Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 26. 24 juni 1892 - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
204
I ”damernas paradis”.
Paristeckningar* för Idun
af Alvar Arfwidsson.
III.
S
ag kände en gäng en ung dam, en pa-
risiska, som var var den arbetsammaste
människa i världen, en riktig liten myra, och
som kunde neka sig de allra enklaste och
oskyldigaste nöjen blott för att afsluta ett
arbete, som dock inte alls skulle var färdigt
pä någon bestämd tid.
Men vid en viss timme pä dagen aflägs-
nade hon sig punktligt och var borta en viss
tid, lika punktligt. Hvart tog hon vägen?
Jag blef nyfiken och beslöt utforska det. Jag
följde henne en dag obemärkt och såg henne
försvinna i »Au Bon Marché».
Hon tillstod sedan rodnande, att hon an-
vände en half timme hvarje dag till att pro-
menera i »Au Bon Marché».
Det är, såsom jag redan sagt, parisiskans
El Dorado, hvilken samhällsklass hon än må
tillhöra.
All klasskillnad upphör inom dessa murar,
som jag skulle vilja kalla den förverkligade
demokratiens triumf. Blusmannen vandrar
där vid sidan af kyrassierofficeren, och medan
markisinnan vid rue du Bac stiger ur sin
vapensirade kupé, går den fattiga sömmer-
skan förbi henne in under portalen.
I Paris vill hvarenda människa vara väl-
klädd.
Ett ord i förbigående: märk dock, att pa-
risaren aldrig är hvad svensken kallar »snobb»,
lika litet som den äkta parisiskan någon-
sin är anspråksfullt, excentriskt, utmanande
klädd.
»Ja, ni är vacker, mycket vacker, allt för
vacker, det syns, att ni är klädd!» sade en
spirituel dam till en uppvaktande herre, en
af dem, som kallas »gommeux», emedan de
tyckas ha gomme (gummi) i håret.
Och samma bitande anmärkning skulle
ofta kunna göras om unga damer.
Parisiskan, t. o. m. i ny kostym, vill
aldrig synas vara »klädd», hon är det, utan
att det faller i ögonen. »Man bör aldrig ha en
kostym, som är för väl gjord», uttrycker en
engelsman saken paradoxalt.
Fraîche och modern vill hon vara till sin
klädsel, hon är det, och hon bringar ofta
denna åstundan ej ringa offer. »Moi qui
n’ai pas diné pour acheter des gants!» (Jag,
som inte ätit middag för att kunna köpa mig
handskar) heter det i en af Ponsards pjäser,
och uttrycket är karaktäristiskt.
Hvem vet, kanske ligger här hemligheten
till den kolossala omsättningen i de stora
nouveautés-magasinen ! Man föredrar att ofta
köpa billiga, om ock mindre solida varor, för
att genom detta ombyte ständigt hålla sin
gaderob fraîche.
Iakttag t. ex. linneoccasionen i »Au Bon
Marché», då hela Paris med omgifning ström-
mar hit. Parisiskan nedlägger en alldeles
särskild omsorg på linnekläderna, ett förhål-
lande, som sammanhänger med hennes mön-
stergilla renlighet i allmänhet. Hon skulle
betrakta det som den största olycka i värl-
den, om en väninna eller hennes baderska
skulle öfverraska henne i ett lintyg eller en
underkjol, som skulle förråda, att de varit i
bruk mer än på sin höjd några dagar. Jag
kan i sammanhang härmed ej neka mig nö-
jet anföra, hvad en pensionatsfru en gång i
IDUN
förtroende hviskade mig i örat, medan hon var
sysselsatt att räkna den tvätt, som skulle
afsändas: »Monsieur, mina domestiker skicka
ej af så smutsigt linne i tvätten som damerna
från...» — ja, här sade hon namnet på en
nation, som jag på grund af förlåtliga sym-
patier ej vill utpeka.
Och, när allting kommer omkring, nedläg-
ges större omsorg på hvad som ieke synes
än på hvad som synes. En dam, som till
sitt yttre går, låt vara soigneradt, men ytterst
enkelt klädd, bär ofta ett linne, som både
är broderadt och försedt med de dyrbaraste
spetsar. Ja, jag tror inte alls, att nulle D.
vid gymnase teatern — en af Paris’ allra
vackraste, talangfullaste och rikaste artister
— hör till undantagen, hon som, under en
till det yttre vanligen »skandalöst» enkel
kostym, i korsetten bär solitärer såsom
knappar.
... Men er förebrående blick, min dam,
erinrar mig om, att jag förirrar mig in på
områden, som det måhända borde vara mig
förmenadt att beträda.
Min afsikt var blott att söka ge er en lös-
ning till problemet, huru fransyskan, hvars
ekonomiska natur ni helt visst ofta hört ro-
sas på andra områden, lägger i dagen en
sådan lust för omsättning i sin garderob och
sina linnekartonger allt från den stund hon
beträdt den heliga grunden af ett nouveautés-
magasin.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
