- Project Runeberg -  Idun : Praktisk veckotidning för qvinnan och hemmet / 1892 /
222

(1887)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - N:r 28. 8 juli 1892 - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

222 IDUN J 892
utestänga hvarje den minsta ljusstråle. Först
när detta är gjordt, kan det lyckas att erhålla
en acceptabel fotografi ; förut är det absolut
omöjligt.
För att upplysa denna nattsvarta vistelseort
använder man en röd lampa, hvaraf finnas
många sorter hos hvarje handlande med foto-
grafiartiklar, Rödt ljus måste man nämligen
använda, ty rödt är den enda färg, som ej in
verkar på de ljuskänsliga plåtarne.
Denna mörka kammare användes nu, dels
när man sätter in plåtarne i sina kasetter,
dels vid den efterföljande behandlingen af de
tagna plåtarne.
I detta sammanhang kanske ock bör näm-
nas, att det måhända är lämpligt att i denna
mera sparsamt upplysta lokal använda ett
större, särskildt härför förfärdigadt förkläde
och för öfrigt ej precis, när man arbetar i
mörkrummet, vara iklädd någon finare dräkt.
Det kan nämligen bända — synnerligast i bör-
jan, innan tillräcklig vana förvärfvats — att
man ej häller allt på sin rätta plats, utan
bredvid flaskor och skålar, och sedan råkar
tangera de öfversvämmade orterna med en eller
annan liten förtjusande armbåge, bvarifrån den
ofrivilliga syndaflodens verkningar lätteligen
sprida sig till öfriga delar af kroppen eller,
rättare sagdt, klädningen.
När man nu skall fotografera, sätter man i
mörkrummet i en eller flere plåtar i sina ka-
setter och riktar kameran mot det föremål,
som man vill alfotografera. Att observera är
härvid, att man ej får uppställa apparaten
så, att solen lyser rakt in i objektivet (lin-
sen). Då blir nämligen resultatet ej precis
vackert.
När inriktningen skett, följer exponeringen,
d. v. s. plåtens utsättande för de genom lin-
sen samlade solstrålarnes inverkan. Såsom
allmän regel med afseende pä expositionstidens
längd gäller, att man bör använda så kort ex-
positionstid som möjligt. Man får nämligen
ej, såsom många, tro, att ju längre tid man
låter objektivet vara öppet, desto bättre blir
plåten. Ute i det fria är, om terrängen är
mera fri och öppen, vanligen en sekund till-
räcklig ; ofta kan man använda kortare tid.
Inne i rum och ute under skuggiga träd får
man anslå längre expositionstid.
Efter plåtens tagande följa i ordningen den-
sammas framkallande och fixering, två proce-
durer, som emellertid här ej kunna upptas till
behandling, utan hänvisas till de utförliga och
i allmänhet tillförlitliga handböcker, som finnas
för amatörer att tillgå, specielt till den af re-
daktörer för Fot. Tidskrift hr A. Roosval verk-
ställda öfversättningen af Pizzighelli’s hand-
bok.
I -förbigående kan anmärkas, att man nume-
ra vid framkallandet kan slippa bli brunfär-
gad om fingrarne, ty man kan nu välja mel-
lan flere olika slag af framkallningslösningar,
så att man ej för att få vackra plåtar behöf-
ver vara hänvisad till den otrefliga pyrogallus-
syran, alla snygge dödliges förskräckelse, då
den lifligen delar med sig af sin färg åt allt,
som den kommer i beröring med.
Efter framkallande, fixering och därmed sam-
manhängande sköljningar kommer torkningen
af plåten. När plåten (eller negativet) är full-
komligt torr, kan man begagna den till kopie-
ring.
Denna procedur går så till, att man lägger
plåten i en s. k. kopierram mot ett Ijuskäns-
ligt papper. När kopieringen är fullbordad,
följa toning och fixering af papperskopian
(den positiva bilden). Ljuskänsligt papper fin-
nes af många olika slag, och bruksanvisning
medföljer vanligen papperet. För amatörer
torde vara lämpligast att begagna s. k. Aristo-
papper, som är mycket bekvämt att handtera,
och vid hvilket man kan sammanslå tonings-
och fixerlösningen till en.
Efter toningen och fixeringen följer skölj-
ning i vatten. Därefter klistrar man upp ko-
pian eller låter den torka sådan den är.
Sådant är i största korthet tillvägagåendet
vid fotografering. Mången tycker kanske af
denna beskrifning, att det månde vara tämli-
gen inveckladt och tråkigt att vara fotograf.
Så är emellertid ej förhållandet. Har man
blott kommit förbi de värsta stötestenarne, blir
man mer och mer intresserad för saken; man
ser, att resultaten bli bättre och bättre, och
länge dröjer det kanske ej, förrän det går
därhän, att man anser, att de stunder man
tillbringar i sitt laboratorium äro de trefligaste
på hela dagen. Så har det gått med mig,
och så antar jag, att det går med det stora
flertalet af dem, som med den allra minsta
gnista af artistisk och estetisk begåfning slå
sig på att fotografera. Saken är ju för öfrigt
helt naturlig. Blan kan med relativt ringa
hjälpmedel enkelt och snabbt afbilda sina när-
maste, vänner och bekanta, familjescener, vyer
och allt möjligt. Retuchering kommer högst
sällan i fråga; behöfves den — t. ex. om
felaktigheter förekomma i plåten -— är nog
bäst att lämna bort plåten till en yrkesfoto-
graf, ty retuchering är en mycket delikat sak.
För öfrigt är för amatören att märka, att
vill han så billigt som möjligt drifva sin »rö-
relse», bör han endast i nödfall köpa färdiga
lösningar. Bereder han dem själf, hvilket ej
alls är svårt, blir det nämligen mycket billigare,
än om han köper dem färdiga hes hrr foto-
grafihandlande.
* *

*


Ja, nu vill jag ej längre uppta tidningens
antagligen förut strängt anlitade utrymme. Min
afsikt har blott varit att fästa uppmärksam-
heten hos Iduns många läsarinnor vid ett täm-
ligen nytt arbetsfält, amatörfotografens. Isyn-
nerhet är sommartiden med sina ljusa dagar
lämplig för saken. Då erbjuda sig ock vackra
motiv öfverallt, och då kan det vara trefligt
att på längre eller kortare vandringar i skog
och mark, på resor på ångbåt och järnväg
medföra en så minnesgod kamrat som en
kamera.
Från
lidandets oeh barmhärtighetens
värld.
Några Stoekholmsbilder
af
Cecilia Bååth-Holmberg.
2.
Frälsningsarméns räddningshem.
(Forts.)
I mån af hemmets utveckling hoppas man
kunna i arbete i egna sociala fabriker behålla
dem, för hvilka deras opålitlighet eller förflut-
na stänga hvarje annan utväg.
Tiden för vistandet vid hemmet växlar van-
ligen mellan två månader och ett år. Ingen
kvarhålles mot sin vilja, men den som en gång
aflägsnat sig utan tillstånd, blir ej gärna åter
emottagen. Flere svaga och sjuka kvinnor haf-
va fått kvarstanna i arbete för hemmets räk-
ning.
Ingen tung stämning råder i denna krets;
det ingår, som bekant, i frälsningsarméens pro-
gram att söka vinna »själar åt Gud» vid klang
af flöjter och cymbaler eller med andra ord
genom ett slags »glad» kristendom, med »ha-
lelujafrukostar» och »hosiannamiddagar», med
ropande och bullersamt uppträdande, det vi så
väl känna från gator och gränder eller från
landsbygden, där man stundom får se hela »ar-
mékårer» framtåga med »flygande fanor och
klingande spel».
Men denna unga kvinna, som är »kapten»
vid räddningshemmet, kommer en att förgäta
dessa upptåg; hennes stillsamma väsen och
trohjärtade tal — hvilket i början lockar ett
löje på ens läppar, späckadt som det är med
allehanda underliga fraser och uttryckssätt —
låter en känna, att hennes uppgift i hvarje fall
är mera inåtvänd, är att verka mera så att
säga i det tysta och dock med en prägel af
hoppfull förtröstan. Ty det är ej med tal om
dom och fördömelse man här söker skrämma
en kanske redan af ångest och förtviflan gri-
pen kvinna till att upphöra med sitt van-
ärande lif; man söker i stället ingifva hopp
om tillgift och tro på, att det kan gå att vän-
da åter. En kvinna är dock sällan så djupt
fallen, att hon ej själf känner sin skam; de
flesta, som intagas å räddningshemmet, äro van
ligen också tungsinta och sorgbundna —- »det
är därför mycket viktigt, att vårt hem är ge-
nomträngdt af en glad och frisk gudsfruktan»,
yttrade också min kapten.
Ja väl, men — — den »glada» sång med
trallar och drillar till Guds ära och Kristi lof,
som i det samma ljuder från arbetsrummet näst
intill, och som allt emellanåt afbrytes af ett
högt skratt eller af profana utrop om garn
och tröjor — den tillhör dessa »arméens» re-
ligiösa former, som väl torde tåla vid en re-
formation.
Det är dock möjligt, att denna lägre form
af religiositet, som stöter den granntyckte och
icke minst i estetiskt hänseende är vidrig, är
behöflig för dessa föga utvecklade varelser, som
här utgöra föremål för arméens barmhärtighets-
sträfvan ; säkert är, att mången af dem, som
ej skulle hafva gagn af ett besök i ett pietis-
tiskt bönehus med mera suckan i stämningen,
af frälsningsarméens bullersamma bönemöten
känner sig helt upplifvad.
Innan man lämnar räddningshemmet vid
Luntmakaregatan, bör man bese dess arbetsrum
och lokaler.
I ett större rum, ganska gladt och med bi-
belspråk i arméens »glada» anda på väggarna,
håller en hel del kvinnor på med att sticka,
nysta garn m. m., hela högar af stickad röd
tröjväf ligga på golfvet; arbetet går med en
viss fart, och de flesta se belåtna ut; alla äro
de helt unga eller medelålders kvinnor, somli-
ga med snälla ansikten, andra med grofva
drag, ingen enda sådan, att man kunde tro
hennes skönhet hafva frestat henne till fall.
För dem alla var fallet hufvudsakligast och
från början endast en bekväm utväg att få
bröd, en matfräga. Egendomligt intryck gör
det att bland dessa kvinnor se två små tre,
fyra års barn springa omkring och leka — två
små klarögda rödkindade bytingar, som fräls-
ningsarméen ryckt undan något ställe, hvilket
med mera rätt bör kallas håla än hem, och
som, medan de ännu äro så små, vårdas här.
Deras tarfliga skatter, en sönderbruten trä-
häst och mera dylikt, skuffades ej omildt un-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 10:36:05 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/idun/1892/0226.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free