- Project Runeberg -  Idun : Praktisk veckotidning för qvinnan och hemmet / 1892 /
207

(1887)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 26. 24 juni 1892 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

1892 ! DUN 207
skap under dennes sista gästbesök i Finland,
fastade sig vid den unge grefve Wilhelm A.
— Denne beskrifves frän sin första ungdom
som ett formligt ideal af manlig skönhet och han
var därtill långt ifrån dum, tvärtom rättspirituel,
men absolut omöjlig att bringa till att lära
något. Då familjen, som efter faderns extra-
vaganser befann sig i mycket anspråkslösa
villkor, icke såg någon dager att skjuta fram
honom, äfven med allsmäktiga protektioner,
vare sig på den civila eller militära embets-
mannabanan, och rakt inte visste, hvad den
skulle göra med honom, så skickades han till
sjös på ett kopverdifartyg. Han kom till
Brasilien och fick gula febern, men gick ige-
nom, led sedan skeppsbrott vid Newfoundland,
där han under två dygns tid fick med halfva
kroppen ligga i iskallt vatten, men gick ige-
nom äfven den persen med lifvet. Dock blef
han för all sin tid förstörd af reumatism i
ena benet, så att han haltade, hvarjämte huf-
vudet och halfva ansiktet voro snedvridna.
Hans sjömanslif hade äfven åstadkommit en
annan förändring hos honom: han var blifven
rå, simpel och supig. Af den gamle Wilhelm
A. återstod ingenting mer än de granna, mörka
ögonen, som ej kunde förstöras — och gref
vetiteln.
Om det nu var i de förra eller den senare,
som den lilla vackra och älskvärda flickan
förälskade sig, kan man ej så noga veta, men
att det skedde i en olycklig stund, det är
säkert. Själfve gamle grefven, som kände
sin son, varnade henne för »den största mes-
allians, som hon någonsin kunde begå», —
men ingenting hjälpte. Emellertid skulle
någonting göras för det äkta paret, och ge-
nom användande af den där allsmäktiga pro-
tektionen, som man hade till sitt förfogande,
lagades det så, att den äkte mannen (såsom
gammal sjöman!) nämndes till officer i den
ryska arméen, utan allt slags examen eller
dylika formaliteter, och skickades till flottans
station vid Kaspiska hafvet. Men äfven detta
var för nära den civiliserade världen, och han
passade ej, utan transporterades till stationen
vid Baikal-sjön. Här gick befordringen raskt,
och inom några få år kunde han få amirals
afsked och återkomma till hemorten med en
beskedlig pension. Han kände dock på sig,
att han snart skulle dö, och det gjorde han
mycket riktigt redan inom några veckor.
Hustrun hade följt med honom hela tiden,
olycklig naturligtvis, och fick efter hans död
halfva pensionen, men det var en knapp till-
gång. För att den skulle räcka till flyttade
hon till en bondby några mil in i landet.
En kväll hörde bondfolket, af hvilket hon
hyrde, ett rysligt skrik från grefvinnans rum.
Man skyndade in och fann henne liggande
på golfvet med ett brinnande lakan öfver sig.
Hon hade dragit omkull lampan oeh dog af
brännskadorna under de ohyggligaste plågor.
Se där en tragedi ur lifvet, som jag re-
kommenderar åt den flitige teaterforskaren
Birger Schöldström för nästa samling af hans
»Förbiskymtande skuggor». Kanske det gick
den stackars lilla mamsell Arvidsson så illa,
emedan hon ej hade nog » hög och konstnärlig
anda» för att stadna kvar vid sitt ursprunglig
kall. Hade hon det gjort, skulle hon sä-
kerligen haft det trefligare såsom prinsessa i
scenens komedier, än hon fick det såsom
grefvinna i det verkliga lifvets tragedi.
Renholm.
Ur notisboken.
Ett nytt, storartadt bryggeri har i dessa
dagar börjat sin verksamhet i hufvudstaden under
firma Aktiebolaget Stora bryggeriet. Det väldiga eta-
blissementet är förlagdt til) Hornsberg vid Ulfsunda-
sjön, och redan på långt håll spegla sig dess tinnar
i fjärden, när man från sjösidan nalkas detsamma.
För att i korthet gifva ett begrepp om den stora
stil, i hvilken det hela är anlagdt, nämna vi att
tomtarealen belöper sig till ej mindre än 442,000
kvadratfot, och att byggnadskomplexens fasad åt sjö-
sidan är 420 fot lång ; den har två flyglar, den ena
205 fot, innefattande i 6 våningar två mälterier
jämte tre kornbottnar, loft, torkvind samt kölnan ;
den andra 175 fot lång, med lager- oeh jäskällare,
rum för sterilisering, jästrenodling och laboratorium
m. m. Midtpartiet i 5 våningar utgöres af genera-
torsrum, maskinrum, två brygghus, skjöljrum för
tomflaskor, logement för bryggeripersonalen, silos,
maltbottnar m. m.
De mest fulländade och nya anordningar i maskin-
väg och öfrig inredning, som den moderna bryggeri-
tekniken har att bjuda, ha här tillämpats. Särskildt
vilja vi nämna steriliseringsapparaten, hvilken är den
tionde i ordningen som finnes inom hittills uppförda
bryggerier och har till uppgift att filtrera den färdig-
kokade vörten från alla grumliga delar och att från
den samma afstänga vanlig atmosferisk luft, så att
vörten i fullkomligt rent tillstånd kan öfvergå till
jäsningen, samt apparaterna för renodling af jäst,
hvilka hittills endast finnas inom ett bryggeri i Sve-
rie, i Göteborg, och genom hvilka möjliggöres fram-
ställande af ren öljäst med utestängande af all
»smitta».
Hvad beträflar bryggeriets produktionsförmåga, är
denna större än hos något annat bryggeri i vårt land.
Under normala förhållanden kommer tillverkningen
att uppgå till 50- à 60,000 hektoliter pr år, men
kan, om så anses behöfligt, uppdrifvas till det dubbla.
. Bolagets verkställande direktör är hr E. Carlsten,
med hrr C. W. Schumacher och M. Lindholm som
meddirektörer. Eu synnerligen skicklig brygg-
mästare har engagerats i hr Rudolf Pabzt från
Sacbsen.
Våra läsarinnor återfinna i annonsafdelningen det
nya etablissementets tillkännagifvande om de olika
ölsorter, det närmast kommer att föra i marknaden.
Vi ha själfva varit i tillfälle afprofva desamma och
kunna varmt rekommendera dem för förstklassiga
egenskaper.

*


En vacher minnesvård har den nyligen af-
Iidna grefvinnan Matilda von Schwerin å Husby rest
sig, i det hon till ett barnhem i Söderköping donerat
den ansenliga summan af omkring 150,000 kr.
*


Skandinaviskt blod har den nuvarande ameri-
kanske åkerbruksministerns hustru, mrs Mary Edith
Busk, i sina ådror. Hennes mor härstammar från
Norge och är kusin till den norske skalden Björn-
stjerne Björnson.
*


Vår firade landsmaninna Sigrid Amold-
son-Fisehhof befinner sig sedan några dagar på baron
Alfred de Kothschilds slott Halton Tring, nära Lon-
don, för att hvila ut efter vinterns strapatser och
sångartriumfer. Slottets omgifningar äro förtjusande,
och omkring 30 inbjudna gäster roa sig där dagarne
i ände. Baron Rothschild har förut under säsongen
gifvit två briljanta soaréer för »la crème de la so-
ciété de Londres», vid hvilka vår landsmaninna väckt
allmän beundran för sin konstnärliga sång. Till
minne däraf har hon af baron de B. erhållit ett dyr-
bart armband, besatt med diamanter och äkta pärlor.
*


Vid Styret. En kvinna såsom styrman, den
första väl i sitt slag i Finland, fungerar på den landt-
hushållaren O. Schildt i Sysmä tillhöriga ångbåten
»Matilda». Båten trafikerar Päijänne.
*


Från den stora världsscenen. En komedi
af hertiginnan d’Uzès — hvilkens porträtt Idun för
ett par nummer sedan meddelade — uppfördes i
förra veckan i Paris på en soaré hos m:me Hochon.
Den hette »Uncas» och spelades af artister från
Comédie Française och andra Paristeatrar med Rei-
chemberg i spetsen. M-.me Hoehon, en af salongsdrott-
ningarna i dagens Paris, hade, sedan privatkomedien
blifvit på modet mer än någonsin, inrättat en teater,
som öfverträfiade allt hvad societeten hittills kunnat
prestera i den vägen.
*


Författarinnan till »Onkel Toms stuga»,
mrs Harriet Beecher-Stowe, fyllde den 14 dennes 80
år. Den vördnadsvärda gamla, till hvilken hela värl-
dens fattiga och betryckta en gång blickade upp som
till ett skyddshelgon, lefver nämligen ännu, ehuru
förgäten af sin samtid, i Amerika.
Hennes epokgörande roman »Uncle Toms cabin»,
som haft en så fabelaktig framgång — endast i Eng-
land således mer än 300,000 exemplar på ett enda
år — kan nästa sommar fira sitt 40-årsjubileum.
I 1890 års årgång innehöll Idun, som helt visst
våra äldre vänner erinra sig, den ryktbara kvinnans
porträtt och lefnadsskildring.
*


1 Kansas utgifvas nu tjugutvå tidningar, som
redigeras af kvinnor. Det är att märka, att Kansas
har gifvit samma politiska rättigheter åt kvinnorna,
som åt männen; de äro fullkomligt likställda med
männen både hvad rösträtt och valbarhet till ämbe-
ten angår.
I Sverige ha vi allt ännu ett godt stycke dithän !
I solsken.
Utkast
af
Jane Gernandt.
S
et var ett strålande bergningsväder.
Höskrindan stod tom framför ingången till
ladan, och Karl Hjort, som arbetat sig röd
och varm uppe på höloftet, satte foten på vagns-
hjulet och hoppade öfver skranket och sträckte
handen mot sin kusin, som stod och hängde vid
ladudörren: »Kan du inte komma med, Rigmor?»
Hon skakade på hufvudet och ref upp marken
med sin sko: »Nej, kör du, Karl.»
Han svängde piskan öfver oxarne med en liten
hvissling.
»Hör du,» flickan följde skrindan genom den
soliga björkallén, som förde upp mot villan, »tro
nu inte, att jag är allt för tokig.»
Han vände litet , å hufvudet och höjde piskskaf-
tet mot fönstret, so:n blänkte fram mellan villa-
gafvelns kaprifolieslingor : »Skall du verkligen
vänta på honom däruppe?»
Hon svarade icke genast, men böjde sig ned och
tog en handfull grus, som hon kastade mot ru-
tan : »Ja,» sade hon, »jag skall vänta, men jag
tycker han kunde vara färdig nu.»
»Rigmor, kom hit skall du få se.. . Nej, hit
upp,i skrindan.. Nå?»
»Ah, det är skamligt.,. Där sitter han och lä-
ser i stället för att komma ned!» Hon böjde sig
fram öfver vagnsskranket: »Georg — Ge-org!»
ropade hon.
Gafvelfönstret öppnades af en herre i fez, som
skuggade de smala ögonspringorna med handen:
»God morgon, fröken Rigmor — godmorgon herr
Hjort.»
»God morgon, herr kandidat. Har kandidaten
lust att åka med till ängen?» Det var Karl Hjort,
som talade ; flickan stod tyst med hakan mot brö-
stet och båda händerna kring vagnsskranket.
»Jo tack, jag kommer.» Och gafvelfönstret föll
igen.
Hjort vände sig till sin kusin : »Hvarför kallade
han dig fröken? ... Sådant snobberi! Han kan väl
veta, jag förstår, att det är afgjordt er emellan.»
»Hör du, Karl, tycker du verkligen, att det ser
så ut?»
»Hör du, Rigmor, hvarför skulle han annars ha
kommit hit?»
»Därför att han blef bjuden.»
»Och hvarför skulle han annars ha blifvit
bjuden?»
»Därför att du inte kan begära, att en så bort-
skämd ung dam som jag skall vara nöjd med
ditt sällskap sommar ut och sommar in.»
»Nej, i synnerhet inte se’n du börjat svärma
för filosofie kandidater och Weltschmerz ... Ah,
Rigmor, hvad du var odräglig ... Ja, det är litet
bättre nu, fast han är kommen.»
»Tyst ! Kan du inte vara tyst, Karl. .. Kandi-
dat, kandidat inte duger det att föra sina stads-
vanor med sig på landet... Hur kunde ni sitta
därinne och läsa i stället för alt gå ut?»

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:36:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/idun/1892/0211.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free