Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 28. 8 juli 1892
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IDUN 219
IK92
Det hade alltid legat en doft af romantik
i Mabel Maefies känslolif. Om det var den-
na — eller kanske var det en hemlighetsfull
divination, en uppenbarelse frän aningarnas
värld ■—- nog af, hon hade ofta uttryckt en
önskan af fä dö ung, ett egendomligt stri-
dande drag mot hennes verksamma lifs-
glädje.
Så blef det nu åter vår i norska som i
svenska bygder. Med glädje se vi alla upp-
ståndelsens årstid emot, men med en alldeles
synnerlig ifver hade den efterlängtats i det
Macfieska hemmet i Uddevalla, emedan för-
äldrar och syskon då ändtligen på en kort
liten hvilotid skulle få hem sin Mabel, som
till sist, på doktor Jervells och öfrigas en-
trägna maningar, beslutit unna dem och sig
denna glädje.
Men i ett annat råd var annorlunda be-
stämdt. En fruktansvärd, oförutsedd sjukdom
drabbade henne midt i arbetets ifver, en blind-
tarmsinflammation, som efter nio dygns li-
danden ändade hennes unga lif. Det räknade
då 21 år, 2 månader och 20 dagar. Döds-
dagen var den 24 maj i år.
Och dock, hvad gjorde icke människokonst
och ömhet allt att här kämpa med döden!
Läkaren och föreståndarinnan veko ej från
den så ömt älskade patientens sida, förrän
hennes ögon för alltid upphört att möta de-
ras, strålande ännu af tacksamhetens tårar,
när icke längre hennes läppar kunde forma
förnimbara ord.
Och när den svenska modern kom för att
hämta sitt barn — då var hon död. Det
var icke den resan man hade tänkt sig! Som
en prinsessa hade man bäddat henne, i den
dyrbaraste kista, i en tropisk blomsterprakt.
Den norske läkaren bekostade allt. »Låt
mig göra detta för barnet, den Guds ängeln,»
bad han, och gråten stockade hans röst, den I
starke, härdade mannens.
Gripande var den lilla systerns affard från
Kristiania. I en tät krets trängdes klinikens
läkare och hela personal omkring den slutna
kistan, och prästen tackade i sitt tal, som
afbröts af snyftningar, föräldrame, tackade
Sverige, som skäukt sin dotter att sprida så
mycken glädje den korta tid, det förunnats
dem att äga henne.
Liket fördes därefter ombord å »Albert
Ehrensvärd», som fraktade detsamma till Lyse-
kil, hvarest det af ångaren »Alfhem» häm-
tades och infördes till Uddevalla. Befälhaf-
varen å »Alfhem» var den lilla systerns fa-
der, kapten Andrew Macfie.
Begrafningen i Uddevalla bief en högtid-
lighet, i hvilken bokstafligen hela staden del-
tog med sorg och rörelse. Det svarta djup,
som för trånga människoblickar för alltid
famnade hvad som fanns åter af Mabel Mac-
fie, fylldes öfver brädden med majblommor,
och ögon, som ingen för sett tåras, stänkte
sin dagg däröfver . . .
* *
*
När sedan i det smärtfyllda föräldrahuset,
där vårens återseende fått en så vemodig
innebörd, den dödas saker packades upp,
fann man mångenstädes i hennes böcker, på
hennes fotografier med mera, hur hon med
egen hand hade skrifvit, ej långt före sin
död, följande lilla vers:
»O, låt mig lefva en liten tid,
med bjärta rent och med ande blid,
och låt mig andas den korta vår,
och dö — förr’n våren förgår . . .>
Johan Nord/ing.
Kvinnliga jurister.
En revy.
B
å vårt land nyligen erhållit sin första
kvinnliga jurist, i och med att fröken Elsa
Eschelsson aflagt juris kandidatexamen och
sedermera, som vi förut omtalat, redan tjänst-
gjort som tingsnotarie, tro vi, att några upp-
lysningar om, hur det i andra land ställt sig
för kvinnliga jurister, böra kunna påräkna
intresse.
I Amerikas Förenta stater fingo tidigast
kvinnor rättighet såväl att aflägga juridiska
examina som ock att föra mål; men ieke alla
staterna voro från början lika liberala.
Den första kvinnliga sakförare i Amerika
var Margaret Brent från Maryland. Genom
en lagbestämmelse af den 3 januari 1848 fick
hon tillåtelse att uppträda inför rätta som
lord Baltimores ombud. Historien berättar,
att hon utmärkte sig genom sin energi och
duglighet, men hon hade icke genomgått de all-
männa juridiska studierna. Den första veten-
skapligt bildade kvinnliga sakförare var Ara-
bella A. Mansfield i Iowa. Hon fick tillträde
till domstolsskranket i juni 1869.
Washingtonuniversitetet i S:t Louis var det
första, som gaf kvinnor rätt till juridiska stu-
dier. I december 1868 begynnte Phoebe W.
Couzins sina studier där. På några få undan-
tag när ha nu alla amerikanska juridiska
högskolor öppnat sina dörrar för kvinnor.
Enligt dessas vittnesbörd ha ock de kvinn-
liga studerande lika stor förmåga som de
manliga att tillägna sig juridiska kunskaper
och uppfatta rättsliga principer.
År 1874 fick Iowa en andra kvinnlig ad-
vokat, mrs Foster. Hon studerade tillsam-
mans med sin man och hade sitt kontor i
samma hus som han. De gingo sedan i kom-
pani, Foster &, Foster, och ha ofta tillsam-
mans vunnit mål inför rätta. Allt som alls
skola i de Förenta staterna finnas 21 sak-
förarfirmor, där man och hustru äro kom-
panjoner.
Staten Illinois står jämte Iowa främst i
ledet. År 1869 ansökte mrs Myra Bradwell
om rätt att föra mål inför rätta, och statens
högsta domstol afgjorde ansökan till hennes
förmån. Hon hade^ då förut i 14 år idkat
juridiska studier. År 1874 följde flere stater
det goda exemplet, men i andra vunno kvin-
norna seger först efter oerhörda ansträngningar.
År 1878 biföll kongressen ett förslag, att
kvinnor, som i tre år varit sakförare vid de
enskilda staternas rätter, skulle ha bemyndi-
gande att föra mål inför de Förenta stater-
nas högsta domstol (The united states’ su-
preme court). Det populära namnet för den-
na berömda sak var »Lockwood-saken», så
kallad efter den talangfulla dam, som förde
den fram. Mrs Lockwood var advokat vid
staten Columbias högsta domstol och önskade
föra mål för en af sina klienter vid de För-
enta staternas öfverrätt. Då detta nekades,
vädjade hon till kongressen, hvilken, som
nämndt, biföll hennes ansökan. Året därefter
sanktionerades förslaget af senaten.
Nu är sällsynt att kvinnliga jurister i Ame-
rika möta några vanskligheter på grund af
sitt kön, och omkring 100 praktisera för när-
varande som sakförare.
I England ha kvinnorna länge drifvit juri-
diska studier. I det egentliga advokatständet
äro de dock icke upptagna, då de fyra en-
gelska »Inns of Court», där advokaterna få
sin utbildning, nekat att upptaga dem som
medlemmar. Dessa äro nämligen privata säll-
skap och kunna således icke lagligen tvingas
ändra sina statuter. Till de s. k. »Inns of
Chancery» ha de dock tillträde, och många
kvinnor ha upprättat sakförarbyråar i de en-
gelska städerna.
För några år sedan gjordes i Ryssland för-
sök att öppna den juridiska banan för kvin-
norna. Efter en reform i rättskipningen bil-
dades ett ryskt advokatstånd, och på många
kontor anställdes kvinnor. Professorer inbjö-
dos att hålla föreläsningar vid juridiska kur-
ser för kvinnor, och flere ryskor studerade
rättsvetenskap vid utländska universitet. Men
så grep regeringen in och förbjöd advokaterna
anställa kvinnor på sina byråar, och reformen
kväfdes i lindan. Sällskapet för rättsveten-
skap i Petersburg har bland sina medlemmar
en kvinna, fröken Evrinova. som tagit sin
doktorsgrad i Paris. Hon får dock ej föra
mål inför rätta.
I Tyskland har ingen kvinna rätt att bli
sakförare, ej heller i Österrike- Ungarn. I
Schweiz har en dam, fru E. Kempin — vi
ha förut talat om henne i Idun — studerat
jus vid universitetet i Zürich och aflagt sin
examen med stor utmärkelse. Dock nekades
hon tillträde till domstolsskranket i denna
kanton. Hon har nu upprättat en juridisk
konsultationsbyrå i Zürich.
I Italien öppnades 1876 alla universitet för
kvinnor och således äfven de juridiska stu-
dierna. Signora Lydia Poët har fulländat
sina studier i Bologna och äfven praktiskt
utbildat sig, hon blef invald som medlem af
advokatföreningen i Turin. Men lagen till-
låter henne ej att föra sak. Hon har själf
tagit fill orda för sina sträfvanden i ett yp-
perligt arbete »Kvinnors rätt till juridisk prak-
tik», och hennes uppfattning stödes af de mest
framstående jurister, så att man hyser hopp,
att hon framdeles vinner sitt mål.
I Belgien hade Marie Popelin afslutat sina
juridiska studier vid universitetet i Bryssel och
erhållit diplom samt inställde sig i december
1889 inför appellrätten för att aflägga den
föreskrifna sakförareeden. Generalprokuratorn
van Schoor började med att komplimentera
henne för de lyckligt tilländabragta studierna
och gick så öfver till att underrätta henne
om, att — all hennes möda icke dess mindre
var spilld. »I vårt stånds namn», slutade
hr van Schoor, »hemställa vi till rätten, att
den ej må tillåta fröken Popelin att aflägga
eden.» Rätten tog en veckas betänketid, och
utslaget blef till de kvinnliga intressenas
nackdel.
I Frankrike har ännu ej någon kvinna
gjort framställning om att aflägga sakförared,
men länge torde det ej dröja, förrän så sker.
De franska tidningarna betecknade allmännt
utgången af den nyssnämndaPopeiinsaken som
en skandal. En ung mademoisell Chauvin,
som drifver juridiska studier vid pariseruni-
versitet, har tagit andra priset för en afhand-
ling i civilrätt. Och en dag presenterar hon
sig nog inför de franska domstolarne.
Äran af Europas första kvinnliga sakfö-
rare tillkommer Rumänien. Sarmisa D. Bil-
cesco inskrefs vid sjutton års ålder vid uni-
versitetet, i Bukarest. 1884 kom hon till Pa-
ris, där hon efter grundliga juridiska studier
den 12 juni 1890 tog doktorsgraden. I sitt
hemland har hon sedan genomgått de prak-
tiska prof, som medföra rätt att föra process,
och i slutet af förra året inskrefs hon i ad-
vokatståndet i Bukarest, utan att några in-
vändingar gjordes.
Och för att sist tala om de land, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:36:05 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1892/0223.html
