligtvis samt andra, som
äro i ständigt bruk, så se till, att mellan-
rummen fyllas med smärre mjuka saker så-
som strumpor; detta besparar icke blott ut-
rymme, utan skyddar äfven böckerna för
skada.
I skolan fingo vi ju lära, att »naturen af-
skyr tomrum», och den som packar väl, föl-
jer så mycket som möjligt naturens exempel
härvidlag, ty ingenting skadar böcker och an-
dra ömtåliga saker så mycket som att hafva
rum att skaka upp och ned, när bagaget ka-
stas omkring af bärare. Efter böckerna bör
linnet komma, som är tungt och ej skadas
af trycket; men naturligtvis, om man reser
omkring, måste undantag göras, och saker,
som behöfvas dagligen, få läggas i öfversta
facket, antingen de äro tunga eller lätta.
Om det är en kappsäck, som packas, el-
ler en låda utan fack, måste kragar och man-
schetter packas i bottnen tillsammans med
linnet. De äro de allra lättaste saker att
packa, ehuru personer, som äro ovana att
resa, vanligen göra dem alldeles obrukbara.
De skola läggas utbredda, ofvanpå bvarandra,
emellan två linnepersedlar, två nattskjortor
t. ex., hvarpå nattskjortor och allt rullas
ihop; kragarne skola då framkomma fullkom-
ligt fraicha, och nattskjortorna bli ej sämre
af att rullas i stället for att läggas utbredda.
Därefter kommer ordningen till lättare sa-
ker — kamkoftor, kjolar och dylikt; men
dessa stora plagg få ej klämmas in i hör-
nen, de måste så mycket som möjligt utbfe-
das raka, och som hörnen därigenom lämnas
tomma, bildas fördjupningar lämpliga för
svamppåse, luktflaskor, arbetsväska och skor.
Det är en förträfflig sak att hafva flere
skopåsar af linne, en för hvart par; på resa
händer det ofta, att man måste packa in sko-
don, utan att de blifvit rengjorda, i alla hän-
delser måste de på något vis betäckas, och
sättet att linda in dem i tidningspapper är
både obekvämt och otrefligt.
Påsar äro lätta att göra och bidraga myc-
ket till ens trefnad på resor.
Yid slutet af en resa eller en vistelse vid
badort händer det ofta, att man samlat en
del ömtåliga saker, hvars packning kan vara
kinkig nog. Om de äro tillräckligt små,
kunna de skyddas mycket bra genom att
stufvas inuti skodon, hvars styfva läder bil-
dar ett värn omkring dem. De måste först
lindas in väl, men om detta är omsorgsfullt
gjordt, kunna de sköraste saker föras säkert
i t. o. m. en mycket hårdt packad kapp-
säck.
Yi komma därefter till klädningarna, den
svåraste delen af alltsammans och i synner-
het svår att råda uti, då hvarje nytt mod
fordrar ett fullkomligt nytt sätt att packa.
Det är alltid godt, då man får hem en ny
klädning, att taga upp den försiktigt och
noga lägga märke till det sätt, hvarpå söm-
merskan vikt ihop den. På stora etablisse-
ment är det en persons särskilda arbete att
lägga ihop, och genom ständig öfning blir det
naturligtvis gjordt på bästa möjliga sätt. Som-
liga anse, att klädningar och kappor fara minst
illa af att rullas i stället för att vikas ; detta
gäller i synnerhet om sammet eller plysch,
som blir alldeles förstörd genom att skrynk-
las. Klädningen bör vikas så slätt som möj-
ligt och just så mycket som behöfs, för att
den skall få rum på längden af kofferten,
samt därpå rullas jämnt ihop. Om den är
af mycket ömtålig färg eller har stora knap-
par eller annat upphöjdt garnityr, som kunde
göra märken i tyget, bör ett silkespapper eller
några näsdukar bredas öfver, innan den rul-
las. Om draperiet hänger tillsammans med
klädningslifvet, duger icke detta sätt, då fisk-
benen hindra lifvet att rullas på längden.
Hattar äro lika svåra att packa som kläd-
ningar, och det besparar mycket besvär att
hafva en särskild hattask eller korg; men
när antalet reseffekter måste inskränkas, får
man naturligtvis reda sig så godt man kan
genom att lägga hatten i en pappask i kof-
ferten. Om icke ens så mycket plats kan
bestås, får man så ordna de tyngre föremå-
len, att en skyddad plats lämnas vid ena
ändan af öfversta facket. I alla händelser
är det inre af hattkullen ett säkert förva-
ringsrum för spetskrås eller annat dylik. Pa-
raplyer och parasoller utgöra en annan svå-
righet, ty som hvar och en vet, sliter det på
sidenet att spänna in dem, och de äro för
långa att packa ned. Bäst är att hafva
paraplyet i ett fodral, som hindrar remmen
att nöta på sidenet, samt att göra ett linne-
fodral, som skyddar parasollet; såvida man
ej föredrar det bekväma, men kanske mindre
eleganta _sättet att hafva ett stort fodral, an-
tingen af svart vaxduk eller af grått linne,
garneradt med röda eller bruna band, hvari
hela sällskapets paraplyer och parasoller kunna
läggas. Detta fodral förses med handtag
vid sidan, så att alls ingen rem behöfves.
)rottningfgfatan Största urval -H
billigaste, men bestämda priser.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
