Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- N:r 29. 15 juli 1892
- Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
231
I DUN
små svenska sångfåglar och ingifvit dem in-
billningen, att de voro näktergalar allihop.
Hvilket sedan ej befunnits vara fallet och
ledt till ledsamma missräkningar.
* *
*
Har någon af Iduns mänga läsarinnor
under en vistelse i Frankrike tillbragt någon
tid i Fécamp och därunder möjligen bott i
den lilla inackorderingspension, som hölls af
monsieur och madame Marécat? Det kan
nog hända, ty stället var kändt, rekommen-
deradt och rekommendabelt, utsikten var vac-
ker, rummen smätrefliga och bordet så pass
godt och tillräckligt, som man billigtvis kan
begära för 5 francs om dagen i ett för allt
under dessa dyra tider. Madame Marécat
var för resten en snäll och vänlig inackor-
deringsmamma och pappa Marécat, som varit
professeur i sina dagar (hvilket ej är alldeles
detsamma som professor i Sverige, utan den
allmänna titeln för hvarje slags lärare), till-
handagick gärna med spräklektioner. — Är
det någon, som kände dem, såsom jag säkert
tror att det är, sä har jag en ledsam under-
rättelse att gifva.
Affären har gått så bra, att det för ett
par år sedan beslöts att utvidga den. De
byggde ett nytt hus. Men i fäll det möj-
ligen fanns någon vänlig tomte, som drog
lycka till det gamla huset, så måtte han icke
ha trifts i det nya, ty med ens var allt för-
ändradt. Inackorderingarne kommo icke, men
i stället räkningarne från murare, snickare,
målare och tapetserare, man fann sig ha gjort
en svår misskalkyl och kommit i en mängd
opåräknade svårigheter, ur hvilka man ej
kunde reda sig. Och nu hade det skett ut-
mätning å huset, möblerna och alltsammans,
och de skulle nödgas gå ifrån allt hvad de
ägde, ty auktionen var utlyst. — En morgon
helt nyligen började grannarne undra på, att
huset hölls stängdt sedan två dagar, och de
underrättade poliskommissarien därom. Denne
infann sig och lät öppna dörren. I salen på
nedre botten låg gubben Marécat utsträckt
på golfvet i en stor blodpöl, med en revolver
i handen och en kula i hjärtat. I rummet
bredvid fanns madame Marécat, också död,
utsträckt på sängen, klädd i sin brudklädning
och med sin mans och sin sons porträtt på
bröstet. På bordet bredvid sängen låg ett
bref, skrifvet af henne till mannen, uti hvil-
ket hon tog sitt afsked från lifvet och sina
begge kära. Hon förklarade, att hon icke
kunde uthärda deras ekonomiska ruin, bad
dem förlåta den sorg hon gjorde dem genom
att lämna dem allena och uttryckte till sist
med en liten rest af kvinnligt koketteri sin
önskan att begrafvas i brudklädningen .. .
Hon. hade hängt sig.
Mannen hade kommit hem och mötts af
denna hemska anblick samt läst brefvet. Han
hade följt hennes sista önskan, med egen
hand klädt om henne och lagt de bägge por-
trätten på den dödas bröst. Därefter stängde
han dörrarne och sköt sig själf.
* *
*
En kärlek, som slutar på detta tragiska
sätt och slutar lifvet med detsamma, är rö-
rande och vacker. Mindre vackert har ett
annat kärleksförhållande, detta hörande till
de högre sfererna, slutat, hvilket på sin tid
lät mycket tala om sig, och som nu ånyo
gifvit anledning till en uppmärksamhet, ännu
mindre angenäm än den föregående.
Den romaneska drottning Elisabeth af Ru-
mänien behärskades helt och hållet af sin
hoffröken Helena Vacarescu, spordes det för-
lidet år genom den europeiska hofskvaller-
krönikan, och i sin entusiasm för denna ädla
varelse, som ej vidare var alldeles i sin första
ungdom, hade drottningen till och med arran-
gerat ett blifvande giftermål mellan henne
och den kort förut (1888) till tronföljare
kallade, då 23-årige, prins Ferdinand, kung
Carols brorson. Den unge fästmannen, hvil-
ken beskrifves såsom en prins af det menlösa
slaget, tackade och tog emot, kysste sin tant
på hand och sin fästmö på mun, skref ömma
kärleksbref till svar å dem han själf erhöll
och uppförde sig med ett ord i allo såsom
en välbelefvad och förälskad trolofvad ägnar
och anstår. Men det rumäniska folket, dess
i representanter och regeringskonselj — om
konungen själf talades icke — tycktes emel-
lertid vara mindre mottagliga för det ideala
svärmeri, som uppfyllde drottning Carmen
Sylvas poetiska ande, och det uppstod i
hela landet ett riktigt skri emot det bera-
made partiet, hvilket också måste brytas.
Om någondera af de bägge kontrahenterna
häraf ådrog sig en hjärtesorg, vet man icke,
men väl att drottningen gjorde det. Och att
fröken Vacarescu, som till på köpet aflägs-
nades från drottningens närhet, djupt särades
i sin fåfänga, om ej i sitt hjärta, kan man
också förstå. När nu prins Ferdinand
reste på giljarefärd till England och trolof-
vades (de männen, de männen!) med det här-
tigliga paret af Edinburgs dotter, drottning
Victorias sondotter, då har vår rumäniska
fröken och hela hennes släkt svurit att häm-
nas. Sådant är ju i och för sig icke vackert,
men som det, gudnås, alltför sällan händer,
att N man ser det vackra budet »glömma och
förlåta» följas af världens barn, så skulle
man möjligen kunnat öfverse med det agg,
som vederbörande kände, därest detsamma
icke hade tagit sig ett så öfverhöfvan simpelt
uttryck. Fröken Helena och hennes ärade
familj ha nämligen tagit sig före att skicka
till den blifvande bruden och hennes föräl-
drar en gång i veckan ett af de bref, som
den unge prinsen under den gamla förlofnin-
gen hade skickat till sin första trolofvade!!
Historien har väckt skandal, såsom man
väl kan förstå. Den skulle så ha gjort i
den enklaste borgerliga krets, hvad skulle
den då ej göra här! Den har till och med
fått en politisk karaktär och föranledt en di-
plomatisk notväxling — således ännu mera
skrifverier.
Men allt skrifveri är fördömligt (tidnings-
skrifveriet äfven!), och den gamle inkvisitions-
domaren i Frankrike, som »icke begärde mer
än tre skrifna rader af hvilken anklagad som
hälst for att låta hänga honom», hade nog
ej orätt. Tanken på hvad som möjligen komma
kan, fästefolk eller andra förälskade, som lä-
sen detta, och akten eder för att skrifva bref!
De kunna komma rasande surt efter, så söta
de äro. Och hvad säger ej Tegnér — rik-
tigt nog om något helt annat:
Skrif aldrig svenska, Hammarspik,
och annat språk ej häller!
Renho/m.
Bidrag i alla ämnen mottagas med tacksamhet.
Stockholms Tivoli.
S
u i resetiden, då bland våra talrika läsare
från alla skilda kanter af Sverige helt visst
många aflägga sin lilla årsvisit i hufvud-
staden, vilja vi ej försumma att påpeka ett af
dess förnämsta förlustelseetablissement, som år
från år under en energisk och förtänksam styrelse
allt mer ryckt sig upp till den rang, det nu inne-
har. Stockholms Tivoli är redan genom sitt säll-
synt sköna läge och förtjusande Djurgårdsnatur
en af hufvudstadens förnämsta sevärdheter, och
konsten har här räckt naturen handen och lyckligt
utvecklat de befintliga resurserna. Betydliga sum-
mor äro nedlagda på terrasserings- och byggnads-
arbeten, och ifrån den öfversta platån i det s. k.
Ofre Tivoli erbjudes ett panorama öfver hufvud-
staden, som torde öfverträffa den beryktade Mo-
sebackeutsikten och sent glömmas af den, som
en gång skådat det.
I de vackra parkanläggningarna bjudas dessutom
på allahanda angenäma förströelser. En samling
af hufvudsakligen inhemska djur bildar redan en
ganska- fullständig svensk ’zoologisk trädgård, i
dammarne simma groteska pelikaner, kinesiska
ankor och svanor, och i det vackra, nybyggda
aphuset roa beboarne dagen i ända med sina puts-
lustiga_ upptåg. Billig och god table d’hôteresta-
urant i ekarnas skugga, Here schweizerianläggnin-
gar med hänförande läge, musik och — för älskare
af den genren —- verkligen goda varitéföreställ-
ningar i den ståtliga nybyggda Kristallsalongen,
den luftigaste sommarteater, som gärna kan upp-
sökas.
Den nitiska direktionen förtjänar obetingadt
erkännande för sina omsorger att äfven åt denna
del af de mångahanda Tivoliförlustelserna bereda en
god ton, som aldrig öfverskrides, så att äfven de
bästa familjer med damer och barn flitigt kunna del-
taga i det harmlösa nöje, som Tivolivarietéen bju-
der. Och visst är, att ingen resande familj, som
vill njutaafett stycke godt, oförfalskadt stockholmskt
folklif i den härligaste natur och efter ett omväx-
lande och underhållande program, bör försumma
ett besök i Stockholms Tivoli.
Ur notisboken.
Drottningen fyllde den 9 dennes 56 år. Hen-
nes hälsotillstånd är för närvarande tillfreds-
ställande, trots de ganska oroliga och bekym-
mersamma dagar, hon nu tillbringar vid sin
makes sida i Norge. Förliden tisdag stod hon
två timmar å rad å slottsbalkongen i Kristiania,
under det att det stora folktåget passerade förbi.
Drottningen kände ej ett grand trötthet. »Hän-
förelsen håller mig uppe i dag», yttrade hon upp-
repade gånger till sin omgifning.
*
Mamma åter ha nu de små prinsarne fått
efter en så lång skilsmessa. Kronprinsessan åter-
vände nämligen förliden fredag från Kristiania till
Sverige och ställde sin resa direkt till Tullgarn.
För första gången blir — meddelas till Idun
en kvinna biträdande läkare vid svensk bad
ort, då medicine kandidaten Hedda Andersson på
professor H. Wendz anhållan af medicinalstyrel-
sen bemyndigats att under sommaren vid Ronneby’
tjänstgöra i nämnda egenskap. Fröken A. är
dotterdotter till den bekanta »Lundakvinnan»,
hvilkens porträtt var infördt i Idun, då hon i fjol
afled.
*
En märklig kvinna afled natten till i sön-
dags på sitt sommarnöje utanför hufvudstaden,
nämligen grundläggarinnan och ägarinnan af Stock-
holms expressbyrå,_ grefvinnan Augusta Björken-
stam, född Schwerin. Vi skola i nästa nummer
meddela porträtt och biografi af den hädangångna.
Smärtsamma slag. Madame de Castellanos,
den forne spanske ministerns i Stockholm så po-
pulära fru, har nyligen haft den sorgen att inom
fyra dagar förlora sina föräldrar. Madame de
Mendeville, liennes moder, dog i Paris; mr de
Mendeville mottog den smärtsamma underrättelsen
i Montevideo pch, efter hvad det synes, träffades
däraf så hårdt, att äfven han snart afled.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 10:36:05 2023
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/idun/1892/0235.html
