Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 24. 10 juni 1892 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1892 I DUN 187
smâ lefnadsomkostnader eDsamma ieke kunna
vara tillräckligt skäl för att nedpressa hennes
afiöning, som nu sker, utan få de väl snarare
anses såsom en slags förevändning och den
egentliga orsaken sökas i en del andra för-
hållanden, förnämligast då det öfverflöd på
platssökande, bildade kvinnor, som för närva-
rande finnes, och hvilket är sä stort, att de
för att erhålla anställning se sig tvungna att
nöja sig med hur liten afiöning än arbets-
gifvarne vilja lämna dem.
Någon bättring i den nuvarande dåliga ställ-
ningen kan tyvärr icke skönjas, utan kan den
uppmärksamme iakttagaren tvärtom finna, att
en försämring så småningom inträder, beroende
af flere orsaker, särskildt den att öfverflödet
på kvinnlig arbetskraft för hvarje år blir allt
större, hvilket följdenligt måste förorsaka en
fortgående sänkning af de redan allt för knappa
lönerna.
Forna tiders enkla lefnadssätt, som tillät
fadern att göra besparingar, hvilka vid hans
död tillföllo hans barn och skyddade dem, sär-
skildt döttrarna, för de mest trängande behof-
ven, försvinner allt mera, och i stället gör sig
gällande en öfverhandtagande lust att »lefva
med», hvilken ofta slukar hela hans inkomst,
äfven om denna måögen gäng är så stor, att
den med en förståndig hushållning borde läm-
nat ett betydligt öfverskott. Vid hans från-
fälle finnes intet öfver åt hans barn, hvilka
alltså genom eget arbete måste bereda sig sin
utkomst, och ju högre och dyrbarare lefnads-
sättet blir, desto flere kvinnor skola af denna
orsak vara nödsakade att själfva förvärfva sig
sitt uppehälle. Härtill kommer också, att
många flickor från fattigare hem efter genom-
gången folkskolekurs icke längre nöja sig med
att blifva vanliga tjänarinnor, utan önska
komma ett steg högre och täfla med den bil-
dade kvinnan om att erhålla samma slags an-
ställning som hon. Ju mera folkskolan går
framåt, desto större skall också deras antal
blifva. Slutligen vilja vi äfven nämna alla de
oberoende kvinnor, som af en eller annan or-
sak önska sig en sysselsättning, antingen hos
andra eller i sina egna hem. Den skada, som
de flesta af dem göra genom att nöja sig med
en oproportionerligt liten ersättning för sitt
arbete, har blifvit påpekad otaliga gånger,
utan att likväl någon verkan däraf kunnat
märkas. I sin hjärtlöshet tänka de icke, eller
rättare vilja de icke tänka på, hur orätt och
lågt de handla, då de rycka brödstycket undan
en fattig genom att erbjuda sig utföra samma
arbete som hon mot ingen eller ock en så
obetydlig lön, att all täflan omöjliggöres.
Och alla dessa kvinnor trängas om hvar-
andra på de jämförelsevis få arbetsfält, som
för närvarande äro öppnade för demi
Vi hafva en utomordentlig benägenhet att
blott vilja gå i redan trampade spår och göra,
hvad andra gjort förut, och hysa en utpräglad
motvilja för att söka nya förvärfskällor, dels
af misstroende til! den egna förmågan och
kraften, dels af fruktan för den kritik, som
allt nytt framkallar, hvilket har till följd, att
vi hällre nöja oss med det gamla, fastän vi
inse, att det är otillräckligt, än vi våga för-
söket att börja på med något nytt. Härtill
bidrager väsendtligt, att de flesta unga flickor
icke utbilda sig för något specielt, utan i
stället erhålla en god allmän-bildning, hvilken
dock endast gör dem passande för några få
sysselsättningar, exempelvis som guvernanter,
sällskapsdamer, butikbiträden o. d., men är
det tydligt, att sådana platser omöjligen kunna
svara mot den stora efterfrågan, och de kvin-
nor, som lyckas erhålla dem, hafva vanligen
varit tvungna att så underbjuda hvarandra, att
det icke finnes någon möjlighet för dem att
få en rimlig ersättning för sitt arbete.
Hvad som ännu mera bidrager till att för-
sämra tillståndet är, att, relativt taget, endast
ett fåtal af dessa kvinnor lyckas uppnå en
oberoende ställning och få något eget, utan de
flesta stanna för alltid i subalterngraderna och
antingen stänga vägen för de efterkommande
eller trängas åt sidan af dessa — båda fallen
lika otillfredsställande. Den obetydliga inkomst,
som de hafva, tillåter ju dem i vanliga fall
icke att göra några besparingar, hvarmed de
efter en tid kunde börja en egen verksamhet,
och att upplåna ett rörelsekapital är för en
kvinna förenadt med de största svårigheter.
Att den bildade kvinnan är dåligt aflönad,
är en allmän klagan, men det är intet tvifvel
underkastadt, att det kan blifva ännu sämre,
om intet i tid göres för att undanrödja orsa-
kerna därtill.
Nya arbetsfält måste öppnas, ty på dem
som finnas har redan en betänklig stockning
inträdt, som hämmar all utveckling till ett
bättre. Må blott några energiska kvinnor taga
initiativet och bryta nya banor, hvilka det
dock ännu finnes godt om, så skola snart an-
dra följa efter, .och arbetskraften, som nu är
samlad på några få punkter, blifver jämnare
fördelad. All osund konkurrens må bränn-
märkas som sådan och så vidt möjligt är för-
hindras, särskildt de oberoende kvinnornas
bruk att nöja sig med en så låg betalning för
sitt arbete, att all täflan från de fattigares
sida är omöjlig. Husmödrar och andra kunna
äfven lämna sin bjälp härtill genom att hällre
gifva en ledig plats åt den verkligt behöfvaode
än åt den förmögna, som alls intet förlorar
på att vänta.
Allt detta måste ovillkorligen hafva till följd,
att de nu nedtryckta lönerna springa upp till
en rimlig höjd, så att de kunna uppfylla de
rättmätiga kraf på lifvet, som hvarje arbetande
människa har att ställa.
Blifva lönerna högre, så skola också kvin-
norna vara i stånd att göra besparingar, hvilka
dels skydda dem mot en ålderdom i nöd och
bekymmer, dels kunna användas som ett be-
gynnelsekapital för en egen verksamhet, och i
stället för att som nu stå i vägen för efter-
kommande, skola de tvärtom kunna gifva dem
arbete.
Detta är en sak, som rör icke blott de plats-
sökande, utan är af ett allmänt-mänskligt in-
tresse, och tillkommer det särskildt kvinnorna
att göra hvad de kunna, för att en förbätt-
ring må inträda. Ingen, i hur stort välstånd
hon än befinner sig, kan veta, hur framtiden
kommer att gestalta sig, och om icke hennes
barn en gång skola vara tvungna att genom
eget arbete förvärfva sig sitt lifsuppehälle, och
hvad som nu göres, länder äfven kommande
generationer till godo.
Må alla kvinnor, som hafva en öppen blick
för tidens kraf, hvar i sin stad göra hvad på
dem ankommer, så skall den tid icke vara
långt aflägsen, då äfven den bildade kvinnans
arbete skall blifva uppskattadt och betaldt till
sitt fulla värde.
De läsarinnor,
som ändra vistelseort för sommaren, ooh hvilkas prenu-
meration å idun ej utsträcker sig längre än till den 1
juii, torde göra bäst i att före afresan förnya prenu-
merationen for ätt vara säkra om att få den löpande
årgången fullständig.
Från
lidandets oeh barmhärtighetens
värld.
Några Stoekholmsbilder
af
Cecilia Bååth-Hclmberg.
l.
Drottningens skyddshem.
(Forts.)
^et synes således, att tjufnadsbegäret och
3». den därmed så nära förbundna lögnaktig-
^ heten i hög grad nedbryta och förlama
människosjälens mntståndskraft.
»Nå,» frågade jag vidare, »sedan de lämnat
detta hem?»
»Ja — vi skaffa dem platser–––- »
»Få någon af dessa kvinnor då värkligen
goda platser, som fortfarande kunna hos dem
väcka lust till hederlig vandel?»
»Ja, många — men endast om de kunna
förete goda betyg från hemmet. Regeln hos
oss är, att en frigifven kvinna först intages
»på prof» under en tid af fyra veckor. Efter
denna tids förlopp står det henne fritt att
lämna hemmet eller kvarstanna. Stannar hon,
får hon ej lämna det utan tillstånd, och hen-
nes vistelse här beräknas till ett år. Det
har likväl händt, att en och annan fått stanna
längre. Under denna tid meddelas henne,
som sagdt, undervisning i en mängd grenar af
husligt arbete, hvarjämte man på allt möjligt
sätt söker uppväcka det goda, som kan fin-
nas inom henne, söker stärka hennes vilja,
väcka arbetslusten och hos män’.en en behöflig
tro på lifvet och framtiden.»
Äfven väckelsen i rent religiöst hänseende
sökte bibringas de frigifna kvinnorna, dels ge-
nom dagliga andaktsstunder morgon och afton,
ledda af husmodern, dels genom den präst,
som hemmets styrelse antagit till medhjälpare
i detta stycke.
Samtalet afbröts af en kvinna, som inkom
och anmälde, att tiden var inne för en af do
sjuka att få hafresoppa — det var den bleka,
tärda kvinnan vid täckbågen.
»Den där är en af de bästa vi ha,» sade
husmodern, sedan den ifrågavarande åter stilla
aflägsnat sig; »hon har varit straffad för barna-
mord; hon har i hemlighet nedgräft sitt ny-
födda barn i en skog; läkarne konstaterade
visserligen sedan, att det varit dödfödt — men
för henne var uppsåtet detsamma; i fängelset
blef hon dock som en annan människa, hon
fick lugn och frid; hon skall nu snart lämna
hemmet för att gå i tjänst. — Mer än hun-
dra kvinnor hafva härifrån erhållit platser i
enskilda hem såsom köksor, städerskor m. m.
Men,» fortfor min meddelarinna, »det är ej
endast genom arbetets inverkan vi försöka för-
bättra dem ! Vi söka äfven genom andra medel
att vinna dem, först och främst genom att i
allt ingifva dem känslan af att vara i ett hem ;
julafton t. ex. firas med gran och julgåfvor;
hvar oeh en får då någon liten skänk, en bom-
ullsklädning, en ylleväst, någon liten brosch
o. s. v. Allt detta gör, att de flesta, äfven
sedan de kommit ut och erhållit en eller an-
nan hederlig anställning, fortfarande betrakta
skyddshemmet såsom sitt hem, att de till
dettas husmor anförtro sina bekymmer, be om
råd och hjälp äfven i mycket svära pröfnin-
gar. Detta har sannolikt frälsat mången stac-
kars kvinna från återfall i brott.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
